Syftet för denna studie är att synliggöra möjligheter och eventuella hinder som kan framkomma i kommunikationen lärare-elev, elever emellan under arbetsgången med en rik matematisk problemuppgift. Data samlades in genom en observation, en intervju och elevproducerade uppgifter genom de sex teoretiskt anknutna begreppen. Detta för att få en tydligare bild på vilket sätt lärarnas val av undervisningsstrategier stödjer elevernas möjligheter att resonera samt på vilket sätt lärare använder frågor som hjälper eleven vidare utan att avslöja lösningsstrategier när den löser en rik matematiskt problemlösningsuppgift. Resultatet visar att lärarens förhållningssätt till alternativa lösningar i problemlösningsuppgiften kan hindra elevernas kreativa lösningar och kreativa resonemang. Lärarens vägledande frågor ledde till att eleverna väljer imitativa resonemang eftersom lärarens visar att rätt svar är det som är viktigt. Något som framkommer är att lärarens val av undervisningsstrategier och frågor utgår från kännedom om elevernas tidigare matematiska kunskaper. Detta kan ses som en möjlighet i kommunikationen lärare-elev emellan eftersom läraren har i åtanke elevens matematiska kunskaper.

Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka vad forskningen visar om elevers resonemangsförmåga i matematiska samtal i åldrarna 8–14 år. Studiens resultat grundas på 13 internationella artiklar, där merparten utförts i en amerikansk kontext. Tidigare studier har visat resonemangsförmågans betydelse för elevers utveckling av matematiskt kunnande. Ytterligare studier har pekat på en brist i svenska elevers möjlighet att träna denna förmåga. Detta medför ett intresse att undersöka vilka faktorer det är som påverkar utvecklingen av denna förmåga samt hur lärare kan skapa möjligheter för elever att träna den. Litteraturstudiens resultat visar fyra huvudsakliga faktorer som påverkar elevers möjlighet att utveckla sin resonemangsförmåga; lärares agerande, uppgiftens karaktär, mångfald av lösningar samt normer. Vidare visar studien att dessa faktorer är sammanvävda och förutsätter varandra. Detta innebär att som lärare behöver man arbeta med alla faktorerna för att resonemangsförmågan ska utvecklas.

Den här studien syftar till att undersöka lärarens påverkan på elevernas möjlighet att utveckla förmågan att föra resonemang i algebra genom diskussioner i helklass. En systematisk litteraturstudie av forskning från de senaste tio åren har genomförts för att söka kunskap om detta. Resultatet visar att läraren har stor möjlighet att påverka diskussionens kvalitet. Lärarens egen syn på algebraiska resonemang är viktig för att säkerställa att undervisningen blir tillfredsställande. En nyanserad syn på vad algebra innebär och hög förväntan på elevernas deltagande framkommer som viktiga grundförutsättningar. De uppgifter som läraren undervisar utifrån ska vara problem på tillräckligt hög kognitiv nivå och denna nivå bör bibehålls genom hela arbetet. Användandet av förutsägelsefrågor, där eleverna får resonera om möjliga lösningar på en uppgift innan de löser den, kan ge eleverna bättre förutsättningar att delta genom att föra djupare resonemang i en avslutande helklassdiskussion. Vidare kan lärarens bemötande av elevers inlägg i den avslutande diskussionen användas för att undersöka elevernas resonemang. Slutsatserna är att läraren har stor möjlighet att påverka elevernas förutsättningar att utveckla sin resonemangsförmåga i helklassdiskussioner och ett aktivt arbete med den sociomatematiska normen som anger vad som är giltiga belägg för ett matematiskt argument kan vara en viktig del av detta.