Vintercykling är ett ämnesområde där det i dagens samhälle behövs mer forskning och bättre underlag för att kunna stödja utvecklingen av det hållbara transportsättet cykel. I det här arbetet studeras därför vintercyklingens olika aspekter utifrån en litteraturstudie av ämnet vintercykling, intervjuer med tjänstepersoner inom kommunal samhällsplanering samt en fallstudie av en framtida stadsdel i Luleå. Detta för att försöka svara på vad en vintercykelstad är och vilken typ av fysisk utformning som stödjer vintercykling. Under arbetet har det visat sig att vintercykling är ett svårt ämne att forska om eftersom att det finns lite skrivet om vintercykling. Däremot är vintercyklingen beroende av att bra drift och underhåll går att utföra längs cykelvägarna. Därför är det avgörande att den utformning som skapas idag går att underhålla på ett bra sätt vintertid. Aspekter som till exempel kurvradier, lutningar, cykelparkeringar passager, och bredder är viktiga vid utformning av infrastruktur för att kunna möta behovet hos cyklister samtidigt som de även går att underhålla vintertid. På Kronandalen i Luleå pågår planering av en detaljplan där man idag inte nämner vintercykling i sina dokument för projektet. Andra vinteraktiviteter som längdskidor och skridskoåkning nämns i arbetet, men inte vintercykling. Kommunen har höga ambitioner för området och vill skapa en gång- och cykelvänlig stadsdel. Däremot har drift och underhållsaspekterna för Kronandalen inte prioriterats tillräckligt högt och det saknas därför möjligheter att kunna utföra en bra vinterväghållning inom den framtida stadsdelen, vilket man har som mål att lösa vid färdigställande av planen. Vid intervjuer med tjänstepersoner inom Luleå kommun har det visat sig att det finns mycket kunskaper om vintercykling även om det i sig varken finns bra underlag eller handböcker. Däremot saknas det ett tätare samarbete mellan planering och drift för att kunna planera med större anpassning till vinter och vintercykling kopplat till drift och underhåll. Det här arbetet är en delvis en kunskapssammanställning om ämnet vintercykling och vintercykling kopplat till den fysiska utformningen och delvis en fallstudie av en framtida stadsdel som analyserats utifrån fysiska aspekter som genom arbetet visat sig vara viktigt för vintercykling.

Syftet med detta arbete är att undersöka vilka mängder av vanliga trafikrelaterade föroreningar Växjö kommuns sopsand innehåller och om återvinning av den använda sanden är ekonomiskt genomförbart. Provtagning gjordes avseende mikroplaster, metaller, kolväten, näringsämnen och konduktivitet för att få en uppfattning om sandens föroreningsgrad och vilken reningsmetod som är lämplig. Det utfördes även en kostnadsanalys baserat på uppgifter från Växjö kommun och kontakt med andra företag i form av intervjuer. Analysen av sopsand påvisar låga halter av föroreningar av tungmetaller och kolväten. Detta innebär att sanden kan tvättas för att sedan återanvändas alternativt användas inom andra områden. Analys av totalkväve och totalfosfor tyder på förhöjda halter i använd sand till skillnad från konduktiviteten vilken är högre i oanvänd sand. En mikroplastanalys bekräftar också att plastfragment, plastfibrer och partiklar finns i sopsanden.  Överlag har kontakterna med företagen gett uppfattningen att flertalet av de försök som gjorts tidigare har avslutats på grund av bristande lönsamhet. LCC-analys tyder på att en ekonomisk men framför allt miljömässig vinst kan uppnås under optimala förutsättningar. Slutsatsen av arbetet är att det blir svårt att etablera en fungerande lösning för sandtvätt i nuläget, men att det finns möjligheter att i framtiden kunna återanvända Växjö kommuns sopsand för att uppnå ekonomisk och miljömässig besparing.

Det finns flera tillfällen där stadsbussarna i Östersund ställts in de senaste åren på grund av bristande framkomlighet påverkat av halka. Med kommande klimatförändringar och därmed extremare väder kommer krav på halkbekämpning, för att bibehålla eller öka framkomligheten, att öka mer och mer. För att avhjälpa detta problem har möjligheten till uppvärmda vägar studerats. Studiens utförande har gått ut på att ta fram en vägsträcka i Östersund som är mest problematisk vid halt väglag för att sedan avgöra vilka kostnader det skulle innebära att implementera en uppvärmd väg på den utvalda sträckan. Studien omfattar endast uppvärmning med hjälp av fjärrvärme och den specifika platsen har tagits fram genom ett enkätutskick till yrkeschaufförer i lokaltrafiken inom Östersund. För att beräkna kostnader har intervjuer med sakkunniga personer inom området utförts samt prislistor och typsektioner från markvärmeföretag har använts. Intervju med gatukontoret tillsammans med enkätutskick visade att trafikljuset på Gränsgatan vid Österängsparken är den plats som upplevs som mest problematisk ur halksynpunkt varför den sträckan valdes som föremål för studien. Enligt beräkning framtagen i studien är kostnaden för att anlägga denna plats med värmeslingor och sedan återställa vägen uppgår till ca 700 000 kr. Studien indikerar att driftkostnaden för att värma upp vägpartiet istället för att utföra traditionell halkbekämpning är väsentligt mycket dyrare. Av tre olika beräknade alternativ på driftkostnad leder den lägsta kostnaden till att det är 90 kr dyrare per kvadratmeter per år att värma upp och den högsta kostnaden leder till en differens på 290 kr per kvadratmeter per år för uppvärmning. En stor del av investeringskostnaden är ombyggnation av vägen och ifall vägen ändå ska göras om kan en uppvärmd väg vara ett alternativ om man är beredd på att driftkostnaderna blir väsentligt mycket högre.

Trafiksäkerheten för cyklister vintertid är beroende av bra friktion, god framkomlighet och välplanerad cykelinfrastruktur. För att cyklandet ska kunna ske året om är det viktigt att kunna erbjuda cyklisterna säkra vägar vintertid. Genom olika driftmetoder kan cykelvägarna göras framkomliga även vid kyla och snöfall. I studien har metoderna konventionell snöröjning, sopsaltning och markvärme studerats. I Stockholms stad har utvalda cykelstråk sedan vintern 2013/2014 sopsaltats för att fler ska välja cykeln på vintern. Ytor i centrala delar av staden med högt fotgängarflöde värms idag upp av markvärme. Konventionell snöröjning med plog och sand används på gångytor och övriga cykelvägar. Dessa driftmetoder ger varierande resultat för framkomlighet och trafiksäkerhet. Cykelvägarna genom Slussenområdet är högt trafikerade då de binder ihop stadens cykelstråk från olika stadsdelar. Stockholms stad vill att cykeltrafiken ska öka ytterligare, vilket är något som läggs stor vikt vid ombyggnationen av Slussen. I rapporten har utformning av de nya cykelvägarna granskats och analyserats för att identifiera riskområden vintertid. Analysen bygger på tidigare mätningar, undersökningar och rapporter. Riskområdena är identifierade utifrån potentiell olycksrisk för cyklister, framkomlighet och drifteffektivitet. Förslag på vilken eller vilka av driftmetoderna som är mest lämplig har getts för varje område. Analysen visar på att det är bra om cykelvägarna sopsaltas. Där det förekommer många gångtrafikanter tillsammans med cyklister är det lämpligt att anlägga markvärme. Att sanda cykelvägarna är inte ett bra alternativ. Analysen visar även att det finns flera områden som kommer att vara problematiska för cyklisterna på vintern. / Road safety for cyclists during winter is dependent on good friction, good accessibility and well-planned cycling infrastructure. In order for cycling to happen throughout the year, it is important to offer cyclists safe roads even during winter. Through different operating methods, the cycleways can be made available even at low temperature and snowfall. In this study three different methods for snow clearance and skid control have been studied. Stockholm City uses the method of power broom and brine for de-icing on selected cycleways with high priority since the winter of 2013/2014. Other cycleways are cleared from snow through ploughing and skid control is done by gritting. Snow melting systems are installed in central parts of the city where heated ground gives the pedestrians a snow-free surface. The cycleways across Slussen have a high frequency of people travelling by bicycle because it ties cycleways from different parts and the city together. Stockholm City wants to promote bicycle travelling in the area that currently is undergoing rebuilding. In the report, the design of the new cycleways has been reviewed and analyzed to identify risk areas in winter. The analysis is based on previous measurements, surveys and reports. Risk areas are identified based on potential risk of accidents for cyclists, accessibility and operational efficiency. Proposals for which of the operating methods that are most appropriate have been given for each area. The analysis shows that the power broom-method is a good option. In areas where there are many pedestrians along with cyclists, it is advisable to install a snow melting system. Gritting the cycleway is not a good option. The analysis also shows that several areas will be problematic for cyclists in the winter.

Sverige behöver öka andelen hållbara resor för att minska den negativa påverkan på miljön. Två positiva effekterna med cykling är den förbättrade folkhälsan och att det är mer energieffektivt än att resa med bil. Idag är omkring 40% av alla bilresor kortare än 5km. Antalet cykelresor är färre under vintern och därför är potentialen som störst att ersätta kortare bilresor vintertid. Cyklister har en högre risk än bilister att skadas eller dödas och därför är det viktigt, i arbetet mot ökad cykling att även förbättrad säkerhet för cyklister. Studier av Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) visar att fler väljer att cykla vintertid om vinterunderhållet är bra. I den traditionella vinterväg-hållningen används plogning och sand. Sopsaltmetoden har ökat i popularitet. Metoden använder en borste för att sopa bort snön och saltlösning, torrt eller befuktat salt för halkbekämpning. Det leder till barmarksförhållanden vintertid (utan sand som ökar risken för halkolyckor) ökad tillgänglighet och bättre komfort för cyklister. Metoden är dock mer resurskrävande och sprider salt till miljön. Syftet med denna studie är att undersöka hur vinterväghållningen kan utformas i Avesta kommun för att öka det hållbara resandet och få fler att cykla på vintern. Förutsättningarna för att implementera metoden i mindre kommuner diskuteras. Rekommendationerna specifika för Avesta kommun kan användas av andra kommuner som funderar på att implementera sopsaltmetoden. Genom en litteraturstudie sammanställs tillgänglig forskning och erfarenheter från kommuner som använt sopsaltmetoden. För att samla in mer erfarenhet inbjöds kommunerna att delta i en enkätstudie. Även en fallstudie genomförde där Avestas förutsättningar att implementera metoden analyserades. Tre intervjuer hölls, en med Avesta kommun, en med Katrineholms kommun som tidigare använt metoden och en med två av de ledande forskarna inom sopsaltmetoden Anna Niska och Göran Blomqvist från VTI.   19 av de 27 inbjudna kommunerna deltog i enkäten som bland annat visade att 74% av kommunerna valt att förlänga längden på de sopsaltade stråken. Främst till följd av den stora efterfrågan från kommuninvånare och den politiska viljan att prioritera cykling i kommunen. Den empiriska evidensen som samlats in via de använda metoderna användes för att besvara studiens syfte. Trots att flödesmätningar inte kunnat bevisa det i siffror till följd av det begränsade underlaget, anses implementering av sopsaltmetoden öka andelen cykelresor vintertid. Metodens största fördel är den ökade komforten och tillgängligheten som skapas för cyklister. Den högre kostnaden ska sättas i relation till samhällets kostnader för halkolyckor och vinsten i en förbättrad folkhälsa. I kombination med det förändrade klimatet som kräver mer halkbekämpning rekommenderas Avesta kommun att implementera sopsaltmetoden. Huvudcykelstråken som definieras i cykelplanen ska prioriteras i vinterväghållningen. Med de stora investeringar som planeras för Kyrkbron i åtanke, är det lämpligt att implementera sopsaltmetoden på angränsande stråk. Tanken att inkludera värme och kombinera med sopning är intressant och Avesta rekommenderas att ta med det i projekteringen av bron. Med rådande ekonomiska läget kan det förståeligt vara svårt att prioritera implementeringen av en ny, dyrare metod. Då bör metoden ses som en möjlig metod för att prioritera det hållbara resandet i framtiden. En mindre kommun har sina specifika styrkor och svagheter, bland annat är besluts- och kontaktvägar kortare. Den största svagheten är resursutmaningarna som finns i en mindre kommun. / Sweden needs to increase the proportion of sustainable travels to decrease the negative impact on the environment. Among the great effects of cycling are the positive effects on the public health and that it is more energy efficient compared to travelling by car. Today about 40% of all car journeys are shorter than 5km. Bicycle travels decrease during winter and therefor the potential in increasing sustainable travel by replacing shorter car travels is highest during winter. Since cyclists have a higher risk to get injured or killed compared to motorists it is important when working for more bicycle travels to also improve the safety for cyclists. Studies by the Swedish National Road and Transport Research Institute (VTI) shows that more people choose to cycle during winter if the winter maintenance is good. The traditional method is to clear the snow by ploughing and skid control by using grit. The method sweepsalting has increased in popularity. A machine uses a power broom to clear the snow and spreads saline solution or pre-wetted salt for skid control. It leads to bare ground conditions during winter, with no grit that increases risk for accidents, an increased accessibility and it is more comfortable for cyclists. The method is however more resource demanding and salt is spread to the environment. The aim of this study is to investigate how winter maintenance can be designed in Avesta municipality to increase sustainable travel and get more people to cycle in the winter. A discussion of the prerequisites for implementation of the sweepsalting method in smaller municipalities is conducted. The resulting recommendations specific to Avesta can be used by other municipalities thinking of implementing the sweepsalting method. Through a literature review, available research on the sweepsalting method and experiences from other municipalities was compiled. To gather more experience municipalities were invited to participate in a survey study. A case study to analyse the possibility to include sweepsalting in Avesta was also conducted. Three interviews were held, one with Avesta municipality, one Katrineholms municipality which previously used the method and one with two of the leading researchers in sweepsalting Anna Niska and Göran Blomqvist at VTI.  19 of the 27 municipalities invited participated in the survey. For example, the survey showed that 74% of the municipalities have chosen to increase the length of the sweepsalted cycleways mainly due to the high demand from the public and from politicians wanting to prioritize cycling. The empirical evidence gathered by the methods was used to answer the aim of the study. Implementing the sweepsalting method increases bicycle travels during winter, this even though flow measurements have not been able to clearly prove this in numbers due to the insufficient basis. The biggest advantage is the increased comfort and accessibility created for cyclists. The higher cost must be placed in relation to the costs for accidents and to increased public health. This, combined with the changing climate, demanding more slip control, the implementation of sweepsalting is recommended in Avesta. The main cycle routes defined in the cycle plan should be prioritized in the winter maintenance. With the major investments planned for Kyrkbron in mind, it is suitable to combine it with implementing of the sweepsalting method on connecting cycleways. The idea of heating the bridge surface when rebuilding the bridge and combining it with sweeping of the surface is interesting and Avesta is recommended to include it in the planning. With the current economic situation, it can understandably be difficult to prioritize implementing a new, more expensive method. If so, the method should be seen as a possible future method prioritizing and facilitating sustainable travels. A smaller municipality has its strengths and its weaknesses, the decision paths and contact paths are often shorter than in bigger municipalities. The biggest drawback is the resource challenges in smaller municipalities.

In countries with harsh winter climates extensive winter road maintenance is necessary to achieve traffic accessibility and road safety. These measures have high economic and environmental costs as snow free roads and winter road maintenance in Sweden today is achieved by a combination of mechanical snow clearance and the spreading of salt to prevent ice formation. The salt ends up in the roadside environment and has negative effects on groundwater and vegetation. An alternative to traditional winter road maintenance to obtain non-skid winter roads is the use of hydronic pavement(HP) systems. Existing HP systems in Sweden are powered by district heating which limits the application to urban locations. The goal is to utilize renewable energy sources such as geoenergy which can be used in both rural and urban locations. This thesis suggests Hamnbacken in Visby as a pilot project for a full-scale application of the proposed HP system using surface water source heat.The weather related road surface conditions on Hamnbacken, and the potential of a renewable energysource have been examined in this study and the proposed location has been found favourable for a HP system. / Länder med övervägande kallt vinterklimat är halkbekämpning en nödvändighet för trafikens framkomlighet och säkerhet. Åtgärderna som vidtas för att få snö- och isfria vägar är kostsamma samt har en hög miljöpåverkan, ett vedertagligt exempel är plogning och saltning. Saltet hamnar i slutändan inom vägens omgivande områden och har en negativ påverkan på grundvatten och vegetation. En alternativ lösning till traditionell halkbekämpning är uppvärmda vägar för att uppnå ett halkfritt vinterväglag. Befintliga väguppvärmningssystem i Sverige försörjs av fjärrvärme vilket är en begräsning då tillgången till fjärrvärme finns i anslutning till tätorter. Målet är att utnyttja förnybara energikällor såsom geoenergi som är tillgänglig både i tätorter och på landsbygden. Det här examensarbetet undersöker Hamnbacken i Visby som ett pilotprojekt för en fullskalig implementering av väguppvärmningssystem där sjövärme används som energikälla. Denna studie har undersökt väderrelaterade vägförhållanden på Hamnbacken samt potentialen för användning av sjövärme. Den föreslagna platsens förutsättningar har visat sig vara gynnsamma i detta avseende.