Bakgrund: Hjärtstopp är ett allvarligt tillstånd där hjärt- och lungräddning (HLR) är första behandlingen. På sjukhus är det sjuksköterskor som oftast är först på plats vid ett hjärtstopp och behandlar patienten. Närstående rekommenderas att närvara under HLR och sjuksköterskor har ansvaret över dem, däremot har sjuksköterskor sällan tid för dem då deras fokus är på patienten.  Syfte: Sjuksköterskans upplevelse av närståendebevittnad HLR i sjukhusmiljö.  Metod: En litteraturstudie genomfördes där tio artiklar med kvalitativ ansats användes. Analysen är genomförd utifrån en integrerad analys där underkategorier och kategorier har bildats.  Resultat: Utifrån artiklarna identifierades tre kategorier där brist på tid och personal var en stor faktor till att implementera en stödperson. Närstående hade inflytande på hjärt- och lungräddningen genom att exempelvis vara ett störande moment för sjuksköterskor. Det kunde även vara en känslomässig situation för både sjuksköterskor och närstående.  Slutsats: Det finns ett stort behov av en stödperson som ska ta hand om närstående och deras behov. Det är av vikt att stöd ges efter händelsen till närstående och teamet. Mer tydligt definierade riktlinjer är av vikt då det kan förbättra omhändertagandet av närstående.

Bakgrund: Att medverka vid ett hjärtstopp och påbörja hjärt-och lungräddning innebär en känsloladdad situation. Forskning visar att sjuksköterskans attityder och upplevelser i den akuta situationen också kan orsaka stressiga reaktioner. Detta ställer i sin tur stora krav på sjuksköterskans möjlighet att snabbt kunna påbörja en hjärt- och lungräddning, vilket också kan öka patientens chans att överleva. Därför är det av betydelse att kunna belysa sjuksköterskans positiva och negativa upplevelser.  Syfte: Var att beskriva sjuksköterskors upplevelser vid hjärt- och lungräddning på sjukhus.  Metod: Denna litteraturöversikt har skapats med en kvalitativ ansats som bygger på tio vetenskapliga artiklar som har sammanställts och analyserats enligt Fribergs analysmodell.  Resultat: Analysen resulterade i sju underkategorier och tre kategorier; (1) Faktorer som har betydelse inför hjärt- och lungräddning, (Att vara förberedd genom  kontinuerlig träning och god kompetens och Begränsad kunskap och utbildningens betydelse), (2) Faktorer som har betydelse under själva hjärt- och lungräddningen ( betydelse av familjens närvaro - för och nackdelar, Teamarbetets betydelse - samverkan i team, Inre upplevelse och känslomässig påverkan) och (3) Att kunna hantera och gå vidare efter hjärt- och lungräddning (Debriefing - kommunikationens betydelse, Patientens integritet och etiska dilemma).  Slutsats: Under ett återupplivningsförsök kunde sjuksköterskan känna många olika känslomässiga upplevelser beroende på erfarenhet och yttre faktorer. Dessa slutsatser innebär i sin tur viktiga utmaningar för olika professioner i vården, såsom att stärka utbildning, samverkan i team och säkerställa att debriefing alltid genomförs. Som sjuksköterska är det också viktigt att bevara och respektera patientens integritet och att ta hänsyn till patientens autonomi och att individens unika livsvärld ska ligga till grund i vårdandet

Bakgrund: Hjärtstopp kan ske varsomhelst. Patienter som drabbas av hjärtstopp behöver omedelbart hjärt- och lungräddning, medicinska åtgärder och defibrillering. Sjuksköterskor arbetar i team när de vårdar en patient med hjärtstopp. Det krävs god kommunikation och samarbete när hjärt- och lungräddning utförs. Vid ett hjärtstopp upplever sjuksköterskan stress vilket påverkar situationen.   Syfte: Syftet är att belysa sjuksköterskors upplevelser av stress i samband med hjärt- och lungräddning. Metod: En icke-systematisk litteraturöversikt utifrån 10 valda vetenskapliga artiklar av både kvalitativ och kvantitativ metod som analyserades enligt Friberg. Artiklarna var hämtade från databaserna Cinahl och PubMed. Resultat: Fyra kategorier etablerades; externa stressorer, intrapersonella stressorer, interpersonella stressorer och hantering av stress. Slutsats: Stress i samband med hjärtstopp upplevdes av samtliga sjuksköterskor oavsett utbildning eller erfarenhet. Flertal stressorer som påverka hur sjuksköterskan upplevde den akuta situationen och olika metoder för att förebygga samt hantera stressen blev tydliga. Rutiner och riktlinjer behövs för akuta HLR-situationer och kontinuerlig utbildning och träning inom HLR ökar sjuksköterskans förmåga samt självförtroende. Utbildning för stresshantering blir av vikt för att undvika långvarig påverkan.

Bakgrund: För personer som drabbas av plötsligt hjärtstopp kan ett tidigt ingripande med hjärt- och lungräddning (HLR) ge ökad chans till överlevnad. Däremot har det identifierats brister i vårdens uppföljning då reaktionerna i samband med HLR varit många vilket påverkat bystanderns upplevelse. Syfte: Syftet var att undersöka erfarenheter hos bystanders vid hjärt- och lungräddning utanför sjukhus före, under och efter livräddningsinsatsen. Metod: En allmän litteraturöversikt där 14 vetenskapliga artiklar valts ut och sammanställts i ett resultat. Sex artiklar var kvalitativa och sju var kvantitativa samt en artikel av mixad metod. Resultat: Bystanders upplevde bristande kunskap gällande hjärtstopp. Vid initiering av HLR fanns faktorer som hindrade men också faktorer som var stödjande. I efterförloppet delade samtliga erfarenheten att uppföljande samtal av sjuksköterskor vore önskvärt för att kunna hantera de känslor och tankar som uppstod. Kunskap och utbildning hade en positiv inverkan på bystanders erfarenheter och var betydelsefull för att få fler att engagera sig i samhället. Slutsats: Resultatet belyser vikten av att uppmärksamma de som medverkar i livräddningsarbetet och sjuksköterskans betydelse i efterförloppet. Att synliggöra både HLR-utbildning, hjärtstartare och SMS-livräddning samt sprida kunskap om hjärtstopp leder till ökat engagemang i samhället.

<p>Undersökningens syfte har varit att studera vilken kunskap och beredskap förskollärare och barnskötare har gällande första hjälpen och HLR (hjärt- och lungräddning) i förskolan samt att uppmärksamma riskområden i förskolans fysiska miljö. En bakomliggande tanke med arbetets syfte är att väcka ett intresse och bidra till att förskollärare och barnskötare får en större insikt av de skador och olyckor som kan förekomma i förskolas fysiska miljö. Om personalen i förskolan besitter kunskap om olika typer av skador, vart de oftast uppstår i miljön, vad som orsakar dessa samt vilka försiktighetsåtgärder som bör vidtas för att förebygga kan olyckor och skador i förskoleverksamheten minskas.</p><p> </p>

Undersökningens syfte har varit att studera vilken kunskap och beredskap förskollärare och barnskötare har gällande första hjälpen och HLR (hjärt- och lungräddning) i förskolan samt att uppmärksamma riskområden i förskolans fysiska miljö. En bakomliggande tanke med arbetets syfte är att väcka ett intresse och bidra till att förskollärare och barnskötare får en större insikt av de skador och olyckor som kan förekomma i förskolas fysiska miljö. Om personalen i förskolan besitter kunskap om olika typer av skador, vart de oftast uppstår i miljön, vad som orsakar dessa samt vilka försiktighetsåtgärder som bör vidtas för att förebygga kan olyckor och skador i förskoleverksamheten minskas.

Bakgrund: Redan på 80-talet fördes diskussioner om anhörigas närvaro under hjärt- och lungräddning (HLR) och vissa sjukhus hade som rutin att erbjuda anhöriga att närvara. En HLR situation kan vara traumatisk och leda till krisreaktioner som är viktiga att beakta i bemötandet. Den anhörige som drabbas av krisreaktioner är i behov av stöd. Syfte: Studiens syfte är att beskriva hur vårdpersonal ser på anhörigas närvaro under HLR. Metod: Studien är gjorde som en strategisk litteraturstudie och analyserad med innehållsanalys. Systematiska sökningar gjorde i databaser för att hitta relevanta artiklar till uppsatsen syfte. Resultat: Att känna trygghet och kunnande i sin yrkesroll påverkar vårdpersonalens attityd till anhörigas närvaro. Erfarenheter av anhörigas närvaro ger personalen en mer positiv bild och att de erbjuder anhöriga att delta vid fler tillfällen. De som inte har direkta erfarenheter av anhörigs närvaro under HLR har ofta en negativ syn på att de närvarar och tror att de skulle störa insatsen. Många oroar sig för personal- och utrymmesbrist De flesta saknar riktlinjer vilket bidrar till oenighet i personalgruppen hur de ska hantera situationen runt HLR. Slutsats: Det är tvetydigt huruvida anhöriga ska få närvara och avsaknaden av riktlinjer skapar osäkerhet kring situationen med anhörig närvarande under HLR.

No description available.

SammanfattningBakgrund: Vem som helst kan drabbas av hjärtstopp och oavsett orsak kommer det att krävas hjärt-lungräddning. I Sverige räddas en människa med hjälp av hjärt-lungräddning var sjätte timme. Hos de närstående finns idag ett större engagemang om de finns vid sidan om patienten. En sjuksköterska inom slutenvården löper därför en stor risk att under sin yrkeskarriär närvara vid hjärt-lungräddning där närstående är närvarande.Syfte: Att beskriva sjuksköterskans upplevelse av hur patientsäkerheten påverkas då patientens närstående närvarar vid pågående hjärt-lungräddning inom slutenvård.Metod: En allmän litteraturstudie baserad på sju kvalitativa artiklar från databaserna CINAHL och PubMed. Studiens resultat är analyserat med en latent innehållsanalys beskriven av Graneheim och Hällgren-Lundmans.Resultat: Sjuksköterskans upplevelse av att närstående är närvarande under akut hjärtstopp upplevdes både som positiv och negativ utifrån patientsäkerheten. Det resulterade i två övergripande teman som var patientsäkerheten äventyrades och patientsäkerheten förbättrades.Slutsats: Sjuksköterskans upplevelse av hur patientsäkerheten påverkades av närståendes närvaro vid akut hjärtstopp var situationsberoende. Patientsäkerheten kunde äventyras om patientens närstående på något sätt påverkade sjuksköterskans arbete vid HLR vilket kunde ge en känsla av otillräcklighet. Annars kunde det istället ge en ökad känsla av fokus och motivation.

Bakgrund: Hjärtstopp på barn är ovanliga larm som ambulanssjuksköterskor kan behöva ställas inför. Inför dessa larm behöver ambulanssjuksköterskor förbereda sig utifrån den information som ges av SOS. Ambulanssjuksköterskor har ett stort ansvar eftersom rollen innebär den högsta medicinska kompetensen i ambulansen. Att vårda ett barn med hjärtstopp kan ge starka reaktioner hos ambulanssjuksköterskor och reaktionerna behöver bearbetas för att minska risken för psykisk ohälsa.  Motiv: Studiens strävan är att ge en djupare förståelse av svårigheter ambulanssjuksköterskor ställs inför, deras tankar och känslor under och efter dessa larm samt se hur de hanterar dessa reaktioner. Syfte: Syftet med studien är att belysa ambulanssjuksköterskors erfarenheter av larm som berör barn med hjärtstopp. Metod: Studien har en kvalitativ design. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med nio specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvård. Med induktiv ansats utfördes en kvalitativ innehållsanalys av datan från intervjuerna. Resultat: Analysen belyser fyra kategorier av erfarenheter: “Förberedelser inför hjärtstopp”, “Rollen som medicinskt ansvarig”, “Utföra HLR på barn” och ”Bearbetningen när insatsen är över”. Konklusion: Studien belyser betydelsen av utbildning, riktlinjer och information från SOS alarm för att ambulanssjuksköterskor ska kunna förbereda sig inför ankomst till ett barn med hjärtstopp. Rollen som medicinskt ansvarig kan underlättas genom delat ansvar, beslutsstöd och copingstrategier. HLR-arbetet upplevs gå bra att utföra men vara stressande och kunna leda till starka känslor och reaktioner. När insatsen är över behöver ambulanssjuksköterskor stöd från kollegor, chef och stödåtgärder. Studien belyser erfarenheter som kan ge både nya och erfarna ambulanssjuksköterskor en insikt i vad det innebär att vårda ett barn med hjärtstopp och arbetsgivare en förståelse för sin roll vid dessa larm.