Bakgrund: Studier visar att mobiltelefoner används i operationsrummen både för tjänsterelaterat och privat bruk och det beskrivs för- och nackdelar relaterat till mobiltelefonanvändning inom sjukvården. Syftet: Var att beskriva och kartlägga användning av tjänstetelefoner och personalens privata mobiltelefoner i operationsrummen. Metod: Kvantitativ ansats, designen är en beskrivande tvärsnittsstudie med 40 strukturerade observationer i operationsrummen samt en enkätundersökning, som besvarades av 33 personer. Deltagarna var  anestesisjuksköterskor, läkare, operationssjuksköterskor och undersköterskor. Data analyserades deskriptivt i SPSS. Resultat: Observationerna i operationsrummen visade att av 477 telefonanvändningar var 287 (60,2 %) privata mobiltelefoner och 190 (39,8 %) tjänstetelefoner. Följsamheten till basalhandhygien riktlinjer före och efter telefonanvändning, n=477, var 93 (19,4 %) respektive 103 (21,5 %). Av enkäten framgick att 9 (27,2%) av deltagarna dagligen upplevde att användning av privata mobiltelefoner störde teammedlemmar i operationsrummen. Åtta (24, 2%) av deltagarna upplevde dagligen, 7 (21,7%) varje vecka, att medarbetare blev mindre koncentrerade på grund av användning av privata mobiltelefoner. Konklusion: Ökad följsamhet till basal handhygien, utformning av riktlinjer angående användning av privata mobiltelefoner i operationsrummen samt en diskussion angående vad som är etiskt riktigt i förhållande till patienterna kan anses som väsentligt. Ytterligare studier behövs för fortsatt kartläggning av användning och hantering av mobiltelefoner i operationsrummen. / Background: Studies show that mobile phones are used in the operating rooms for both service-related and private use, and the advantages and disadvantages associated with the use of mobile phones in the healthcare sector are described. Purpose: To describe and map the use of service phones and staff's private mobile phones in the operating rooms. Method: Quantitative approach, the design is a descriptive crosssectional study with 40 structured observations in the operating rooms and a questionnaire survey, which was answered by 33 people. The participants were anesthetic nurses, anesthesiologists, operating room nurses and assistant nurses. Data was analyzed descriptively in SPSS. Result: The observations in the operating rooms showed that of 477 phone uses, 287 (60.2%) were private mobile phones and 190 (39.8%) service phones. The adherence to basal hygiene guidelines before and after telephone use, n = 477, was 93 (19.4%) and 103 (21.5%), respectively. The survey showed that 9 (27.2%) of the participants experienced daily that the use of private mobile phones disturbed team members in the operating rooms. Eight (24, 2%) of participants experienced daily, 7 (21.7%) weekly, employees became less concentrated due to the use of private cell phones. Conclusion: Increased compliance with basic hand hygiene, designing guidelines regarding the use of private mobile phones in the operating rooms and a discussion regarding what is ethically correct in relation to the patients can be considered essential. Further studies are needed for continued examination of the use and management of mobile phones in the operating rooms.

Background: Endometriosis is a hormonal reactive syndrome affecting women of reproductive age. The cause of endometriosis is unknown, but known symptoms include dysmenorrhea and infertility. Symptoms can amount to emotional and psychosociological disorders/issues such as depression and isolation which can result in limited ability to work and lead a normal daily life. Aim: To describe women with endometriosis experiences of reception from healthcare professionals. Method: Descriptive literature study. Main Result: The experience of normalization and distrust in symptoms as well as the lack of adequate information and support from healthcare professionals were reoccurring themes in the results of this study. Accounts from the included studies within this thesis portrayed women’s experiences of confusion, anxiety, anger, and frustration as a consequence of perceived unsatisfactory reception from healthcare professionals due to inadequate support and information. Women experienced difficulties in feeling understood and taken seriously by healthcare professionals. However, in cases where women in the aforementioned studies were met with understanding as well as pertinent information and support was appreciation expressed. Conclusion: The results presented in this study concluded that knowledge of endometriosis was perceived as partially inadequate. Regarding reception, it seems of importance that healthcare professionals portray qualities such as empathy and understanding as a reflection of women’s needs occasionally depicted in this study’s results. Studies reviewed in this paper, whose participants described their experiences of reception by healthcare professional in relation to endometriosis, exemplify the importance that healthcare professionals, in addition to the ability to provide good communication, also possess the ability to communicate empathy and understanding towards patients. / Bakgrund: Endometrios är en hormonreaktiv sjukdom som drabbar främst kvinnor i reproduktiv ålder. Dess orsak är okänd men effekter av sjukdomen kan innefatta fysiska symtom såsom dysmenorré, dyspareuni, menorragi och infertilitet. Detta kan ge upphov till emotionella och psykosociala besvär som depression och isolering vilket kan resultera i begränsad förmåga till sysselsättning. Syfte: Att beskriva kvinnor med endometrios erfarenheter och upplevelser av bemötande från vårdpersonal. Metod: Deskriptiv litteraturstudie. Huvudresultat: Genom analys av resultaten av de inkluderade studierna var upplevelser av normalisering, misstro, bristfällig information och stöd hos kvinnor i mötet med vårdpersonal återkommande teman. Kvinnor upplevde att det bristande bemötandet resulterade i känslor såsom förvirring, oro, ilska, och frustration. Kvinnor med endometrios upplevde svårigheter att känna sig förstådd och att symtomen skulle tas på allvar av vårdpersonalen. Hos de deltagande kvinnor som bemötts med förståelse, information, och stöd av vårdpersonal uttrycktes uppskattning för detta. Slutsats: Resultaten i föreliggande litteraturstudie tyder på att kunskapen om sjukdomen inom vården varit delvis upplevts som bristfällig. Gällande bemötande förfaller det utifrån föreliggande litteraturstudies resultat vara betydelsefullt att vårdgivare uppvisar den typ av förståelse och empati som kvinnorna i studien stundvis uttryckt behov av. Alla studier som granskats i detta litteraturstudie vars deltagare själva beskrivit sina erfarenheter av bemötande från vårdpersonal exemplifierar betydelsen av att vårdpersonalen, förutom att vara påläst även besitter förmågan av god kommunikation, empati och förståelse i mötet med patienter med endometrios.

Bakgrund: Demens är en av de stora folksjukdomarna i världen och med en ökad medellivslängd insjuknar fler och fler människor varje år. Demens är en kronisk kognitiv sjukdom som resulterar i psykiska-, fysiska- och motoriska symtom. Hanteringen av dessa symtom är komplext och kan förse personal, närstående och patienter med stora utmaningar. Farmakologisk behandling av demens är kontroversiellt med begränsad effekt och kan innebära starka biverkningar. Icke-farmakologiska behandlingsmetoder är få och underutnyttjade. Syfte: Att sammanställa vårdpersonalens upplevelser av musik som omvårdnadsåtgärd vid demenssjukdom. Metod: Litteraturstudien är uppbyggd på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Databaserna innefattar Cinahl, PubMed och PsycINFO. Analysen av valda artiklar är baserad på Forsberg och Wengströms analysmetod för kvalitativ innehållsanalys samt kvalitetsgranskades med SBU:s kvalitetsgranskningsmall. Resultat: I analysprocessen formulerades tre övergripande huvudkategorier, vilka var musikens inverkan på symtom vid demens, musik och känslan av meningsfullhet samt musikens inverkan på kommunikationen. Resultatet visade att musik i olika former upplevdes ha positiv inverkan på patienters agitation, oro, kommunikation, minnen och fysiska färdigheter vilket upplevdes ge patienterna en känsla av meningsfullhet. Patienternas ökade kommunikationsförmåga och ändrade beteende genererade en positiv inverkan på organisatoriska faktorer och miljön på avdelningarna. Vidare sågs det finnas ett fåtal negativa aspekter kring musik som främst handlade om bristande intresse hos personal samt svårigheter i planering av utförande. Slutsats: Det visade sig att vårdpersonalen framförallt ansåg att musik var ett positivt redskap vid omvårdnad av demenssjukdom. / Background: Dementia is one of the main widespread diseases in the world and with an increased life expectancy, more and more people are diagnosed every year. Dementia is a chronic cognitive disorder that results in mental-, physical- and motor symptoms. The management of these symptoms are complex and can present great challenges to staff, relatives and patients alike. Pharmacological treatment of dementia is controversial with limited efficiency and may result in strong side effects. Non-pharmacological treatments are few and underutilized. Purpose: To compile the care staff’s experience of music as a nursing strategy in dementia care. Method: The literature study is based on ten scientific articles with a qualitative approach. The databases used include Cinahl, PubMed and PsycINFO. The analysis of the selected articles was based on Forsberg and Wengströms method of analysis for qualitative content and was quality checked with SBU: s qualitative review template. Result: The analysis process generated three main categories, which were experience of music’s impact on dementia symptoms, music and the sense of meaningfulness and music’s impact on communication. The results showed that music in different forms had a positive impact on patients’ agitation, anxiety, communication, memory and physical skills, which care staff thought gave the patients a sense of meaningfulness. The patients’ changed behaviors generated a positive impact on organizational factors and the environment of the departments. Furthermore, the results showed a few negative aspects, that mainly revolved around a lack of interests from care staff as well as difficulties in planning. Conclusion: Too summarize, the care staff found music to be a positive nursing tool in dementia care.

Bakgrund Många kvinnor är utsatta för våld i nära relationer. Vårdpersonal kan ha en avgörande del i processen i att kunna uppmärksamma och hjälpa våldsutsatta kvinnor. Våldsutsatta kvinnor är särskilt sårbara och omvårdnaden ska utgå ifrån ett personcentrerat förhållningssätt. Mötet med den våldsutsatta kvinnan ska bygga på respekt, lyhördhet samt förmågan att beröra och hantera det som den enskilda patienten berättar. Syfte Syftet var att belysa kvinnors upplevelse av mötet med vårdpersonalen efter att ha blivit utsatta för våld i nära relationer. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt har genomförts där 17 vetenskapliga artiklar har legat till grund för resultatet. Artiklarna har sökts fram i databaserna PubMed och CINAHL. Artiklarna har därefter kvalitetsgranskats. Innehållet i artiklarna analyserades och sammanställdes genom en integrerad dataanalys. Resultat Huvudkategorier som framställdes var upplevelsen att inte våga berätta om våldet, upplevelsen av att sekretessen kring kvinnornas identitet och vård inte hanterades på ett säkert sätt, upplevelsen av att inte bli tagen på allvar samt kvinnornas delade meningar kring att bli tillfrågad om våldet. Resultatet visade att många kvinnor upplevde att vårdpersonalens attityder påverkade dem negativt och att många kvinnor inte vågade berätta om våldet. Kvinnorna upplevde även att vårdpersonalen saknade engagemang och intresse vilket skapade känslor som skam och skuld. Många kvinnor eftersökte ett mer empatiskt förhållningssätt från vårdpersonalen. Slutsats Våld i nära relationer är ett hot mot såväl kvinnors grundläggande rättigheter som folkhälsan i stort och kan ge långsiktiga konsekvenser för samhället. Vårdpersonalen måste visa engagemang och empati för de våldsutsatta kvinnorna. Kunskap om bemötande av våldsutsatta kvinnor är något som vårdpersonalen saknar. Det första mötet med den våldsutsatta kvinnan är en viktig del för att kunna främja en vårdrelation baserad på förtroende, tillit och respekt. Då våldsutsatta kvinnor är särskilt sårbara är integritet och värdighet viktigt att bevara vid mötet. / Background Many women are suffering from intimate partner violence. Healthcare professionals plays a crucial role in the processes to pay attention and help abused women. Women exposed to intimate partner violence are particularly vulnerable. Nursing should be based on a person-centred approach. The meeting with the abused woman must be based on respect and the ability to handle what the individual patient tells you. Aim The aim for this study was to describe how women who have suffered from intimate partner violence experienced the meeting with the healthcare professionals.  Method A non-systematic literature review has been done based on 17 scientific articles. The articles have been searched in the databases, PubMed and CINAHL. The articles have then been quality reviewed. The content of the articles was analysed and conducted into main categories. Results The main categories were, experience of not daring to talk about the violence, experience that the confidentiality of women's identity and care is not handled in a safe way, experience of not being taken seriously and the women had different opinions about being asked about the violence. The results showed that many women felt that the attitudes of the healthcare professionals had a negative effect on them and that many women did not dare to talk about the violence. The women also experienced that the healthcare professionals lacked commitment and interest, which created feelings such as shame and guilt. Many women sought a more empathetic approach from healthcare professionals. Conclusions Intimate partner violence is a major problem and a threat to both women's fundamental rights and public health in general, which can have long-term consequences for the society. The healthcare professionals must show commitment and empathy for abused women. Knowledge how to treat abused women is something that the healthcare professional lacks. The first meeting with the abused woman is an important part to be able to promote a relationship based on trust and respect. Women exposed to violence is particularly vulnerable, integrity and dignity are important to preserve.

No description available.

Bakgrund: Autismspektrumtillstånd, AST, är ett samlingsnamn för flertalet neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. AST påverkar hjärnans kognitiva delar och resulterar i svårigheter med det sociala samspelet, kommunikation och begränsad föreställningsförmåga. 1 av 160 barn har diagnosen och antalet individer med AST ökar i samhället och stor sannolikhet föreligger därmed att vårdpersonal möter dem som patienter. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att undersöka vårdpersonals erfarenheter av att vårda patienter med autismspektrumtillstånd.  Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på åtta vetenskapliga artiklar. Artikelsökning genomfördes i databaserna Cinahl, PubMed, PsycInfo och Google Scholar. Analys utfördes utifrån Fribergs femstegsmodell.  Resultat: Utifrån analysen formades två huvudteman med tillhörande subteman. De huvudteman som bildades var; Svårigheter i mötet med vården och Faktorer som underlättar mötet.  Konklusion: Vårdpersonal är i behov av kontinuerlig träning och utbildning för att kunna ge lämplig vård anpassad för patienter med AST. Kommunikationssvårigheter upplevs som ett hinder i omvårdnaden och sjukhusmiljön behöver anpassas. Vidare forskning bör utföras för att belysa vårdpersonals erfarenheter så att fler kan bli medvetna om hur vården kan anpassas för att gynna patienter med AST. / Background: Autism Spectrum Disorder, AST, is a collective name for most neuropsychiatric disabilities. AST affects the cognitive parts of the brain and results in difficulties with social interaction, communication and limited imagination. 1 in 160 children has the diagnosis and the number of individuals with AST is increasing in society and there is a high probability that care staff will meet them as patients.  Aim: The aim of this literature study is to examine healthcare professionals' experiences of caring for patients with autism spectrum disorders. Methods: A qualitative literature study based on 8 scientific articles. Article search was performed in the databases Cinahl, PubMed, PsycInfo and Google Schoolar. Analysis was performed based on Friberg's five-step model. Results: Based on the analysis, two main themes with associated sub-themes were designed. The main themes that were formed were: Difficulties in the encounter with care and Factors that facilitate the encounter. Conclusion: Healthcare professionals are in need of continuous training and education to be able to provide appropriate care adapted for patients with AST. Communication difficulties are perceived as an obstacle in nursing and the hospital environment needs to be adapted. Further research should be carried out to shed light on the experiences of healthcare professionals so that more people can become aware of how healthcare can be adapted to benefit patients with AST.

The aim of this study was to shed light on the influence of trauma on aspects of musicians’ music-making, particularly but not exclusively limited to its effects on emotional expression and memory during music performance and study. Effects on performers and teachers were considered, explicated and discussed in the light of the rapidly expanding body of knowledge about factors involved in psychological sequelae following exposure to traumatic event(s). Examples are given of how trauma has affected famous musicians and composers. Questionnaires sent to healthcare professionals and music teachers and four case study investigations illuminated specific signs of trauma. Findings underlined that, while responses to trauma are always of a very individual nature, these often particularly affected emotional expression and altered the perceived experience of emotions. Dissociative symptoms were found to affect memory and concentration. Trauma sequelae caused interference, drained energy levels, affected motivation, interpersonal relationships and self-esteem but also led to growth and trauma-catalyzed transformation. Anxiety and tension-related problems had pronounced effects on music performance and high levels of ‘stage fright’ were reported by previously traumatized participants. Trauma was shown to influence the career paths and decisions of musicians. As gleaned from the literature and research surveys, the following therapeutic approaches appear to be effective: Psychotherapy, trauma counselling, Cognitive-Behavioural therapy, hypnotherapy, EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing), EMI (Eye Movement Integration), pharmacological treatment, natural supplements, body therapies such as SE (Somatic Experiencing) and complementary techniques such as acupressure. Sound and music were identified by respondents and participants as playing an extremely beneficial role in the healing process. The possible benefits of incorporating alternative healing modalities are discussed, but it is made clear that this should only be used in conjunction with scientifically proven and thoroughly researched psychotherapeutic intervention strategies. This study’s results, appropriately disseminated, are intended to increase awareness and knowledge in performers and teachers, and enable particularly teachers to refer students to appropriate healthcare services in ways not risking further traumatization. Findings can assist healthcare professionals to better understand particular manifestations of trauma responses in musicians and enable them to intervene in more effective ways. / Thesis (DMus)--University of Pretoria, 2010. / Music / unrestricted

Introduction and background: Family-centred care in the intensive care unit has increased steadily over the past three decades, based on the premise that the illness and health of an individual family member affects the whole family unit. Although widely researched there are still inconsistencies in implementing family-centred care, which influences the ability to transfer research findings into practice. Research has shown that recognising the role of family members in the critical care environment should be considered an essential component to caring for the critically ill patient. Although recommendations have been made for the implementation of familycentred care, it is not feasible for all recommendations to be adopted by nurses and healthcare professionals in a single ICU. Nurses and healthcare professionals need to customise strategies to an individual intensive care unit to improve family-centred care. Aim: The aim of the study was to explore and describe nurses, healthcare professionals and family members’ perceptions of family-centred care in the intensive care unit. Research design and methods: A quali-quanti research design was used. Participants included nurses, healthcare professionals and family members in the intensive care unit of a private hospital in Gauteng, South Africa. There were a total of sixty (60) participants who took part in the study. Nurses were selected using stratified random sampling, healthcare professionals were selected using total population sampling and family members were selected using purposive, maximum variation and convenience sampling. Data was collected over a period of one month by means of structured interviews using an associative group analysis technique. Participants were asked to write down free word associations in relation to the stimulus word “family-centred care” in order to explore and describe their perceptions of family-centred care in the intensive care unit as it is currently, as it could be in the “ideal world” and any gaps that exist around these perceptions. Results: Five themes were derived from the data: communication, environment, continuum of feelings, reflections and spiritual care. Conclusion: The implementation of family-centred care should involve all stakeholders in the intensive care unit in order to address inconsistencies in perceptions around family-centred care. Keywords: Associative group analysis, intensive care unit, family-centred care, healthcare professionals, nurses, perceptions, stakeholders / Dissertation (MNur)--University of Pretoria, 2019. / Nursing Science / MNur (Clinical) / Unrestricted

No description available.

Bakgrund: I Sverige lider 20 % av den äldre befolkningen av någon form av psykisk ohälsa. En av de vanligaste diagnoserna är depression och kan klassas som en folksjukdom. Risken för att drabbas av depression ökar med stigande ålder. Samsjuklighet kan leda till att diagnostik och behandling kompliceras. Depression sänker den drabbades livskvalitet och ökar risken för mortalitet även vid lindriga sjukdomstillstånd. Hos de äldre kan symtombilden på depression skilja sig från den yngre och medelålders patientgruppen. En obehandlad depression medför ett onödigt lidande för den drabbade. Sjuksköterskans kärnkompetens samverkan i team blir en viktig komponent för att kunna erbjuda patienten en god och personcentrerad omvårdnad.  Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa vårdpersonals erfarenheter av att vårda äldre patienter med depression. Metod: Litteraturstudien grundades på studier med kvalitativ ansats. Databassökningarna utfördes i Cinahl, PubMed och PsycInfo. Efter urval och kvalitetsgranskning valdes tio vetenskapliga studier med kvalitativ ansats. Artiklarnas resultat analyserades enligt Fribergs analysmodell.  Resultat: Under analysarbetet framkom tre teman och två subteman under vartdera temat. Första temat var Identifiering av depression med subteman Vikten av att vara lyhörd och Att skapa en tillitsfull vårdrelation. Andra temat var Organisatoriska förutsättningar med subteman Tidsbrist och prioritering och Avsaknad av rutiner. Tredje temat var Olika behandlingsmetoder med subteman Främja aktivitet och grundläggande behov och Varierande uppfattning om läkemedelsbehandling.  Konklusion: Litteraturstudien visade att vårdpersonalen upplevde brister i vården av äldre patienter med depression. Vårdpersonalen önskade tydligare struktur och rutiner inom organisationen. Ökad kunskap om depression hos äldre var även något som vårdpersonalen efterfrågade för att kunna identifiera sjukdomen och ge en god omvårdnad. / Background: In Sweden 20 % of the elderly suffer from mental illness. One of the most common diagnoses is depression and it can be seen as a common disease. The risk of developing depression increases with increasing age. Co-morbidity can complicate diagnosis and treatment. Depression lowers the patient's quality of life and increases the risk of mortality even in mild illnesses. In the elderly, the symptom picture of depression may differ from the younger and middle-aged patient group. An untreated depression causes unnecessary suffering for the patient. The nurse's core competence collaboration in teams will be an important component to be able to offer the patient good and person-centered care.  Aim: The aim of this literature review was to illustrate healthcare professionals’ experiences of treating older people with depression. Method: The literature study was based on studies with a qualitative approach. The database searches were performed in Cinahl, PubMed and PsycInfo. After selection and quality review, ten scientific studies with a qualitative method were included. The results of the articles were analyzed according to Friberg's analysis model.  Results: During the analysis work, three themes and two sub-themes emerged under each theme. The first theme was Identifying depression with following subthemes; The importance of being responsive and Creating a trusting care relationship. The second theme was Organizational conditions with sub-themes Lack of time and prioritizing and Lack of routines. The third theme was Different treatment methods with sub-themes Promoting activity and basic needs and Varying perception of drug treatment.  Conclusion: The literature review showed that the healthcare professionals experienced shortcomings in the care of elderly patients with depression. The healthcare professionals wanted a clearer structure and routines within the organization. Increased knowledge about depression in the elderly was also something that the healthcare professionals requested in order to be able to identify the disease and provide good care.