To date, risk factors for temporomandibular joint (TMJ) sounds are still not completely understood, and anatomical factors are suspected to influence their occurrence. This study aimed to evaluate the impact of body constitution on temporomandibular joint sounds of adolescents. 10- to 18-year-old participants of the LIFE Child Study were examined for TMJ sounds, and physical parameters such as body height, body weight, and general laxity of joints were measured. Odds ratios (OR) for associations of TMJ sounds and standard deviation scores (SDS) of body height and body weight were calculated by using binary logistic regression, including cofactors such as age and number of hypermobile joints. The OR for TMJ sounds and SDS of body height was 1.28 (95% confidence interval (CI) 1.06; 1.56) in females when the age-adjusted height value was above 0. SDS of body weight indicated significant ORs for TMJ sounds in males with values of 0.81 (95% CI 0.70; 0.94). No correlation was detected for SDS values and TMJ crepitus. Tall female adolescents seem to be more prone to TMJ clicking sounds, while their occurrence seems less likely in male adolescents with higher body weight.

The hydrological regime in Arctic catchments is being altered as an effect of climate change. To be able to project future changes in Arctic hydrology and hydrogeology, the mechanisms and drivers affecting runoff generation needs to be understood. This thesis aims to investigate and compare rainfall-runoff processes in three hillslope subcatchments, one glacierized and one non-glacierized catchment, in the Arctic. By estimating catchment response parameters and using recession analysis it was found that soil layer extent, rather than catchment size, explained differences in catchment response. The character of the rainfall events was a dominant factor affecting catchment response in both the glacierized and non-glacierized catchment. Saturation excess overland flow was a runoff-generating process in all catchments. Furthermore, permafrost and glacier presence, as well as meltwater contribution to the streams, were suggested to result in a larger variability in catchment response and storage contribution along the hillslopes and the glacierized catchment. Meanwhile, the wetness of the non-glacierized catchment was suggested to influence the storage-discharge dynamics in the non-linearized catchment. Water height recession analysis was not considered reliable to characterize aquifer properties in the catchments. However, it was able to describe the changes in storage-discharge relations over time in Arctic catchments.

I området Ren i Bollnäs kommun ska exploatering av ett nytt bostadsområde ske utifrån detaljplan Ren 30:1. Vanligtvis genomförs hydrologisk modellering med nationella höjdmodellen (NH) som underlag inför exploatering. Med hjälp av metoder som skyfallskartering kan risken för översvämning och dess eventuella konsekvenser förutses. NH tillhandahålls av Lantmäteriet och finns tillgänglig som punktmoln och 2 m raster och kan användas som underlag för hydrologiska modelleringar. NH lämpar sig bäst för nationell och regional planering som ska göras översiktligt på grund av punkttätheten som är förhållandevis låg. Syftet med den här studien var att undersöka olika underlag för hydrologisk modellering genom att jämföra NH mot digitala höjdmodeller från data insamlat med unmanned aerial system (UAS) på flyghöjderna 80 och 120 m. UAS-flygningarna utfördes med en drönare av modellen DJI Phantom 4 Pro V2.0 som samlade in höjddata fotogrammetriskt. Bearbetning, georeferering och skapande av höjdmodell utfördes i programvarorna Agisoft Photoscan och ESRI ArcGIS. GNSS med nätverks-RTK användes för inmätning av flygsignaler och kontrollprofiler. Hydrologisk modellering genomfördes med beräkningar av flödesriktning och flödesackumulation på underlag från NH och flygdata insamlat med UAS i ArcGIS. På alla underlag genomfördes skyfallskarteringar i Caesar Lisflood-FP. Eftersom Caesar Lisflood-FP hade en begränsning för hur stora mängder data som kunde hanteras ändrades cellstorleken på rastren till 1 m istället för 0,5 m, NH utvärderades i originalstorleken 2 m.Med UAS erhölls en högre punkttäthet och utifrån det kunde ett mer högupplöst raster på 0,5 m skapas jämfört med NH med en rasterstorlek på 2 m. Kontroll av höjddata från 120 m och 80 m visade att den lägre flyghöjden genererade en höjdmodell med högre noggrannhet. Utvärdering av överlapp vid skyfallskartering och vattendjup visade att data insamlat med UAS från 120 m och 80 m överensstämde med 96,7 % för vattenutbredning och största vattendjupen var 0,51 m och 0,48 m. Mellan NH och UAS-data fanns större skillnader i både vattendjup och utbredning. Slutsatsen i den här studien blev att olika underlag påverkar den hydrologisk modelleringen genom att t.ex. flödesriktning, vattendjup och utbredning avviker beroende på vilket underlag som används (UAS eller NH) men även upplösning och flyghöjd. / In the area Ren in Bollnäs municipality, development of a new residential area shall take place based on detailed development plan Ren 30: 1. Hydrological modeling with the national height model (NH) is usually carried out as a basis for development. Using methods such as mapping rainfall, the risk of flooding and its possible consequences can be predicted. NH is available at Lantmäteriet as point cloud and 2 m grid and can be used as a basis for hydrological modeling. NH is best suited for national and regional planning to be done briefly, because of the point density that is relatively low. The purpose of this study was to investigate different data sources for hydrological modeling by comparing NH against digital height models collected with unmanned aerial system (UAS) at flight heights of 80 and 120 m. The UAS flights were performed using the model DJI Phantom 4 Pro V2.0 which collected height data photogrammetric. Processing, geo-referencing and creation of height model were performed in the Agisoft Photoscan and ESRI ArcGIS software. GNSS with network RTK was used for surveying flight signals and control profiles. Hydrological modeling was carried out with calculations of flow direction and flow accumulation based on NH and UAS data in ArcGIS. Rainfall modeling were carried out in Caesar Lisflood-FP. Since Caesar Lisflood-FP had a limit on how large amounts of data could be handled, the cell size of the raster was changed to 1 m instead of 0.5 m, NH was evaluated in the original size 2 m. A higher point density was obtained with UAS and due to that, a higher resolution grid of 0.5 m could be created compared to NH with a grid size of 2 m. Control of height data from 120 m and 80 m showed that the lower flight height generated a height model with higher accuracy. The evaluation of rainfall mapping and water depth showed that data collected with UAS from 120 m and 80 m corresponded to 96.7% in water extent, and the largest water depths were 0.51 and 0.48 m. Between NH and the two UAS data, there were greater differences in both water depth and extent. The conclusion in this study was that different basis affect the hydrological modeling by for example flow direction, water depth and water spread differ depending on the data source (UAS or NH) as well on the resolution used, and the flight height.

Hurricane Katrina had a devastating impact on bottomland hardwood forests in 2005 resulting in damage to nearly 1.2 billion cubic meters of timber. Following such a natural disaster, natural regeneration is typically not a viable option because the seed source has been destroyed on site. Therefore, an economically efficient method of artificial regeneration is considered the most appropriate technique for reforesting these damaged areas. However, few studies have evaluated comparative research that examined early survival and growth performance of various oak species and stock types in such planting settings. This project was implemented in an effort to expand upon what is already known from previous artificial regeneration attempts on Hurricane Katrina damaged lands. Bareroot, conventional containerized, and large potted EKOgrownTM seedlings of cherrybark oak (Quercus pagoda Raf.) and willow oak (Quercus phellos L.) were planted on two sites located in south Mississippi. Survival was assessed monthly and at the end of each growing season, whereas height and groundline diameter (GLD) were measured immediately post planting and at the end of each growing season. Analysis of variance (ANOVA) and Tukey-Kramer multiple comparisons procedure (MCP), where appropriate, were performed to determine any significant differences. After the first growing season, cherrybark oak did not exhibit a substantial difference regarding survival performance when compared to willow oak (75.5 percent and 76.5 percent, respectively). After two growing seasons, willow oak exhibited considerably greater survival (74.0 percent) overall when compared to cherrybark oak (70.5 percent). Bareroot seedlings had the highest survival (87.2 percent). Conventional containerized seedlings had unacceptable survival (47.5 percent) and EKOgrownTM seedlings had acceptable survival (82.0 percent). EKOgrownTM seedlings demonstrated the best overall GLD growth of all planting stocks (3.9 mm respectively). Bareroot seedlings had the second best overall GLD growth (1.5 mm) and conventional containerized had the least amount of overall GLD growth (0.8 mm). Overall height growth when comparing all three planting stocks bareroot, conventional containerized, and EKOgrownTM were similar to one another (-3.5cm, -0.8cm, and -3.6cm respectively). Therefore, based on an overall consideration of cost and performance, bareroot seedlings are considered the most effective option of the two species considered for artificial regeneration utilized in this study.

No description available.

Here we examine seasonal grain-size trends on 18 beaches in the Northeastern US and dispersed along the post-glacial coast of Massachusetts (USA) in order to explore the mechanisms influencing median grain size and slope. Over 800 grain size samples were collected along 200 summer and winter cross-shore beach elevation surveys. Obtained grain size and beach slope data are compared to coastal morphology, sediment source, wave height, and tidal magnitude in order to ascertain controls on beach characteristics. In general, median grain size increases with intertidal beach slope in the study region. However, grain sizes along post-glaciated beaches in the study are as much as an order of magnitude coarser for the same beach slopes when compared to beaches for other regions of the US. Grain size and slope for beaches in the northeastern US also exhibit less correlation with oceanographic processes (i.e. wave climate and tidal magnitude). Instead, grain size trends are primarily driven by the composition of nearby glacial deposits that serve as the primary source of sediment to beaches in the study region. Results provide quantitative support for the distribution and composition of legacy glacial deposits rather than oceanographic conditions serving as the predominant governor of beach grain size along post-glaciated coastlines of the Atlantic continental margin.

UAV (Unmanned Aerial Vehicle) eller drönare används för insamling av geografisk data och fotografering av såväl företag, myndigheter och privatpersoner. Tekniken förenklar insamling av data över stora geografiska områden och kan utnyttjas för kartering, modellering och analysering som volymbestämning. Studien genomfördes med syftet att detektera trädhöjder ur punktmoln genererade med laserskanning och digital fotogrammetri från luften. Vidare undersöktes det vilken metod som gav det mest tillförlitliga resultatet samt om teknikerna var applicerbara för detektering av riskträd. Riskträd innebär i denna studie träd som utgör ett potentiellt hot mot viktig infrastruktur som till exempel kraftledningar. Numera sker datainsamlingen primärt via helikopter för identifiering av sådana träd. Genom att använda olika drönartekniker för datainsamlingen kan kostnaderna reduceras. Insamlingen av data genomfördes över ett glest barrskogsområde i Rörberg strax utanför Gävle. Laserdata samlades in med en LiDAR (Light Detection and Ranging)-sensor från YellowScan monterad på en Geodrone X4L Professional-drönare och de fotogrammetriska data med en drönare av typen DJI Phantom 4 RTK (Real Time Kinematic) med standardkamera. För bägge insamlingarna georefererades insamlade data direkt genom enkelstations-RTK för laserskanningen och med SWEPOS Nätverks-RTK för den fotogrammetriska flygningen. För att kontrollera kvaliteten av insamlade data mättes sex stycken kontrollprofiler in med totalstation i skogspartiet. Dessa jämfördes sedan mot de skapade punktmolnen. Medelavvikelsen och standardavvikelsen mellan LiDAR och kontrollprofilerna fastställdes till -0,038 m och 0,049 m. För fotogrammetrin och kontrollprofilerna bestämdes medelavvikelsen till +0,060 m och standardavvikelsen 0,090 m. Dessa värden jämfördes sedan mot kraven i SIS-TS 21144:2016. För att bestämma absoluta höjder mättes tio stycken träd in med totalstation. Trädens högsta och lägsta punkter koordinatbestämdes och utifrån subtraktion erhölls absoluta värden för vilka höjder från LiDAR- och fotogrammetriskt framställda trädhöjdsmodeller kom att jämföras mot. Jämförelsen mellan metoderna visade en medelavvikelse på -0,325 m för LiDAR och -0,928 m för fotogrammetrin. Slutsatsen av denna studie visar att LiDAR är den mest lämpade tekniken för detektering av trädhöjder och skapande av trädhöjdsmodeller. Detta baseras på erhållna höjdvärden, den digitala terrängmodellens kvalitet och den goda täckningen av punkter i plan och höjd för punktmolnet. / UAVs (Unmanned Aerial Vehicles) or drones are commonly used for collecting spatial data and aerial images by companies, state agencies and civilians. The UAV techniques makes collection of geodata easier for large areas and can be used for mapping, 3D modelling and other analyses, e.g. for volume determination. The aim of this study was to compare 3D point clouds generated from airborne laser scanning and digital photogrammetry for detecting heights of trees. It was also investigated which method produced the most reliable results and if these were applicable for detecting risk trees. The definition of risk trees in this study are trees that run the potential risk of damaging important infrastructure such as electric power transmission lines. Nowadays the collection of data is mainly conducted using helicopters for identifying the risk trees, but with UAV technologies costs can be significantly reduced. The collection of data was performed over a sparse coniferous forest area in Gävle, Sweden. Laser data was collected using a YellowScan LiDAR (Light Detection and Ranging) sensor mounted on a drone. For the photogrammetric data, a DJI Phantom 4 RTK (Real Time Kinematic) drone was used with its standard camera. Both techniques were directly georeferenced using Single station RTK and SWEPOS Network RTK respectively. To check the quality of the collected data, six control profiles were established using a total station. These measurements were then compared to the generated point clouds. Our results show that the mean deviation and standard deviation in height between LiDAR point clouds and the control profiles are -0,038 m and 0,049 m, respectively. The mean deviation and standard deviation for photogrammetric point clouds and control profiles are +0,060 m and 0.090 m, respectively. These values were then compared to the requirements in SIS-TS 21144:2016. To determine absolute tree heights, ten random trees were measured using a total station. The coordinates of the highest and lowest points of each tree were then subtracted to serve as absolute height values. The comparison of the two UAV methods showed mean height deviations of   -0,325 m for LiDAR and -0,928 m for the photogrammetry. This study concludes that LiDAR is the most suitable technology of the two methods tested for detecting tree heights and creating canopy height models. This is based on the obtained height values, the quality of the digital terrain model and the good distribution of points in plane and height for the point cloud.

Höjddata av god kvalitet är av stor betydelse i många sammanhang, inte minst i samhällets anpassning till ett förändrat klimat. Laserdata Skog är höjddata insamlade från flygburen laserskanning och kommer i färdigt skick att täcka större delen av Sveriges yta. För att sådana data ska kunna användas på bästa sätt är det viktigt att ha kännedom om deras kvalitet. För data från flygburen laserskanning finns det många parametrar som orsakar variation i kvaliteten, där terrängtypens inverkan hör till de mest betydande.  Denna studie utförs på uppdrag av Lantmäteriet och syftar till att undersöka kvaliteten i Laserdata Skog. Fokus ligger på osäkerhet i höjd och punkttäthet, samt hur dessa faktorer varierar mellan olika terrängtyper. Höjdosäkerheten har undersökts genom jämförelser mellan laserdata och terrestra kontrollmätningar, medan punkttätheten har bestämts med beräkningar och observationer i laserdata. Fyra terrängtyper ingår i studien: Hårdgjord yta, Gräsyta, Barrskog och Lövskog. Varje terrängtyp representeras av tre olika provytor, fördelade på olika skanningsområden. Osäkerheten i höjd påverkades av både trädskikt och markvegetation, medan det enbart var variation i trädskiktet som orsakade synbar påverkan på punkttätheten. Osäkerheten i höjd för enskilda provytor varierade mellan 0,011 och 0,183 m (RMS). Punkttätheten varierade mellan 0,66 och 2,09 punkter/m2. För osäkerheten i höjd påträffades ett betydande bidrag från inpassningen av punktmolnet, vilket försvårade analysen av terrängtypens inverkan. / High quality elevation data is of great importance in many contexts, for example in society’s adaptation to climate change. Laser data forest (Laserdata Skog) is elevation data collected from airborne laserscanning, and will cover most of Sweden’s surface when completed. In order for this data to be used in the best possible way, knowledge of its quality is important. Many parameters causes variation in quality for airborne laserdata, and the impact of vegetation is one of the most significant. This study is conducted by request from Lantmäteriet (the Swedish mapping, cadastral and land registration authority) and aims to investigate the quality of Laser data Forest. Uncertainty in height and point density is the main focus, as well as how these factors vary in different types of terrain. Uncertainty in height has been investigated by comparisons between laser data and terrestrial control measurements, while point density has been determined by calculations and observations in laser data. Four types of terrain is included in the study: Impervious surface, Grass, Coniferous forest and Deciduous forest. Each type of terrain is represented by three test surfaces, one in each of three different scanning areas. Uncertainty in height was affected by both trees and ground cover, while the vegetational impact on point density was caused by trees alone. Uncertainty in height for individual test sites varied between 0,011 and 0,183 m (RMS). Point density varied between 0,66 and 2,09 points/m2. For the uncertainty in height, a considerable contribution was found to originate from the alignment of the point clouds, which made the analysis of the impact of the terrain more difficult.

RH 2000 är Sveriges nationella höjdsystem och det bygger på den tredje precisionsvägningen som genomfördes i Sverige mellan 1979 och 2003. Nätet för RH 2000 har en starkare geometri och är mer homogent än vid de tidigare två precisionsavvägningarna och höjdnäten (RH 00, RH 70). Under de senaste 14 åren har mycket arbete lagts ned på att få kommuner, myndigheter och andra samhällsaktörer att byta till RH 2000, detta för att få enhetlighet och främja datautbyte. Nu har de flesta aktörer anslutit sig till det nya nätet, men det finns fortfarande de som använder de äldre referenssystemen från den de två tidigare precisionsavvägningarna.  Högskolan i Gävle har länge använt sig av ett höjdnät som anslutits till RH 70. Man har visserligen gjort en preliminär anslutning till RH 2000, men denna har gjorts genom mätning med Global Navigation Satellite System (GNSS) och den nationella geoidmodellen. Höjdnätet skall ligga till grund för högskolan inom utbildning och forskning inom lantmäteriteknik, det är därför ett bra höjdnät behövs vid HiG. Nätet bör vara av hög kvalité, och det är därför viktigt att etablera nätet genom avvägning. Höjdbestämning med GNSS har högre osäkerhet jämfört med den traditionella metoden för etablering av höjdnät (avvägning). Ett syfte med denna studie är att etablera ett nytt stomnät i höjd som är hållbart över tid vid Högskolan i Gävles campus och genom finavvägning ansluta detta till riksnätet för det nationella höjdsystemet RH 2000 på ett så bra och tillförlitligt sätt som möjligt. Ett annat syfte är också att undersöka och jämföra skillnad i höjd mellan de nya och äldre höjdnätsrealiseringarna vid skolan, samt även att undersöka hur de nya avvägda RH 2000-höjderna stämmer med geoidmodellen lokalt med hjälp av höjder bestämda från GNSS- mätning och SWEPOS tjänst för Nätverks Real Time Kinematic (NRTK).  I detta examensarbete har finavvägning genomförts med det digitala avvägningsinstrument Leica DNA03 för att etablera ett anslutningsnät för samhällsbyggnad (klass A2 enligt Handbok i mät- och kartfrågor,HMK). Utvärdering av mätosäkerhet har gjorts i enlighet med de styrdokument som examensarbetet följer, nämligen HMK och SIS-TS 21143:2016. Stegvis utförda utjämningar av nätet resulterade i bra skattade höjder med standardosäkerheter på millimeternivå i RH 2000. Genom det nya höjdnätet anslutet till RH 2000 har Högskolan i Gävle erhållit ett nytt höjdnät med låga osäkerheter som möter kraven för anslutningsnät och framtida övningar på högskolan kommer att göras i en högkvalitativ realisering av RH 2000. / RH 2000 is the national height system/frame of Sweden. It is based on the third precision precise levelling that was carried out in Sweden between 1979 and 2003. The network for RH 2000 has a stronger geometry and is more homogeneous than for the previous two Swedish precise levellings and the height networks (RH00, RH70). During the last 14 years, a lot of work has been put into getting municipalities, state authorities and other community operators to switch to RH 2000, in order to achieve uniformity and promote data exchange. Most have now joined the new network, but some still use the older reference systems of the two previous precise levellings.  The University of Gävle has for a long time used a height network that has been connected to RH 70. Although a preliminary connection has been made to RH 2000, it has been made through Global Navigation Satellite System (GNSS) measurements and with the national geoid model. The height network shall form the basis for the university in education and research in surveying, which is why a good height network is needed at HiG. The network should have a high quality; therefore, it is important to establish the network by levelling. The determination of height with GNSS has higher uncertainty compared with the traditional method for establishing a height network (levelling). A purpose of this study is to establish a new geodetic control network in height that is sustainable over time at the Campus of the University of Gävle and through to connect it to the national height network/system RH 2000 in the best and most reliable way. Another purpose is also to investigate and compare differences in height between the new and older height networks, and it is also investigated whether the levelled RH 2000 heights match with the national geoid model locally by using heights determined from GNSS measurements and SWEPOS service for Network Real Time Kinematic (NRTK).  In this thesis, digital levelling has been carried out with the digital level instrument Leica DNA03 to establish a control network for urban management (class A2 according to Handbook of measurement and map issues,HMK). Evaluation of measurement uncertainty has been made in accordance with the governing documents that the thesis follows, namely Swedish HMK and SIS-TS 21143: 2016. Step-by-step adjustments of the network resulted in well estimated heights with standard uncertainties at the millimeter level in RH 2000. Through the heights in RH 2000 for the new network, the University of Gävle has received a new height network with low uncertainties that meets the requirements for connection networks and future exercises at the university can be made in a high-quality realization of RH 2000.

Ziel der Arbeit war der direkte Vergleich verschiedener Referenzierungsmarker wie Hülsen, Kugeln, Plättchen oder Guttaperchapoints bei Aufnahmen zur präimplantologischen Planung mit dem Panoramaschichtgerät. Dazu wurde ein selbstständig weiterentwickeltes Röntgenmodell eines teilbezahnten Unterkiefers verwendet. Für jedes Markersystem wurde eine Planungs-schablone mit Markern für Implantate in Regio 46 und 47 angefertigt und mit einem digitalen Panoramaschichtgerät (Orthophos XG Plus) geröntgt. Hierbei stand der Marker in Regio 47 leicht zur Okklusionsebene gekippt. Zudem wurde vom Röntgenmodell eine DVT-Aufnahme (NewTom 9000) angefertigt und die Ergebnisse mit denen der Panoramaschichtaufnahme verglichen. Die vier Panoramaschichtaufnahmen und die DVT-Aufnahme wurden von je 10 Versuchsteilnehmern ausgewertet. Die verschiedenen Einflussfaktoren wie Messinstrument, Geschlecht, Region und abweichende Stellung der Marker wurden mit mehrfaktoriellen Varianzanalysen inklusive aller Wechselwirkungen untersucht. Die Ergebnisse zeigten einen signifikanten Einfluss der Region bei der Differenz zwischen realer und gemessener Knochenhöhe. Im Mittel war die Differenz bei Region 46 (-2.2 ± 0.4 mm) höher als bei Region 47 (-1.7 ± 0.4 mm). Die mittleren Vergrößerungsfaktoren waren bei allen Markern geringfügig niedriger (1,16–1,21) als der für das Gerät ausgewiesene Vergrößerungsfaktor von 1,25. Das verwendete Messwerkzeug oder das Geschlecht der Probanden hatten keinen signifikanten Einfluss auf das Messergebnis. Nach Kalibrierung lagen Mittelwert und Standardabweichungen insgesamt bei allen Markersystemen innerhalb des geforderten Sicherheitsabstandes von mindestens einem Millimeter zum Nervkanal. Beim Regionsvergleich zeigte die Verwendung des Markertyps Hülse in Regio 47 signifikant geringere Abweichungen bei der Berechnung des realen Knochenangebotes. Der Plättchenmarker zeigte im Mittel die geringste Differenz zwischen realer und nach Kalibrierung gemessener Knochenhöhe. Beim Vergleich der Panoramaschichtaufnahme mit der digitalen Volumentomographie zeigte sich ein signifikanter Unterschied (p<0.01). Es kam zu einer mittleren Unterschätzung des Knochenangebotes von 0,5 mm beim DVT in Regio 46 und einer mittleren Überschätzung des Knochenangebotes von 0,5 mm beim Panoramaschichtgerät in Regio 46 und 47. Der Regionseffekt war dagegen nicht signifikant (p=0.15). Die Ergebnisse zeigen, dass die Panoramaschichtaufnahme unter Verwendung einer Referenzierungsschablone für die präimplantologische Röntgendiagnostik bei Fällen ohne besondere Schwierigkeit als hinreichend genau betrachtet werden kann. Unter dem Gesichtspunkt der Strahlenhygiene sollte die digitale Volumentomo¬graphie komplexen Fällen vorbehalten werden.