Syfte: Syftet med uppsatsen är att öka kunskapen om systematiska hyressättningsmetoder och prissättningsmetoder i allmänhet. Utgångspunkten tas i metoden ”Rätt Hyra” i Norrköping och dess implementering och uppbyggnad. Metod: Uppsatsen tar en kvalitativ utgångspunkt. Genom personliga intervjuer samt praxis och regelverk presenterar jag en bild av dagens hyresmarknad. Jag har valt att arbeta med teori som rör dagens hyressättningsmetod, fastighetsförvaltning samt generell prissättning och marknadsföring. Empirin i form av intervjuer redovisar jag i löpande text som sedan flätas ihop med teorin i det avslutande analysavsnittet. Resultat och slutsats: Resultaten av min uppsats visar på hur väl ”Rätt Hyra” fungerar i Norrköping och att metoden lätt skulle kunna transfereras till andra områden. Uppsatsen visar även att framtiden kräver andra mer rättvisa hyressättningsmetoder än vad som hittills har använts.

<p>Hyressättningen av bostadslägenheter skall i dagsläget ske i enlighet med det så kallade bruksvärdesystemet. Systemet innebär att hyran för en lägenhet skall sättas till ett belopp som motsvarar hyresnivån för likvärdiga lägenheter. Om hyresgästen anser hyran vara oskälig kan denne ansöka hos hyresnämnden om en prövning av densamma. Hyresnämnden skall då företa en jämförelseprövning av hyrorna för likvärdiga lägenheter. Lägenheter anses vara likvärdiga då de har samma bruksvärde, vilket innebär att de skall inneha samma värde på bostadsmarknaden. Vid fastställande av en lägenhets bruksvärde skall hänsyn tas till bland annat lägenhetens storlek, modernitetsgrad, användningssätt, planlösning, ljudisolering och geografiska läge, men även andra till lägenheten kopplade faciliteter som exempelvis hiss och sopnedkast skall tas i beaktning. Bruksvärdesystemet är ett mycket omdebatterat hyressättningssystem, vilket har medfört ett flertal omarbetningar och förändringar av systemet under årens lopp. En särskilt omdiskuterad fråga är vilken betydelse fastighetens geografiska läge skall ha för lägenhetens bruksvärde. Problemet som uppstår gällande i vilken utsträckning fastighetens geografiska läge skall beaktas i samband med bruksvärdet, är att bruksvärdet skall bedömas objektivt och frågan huruvida ett läge är bättre än ett annat torde i stor utsträckning utgöra en subjektiv bedömning.</p><p>Syftet med magisteruppsatsen är att klargöra hur bruksvärdesystemet utvecklats från dess införande fram till dags dato, och hur framtiden för systemet ser ut. Arbetet har en viss fokusering på frågan om fastighetens geografiska läge, vilken betydelse det hitintills har givits och vilken betydelse det i framtiden kommer att ges.</p><p>Bruksvärdesystemet sades vid dess införande innebära ett friare hyressättningssystem som var tänkt att efterlikna ett marknadsrättsligt system. Vissa begränsningar ämnades emellertid införas i systemet för att tillgodose hyresgästens intressen av ekonomisk och social trygghet i boendet. Systemet har dock under årens lopp kommit att i allt större utsträckning begränsa hyresvärdens frihet vid hyressättningen av lägenheter, samtidigt som hyresgästen har erhållit en allt starkare position. Det har emellertid gått så långt att det i dagsläget kan sägas att hyresgästens intressen tillgodoses i betydligt högre utsträckning än hyresvärdens. Bruksvärdesystemet har enligt författaren utvecklats från att vara ett extremt hyresvärdsvänligt hyressättningssystem, vilket efterliknade ett marknadsrättsligt system, till att nuförtiden vara ett i hög grad begränsat hyressättningssystem, vilket inte torde kunna sägas efterlikna ett marknadsrättsligt system. Förslag på förändringar av systemet har lagts fram, vilka emellertid fortfarande är under beredning i regeringen. Förslagen torde medföra, om dessa genomförs, att bruksvärdesystemet tar ett steg mot att återigen efterlikna ett marknadsrättsligt system med vissa begränsningar i hyresvärdens frihet, till förmån för hyresgästens sociala och ekonomiska trygghet.</p><p>Vad gäller beaktandet av fastighetens geografiska läge uttalades vid införandet av bruksvärdesystemet att hänsyn skulle tas till läget, men hur eller i vilken utsträckning sådant beaktande skulle ske uttalades inte. Begreppet har sedan införandet inte kommit att utvecklas lagtextmässigt utan har i sin helhet utvecklats genom rättstillämpningen. Rättsskipande myndigheter synes emellertid inte till fullo begripit hur beaktande av det geografiska läget skall ske, och då bedömningen i hög grad är subjektiv synes utvecklingen varit tämligen neutral. Det har uttalats att ett centralt läge på objektiva grunder skall anses vara mer värt än ett ocentralt, men någon direkt genomslagskraft kan lägeskriteriet inte påstås ha erhållit. Frågan är dock i stor utsträckning rättspolitisk, och då de rättsskipande myndigheterna skall vara objektiva och politiskt neutrala har de undvikit att företa starka uttalanden angående lägets betydelse. Läget torde emellertid ges större betydelse i framtiden, då det är en faktor hyresgäster värderar högt, och eftersom hyressättningen har uttalats skall avspegla hyresgästers värdering av lägenheterna bör läget således tas i beaktande. Ökad hänsyn till det geografiska läget bör sannolikt även leda till en bättre balanserad hyresmarknad, varför författaren tror att det i framtiden kommer att ges en större betydelse.</p>

<p>Syftet med denna magisteruppsats har varit att undersöka både teoretiskt och praktiskt om det föreligger något behov i Sverige att lagstifta på området hyra av lös sak i kommersiella avtalsförhållanden. Den rättsdogmatiska metoden har tillämpats och gällande rätt har jämförts med det förslag till gemensam europeisk civillagstiftning som publicerats i början av år 2008. Vidare har olika hyresavtal granskats och djupintervjuer har genomförts med utvalda personer från yrken med relation till hyra av lös sak. Till sist har Hellnerns modell för lagstiftning inom förmögenhetsrätten tillämpats för att avgöra om det föreligger ett behov att lagstifta. Slutsatsen är att inget av ny lagstiftning finns men att alternativa lösningar vore önskvärda. De alternativa lösningar som diskuterats är ett nationellt standardavtal eller upprättandet av en checklista för för att underlätta kontraktsskrivandet för avtalsparterna.</p>

No description available.

Ett boende fyller ett grundläggande behov hos individer och det är ur många perspektiv intressant att studera bostadsmarknaden. Värdering av bostadssrätter kan göras på många sätt, till exempel genom jämförelser med andra objekt. Om en bostadsrätt köpt med full belåning är billigare än em jämförbar hyresrätt, mätt i nettokostnad per månad, kan denna antas vara undervärderad, och tvärtom. Syftet med denna uppsats är tvådelad. Dels att undersöka om bostadsrätter i Kalmar är övervärderade utifrån en jämförelse mellan månadskostnaden för simulerat fullt belånade bostadsrätter och likvärdiga hyresrätter samt att utifrån undersökningen konstruera en relativ metod att värdera bostadsrätter, i linje med det första delsyftet. Uppsatsen är av kvantitativ art då den främst bygger på numeriska jämförelser mellan, eller baserade på olika kvantitativa mått hos bostadsrätter och hyresrätter, till exempel hyra och bostadsyta. Referenramen utgår i huvudsak från böcker i företagsekonomi och nationalekonomi och vissa kompletteringar har gjorts med källor på Internet och i intervju med individer kopplade till branschen. Studien baseras på sekundärdata inhämtad från aktörer kopplade till bostadsbranschen, och merparten av denna data är kvantitativ redan vid inhämtandet vilket eliminerar risk för subjektiv tolkning. Uppsatsens reliabilitet upplevs av författaren som god trots att den främst påverkas av instabilitet i två huvudkomponenter som identifierats: urval och förändring över tid i den insamlade datan. Likaså validiteten anses av författaren som tillräcklig trots att vissa metodval som gjorts kan påverka resultatet. Utifrån de förutsättningar och de bostadsobjekt som uppsatsen bygger på är det i 87 % av fallen dyrare att köpa sin bostadsrätt med full belåning jämfört att hyra en jämförbar hyresrätt i Kalmar. Detta visar uppsatsen dels mätt i månadskostnad och dels i en relativ värdering. Resultaten anses vara generaliserbara för områdena som uppsatsen behandlar trots att endast 78 bostadsrätter, vilket motsvarar 1,3 % av det totala antalet, i den mån att relativt stora förändringar krävs för att resultatet ska förändras dramatiskt.

<p>Ett boende fyller ett grundläggande behov hos individer och det är ur många perspektiv intressant att studera bostadsmarknaden. Värdering av bostadssrätter kan göras på många sätt, till exempel genom jämförelser med andra objekt. Om en bostadsrätt köpt med full belåning är billigare än em jämförbar hyresrätt, mätt i nettokostnad per månad, kan denna antas vara undervärderad, och tvärtom.</p><p>Syftet med denna uppsats är tvådelad. Dels att undersöka om bostadsrätter i Kalmar är övervärderade utifrån en jämförelse mellan månadskostnaden för simulerat fullt belånade bostadsrätter och likvärdiga hyresrätter samt att utifrån undersökningen konstruera en relativ metod att värdera bostadsrätter, i linje med det första delsyftet.</p><p>Uppsatsen är av kvantitativ art då den främst bygger på numeriska jämförelser mellan, eller baserade på olika kvantitativa mått hos bostadsrätter och hyresrätter, till exempel hyra och bostadsyta. Referenramen utgår i huvudsak från böcker i företagsekonomi och nationalekonomi och vissa kompletteringar har gjorts med källor på Internet och i intervju med individer kopplade till branschen. Studien baseras på sekundärdata inhämtad från aktörer kopplade till bostadsbranschen, och merparten av denna data är kvantitativ redan vid inhämtandet vilket eliminerar risk för subjektiv tolkning. Uppsatsens reliabilitet upplevs av författaren som god trots att den främst påverkas av instabilitet i två huvudkomponenter som identifierats: urval och förändring över tid i den insamlade datan. Likaså validiteten anses av författaren som tillräcklig trots att vissa metodval som gjorts kan påverka resultatet.</p><p>Utifrån de förutsättningar och de bostadsobjekt som uppsatsen bygger på är det i 87 % av fallen dyrare att köpa sin bostadsrätt med full belåning jämfört att hyra en jämförbar hyresrätt i Kalmar. Detta visar uppsatsen dels mätt i månadskostnad och dels i en relativ värdering. Resultaten anses vara generaliserbara för områdena som uppsatsen behandlar trots att endast 78 bostadsrätter, vilket motsvarar 1,3 % av det totala antalet, i den mån att relativt stora förändringar krävs för att resultatet ska förändras dramatiskt.</p>

Bostadsbristen som råder i Sverige har gjort det möjligt för förstahandshyresgäster att göra ekonomisk vinst på otillåtna andrahandsupplåtelser och oskäliga andrahandshyror. Denna möjlighet har gett upphov till att nämnda företeelser är två växande problem på den svenska hyresmarknaden. I kommittébetänkandet Utredningen om åtgärder mot handel med hyreskontrakt (SOU 2017:86) presenteras förslag till revideringar i hyreslagen som är ämnade att motverka dessa problem. I utredningen föreslås att rekvisitet för självständigt brukande vid andrahandsupplåtelser förtydligas. Detta eftersom hyresgästen tidigare med framgång kunnat komma runt ett förverkande av hyresrätten vid otillåten andrahandsupplåtelse, genom att hävda att upplåtelsen avsett inneboende. Vidare ska det förtydligas vad som anses vara en skälig andrahandshyra, eftersom reglerna tidigare ansetts vara svårtillämpade. Med anledning av det senare förtydligandet anser utredningen att det är motiverat att förlänga tidsfristen för återbetalning av oskäliga andrahandshyror, och införa två nya förverkandegrunder som ska bli tillämpliga då hyresgästen otillåtet har gjort ekonomisk vinst på en andrahandsupplåtelse. Dessutom ska förverkandegrunden vad gäller otillåtna andrahandsuthyrningar skärpas, genom att möjligheten att vidta rättelse slopas. Den nuvarande regleringen har resulterat i att hyresgäster, efter att ha vidtagit rättelse, har undgått förverkande av hyresrätten samtidigt som de har kunnat fortsätta hyra ut otillåtet i andra hand. Efter att ha analyserat förslaget ur sociala aspekter samt marknads- och rättssäkerhetsperspektiv kan konstateras att åtgärderna är ingripande gentemot hyresgäster. Trots hyreslagens karaktär av skyddslagstiftning, synes emellertid de föreslagna revideringarna av hyreslagen motiverade för att förbättra hyresmarknadens funktion. Bestämmelsernas avskräckande effekt torde motverka förekomsten av otillåtna andrahandsupplåtelser och oskäliga andrahandshyror. Analysen visar dock att den femåriga preskriptionstid som föreslås vid handel med andrahandskontrakt är oproportionerlig. Dessutom finns det behov av att utreda hur ett barnperspektiv lämpligast kan införas i hyreslagen, eftersom barn är de som drabbas hårdast i vräkningssituationer.

Hyresmarknaden är bristfällig och präglas av svarthandel med hyreskontrakt. I ett steg att komma tillrätta med problematiken har regeringen upprättat åtta bedömningar och förslag i SOU 2017:86; ”Hyresmarknad utan svarthandel och otillåten andrahandsuthyrning”, vars syfte är att motverka den svarthandel med hyreskontrakt som förekommer.   Svarthandel med hyreskontrakt har förekommit i flera decennier. Den ökar inte bara i omfattning utan har även spridits till den organiserade brottsligheten. Problemet måste motverkas, att legalisera handeln hade varit att undergräva hyresrättens sociala skyddsnät. I motverkandet bär det allmänna ett stort ansvar, men ansvaret bör även delegeras till exempelvis fastighetsägare. Ett vanligt sätt att sälja hyreskontrakt är att utnyttja bytesregeln för att förklä transaktionen. Bytesregeln bör således revideras. Vidare utnyttjas i vissa fall även familjerättsliga överlåtelseregler för att sälja hyreskontrakt. Det missbruket är dock inte av sådan omfattning att en revidering av lagen kan motiveras. En annan åtgärd som bör införas i motverkandet av svarthandeln är möjligheten för en hyresvärd att kräva hyresrättens förverkande när otillåten ersättning har förekommit. Att införa en civilrättslig sanktion är ett välkommet komplement till de redan befintliga straffrättsliga sanktionerna. Slutligen kan konstateras att säljare och förmedlare till stor del är ansvariga för att svarthandel med hyreskontrakt förekommer. För att motverka möjligheten för dessa rättssubjekt att fortsätta med svarthandeln bör straffsanktionerna höjas. Detta torde ha en effekt på majoriteten av rättssubjekten. Straffrättsliga sanktioner bör införas även för köparen. Att köparen skulle vara en underlägsen part och därmed kunna likställas med ett offer är inte motiverat.   Sammantaget kan konstateras att de åtgärder som föreslagits i utredningen är genomtänkta, omfattande och ingripande. Åtgärderna kommer med stor trolighet uppfylla syftet att motverka svarthandeln på hyresmarknaden. I vilken omfattning det motverkandet kommer ske är ännu att vänta och se, men det är tydligt att regeringen tar problemen på hyresmarknaden på allvar och att de åtgärder som föreslås speglar detta. Ytterligare åtgärder skulle med fördel kunna införas, till exempel en ny myndighet med ansvar för hyresmarknaden och marknadens aktörer samt utökade resurser till polismyndigheten för mer effektiv lagföring av brotten och tydligare informationsspridning till allmänheten för att motverka normaliseringen av brotten. De åtgärder som faktiskt presenterats i utredningen har dock framtagits med hänsyn till bland annat proportionalitetsprincipen och kostnader, men är på det hela taget mycket väl uttänkta.

No description available.

Hyressättningen i Sverige har de senaste decennierna utstått kritik för sin icke-konkreta struktur. Som svar, infördes år 2003 en ny modell för hyresprissättning av lägenheter i Malmö. Modellen fick namnet Malmömodellen och består av 180 parametrar som värderar lägenheter utifrån standard och läge. Parametervärden kombinerat med typ och yta av lägenhet definierar riktlinjen för vilken hyra fastighetsägare har rätt att debitera hyresgästen. Malmömodellen har givit en väldefinierad utgångspunkt för hyressättning men också tydliggjort var extra intäkter kan genereras genom investeringar i befintliga fastighetsbestånd - via så kallade standardhöjningar. Investeringarna värderas enligt Malmömodellen i proportion till lägenhetens storlek. Fastighetsbranschen, som kännetecknas av långsiktig förvaltning har i allmänhet inte insett modellens fulla värde. Kännedomen anses låg inom sektorn och bolagen använder förenklade prismodeller som är enklare att överse men som inte alltid är optimala för vinstmaximering. Standardhöjning kräver hyresgästens godkännande. Baserat på statistiskt data avseende tidigare erbjudande av standardhöjning har betalningsviljan i förhållande till typ och storlek på lägenhet undersökts och modellerats. Resultatet visar en högre betalningsvilja i större lägenheter vilket innebär förlorad avkastning vid en jämnt fördelad prisstrategi i fastighetsbestånd med stora lägenheter. Rapporten visar att det för varje fastighet finns en optimal prisstrategi för standardhöjning som är en kombination av Malmömodellens riktlinjer och den förenklade prismodellen. Priset bör bestå av en rörlig del proportionerlig mot den relativa hyran och en fast del. Den optimala prisstrategin beror på lägenhetsfördelning i fastigheten, betalningsvilja och investeringskostnad. Vidare kritiseras Malmömodellen för att dess transperens missgynnar nödvändiga investeringar med låg avkastning. Framförallt missgynnas socialt utsatta områden där betalningsviljan är låg. Diskussionen kretsar också kring för och nackdelar utifrån de nationalekonomiska effekter som ett reglerat pristak skapar. / Rental pricing in Sweden have endured criticism the latest decades due to its non-concrete structure. As an answer to this, in year 2003, Malmö introduced a new model for valuing rental prices for apartments. The model was named Malmömodellen and consists of 180 parameters valuing apartment standard and location. The parameter-value combined with type of apartment and size defines the guidelines for allowed pricing by landlords. The model has well defined the basis for rents but also highlighted were extra revenue can be generated through investments in existing holdings - by so called Standardhöjning. The Swedish real estate sector is characterized by longterm management and has not yet recognized the full potential in the model. Companies are applying simplified models, which are easier to overlook but not always optimal in terms of profit maximization. Investments in apartmens is conditioned by the tenants acceptence. Based on statistical data regarding earlier offering of standardhöjning, the willingness to pay in relationship to type and size of apartments has been analyzed and modelled. The result shows that the willingness to pay is higher in larger apartments which implies that revenue is being lost by applying a simplified model. The report shows that for every property there is an optimal pricing strategy which is a combination of the guidelines in Malmömodellen and a simplified model. The price should consist of a floating part proportional to the size of the apartment and a fixed part. The optimal pricing stragy depends on the distribution of apartments within the property and the investment cost. The model is further criticized due to its transparency disfavouring necessary investments with low returns. This especially penalize socially vurnable areas were the willingness to pay is low. The discussion takes into consideration the pros and cons regarding the economic effects of a regulated price cap.