Följande undersökning bygger på intervjuer med lärare där deras planering och utformning av historieundervisningen är i fokus. Hur tänker lärare kring historieundervisningen i de tidigare åren, årskurs 1-3? Påverkar elevgruppen lärarens val av metoder och hur tänker lärarna kring elevernas uppnående av ett historiemedvetande med historieundervisningen som grund? Förfrågningarna syftar på lärarnas arbetssätt och för att få svar på detta genomfördes kvalitativa intervjuer som ger respondenterna möjlighet att formulera sina egna svar. Jag intervjuade tre lärare som alla undervisar i någon utav årskurserna 1-3 men även i samma rektorsområde. En svårighet som påträffades när arbetet inleddes var att det inte i så stor utsträckning förekom litteratur med inriktning mot de tidigare åren. Detta medförde att jag även fick titta på litteratur och teorier som avser barn i mellanåldrarna. Den insamlade empirin resulterade i lärarnas olika tillvägagångsätt i historieundervisningen. Olika metoder och material såsom närmiljön, böcker, filmer, bilder och tidslinje m.fl. redogjordes som några viktiga aspekter i historieundervisningen med uppnående av ett historiemedvetande som grund. Två av respondenterna har ett överstämmande arbetssätt vilket tolkningsvis kan kopplas till deras utbildning då de båda är SO-lärare. De båda undervisar även i en årskurs 2 vilket kan påverka deras lika arbetsformer. Den insamlade intervjudata skildrade även elevgruppens påverkan på lärarens metodval. Samtliga respondenter menar att hänsyn måste tas till eleverna, vad vill dem och vad behöver dem för att kunna behandla ämnet historia? Finns det elever med någon diagnos i klassen och vilka åtgärder krävs då? Dessa infallsvinklar måste läraren ansvara för och skildra i sin undervisning. Läraren ansvarar även för elevernas uppnående av målen i läroplanen och i detta fall uppnående av ett historiemedvetande. Empirin synliggör att på bästa sätt få veta såvida eleverna nått målen eller ej behövs frågor som får eleven att reflektera och använda sina nyfunna kunskaper. Dessa frågor utger inte alltid att eleverna nått ett historiemedvetande. Ibland kan elever svara rätt på en fråga men i nästa stund så förstår de inte, menar en respondent. Det är svårt att veta om eleverna har åstadkommit ett historiemedvetande. Slutsatsen i studien är att det finns flera olika sätt att bedriva historieundervisningen i årskurs 1-3 då det är flera faktorer som samverkar.

Detta examensarbete har karaktären av ett utvecklingsarbete, där slutresultatet mynnar ut i en tematisk planering för historieämnet i en högstadieklass. Det essentiella syftet med uppsatsen är att eleverna ska utveckla ett kritiskt förhållningssätt gentemot medievärldens och samhällets normerande diskurser. Genom att pedagogen tillsammans med sina elever aktivt problematiserar stereotypa framställningar av vad som anses kvinnligt respektive manligt, kan elevernas reflekterande utvecklas. Det teoretiska ramverket som appliceras på och används i den tematiska lektionsplaneringen innefattar historiedidaktisk forsknings teoretiserande av historiemedvetande, samt genus- och klassteori. Teorierna är utvalda med syftet att ifrågasätta och synliggöra reproducerande perspektiv och strukturer i skolan, samt skapa underlag för konkreta arbetssätt med högstadieelever. / This study has the characteristics of a development work where the result of the study is a thematic lesson plan in the discipline of history for students between the ages of fourteen and sixteen. The aim of the study is to help students develop a critical attitude towards the mass communication industry and the normative standards of society. By working actively with problematizing gender stereotypical constructions, the pedagogue will assist his or her students in developing their contemplative minds. The theoretical model that is applied on and utilized in the thematic lesson plan consists of history didactical research theorization concerning history consciousness, as well as gender and class theory. The chosen theories are selected with the intention to question and clarify reproducing perspectives and structures in school, but also to create a basis for concrete ways of working with students between the ages of fourteen and sixteen.

Detta arbete syftar till att undersöka lärares förhållningssätt till användningen av olika texttyper i historieundervisningen. Vi ville ta reda på hur lärare arbetar med olika texttyper och vilka de anser bäst bidrar till historisk kunskap. Slutligen ville vi undersöka huruvida valet av texttyp kan påverka utvecklingen av elevers historiska empati. Arbetet utgår från tidigare forskning om historiedidaktik och litteraturdidaktik. Detta blandas med forskning om centrala definitioner av texttyper samt Dysthes tankar om det dialogiska klassrummet. För att besvara vår frågeställning användes till en början en kvantitativ forskningsansats genom en förstudie i form av ett frågeformulär. I denna kartlades elevernas syn på användandet av texttyper i undervisningen och visar att de föredrar gruppdiskussioner som arbetssätt vid arbete med olika texter. Vidare framhölls historietidningar som den texttyp de lärde sig mest historia av. Denna förstudie låg sedan till grund för den kvalitativa ansatsen i arbetet där vi genomförde fördjupade intervjuer med undervisande lärare i klasserna. Informanterna berättade att de använder olika texttyper i undervisningen, oftast i kombination med gruppdiskussioner. De vill inte rangordna texttyperna utan menar att valet av texttyp hänger ihop med undervisningens syfte. Då kursplanen för historia säger att eleven ska ges möjlighet att kunna sätta sig in i hur historiska personer agerat och varför de gjorde som de gjorde, är det viktigt att arbeta med elevernas historiska empati. Dock påverkar inte valet av texttyp utvecklingen av den historiska empatin, utan det rör sig snarare om en blandning av textens innehåll, syftet med undervisningen och de arbetsformer man inkluderar i undervisningen.

SammanfattningHuvudsyftet med detta arbete är att få en inblick i hur två skilda förortsskolor med helt olika elevsammansättning i Malmö använder sig av närområdet (lokalhistoria) i historieundervisningen. Vilka olikheter finns mellan dessa två skolor? Vilka är skillnaderna och om det finns skillnader, vad beror detta i så fall på? Jag har även velat få kunskap om hur elevernas intresse för historia/lokalhistoria ser ut. Vilka för- och nackdelar det finns med att använda sig av lokalhistoria? Den ena skolan är belägen i Malmös södra del i stadsdelen Hyllie. Här är majoriteten av eleverna svenska. Den andra skolan är belägen i Malmös östra del i stadsdelen Rosengård, där majoriteten av eleverna har invandrarbakgrund. Själva undersökningen har jag genomfört i form av enkäter som gått ut till tre lärare respektive tre nionde klasselever på de båda skolorna. De skillnader som finns på dessa skolor rör sig främst om sättet att lägga upp undervisningen på. I Hyllie arbetar historielärarna på ett mer traditionellt vis där lärobokens innehåll styr mycket av undervisningen. Där är det upp till varje lärare att använda sig av lokalhistoria. På Rosengård arbetar lärarna med tema i undervisningen som är tematiskt upplagd. Eleverna där arbetar mycket självständigt i en tidrymd på 5-6 veckor, dessutom arbetar de i årskurs sex med Malmö och deras närområde. De olika sätten att lägga upp undervisningen på, tycker jag avspeglar sig i elevernas intresse för ämnet. / AbstractThe main purpose with this essey is to get an insight in how two different suburbpreschools with totaly different pupilcompostion in Malmö is using the immediate surroundings (local history) in their historyeducation. What differences are there between these schools? What are the distiction and if there are any, and in that case, why ? I have also wanted to get some knowledge about how the pupils interest are on history/ localhisory now a days. What advantages and disadvanteges there are of using localhistory? One of the school is located in Malmös south district Hyllie. The majority of the pupils here are Swedish. The other school is located in Malmös east district Rosengård, were the majority of the pupils has a foreign background. The examination in it self I’ve done trough questionnaires wich I gave to three teachers in three 9th grades in both schools. The differences that exist in these schools are mostly the way that they plan their education. In Hyllie the teachers works in a more traditionell way, were the textbok controls a lot of the teaching. I’ts up to each and everyone of the teachers to use localhistory there. In Rosengård the teachers works with themes in their education wich is thematic inclined and the pupils work independent in a period of 5-6 weeks, in addition to that the 6th graders are reading about Malmö and their immediat suroundings. I think that the different ways they plan the education reflects in the pupils interest.

Denna uppsats syftar till att undersöka hur elever använder sitt historiemedvetande för att reflektera över sin identitet samt undersöka om eleverna uppfattar sig själva som historiska personer, det vill säga att de är delar av och aktörer i framtidens historia. Empirin insamlades med hjälp av enkätundersökning som var utformad för att få kvalitativa svar. Undersökningen utfördes i två femteklasser på samma skola. Undersökningen kom fram till att elever i stor utsträckning använder sin historiska referensram i en diskussion om ”vem är jag?”. Undersökningen kom också fram till att det inte går att uttala sig om elevers identiteter dock görs ett försök att generalisera över gruppens identitet.

Syftet med vårt utvecklingsarbete har varit att skapa ett tematiskt arbete kring lokalhistoria för elever i en mångkulturell miljö. Vi har valt att utgå från stadsdelen Rosengård i Malmö då det är en mångkulturell miljö i vår närhet. Målet med temaarbetet som vi utformat har varit att göra det lokalhistoriska arbetet meningsfullt och givande för alla elever genom att koppla samman den lokala historien med elevers historier. Då identitetsskapande och historiemedvetande poängteras i både förslag till kommande kursplan för historia och kommande läroplan för grundskolan ville vi att arbetet skulle fokusera på just dessa begrepp. Vi har utformat ett temaarbete som är planerat att sträcka sig över en termin där vi genom olika moment och arbetssätt hoppas kunna fördjupa elevers historiemedvetande och identitet. I vår slutdiskussion har vi knutit samman de teorier kring historiemedvetande och identitetsskapande som vi utgått ifrån med det tematiska arbetets upplägg. Eftersom vi inte utfört arbetet i praktiken har vi inte kunnat utvärdera och analysera det utifrån empiri. Istället har vi gjort detta utifrån den litteratur och de teorier som vi använt oss utav. De slutsatser vi har kunnat dra utifrån arbetet är bland annat att elever vid vårt lokalhistoriska arbete skulle kunna öka sin lust att ta till sig historiekunskap och att detta i sin tur kan ge dem möjlighet till ett ökat historiemedvetande. Detta skulle dessutom kunna leda till att elever fördjupar och nyanserar synen på sig själva.

Syftet med vårt examensarbete är att vi vill ta reda på hur verksamma lärare undervisar i historia i årskurs 4-6 och vilka metoder som används. I arbetet har vi två frågeställningar, vår huvudfråga är Vilken metodik och didaktik använder lärarna i sin historieundervisning för att elever i årskurs 4-6 ska få ett historiemedvetande? och delfrågan är Vilken betydelse får den nya reformen (behörighet, legitimation och ny läroplan) för historieundervisningen? Mycket av den forskning vi använder oss av är tyvärr inte riktat mot årskurs 4-6. Detta har gjort att vi har fått anpassa oss till och dra paralleller till den forskning som finns när vi skulle framställa vårt resultat och analys. De teorier vi har använt oss av utgår från John Deweys teori om läromiljö och läroprocesser och Lev Vygotskijs sociokulturella perspektiv. Historiemedvetande och didaktik har även de använts som teoretiska verktyg för att tolka resultatet. Den metod vi har använt oss av är kvalitativa intervjuer med tio lärare som samtliga undervisar i historia i årskurs 4-6. Ett resultat av intervjuerna var att majoriteten av lärarna inte använde sig av metoder. Det som vi menar med metoder är vad lärarna identifierar som arbetssätt. Berättandet är den metod som dominerar de flesta lärares undervisning. Lärarna anser också att ett intresse för historia är en förutsättning för att kunna förmedla innehållet och engagera eleverna i undervisningen. Övergripande anser lärarna att ämnesintegrering och formativ bedömning är det som gynnar elevernas lärande, men ämnesisolering och summativ bedömning är i slutändan nödvändigt för att kunna bedöma varje elev för sig i ämnet.Slutsatsen för vårt examensarbete är att det inte finns tillräckligt med forskning i historia för årskurs 4-6. Det krävs goda kunskaper och intresse för att undervisa i ämnet. Det är också viktigt att välja rätt metod för rätt sammanhang. Den nya reformen tror vi bidrar till att lärarna får bättre ämneskunskaper och därmed höjs statusen för ämnet.

SammanfattningSyftet med uppsatsen är att klarlägga högstadieelevers intresse av historia samt deras intresse för omvärlden. Jag har utgått ifrån ett elevperspektiv för att utreda elevernas uppfattningar av historia med avsikt att väcka tankar om hur pedagoger kan skapa intresseväckande ingångar i historieundervisningen för att öka förutsättningarna att höja elevernas historieintresse. Min erfarenhet är att när elever upplever undervisningen som intressant, relevant och meningsfull ökar motivationen att lära sig. Jag har använt mig av en kvantitativ enkätundersökning för att klargöra högstadieelevers intresse av historia och omvärlden. Därtill har jag även utgått ifrån två kvalitativa gruppdiskussioner för att få mer uttömmande svar av informanterna. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att historieintresset ökar i samband med elevernas ålder och årskurs men även att killar är mer intresserade av historia än tjejer. Killarna är dessutom mer intresserade av att studera hela världen medan tjejerna föredrar lokal och svensk historia.

Detta examensarbete syftar till att genom enkät och intervjuer undersöka hur elever i skolår fyra relaterar till förr i tiden. Detta görs utifrån en hypotes om att eleverna genom en inofficiell historieförmedling i form av filmer och tv-program med historiska teman har förvärvat ett visst medvetande om historien, och att denna främst handlar om medeltid. Därför undersöks huruvida några spår av den filmatiserade historieförmedlingen går att finna i elevernas kunskaper. Dessutom undersöks elevernas inställning till sina kunskapers källor, bland annat källor i form av film, tv-program och litteratur.Examensarbetet behandlar resultaten från undersökningarna i relation till begreppen historiemedvetande, palimpsestisk historieförmedling och historical film literacy. Den undersökta gruppen visade sig genom enkätundersökningen och i jämförelse med andra studier vara typisk i sin konsumtion av medier. Eleverna uttrycker sig i intervjuer källkritiskt och med tveksamhet inför pålitligheten i mediers innehåll.Undersökningen motbevisar den formulerade hypotesen och finner att den undersökta gruppens föreställningar om förr i tiden först och främst går att härleda till skolans historieundervisning. Få spår av den medierade historieförmedlingen har gått att finna. Utifrån undersökningen går det dock inte att utesluta den medierade historieförmedlingens påverkan på unga elevers historiekunskaper.

Syfte med detta arbete är att se vilken sorts kunskap tonåringar från ex Jugoslavien har om hemlandets historia då de växer upp i Sverige och hur deras identitetsskapande påverkas av det. Syftet är också att få en bild av hur historia skrivs i de länder som bildades ur ex Jugoslavien och vilken historiekultur som det skapas. Historiebruket och historiemedvetande som skapas i de undersökta läromedlen har en direkt koppling till makthavarnas ideologi. Ungdomarna som intervjuades är medvetna om sin dubbla identitet. Däremot påverkas de inte av den historiekulturen som existerar i deras hemländer. / What significants does the native country hane for formation of identity during the adolescens.