No description available.

Krematorieanläggning vid Norra Begravningsplatsen. Ett projekt med fokus i gestaltning och, efter närmare studier av Dom Hans Van Der Laans arkitektur och skrifter, i en riktning främst mot proportionslära. Vad kan denna glömda och tidigare så viktiga funktion inom arkitektur lära oss idag? Ett försök att närma sig och förstå vad tradition och historia spelar för roll idag i ett annars eklektiskt tidevarv och ansluta till den pågående diskursen om vikten av en kontinuitet. Mötet mellan de nya tekniska och rationella lösningarna och konventioner blir intressant för diskussionen om en byggnad vars innehåll kämpar med detta möte. Å ena sidan denna fabrik, ett av moderniseringsprocessens tidiga barn, som skulle göra döden rumsren. Å andra sidan en plats för avsked, en sista passage in till det nya tillståndet. Jag tror det finns ett behov av att utöka programmet till att låta byggnaden få en vidare funktion, en helig plats för minnen. Inte bara ett sista avsked eller ett praktiskt och rationellt maskineri. / Crematorium at the Northern Cemetery in Stockholm. A project focused on aesthetics and, after closer studies of Dom Hans van der Laan's architecture and writings, in a direction mainly towards proportional theory. What can this forgotten and so important function in Architecture teach us today? An attempt to approach and understand the role of tradition and history today in an overall eclectic era and connect to the ongoing discourse about the importance of continuity. The meeting between the new technical and rational solutions and conventions will be interesting for the discussion of a building whose contents are struggling with this encounter. On one hand, this factory, a child of the early process of modernisation, which would make death clean and sanitary. On the other hand, a place of farewell, a last passage into a new state. I think there is a need to expand the program to let the building get a further feature, a sacred place to memories. Not just a final farewell or a practical and rational machinery.

<p>Syftet med den här uppsatsen har varit att reda ut vad en helig dåre är för någonting, hur fenomenet har påverkat kristendomen och litteraturen, främst i Ryssland och på Irland.</p><p>Jag har funnit att det är i det ortodoxa Ryssland som den heliga dårskapen har varit allra störst, och att flera av de mest älskade av de ryska helgonen tillhörde denna gren av Kristusdyrkan.</p><p>Vidare har heliga dårar funnits på Irland, dock i en något annorlunda gestalt. Naturromantiken är här viktigare, men på många sätt, vad gäller skäl till dårskapen, och i hur den yttrar sig, är de ryska och de irländska dårarna lika.</p><p>Därefter har jag tittat på skönlitteratur, och gestalter som lånat drag från de heliga dårarna. Framför allt har jag koncentrerat mig på två texter – Shakespeares kung Lear, som rymmer inte mindre än tre olika dårar – och Dostojevskijs Idioten, där huvudpersonen på många sätt är en mycket övertygande helig dåre.</p><p>Min slutsats vad gäller varför vi inte ser några heliga dårar idag är denna: I och med reformationen, och framväxten av nationalstaten i Europa fanns det inte längre något utrymme för dåren. En i grunden oberoende figur som står utanför den sociala stegen, och säger sanningen till alla, små som stora, när de bryter mot Kristi budskap. Då det blev allt viktigare att hävda sin särart gentemot andra länder och folk fanns det inte längre utrymme för intern kritik, och dåren förföljdes, och försvann.</p>

Syftet med den här uppsatsen har varit att reda ut vad en helig dåre är för någonting, hur fenomenet har påverkat kristendomen och litteraturen, främst i Ryssland och på Irland. Jag har funnit att det är i det ortodoxa Ryssland som den heliga dårskapen har varit allra störst, och att flera av de mest älskade av de ryska helgonen tillhörde denna gren av Kristusdyrkan. Vidare har heliga dårar funnits på Irland, dock i en något annorlunda gestalt. Naturromantiken är här viktigare, men på många sätt, vad gäller skäl till dårskapen, och i hur den yttrar sig, är de ryska och de irländska dårarna lika. Därefter har jag tittat på skönlitteratur, och gestalter som lånat drag från de heliga dårarna. Framför allt har jag koncentrerat mig på två texter – Shakespeares kung Lear, som rymmer inte mindre än tre olika dårar – och Dostojevskijs Idioten, där huvudpersonen på många sätt är en mycket övertygande helig dåre. Min slutsats vad gäller varför vi inte ser några heliga dårar idag är denna: I och med reformationen, och framväxten av nationalstaten i Europa fanns det inte längre något utrymme för dåren. En i grunden oberoende figur som står utanför den sociala stegen, och säger sanningen till alla, små som stora, när de bryter mot Kristi budskap. Då det blev allt viktigare att hävda sin särart gentemot andra länder och folk fanns det inte längre utrymme för intern kritik, och dåren förföljdes, och försvann.

This study aims to examine how Rome understood 'the Other' in the context of Roman plundering of sacred sites. It analyses specifically the Temple of Poseidon at Isthmia, and how it was affected by the destruction of Corinth in 146 BCE, and the second Jewish temple at Jerusalem, and how the Romans went about destroying it in 70 CE. This study combines archaeological and written sources with iconography, to get as full an image as possible of Roman pillaging. For Isthmia the sources are mainly archaeological, from the excavations made by the University of Chicago. For Jerusalem the source is the ancient text Bellum Judaicum, by Flavius Josephus. The theory is that of 'the Other', as presented by Erich Gruen in his work Rethinking the other in antiquity, which is applied to the many questions in the discussion. The result of this study shows that Romans frequently sacked sacred sites of other peoples and used the artworks from them to beautify their own cities. They used the history and tradition of the Other for their own gain, to create a certain image of themselves. Further, this study finds that Rom considered itself the main power in the Mediterranean during these periods of antiquity.

<p><strong>Syftet</strong> med denna uppsats är att beskriva skrattets, humorns och komikens roll inom religionen i allmänhet och kristendomen i synnerhet.</p><p><strong>Min frågeställning är</strong>: Har skratt, humor och komik påverkat och förändrat förhållanden inom religionen, tron, kyrkan? Har skrattet påverkat det bestående, den regerande uppfattningen som förfäktades av dem som innehade makten inom samhälle och kyrka?</p><p><strong>Min tes är</strong> att skratt och humor tillsammans med många andra fysiska och kroppsliga uttryck har en viktig roll i att budskapet tolkas rätt och rättvist.</p><p><strong>För att uppnå detta syfte</strong> vill jag</p><ul><li>ge en bakgrund där jag beskriver några teorier om skrattets och humorns väsen och funktion med särskild fokus på förändring och påverkan.</li><li>beskriva ett antal exempel ur kyrkohistorien som beskriver hur humor, ironi och gyckel använts dels för att tydligare förmedla budskapet och dels för att visa på hur makt och överhet förvanskat detta budskap. Exemplen är valda utifrån att det kan tas för troligt att de har påverkat sin samtids utveckling.</li></ul><p><strong>Utifrån frågeställningen om förändring</strong> av rådande förhållanden i sin tid har jag valt</p><ul><li>att återge i referatform samt analysera fyra gycklarspel från medeltiden, sammanställda av Dario Fo, där gycklet i komik och allvar verkade förändrande i sin ursprungsmiljö men också skulle kunna påverka och förändra i vår tid.</li></ul>

<p>Min uppsats är en jungiansk analys av Mevlevi-orderns dansritual. Min C-uppsats, Den dansande imaginationen, behandlade dansterapi utifrån den jungianska psykologins teorier och analysen av dansritualen är en fortsättning på temat om dans som ett redskap i den terapeutiska processen.</p><p>Syftet med min uppsats är att utifrån den jungianska psykologins teorier få en fördjupad förståelse för den psykiska process som ritualen återspeglar. Min frågeställning är följande:</p><p>Vilken psykologisk innebörd får Mevlevi-orderns dansritual om jag analyserar den utifrån den jungianska psykologins teorier?</p><p>Jag har analyserat utifrån arketypteorin och teorin om individuationsprocessen som innebär en fortgående psykisk växt som leder fram till mötet med en gudomlig inre själskärna, Självet. Forskningsmetoden jag har använt mig av är en hermeneutisk textanalys och texten jag har analyserat är Friedlanders redogörelse för dansritualen. Jag har använt mig av amplifikationsmetoden i min analys vilket innebär att jag dragit paralleller till symboliskt material för att tydliggöra och fördjupa förståelsen för dansritualen. Jag har analyserat ritualen i dess helhet eftersom varje del i ritualen har sin specifika betydelse och bidrar till dess psykologiska innebörd.</p><p>Genom att analysera dansritualen utifrån Jungs teorier får ritualen den psykologiska innebörden av en individuationsprocess som leder fram till upplevelsen av Självet som den centrala och organiserande arketypen i psyket. I dansritualen får dansaren en konkret fysisk upplevelse av ett skeende som har en inre psykologisk motsvarighet och genom denna upplevelse finns en möjlighet att medvetandegöra omedvetet material.</p>

Syftet med denna uppsats är att beskriva skrattets, humorns och komikens roll inom religionen i allmänhet och kristendomen i synnerhet. Min frågeställning är: Har skratt, humor och komik påverkat och förändrat förhållanden inom religionen, tron, kyrkan? Har skrattet påverkat det bestående, den regerande uppfattningen som förfäktades av dem som innehade makten inom samhälle och kyrka? Min tes är att skratt och humor tillsammans med många andra fysiska och kroppsliga uttryck har en viktig roll i att budskapet tolkas rätt och rättvist. För att uppnå detta syfte vill jag ge en bakgrund där jag beskriver några teorier om skrattets och humorns väsen och funktion med särskild fokus på förändring och påverkan. beskriva ett antal exempel ur kyrkohistorien som beskriver hur humor, ironi och gyckel använts dels för att tydligare förmedla budskapet och dels för att visa på hur makt och överhet förvanskat detta budskap. Exemplen är valda utifrån att det kan tas för troligt att de har påverkat sin samtids utveckling. Utifrån frågeställningen om förändring av rådande förhållanden i sin tid har jag valt att återge i referatform samt analysera fyra gycklarspel från medeltiden, sammanställda av Dario Fo, där gycklet i komik och allvar verkade förändrande i sin ursprungsmiljö men också skulle kunna påverka och förändra i vår tid.

Min uppsats är en jungiansk analys av Mevlevi-orderns dansritual. Min C-uppsats, Den dansande imaginationen, behandlade dansterapi utifrån den jungianska psykologins teorier och analysen av dansritualen är en fortsättning på temat om dans som ett redskap i den terapeutiska processen. Syftet med min uppsats är att utifrån den jungianska psykologins teorier få en fördjupad förståelse för den psykiska process som ritualen återspeglar. Min frågeställning är följande: Vilken psykologisk innebörd får Mevlevi-orderns dansritual om jag analyserar den utifrån den jungianska psykologins teorier? Jag har analyserat utifrån arketypteorin och teorin om individuationsprocessen som innebär en fortgående psykisk växt som leder fram till mötet med en gudomlig inre själskärna, Självet. Forskningsmetoden jag har använt mig av är en hermeneutisk textanalys och texten jag har analyserat är Friedlanders redogörelse för dansritualen. Jag har använt mig av amplifikationsmetoden i min analys vilket innebär att jag dragit paralleller till symboliskt material för att tydliggöra och fördjupa förståelsen för dansritualen. Jag har analyserat ritualen i dess helhet eftersom varje del i ritualen har sin specifika betydelse och bidrar till dess psykologiska innebörd. Genom att analysera dansritualen utifrån Jungs teorier får ritualen den psykologiska innebörden av en individuationsprocess som leder fram till upplevelsen av Självet som den centrala och organiserande arketypen i psyket. I dansritualen får dansaren en konkret fysisk upplevelse av ett skeende som har en inre psykologisk motsvarighet och genom denna upplevelse finns en möjlighet att medvetandegöra omedvetet material.

Denna text undersöker, via närläsning, Tabellae Sulis–förbannelsetavlor riktade mot tjuvar hittade i den heliga källan i Sulis Minervas helgedom i Bath–med mål att utröna dessas känslomässiga innehåll och samhälleliga kontext. De 32 studerade tavlorna utgör försök att hämna stölder av klädesplagg och smärre summor pengar, antagligen stulna medan deras författare njöt av den heliga källans vatten. De utgör i det yttersta en sorts överenskommelse mellan författaren och gudinnan. Den senare ges en del av det stulna föremålet, eller i vissa fall tjuven, och förväntas bestraffa denne tills denne återlämnar föremålet i fråga till templet där det stals. Vad gäller straff söker tavlorna attackera alltifrån tjuvens hälsa och sinnen till dennes fortplantningsförmåga och själva dennes liv. Vanligast är önskan att tjuven skall betala för sitt illdåd i dennes eget blod. På känslomässig nivå ger tavlorna kuttryck för den bestulnes ilska och hämndlystnad. I detta kan de ha fungerat som en känslomässig kontrollmekanism, ett säkert och samhälleligt accepterat sätt att uttrycka och agera på känslor, som annars kunnat bli socialt problematiska. / This paper seeks, by means of close reading, to examine the Tabellae Sulis–a series of curse tablets against thieves, found in the sacred spring of the temple of Sulis Minerva at Bath–to explore their emotional content and societal context. The 32 studied tablets are concerned with the theft of minor sums of silver and various items of clothing, crimes most likely committed while the victim was soaking in the sacred spring. The tablets can be considered a sort of quasi-legal agreement between the victim and the goddess in question. The latter is granted partial ownership of the stolen object–or, in some cases, the thief themselves–and expected to punish said thief until they return the object in question to the temple where it was stolen. In terms of punishment, the tablets attack everything from the thief’s mind, motor functions and senses to their ability to reproduce and even their very lives. Most commonly they request that the thief pay the value of the stolen object in their own blood. On an emotional level, the tablets give expression to the anger of the victims and their hunger for vengeance. In this way, they can be considered to have served as an emotional control mechanism, a safe and generally accepted way to express and act on feelings that might otherwise have proven socially problematic.