Skolämnet idrott som idag heter Idrott och hälsa har sedan dess införande år 1820 i den svenska skolan genomgått en rad förändringar. Tidigare forskning visar dock att många förändringar som skett på normativ nivå i styrdokument endast haft marginella konsekvenser för den praktiska undervisningen. Vidare belyser tidigare forskning att innehållet i ämnet i hög grad påverkas av andra faktorer förutom styrdokument, och att vissa aktiviteter fokuseras i undervisningen medan andra hamnar i skymundan. Uppsatsens syfte är att undersöka hur några lärare beskriver innehållet i Idrott och hälsa A. Undersökningen består av fem kvalitativa halvstrukturerade intervjuer och resultaten förstås med hjälp av läroplansteori. Studiens resultat visar att lärarna förhåller sig på olika sätt till ämnets kursplan och att de uppfattar kursens innehåll på olika sätt. Gemensamt för studiens lärare är dock att de anser att vissa aktiviteter i kursen såsom dans och friluftsliv hamnar i skymundan medan aktiviteter såsom lek fokuseras. Till skillnad från tidigare forskning säger sig studiens lärare inte bedriva mycket undervisning som innehåller olika lagbollspel. Denna studie diskuterar bl.a. hur ett visst innehåll i kursen blir till och hur olika innehållsliga moment förhåller sig till kursplanen. Vissa moment fokuseras mer i idrottsundervisningen än andra, och ett visst innehåll kan inte alltid förklaras utifrån de normer och riktlinjer som ges av kursplanen. Det är möjligt att det finns en diskrepans mellan vad som är avsett att göras i idrottsundervisningen och det som faktiskt görs, men det är problematiskt att utifrån kursplanen avgöra vilka aktiviteter som är rätt eller fel att bedriva inom kursens ramar.

Uppsatsen undersöker vilken inställning gymnasielärare har till ämnet idrott och hälsa. Tanken om detta har skapats från de historier som författaren har tagit del av, där lärare i ämnet idrott och hälsa har berättat hur andra lärare har haft en problematisk syn på ämnet och behandlat det därefter. För att få svar på ifall inställningen går att hitta på flera gymnasier, så används semi-strukturerade intervjuer som metod. Urvalet består av gymnasielärare på svenska gymnasieskolor som också utgör en heterogen grupp; det vill säga att där blandas ålder, kön, yrkeserfarenhet, ämnen de undervisar och är utbildade i samt vilken skola de tillhör. Svaren från intervjuerna presenteras i en resultatdel, och resultaten visar att majoriteten av de intervjuade, men även andra personer, verkar ha en problematisk syn på ämnet idrott och hälsa. I analysdelen så används professionsteorin, elevers syn, idrottsämnets historia samt läroplaner för att tolka resultatet. Slutsatsen är att skälen till en problematisk syn på ämnet kan vara en bristfällig förståelse för ämnets innehåll, en fördom från de gamla kursplanerna som inte har uppdaterats med innehållet i dagens kursplaner eller en oförståelse för att se praktisk erfarenhets hemhörighet i professionen.