Bakgrund: Barn som far illa är ett omfattande problem och bidrar till allvarliga konsekvenser för barnet. Barnhälsovårdssjuksköterskor är många gånger de enda utanför familjen som träffar barn under sex år regelbundet och har därför en viktig roll i att uppmärksamma barn som far illa eller riskerar att fara illa. Samverkan mellan professionella är viktigt i situationer där barn misstänks fara illa, tidigare studier har dock visat att det finns brister i samverkan. Syfte: Syftet med studien är att beskriva barnhälsovårdssjuksköterskors erfarenheter av samverkan mellan professionella vid misstanke om att ett barn far illa. Metod: En kvalitativ metod med en induktiv ansats tillämpades i studien. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer. Åtta barnhälsovårdssjuksköterskorintervjuades. Det insamlade materialet analyserades utifrån en kvalitativinnehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i två kategorier och sex subkategorier. Kategorin ”Välfungerande samverkan för barnets bästa” beskrev att samverkan var betydelsefullt i det förebyggande arbetet. Det var viktigt att få råd och stöd av kollegor och andra professioner. I arbetet användes flerpartssamtal för att tillvaratapå andra professioners kunskaper. Kategorin ”Hinder för samverkan” beskrev attbristen av återkoppling från socialtjänsten upplevdes som ett problem. Vidare beskrevs att avsaknad av resurser påverkade samverkan negativt. Ytterligare hinder för samverkan var då barnhälsovårdssjuksköterskorna och andra professioner saknade gemensamma mål.  Slutsats: Samverkan är extra viktig i det förebyggande arbetet, men det finns behov av utveckling. Barnhälsovårdssjuksköterskorna efterfrågar gemensamma mål för samverkande professioner. Hinder för samverkan är avsaknad av återkoppling och bristande resurser / Background: Child maltreatment is a major problem and contribute to serious consequences for the child. Child health care nurses are often the only ones outside the family who meet children under the age of six regularly and that’s why they have an important role to notice child maltreatment. In situations where children are victims of child maltreatment, is collaboration between professionals important.Previous studies have shown that there are obstacles in the interaction between professionals. Aim: The aim of the study is to describe child health care nurses’ experiences of collaboration between professionals in case of child maltreatment. Method: A qualitative method with an inductive approach was used for the study. Data was collected through semi-structured interviews. Eight child health carenurses were interviewed. The collected material was analyzed based on a qualitative content analysis. Findings: The analysis resulted in two categories and six subcategories. The category “Well-functioning collaboration for the best interests of the child”described that collaboration was important in the preventive work. It was important to get advice and support from colleagues and other professionals. Multi-party conversations were used to apply other professionals’ knowledge. The category “Obstacles for collaboration” described that the lack of feedback from social services was experienced as a problem. It was further described that a lack of resources had a negative effect on collaboration. Additional obstacles for collaboration were when the child health care nurses and other professionals didn´thave common goals.  Conclusion: Collaboration is considered especially important in the preventive work, but there is a need for development. The child health care nurses demand common goals for collaborating professionals. Barriers to collaboration are a lack of feedback and a lack of resources.

Bakgrund: Barnhälsovården finns till för att främja alla barns hälsa, allsidiga utveckling och välbefinnande. Sjuksköterskans uppdrag inom barnhälsovården är att tidigt grundlägga god kontakt med båda föräldrarna till det nyfödda barnet samt främja båda föräldrarnas delaktighet i omvårdnaden av barnet. Som stöd för främjande av en jämställd vård infördes år 2018 ett enskilt samtal även med den ickefödande föräldern i det nationella barnhälsovårdsprogrammet. Syfte: Att undersöka hur sjuksköterskor inom barnhälsovården upplever det enskilda samtalet med den icke-födande föräldern. Metod: Studien genomfördes med kvalitativa intervjuer med stöd av semistrukturerad intervjuguide. Data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra kategorier och tio underkategorier framkom i analysen. Följande kategorier presenteras: (i) Bättre kontakt med den icke-födande föräldern, (ii) Stort intresse för samtalet, (iii) Att kunna stärka föräldern i sin nya roll, och (iv) Att bekräfta betydelsen av att båda föräldrarna är lika viktiga. Konklusion: Införandet av det enskilda samtalet för den icke-födande föräldern har gjort att BVCsköterskan får möjlighet att grundlägga en bättre relation till den icke-födande föräldern och på så sätt utforma ett stöd som innebär en jämställd vård till hela familjen. / Background: The Child Health Care’s (CHC) aim is to enable all children's right to health, versatile development and wellbeing. It is important that the CHC-nurse early in the care of the newborn child develops a good relationship with both parents to create better possibilities for good health for the entire family. As a support for the CHC-nurses to be able to present an equal care for both parents a one on one conversation with the father/non-birth parent is offered when the newborn is about 3- 5 months old. Aim: The aim was to study the CHC-nurse’s experiences of the one on one conversation with the non-birth parent. Method: The study was conducted with a qualitative descriptive method including semi-structured interviews and qualitative content analysis. Result: The result is presented in the following categories: Better contact with the non-birth parent, Great interest for the conversation, To be able to support the parent in their new situation, To confirm the relevance of both parents being equally important. Conclusion: The introduction of the one on one conversation with the non-birth parent has increased the possibilities for the CHCnurse to found a better relationship with the non-birth parent. This increases the chances to offer equal care for the entire family.

Over the last few years there has been a significant differentiation of medical professions. At the same time their role and position has changed in the nursing process. Genesis of new professions and distribution of employees in the work field, based on their expertise, has led to changes in the work organization in individual departments. Therefore we can encounter highly specialized care in the intensive care departments, which places on its staff a number of specialized requirements. Aim of this thesis was to map the positions of individual workers and especially on the application of medical assistants. The thesis continues on with the issue of setting the optimal amount of nursing staff in the intensive care departments. Outcome of the thesis is that workers under supervision are currently not finding the proper use. However, in the future, we can count on more of these workers, in the intensive care units, to be more needed. Thesis conclusion is dedicated to available options of setting standards in order to calculate the necessary amount of nursing staff. keywords: competence, paramedical professions, headcount optimisation, scoring system in health care nurse, health assistant,

Bakgrund: Neonatalvård behövs om barnet är fött för tidigt eller sjukt vid födseln och kan vara både en kortvarig vistelse på några timmar men ibland upp till flera månader. Efter utskrivning stödjer Barnhälsovård(BHV)-sjuksköterskorna föräldrarna genom ett tätt samarbete och följer barnets utvecklingsresa.  Syfte: Syftet var att beskriva BHV-sjuksköterskans erfarenheter av att vårda föräldrar vars barn varit inneliggande på en neonatalavdelning. Metod:  Elva intervjuer genomfördes med BHV-sjuksköterskor i sydöstra Sverige. Intervjuerna var semistrukturerade och innehöll öppna frågor. En kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman gjordes med induktiv ansats på manifest nivå.  Resultat: Resultatet presenterades i två kategorier: Ge tid att växa in i föräldrarollen och Arbeta för att stärka föräldrarollen. BHV-sjuksköterskorna erfor att föräldrarna genomgick en övergång mellan att barnet var  övervakat på neonatalavdelningen till att klara sig hemma själva. BHV-sjuksköterskorna stärkte föräldrarna genom att tidigt knyta kontakt med dem, erbjuda extra stöd och normalisera vardagen.  Slutsats:  BHV-sjuksköterskans erfarenhet var att övergången mellan neonatalvård till hemmet och BHV kan vara svår för föräldrarna, och det är viktigt att BHV-sjuksköterskan stöttar föräldrarna att bli trygga i sin vardag. / Background: Neonatal care is needed if the child is born prematurely or is sick at the time of birth. The child can be in need of care for a couple of hours up till several months. After discharge from the hospital, the Child Health Care (CHC)-nurses evaluate the child’s development regularly and provide support to the parents.  Aim: The aim was to describe the CHC-nurse’s experiences of caring for parents whose child has been admitted to neonatal care. Method: Eleven interviews were conducted with CHC-nurses in the southeast of Sweden. A qualitative content analysis according to Graneheim and Lundman was performed and had an inductive approach.  Results: The result were presented in two categories: Giving time to grow into the parenting role and The work of strengthening the parenting role. The experience of the CHC-nurse was that the transition from neonatal care to home life could be strenuous for the parents and the child health nurses strengthened the parents by making early contact, providing extra support and normalizing everyday life. Conclusion: The experience of the CHC-nurse was that the transition between neonatal care to the home life can be difficult for the parents, and it is important that the CHC-nurse supports the parents to become safe in their everyday life.

Bakgrund: Barnhälsovården är en stor del i folkhälsoarbetet där mycket av arbetet handlar om att tillgodose barns rätt till hälsa. Covid-19-pandemin har orsakat störningar i hälso- och sjukvården samt påverkat familjer och barn och riskerar att påverka folkhälsan negativt. Ett eventuellt minskat utbud och efterfrågan av barnhälsovård kan påverka barns hälsa på både kort och lång sikt. Tidigare forskning är fortfarande ganska ny men visar på att barn och föräldrars mående blivit påverkat av pandemin. För att få ytterligare förståelse för hur BHV-sjuksköterskan kan arbeta hälsofrämjande i liknande situationer vid framtida kriser krävs fler studier ur BHV-sjuksköterskans synvinkel. Syfte: Att beskriva BHV-sjuksköterskans erfarenhet av att arbeta hälsofrämjande under covid-19-pandemin. Metod: En enkätstudie genomfördes, en webb-enkät delades på sociala medier. Enkäten innehöll både slutna och öppna frågor och sammanställdes med hjälp av beskrivande statistik samt analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom tre huvudkategorier: Påverkan på arbetet genom ändrade arbetssätt, Arbete i enlighet med riktlinjer och rekommendationer & Ändrade relationer och behov hos barn och föräldrar, vilka är underbyggda av nio underkategorier. Slutsats: Pandemin har påverkat BHV-sjuksköterskans arbete. Nya arbetssätt har fått tagits fram, vissa har fungerat bättre än andra. Det hälsofrämjande arbetet har kunnat fortsätta trots försvårande omständigheter. / Background: Child Health Services is a major part of public health and the main focus is to meet children´s right to health. Whereas the COVID-19 pandemic has caused disruptions to health services, affecting families and children and threatens to have a negative impact on public health. A possible reduced supply and demand of Child Health Services can affect children´s health in both short and long term. Previous research is still fairly new but shows that children and parent´s well-being has been affected by the pandemic. To gain further understanding of how the Child Health Care nurses can work to promote health in similar situations in future crises, more studies are required from the Child Health Care nurse´s point of view. Aim: To describe Child Health Care nurse´s experience of working to promote health during the COVID-19-pandemic. Method: A survey study was conducted; a web survey was shared on social media. The questionnaire contained both closed and open questions. The closed questions were compiled with descriptive statistics and the open questions were analyzed with qualitative content analysis. Results: The results revealed three main categories: Impact on work through changed working methods, Work in accordance with guidelines and recommendations & Changed relations and needs of children and parents, which are substantiated by nine subcategories. Conclusion: The COVID-19 pandemic has affected the work of Child Health Care nurses. New ways of working have been developed where some ways were better than others. The health promotion work has been able to continue despite aggravating circumstances

No description available.

Bakgrund: Alla barn i Sverige erbjuds från födseln upp till fem år barnhälsovårdens nationella program. Syftet med programmet är att förebygga ohälsa hos barn och att i ett tidigt skede uppmärksamma och åtgärda problemen. Det innebär att BVC-sjuksköterskan måste ha kunskap kring hur föräldrar ser till att hjälpa sina spädbarn till god sömn. Syfte: Att belysa föräldrars upplevelse av stöd från BVC-sjuksköterskan kring spädbarns sömn. Metod: Kvalitativ gruppintervjustudie. Datainsamling med tolv föräldrar till spädbarn i åldrarna 3-12 månader. Fyra gruppintervjuer genomfördes med tre deltagare i vardera. Data analyserades med innehållsanalys av Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Tre huvudkategorier med vardera fem, fyra och sex underkategorier framkom. Huvudkategorierna resulterade i; uteblivet stöd, ouppfyllda behov av stöd, uppfyllda behov av stöd. Slutsats: BVC-sjuksköterskans stöd till föräldrar gällande spädbarns sömn visade till viss del ett motsägelsefullt resultat. Vilket kan stå för flera olika faktorer. De mest avgörande fynden var ändå att trots olika eller obefintliga upplevelser av stöd fanns det ett stort förtroende för BVC. Råden kring samsovning behöver bli tydligare. Det vore också värdefullt om fler studier görs kring BVC-sjuksköterskans stöd om sömn till mammor i jämförelse hur bemötandet och stödet blir till partnern.

Bakgrund: Antalet äldre personer med multisjuklighet ökar i samhället och allt fler vårdas i hemmet. Att utifrån detta tillämpa personcentrerad vård skapar nya utmaningar. Lagen om samverkan vid utskrivning från slutenvård (SVU) och upprättande av samordnad individuell plan (SIP) innan utskrivning är interventioner som kan främja personcentrerad och integrerad vård i hemmet. Samordning genom SIP sker många gånger mellan hälso- och sjukvård och socialtjänst. Distriktssköterskan utses ofta till fast vårdkontakt för patienten och därmed ansvarig för SIP.  Motiv: Hälsocentral och kommunal hemsjukvård är viktiga samarbetspartner för integrerad vård på primärvårdsnivå och distriktssköterskan är ofta ansvarig för SIP. För att identifiera vad som hindrade och främjade tillämpning av SIP undersöktes distriktssköterskans erfarenheter av det. Resultat av studien kan öka förståelsen av SIP som arbetssätt. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa distriktssköterskors erfarenheter av att arbeta med SIP på primärvårdsnivå. Metod: Under år 2021 genomfördes individuella semistrukturerade intervjuer med distriktssköterskor (n=8). Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera data. Resultat: Utifrån intervjuerna framkom varierande erfarenheter av att arbeta med SIP. Arbetssättet upplevdes främja personcentrerad och patientsäker vård men det framkom även svårigheter att använda det. Erfarenheterna beskrevs som fyra kategorier: förutsättningar för ökad delaktighet, behov av ansvarsförtydligande, säkerhet för alla inblandade, och otillräckligt inarbetat arbetssätt.  Konklusion: Sammanfattningsvis visade studien att SIP kan ha betydelse för tillämpning av patientsäker och personcentrerad vård. SIP kan genom hembesök och digitala möten förbättra patientens delaktighet samt bidra till en sammanhållen, integrerad vård i hemmet. Bättre struktur för att tillämpa arbetssättet efterfrågades, utan att riskera att SIP blir en standardiserad arbetsrutin. / Background: The number of people with multimorbidity is increasing, hence healthcare is often provided at their home. Furthermore, striving to apply person-centred care creates new challenges. Interventions to promote person-centered and integrated care are based on the law for coordination of care at discharge from hospital and demands establishment of a coordinated individual plan (CIP) before discharge. Coordinating care through CIP often occurs between healthcare and social services. The district nurse is often appointed to be the permanent contact concerning care for the patient and thus responsible for CIP.  Motive: Primary care centres and municipal units for home care are important partners in integrated care at primary care level and district nurses are often responsible for CIP. To identify the barriers and facilitators for the using of CIP, we explored the district nurses' experiences about it. The results of the study may contribute to better understanding of CIP as a working method. Aim: The purpose of this study was to highlight the district nurses' experiences of working with the CIP at primary care level. Methods: In 2021, individual semi-structured interviews with district nurses were conducted (n=8). Qualitative content analysis was used to analyse the data. Result: From the interviews, various experiences emerged regarding the experiences of using CIP. Using CIP was experienced as facilitating person-centred care and patient safety, but several obstacle and difficulties to adopt it were identified. The experience resulted in four categories: prerequisites for increased participation, need for accountability, safety for all involved, and insufficiently established working method.  Conclusion: In summary, the study showed that CIP is important for the application of patient-safe and person-centered care. Through home visits and digital meetings, CIP can improve patient participation and contribute to a cohesive, integrated care at home. Better structure for using the CIP as working method was requested, in order to avoid that CIP  becomes only a standardized work routine.

OBJECTIVE/ METHOD The study examined implementation challenges faced by primary health care workers within the Ekurhuleni Metropolitan Municipality in Gauteng South Africa. Data collection was based on semi-structured interviews carried out on a purposive sample (n=19) of frontline clinicians working within the district as primary health care practitioners. RESULTS Participants confirmed that work within the primary health care service disproportionately focussed on curative and rehabilitative functions of their roles with little prioritisation of preventive and promotive interventions. Primary identified reasons included, institutional culture that prioritised short-term curative approaches. Clinicians also cited a range of other organisational barriers, such as – poor strategic planning, and a lack of understanding of health promotion and illness prevention. CONCLUSIONS Although the challenges that exist in implementing primary health care are clearly understood, clinicians perceive the solutions for these as being within the control of policy makers and those with power within the organisation. / Health Studies / M.A. (Public Health)

OBJECTIVE/ METHOD The study examined implementation challenges faced by primary health care workers within the Ekurhuleni Metropolitan Municipality in Gauteng South Africa. Data collection was based on semi-structured interviews carried out on a purposive sample (n=19) of frontline clinicians working within the district as primary health care practitioners. RESULTS Participants confirmed that work within the primary health care service disproportionately focussed on curative and rehabilitative functions of their roles with little prioritisation of preventive and promotive interventions. Primary identified reasons included, institutional culture that prioritised short-term curative approaches. Clinicians also cited a range of other organisational barriers, such as – poor strategic planning, and a lack of understanding of health promotion and illness prevention. CONCLUSIONS Although the challenges that exist in implementing primary health care are clearly understood, clinicians perceive the solutions for these as being within the control of policy makers and those with power within the organisation. / Health Studies / M.A. (Public Health)