<p>Syftet med denna uppsats var att undersöka upplevelsen om att det finns ett kunskapsglapp mellan utlärd kunskap i två grundskolor och förväntad förkunskap när man börjar på gymnasiet – från textilslöjd till hantverksprogrammet inriktning skrädderi/ mode/ design. Min hypotes var att det är ett kunskapsglapp. Det framkom under arbetets gång att det framför allt var ett informationsglapp mellan grundskolans textillärare och hantverksprogrammets yrkeslärare, men även ett kunskapsglapp.</p><p>  Denna uppsats är å ena sidan hypotetiskt deduktiv, då det fanns en hypotes om att det finns ett kunskapsglapp från grundskolans textilslöjd till gymnasiets hantverksprogram. Hypotesen kom att prövas genom ett explorativt induktivt sätt, genom användning av en fenomenografisk ansats med drag av kontextuell analys. Det är en empirisk kvalitativ undersökning, som består av enkät och intervjuer, av en utvald grupp av yrkeslärare, textillärare och elever på Hantverksprogrammet.</p>

Syftet med denna uppsats var att undersöka upplevelsen om att det finns ett kunskapsglapp mellan utlärd kunskap i två grundskolor och förväntad förkunskap när man börjar på gymnasiet – från textilslöjd till hantverksprogrammet inriktning skrädderi/ mode/ design. Min hypotes var att det är ett kunskapsglapp. Det framkom under arbetets gång att det framför allt var ett informationsglapp mellan grundskolans textillärare och hantverksprogrammets yrkeslärare, men även ett kunskapsglapp.   Denna uppsats är å ena sidan hypotetiskt deduktiv, då det fanns en hypotes om att det finns ett kunskapsglapp från grundskolans textilslöjd till gymnasiets hantverksprogram. Hypotesen kom att prövas genom ett explorativt induktivt sätt, genom användning av en fenomenografisk ansats med drag av kontextuell analys. Det är en empirisk kvalitativ undersökning, som består av enkät och intervjuer, av en utvald grupp av yrkeslärare, textillärare och elever på Hantverksprogrammet.

Syftet med denna studie är att genom en dokumentanalys utröna hur Skolverket har utformat det nya Hantverksprogrammet, hur de har resonerat kring problem och möjligheter med APL, samt hur Skolverket definierar begreppet anställningsbarhet. Undersökningen omfattar även en intervjustudie för att få veta hur några av lärarna på hantverksprogrammet ställer sig till samma frågor och vi jämför slutligen Skolverkets och lärarnas uppfattningar. Mycket skiljde sig i synen på den nya läroplanen, både mellan vad Skolverket och skolorna ansåg men också mellan skolorna i sig. Den stora skillnaden vi hittade mellan skolorna var hur olika svårt de hade att få tag i kvalitativa APL-platser till sina elever. Detta verkade ha att göra med hur skolorna låg geografiskt, dvs. om de låg i storstadsregionen eller de mindre städerna. I de större städerna var det inget problem att skaffa relevanta APL-platser medan lärarna i småstäderna inte anser sig kunna uppfylla kravet på kvalitativa praktikplatser. En av skillnaderna vi hittade mellan Skolverket och lärarna är hur de tolkar begreppet anställningsbar. Skolverket tolkar det som att eleverna ska kunna gå direkt från skolan till en anställning inom yrket medan lärarna tolkar det som att eleven ska få en inblick i yrket och kunna lite av varje.

Abstract My study is based on that I think there is a problem at the Handicraft program for hairdressers where I currently work as a hairdresser teacher. I believe that there are clear objectives and a wide range of courses focusing in craft knowledge, but the social competence goals are unclear and there are no courses on the subject. Since I have 13 years hairdressing experience and know roughly what it requires, I wonder where and how the teaching of social skills is performed at the Handicraft program for hairdressers The purpose of this study is therefore to find out how some of my colleagues perceive the teaching of social skills. The issues I have focused on are what these teachers believe that social skills are, how they perceive their teaching of it and when they believe that teaching really should be.  There is not much literature on this subject because it is a relatively unexplored area. I have therefore concentrated on literature dealing with social skills in general, and theses and essays dealing with the quality of hairdressing education.  I have chosen to make a qualitative interview study. The objectives related to social skills can be incorporated in the teaching of many subjects; I chose to interview two core-subject teachers and four vocational teachers. The interviews have been based on respondents' own interpretations of social skills. They have been individual interviews of about 30 minutes.  My results show that most teachers believe that social competence is about a good meeting between people and to coping with different situations in a good way. All six teachers understand that social skills are important to get from school. All teachers except one perceive that they teach social skills. However, it is clear that all vocational teachers believe that the students should be trained in it in a more focused and structured way. Today the teaching of social skills is largely based on the teacher's good will. All but one find the time for it inadequate and want a greater focus. The teacher who deviates thinks it is good as it is today. After reading the literature and making some comparisons with the respondents' answers, I interpret that literature provides social skills a much deeper meaning than the picture the respondents spontaneously offer. I have therefore decided to rename my work Social skills - not just to be nice and kind. This study has given me a lot. Today I have more thoughts on how the teaching of social skills could be done and given the unclear objectives of social skills; I believe that a development should take place.  My study could obviously have been done to a greater extent to be able to draw general conclusions. All I can say is about these teachers' perception at that specific time and place. But because this study was conducted at my workplace, I at least have had my team to start discussing how we could assure the quality of our work. / Sammanfattning Min undersökning grundar sig på att jag tycker att det finns ett problem på Hantverksprogrammet frisör där jag idag jobbar som frisörlärare. Jag anser att det finns tydliga mål och ett stort kursurval där man fokuserar på hantverkskunskapen, men när det gäller den sociala kompetensen är målen otydliga och det finns idag inga kurser i ämnet. Eftersom jag har 13 år i frisörbranschen och vet ungefär vad den kräver undrar jag var och hur undervisningen i social kompetens sker på Hantverksprogrammet frisör. Syftet med den här undersökningen har därför varit att ta reda på hur några av mina kollegor uppfattar undervisning i social kompetens. De frågor jag har fokuserat på är vad dessa lärare anser att social kompetens är, hur de uppfattar sin undervisning i det och när de anser att undervisningen egentligen ska ske. Det finns inte mycket litteratur i sammanhanget eftersom det är ett relativt outforskat område. Jag har därför fokuserat på litteratur som dels behandlar social kompetens i allmänhet, dels avhandlingar och uppsatser som behandlar frisörutbildningens kvalitet. Jag har valt att göra en kvalitativ intervjustudie. Eftersom målen som berör social kompetens kan infogas i undervisningen i många ämnen, har jag valt att intervjua två kärn- och fyra karaktärsämneslärare. Intervjuerna har utgått från respondenternas egna tolkningar av social kompetens. Det har varit individuella intervjuer på ca 30 min. I mitt resultat framgår att de flesta menar att social kompetens handlar om ett bra möte mellan människor och att kunna hantera olika situationer på ett bra sätt. Alla sex lärare uppfattar att social kompetens är viktigt att få med sig från skolan. Alla lärare utom en uppfattar att de undervisar i social kompetens. Det framgår dock tydligt att alla karaktärsämneslärare anser att frisöreleverna borde tränas i det på ett mer fokuserat och strukturerat sätt. Idag är undervisningen i social kompetens i stor utsträckning baserad på lärarens goda vilja. Alla utom en tycker att tiden för det är otillräcklig och önskar ett ökat fokus. Den läraren som avviker tycker att det är bra som det är idag. Efter att ha läst litteraturen och gjort några jämförelser med respondenternas svar, tolkar jag att litteraturen ger social kompetens en mycket djupare innebörd än den bild som respondenterna spontant ger. Därför har jag valt att döpa mitt arbete till Social kompetens – inte bara att vara trevlig och snäll. Arbetet med studien har givit mig mycket. Jag har idag fler tankar kring hur undervisning i social kompetens skulle kunna ske och med tanke på de otydliga målen kring social kompetens anser jag att ett utvecklingsarbete bör ske. Min studie skulle naturligtvis ha kunnat göras större för att kunna dra generella slutsatser. Jag kan bara uttala mig om de här lärarnas uppfattning där och då. Men eftersom studien har utförts på min arbetsplats har jag åtminstone fått mitt arbetslag att börja diskutera hur vi skulle kunna kvalitetssäkra vårt arbete.   Nyckelord Socialkompetens, frisörbranschen, frisörlärare, Hantverksprogrammet.

Med hjälp av denna undersökning har jag velat ta reda på vad som gör att grundskolans elever väljer hantverksprogrammet inriktning trä och om man kan göra programmet mer lockande för flickor. Vad sysselsätter de sig med efter utbildningen, stannar de kvar inom yrket, vidareutbildar de sig eller byter de bransch. Jag har valt att göra en enkätundersökning och en gruppintervju för att få fram svaren på frågorna. I enkäten vände jag mig till de elever som tidigare gått hantverksprogrammet inriktning trä. I gruppintervjun vände jag mig enbart till flickorna som går utbildningen för tillfället, för att få ett kvinnligt perspektiv på frågorna. Resultatet av undersökningen visade att den största anledningen till att eleverna väljer hantverksprogrammet inriktning trä är deras intresse för träslöjden i skolan och att de är intresserade av möbler och inredning. Andelen som arbetar kvar inom branschen var knappt hälften de närmaste åtta åren efter gymnasieutbildningen och antalet som vidareutbildar sig på högskolenivå var en på åtta. Vad man ska göra för att få fler flickor intresserade av hantverksutbildningen inriktning trä Har jag ej fått några direkta svar på. Men det var tydligt att de inte tyckte de hade fått det stöd som skolan borde ha gett dem genom att uppmuntra dem i deras val av utbildning.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka vilken nytta den nya gymnasieutredningens förslag om ökad specialisering och förbättrad anställningsbarhet kan ha för elever inom Hantverksprogrammet –Textil & Mode . Gällande frågan om bedömningen av en sådan nytta, har fokus i undersökningen i första hand inriktats på vilka krav och önskemål om kompetens som finns inom hantverks- och konfektionsbranschen idag men även i ett framtidsperspektiv. Undersökningen bygger på en kvalitativ forskningsansats med utgångspunkt från ett antal halvstrukturerade intervjuer med olika verksamheter inom hantverk och konfektion. De gene-rella resultaten visar på att kraven för anställningsbarhet inom den mer kvalificerade kärn-verksamheten, ser ut att ligga bortom det grundläggande kunskapsuppdrag som yrkesutbild-ningen inom gymnasiet kan avses ha. Av den anledningen tenderar yrkesutbildningen också kunna få svårigheter i att matcha dessa krav även då en ökad specialisering införs. Utsikterna för anställningsbarhet inom handel och butik, då främst inom mode och konfektion, ser där-emot ut att vara betydligt bättre. Frågan är då vilket syfte och vilken roll ett mer specialiserat program egentligen ska ha när det kommer till förberedelser inför arbetslivet? Resultaten pe-kar i detta sammanhang uttryckligen på att denna utbildning bör få en ännu tydligare placer-ing mitt emellan att vara både yrkesförberedande och studieförberedande. Detta föranleder ett tänkvärt ställningstagande när det kommer till både värderingen av utbildningsinnehåll och marknadsföring mot elever och bransch, men inte minst också förutsättningen för vidare kompetensutveckling efter avslutade gymnasiestudier.

Gymnasiekursen, Bild och form, grundkurs (BF1202) är en 50 poängskurs. Den är obligatorisk på Estetiska programmet, bild och formgivning, och på Hantverksprogrammet och erbjuds övriga elever som individuellt val. Bild och form, grundkurs, skall enligt kursmålen ge grundläggande kunskaper inom bild- och formområdet, analys och tolkning av bild- och formspråk samt arbete med olika material och tekniker. Min avsikt är att genom en kvalitativ studie undersöka vad 11 bildlärare på gymnasiet gör av det lokala frirummet i Bild och form, grundkurs, och att ta reda på vad grundläggande kunskap i ovan nämnda kurs betyder för närvarande i jämförelse med ett ämneshistoriskt perspektiv. En historisk genomgång av ämnet bild visar på en stor stoffbredd. Tekniker, material och metoder läggs hela tiden till ämnet men inget tas bort. Från och med 1980-talet får ämnet en stark kommunikativ prägel som bildspråk. Forskning och statliga utredningar påvisar att hantverksmässig produktion dominerar undervisningen på grundskola och gymnasium. Resultatet av detta arbete visar att teknik, material och metod är det huvudsakliga innehållet i kursen Bild och form, grundkurs, oberoende programtillhörighet eller då kursen ges som individuellt val.

Syftet med examensarbetet är att undersöka hur kunskapsområdet ergonomi implementeras i undervisningssituationer på Hantverksprogrammet med inriktning frisör samt att utifrån gällande styrdokument jämföra hur teoretiskt och praktiskt kunnande i ergonomi bidrar till elevernas lärande om påfrestande arbetsställningar. Utifrån tidigare forskning belyses belastningsskador och arbetsrelaterad utslagning inom frisöryrket. Med hjälp av intervjuer och litteraturstudier ville jag få vetskap om frisörelever i dagens gymnasieskola ges goda förutsättningar till ett hållbart arbetsliv. Resultatet tyder på att elever på den kommunala gymnasieskolan, i jämförelse med elever på den fristående gymnasieskolan, har bredare teoretiska och praktiska kunskaper i ergonomi. Resultatet visar också att ergonomiundervisning prioriteras i början av utbildningen och att återkoppling inte görs i tillräcklig utsträckning.