I denna uppsats analyseras de fyra marknadsledande läroböckerna i historia för årskurs 7‒9 med syftet att undersöka om, och hur, de bidrar till undervisning om historiebruk. Syftet och frågeställningarna utgår dels från kursplanen i historia, framförallt dess lärandemål om historiebruk samt de till det kopplade kunskapskraven, dels från en rapport av Skolinspektionen 2015 som visade på stora brister i undervisingen om historiebruk.I uppsatsen visar jag att läroböckerna i varierande men liten grad tar upp historiebruk. Jag kommer fram till att historiebruk sällan tydliggörs och att det ofta framstår som att elever utan föregående förklaring ska kunna genomföra egna tolkningar av historiebruk.

Syftet med denna uppsats är att undersöka historielärares förståelse för begreppet historiebruk och hur de undervisar om historiebruk i kursen Historia 1b i gymnasieskolan. Historiebruk infördes i kurs- och ämnesplanen i gymnasiereformen 2011 och blev då en av tre övergripande mål som historieämnet bygger på, tillsammans med kunskap om historiskt innehåll och förmågan att tänka historiskt genom historisk metod. Denna uppsats undersöker det nya övergripande målet, historiebruk, ur ett lärarperspektiv.   För att undersöka detta genomfördes en kvalitativ intervjustudie där fyra historielärare intervjuades. Resultatet analyserades framförallt genom en typologi av Klas-Göran Karlsson. Analysen synliggjorde att lärare har olika förståelse om vad historiebruk är och det kan behövas kompetensutveckling så historielärare förstår hur de kan uppfylla kursplanens mål. Resultaten visade även att undervisning om historiebruk, eller undervisning som inkluderar ett historiebruksperspektiv, sker på många olika sätt. Synliggörandet av undervisningsexempel kan ses som inspiration till lärare för de många ingångar som undervisning om historiebruk kan ha.

Denna studie diskuterar hur kulturarv, i detta fall Friluftsmuseet Gamla Linköping, är uppbyggt och hur dess utformning gör att anspråk på historisk representation och autenticitet. De tre män som deltog som informanter i denna studie vet att Gamla Linköping är konstruerad genom omlokalisering av gamla byggnader till platsen, vilket skapar bilden av en liten stad i början av 1900-talet. Under intervjuerna med informanterna, frågade jag om de upplever Gamla Linköping som antingen ett museum eller en stadsdel - och svaret var komplex. I huvudsak ansåg informanterna att Gamla Linköping är ett levande samhälle som illustrerar det förflutna. Jag har genomfört denna studie genom semistrukturerade intervjuer och deltagande observationer på Adventsmarknaden i Gamla Linköping. Genom de deltagande observationerna på Adventsmarknaden blev det möjligt för informanterna att fortsätta reflektionen över vad och hur de uppfattar vara representativ och autentiskt i förhållande till Gamla Linköping miljön. Studien är indelad i fyra delar; Museum eller stadsdel?, Dåtiden i nutiden, Adventsmarknaden, Kulturarv - för vem?. I denna studie har jag diskuterat det faktum att alla kulturarv produceras av olika samtida maktcentra. Det innebär att kulturarv inte är något naturgivet objekt som i sig själv har ett värde – utan genom samtidens normer tillägnas vissa historiska kulturella uttryck värden och konstruerar subjektiva kulturarv. / This study has discussed how cultural heritage, in this case the museum Old Linköping, is constructed and how its design makes claim to historical representation and authenticity. The three men who participated as informants in this study know that Old Linköping is constructed through the relocation of old buildings to the site, thus creating the image of a small town in the early 1900's. During the interviews with informants, I asked the question if they experience Old Linköping as either a museum or a district - and the answer was complex. In essence, the informants generally held view that Old Linköping will be a living community that illustrates the past. I have conducted this study through semi-structured interviews and participant observations on the Advent market in Old Linköping. Through participant observation in the Advent market, it became possible for the informants to continue to reflect on what and how they perceive to be representative and authentic in relation to the Old Linköping environment. The study is divided into four parts; Museum or district?, Past in the present, Advent Market, Heritage - for whom?. In this study, I have discussed the fact that all cultural heritages are produced by various contemporary centers of power. This means that cultural heritage is not something given by nature but by current standards are directed toward certain historical cultural expressions of values and constructs a subjective cultural heritage.

This overview has examined the research situation regarding the historical concept: use of history and the factors that weigh heavily are the concept's definition, categorization and function. Since the use of history is part of de-facto governing documents on the subject of history in Sweden. This makes this subject particularly interesting to examine and how the research situation treats the concept. Great thinkers like Friedrich Nietzsche coined the term use of history early on, which has produced its own interpretation and perspective of how people relate and use history in different contexts. The definition of the concept is thus given different emphasis by different researchers, who believe that history can be categorized into typologies. But there are also other approaches to the use of history, which often means that history is used to achieve a future purpose. The question of whether there is a correct way to use the past is a further current question in the discourse. The use or abuse of history is therefore caught in the eye in some discussions. Although a broad consensus of scholars shows that history has a real effect here and now and interacts with the present, whether one wishes so or not.

This degree project was written within the framework of the teachers’ programme at Malmö University, with a specialisation in the subject of history. The project deals with teachers’ views on narrative film as a tool for teaching history. The empirical research was conducted in the form of qualitative interviews with three history teachers in southern Sweden. The purpose of the study was to enquire as to how history teachers implement film as a tool in history teaching at upper secondary level. The theories used to analyse the interviews were mostly restricted to the German hermeneutic tradition and the concepts of historical consciousness, historical culture and uses of history. This study found that history teachers use films to a wide extent and for varied purposes. Common strategies include using film to raise interest in the subject, using film to analyse uses of history and using film as a basis for source criticism. All of the teachers interviewed pinpointed the many pitfalls of using films in history teaching without a clear purpose; however, they all used films to some extent and found support for doing so in the national syllabus for the subject of history in Sweden. Conclusively, films can be a useful tool for teaching history; however, one must be aware of the pitfalls of doing so aimlessly and without clear intent.

No description available.