Aim and research questions: The aim of this study was to investigate the effects of rapid weight loss (RLW) in relation to physiological aspects, psychological aspects, and sport specific performance through a systematic review. This study further aimed to investigate what methods are being used when studying the effects of RWL. To examine the above the following research questions have been used: what physiological and psychological effects can be found in concurrence with RWL, how does the effects of RWL impact sports performance, and what methods are recurrently being used when studying the effects of RWL? Method: For this purpose a systematic review was conducted using three databases; PubMed, Cochrane Library, and SPORTDiscus. Out of 1163 screened articles 20 of them were included in the review. Further analysis was conducted using Forsberg & Wengströms quality evaluation for quantitative studies screening form and the Swedish agency for health technology assessment and assessment of social services Risk of systematic bias screening form. Results were later summarized and compiled. Result: The most evident finding was that the athletes suffer from dehydration with significantly elevated levels of Urine Specific Gravity, USG. In addition the utilization of RWL also have a negative impact on both cognitive functions and mood, it affects important central factors such as reaction time. However many of the negative physiological effects have been show to subside after 4-12 hours if adequate recovery measures are implemented. The foremost evident sport specific finding was a maintained or increased relative anaerobic peak power. Furthermore positive results in maintaining performance for factors such as; Counter Movement-Jump, clean, snatch, judo specific test, and balance test. Conclusion: Although athletes were found dehydrated performance was still maintained in sport specific factors. However, this systematic review also found an overall lack of quality within the studies conducted. Sufficient scientific evidence was not found to draw reliable conclusions, additional studies of higher quality are needed for future reviews. / Syfte och frågeställningar: Studiens syfte var att göra en systematisk granskning kring effekterna av snabb viktreducering (RWL) kopplat till fysiologiska aspekter, psykologiska aspekter, och idrottsspecifik prestation. Studien strävar sedermera efter att undersöka vilka metoder som vanligtvis används för att studera RWL. För detta användes följande frågeställningar: Vilka fysiologiska och psykologiska effekter kan påträffas i samband med RWL, samt hur påverkar effekter av RWL idrottsprestation, vilka metoder används återkommande för att studera effekterna av RWL? Metod: En systematisk granskning har utförts i tre databaser: PubMed, Cochrane Librairy, och SPORTDiscus. Utav 1163 screenade artiklar inkluderades 20 stycken i granskningen. Vidare analys bedrevs med Forsberg & Wengströms kvalitetsgranskning för kvantitativa studier-formulär samt Statens beredning för medicinsk och social utvärderings Risk för systematisk bias-formulär. Resultaten summerades sedan och sammanställdes. Resultat: Det tydligaste resultatet var att idrottarna lider av uttorkning och signifikant förhöjda nivåer av Urine Specific Gravity, USG. Dessutom har nyttjandet av RWL negativ inverkan på både kognitiva funktioner och humör, det påverkar viktiga centrala faktorer som reaktionstid. Däremot har många av de negativa fysiologiska faktorerna avtagit efter 4-12 timmar om adekvata återhämtningsmetoder implementerats. Det främsta idrottsspecifika fyndet var en bibehållen relativ anaerob peak power. Därutöver syntes fler positiva resultat bibehållen prestation hos faktorer såsom; counter movement-jump, frivändningar, ryck, judospecifika tester, och balanstester. Slutsats: Trots att utövarna var dehydrerade bibehölls prestation i sportspecifika faktorer. Denna systematiska granskning fann emellertid också en övergripande bristande kvalitet inom de genomförda studierna. Tillräckliga vetenskaplig evidens har inte visat för att konkludera tillförlitliga slutsatser, ytterligare studier av högre kvalitet behövs för framtida granskningar.

Syftet med den föreliggande studien var att undersöka rollen av prestationsångest och ältande mellan dispositionell mindfulness och självskattad prestation. Det var totalt 53 idrottare (22 kvinnor, 31 män; Målder = 29.32, SD = 12.28 år) från 18 olika idrotter som deltog i studien. Studien var av kvantitativ longitudinell design (tre tillfällen under en fyra veckors period) där den oberoende variabeln, den beroende variabeln och två möjliga mediatorer undersöktes med hjälp av Athletic Mindfulness Questionnaire, Sport Performance Questionnaire, Sport Anxiety Scale-2, och Rumination Reflection Questionnaire. Resultaten visade ingen signifikant indirekt effekt av dispositionell mindfulness på självskattad prestation genom varken ältande eller prestationsångest. Resultaten indikerar att ältande och prestationsångest inte medierar förhållandet mellan dispositionell mindfulness och självskattad prestation i det undersökta urvalet. Det diskuteras att mindfulness ändrar förhållandet idrottaren har med ångesten istället för att sänka den upplevda nivån av ångest. Forskning om ältande som en mediator mellan mindfulness och prestation diskuteras som sällsynt, vilket kan göra kunskapen om förhållandet otillräckligt för att göra några bestämda uttalanden. Resultaten bör tolkas med försiktighet med tanke på att undersökningen gjordes på en heterogen grupp av idrottare med en subjektiv mått av prestation. Vidare forskning bör fokusera på en bestämd grupp och använda mer objektiva mått på prestation, samt använda ett idrottsspecifik instrument för att mäta ältande. Nyckelord: prestationsångest, dispositionell mindfulness, idrottsprestation, idrottare / The purpose of this study was to examine the role of sport-trait anxiety and rumination in the relationship between dispositional mindfulness and self-assessed performance. A total of 53 athletes (22 women, 31 men; Mage = 29.32, SD = 12.28 years) from 18 different sports participated. A quantitative longitudinal design (three-time measures within a four-week period) was conducted wherein the independent and dependent variables, as well as the two potential mediators were measured using Athletic Mindfulness Questionnaire, Sport Performance Questionnaire, Sport Anxiety Scale-2, and Rumination Reflection Questionnaire. The results showed no significant indirect effect of dispositional mindfulness on self-assessed performance through neither sporttrait anxiety nor rumination. These findings indicate that sport-trait anxiety and rumination do not mediate the relationship between dispositional mindfulness and self-assessed performance in the examined sample. Mindfulness is discussed as altering the athlete’s relationship with anxiety rather than lowering the perceived levels of anxiety. Since research on rumination as a mediator between mindfulness and performance is very scarce, the knowledge about the relationship might be insufficient to make any decisive statements. Findings are to be taken with caution given the heterogeneous sample of athletes considered and the use of a subjective measure of performance. Further research should focus on a more targeted group and use a more objective performance measure, as well as a sport-specific rumination scale. Keywords: sport-specific anxiety, dispositional mindfulness, athletic performance, athlete

The purpose of this study was to examine the role of emotion regulation and rumination in the relationship between dispositional mindfulness and self-assessed performance. A total of 89 soccer players (72 male, 17 women; Mage = 28.75, SD =3.283 years) participated. A quantitative longitudinal design (three-time measures within a four-week period) was conducted where the independent and dependent variables, as well as the two potential mediators were measured using Rumination Reflection Questionnaire, Difficulties in Emotion Regulation Scale, Athlete Mindfulness Questionnaire and Sport Performance Questionnaire. The results showed a significant indirect effect of dispositional mindfulness on self-assessed performance through both emotion regulation and rumination. These findings indicate that emotion regulation and rumination mediate the relationship between dispositional mindfulness and self-assessed performance in the examined sample. Findings are to be taken with caution given the homogeneous sample of athletes considered and the use of a subjective measure of performance. Further research should focus on a more targeted group and use a more objective performance measure, as well as a sport specific rumination scale. / Syftet med den föreliggande studien var att undersöka rollen av emotionsreglering och ältande mellan dispositionell mindfulness and självskattad idrottsprestation. Totalt 89 fotbollsspelare (72 män, 17 kvinnor; Målder = 28.75, SD = 12.28 år) deltog i studien. Studien var av kvantitativ longitudinell design (tre mättillfällen under en fyra veckors period) där den oberoende variabeln, den beroende variabeln och två potentiella mediatorer undersöktes med hjälp av Rumination Reflection Questionnaire, Difficulties in Emotion Regulation Scale, Athlete Mindfulness Questionnaire och Sport Performance Questionnaire. Resultaten visade signifikant indirekt effekt av dispositionell mindfulness på självskattad idrottsprestation genom både ältande och emotionsreglering. Resultaten indikerar att ältande och emotionsreglering medierar förhållandet mellan dispositionell mindfulness och självskattad idrottsprestation i det undersökta urvalet. Det diskuteras att atleter med karaktärsdrag att vara medvetna dagligen är mer benägna att effektivt reglera deras negativa emotioner. Det diskuteras dessutom att atleter med en högre grad av ältande tankar har mer negativ idrottsprestation än atleter med lägre grad av ältande tankar. Resultaten bör tolkas med försiktighet med tanke på att undersökningen gjordes på en homogen grupp av fotbollsspelare med ett subjektivt mått av prestation. Framtida forskning bör fokusera på en mer bestämd grupp för att öka reliabiliteten och använda mer objektiva mått på prestation, samt använda ett idrottsspecifikt instrument för att mäta ältande.

För att kunna prestera bra under fysiskt krävande ishockeymatcher krävs det att spelarna harhög maximal benstyrka och en hög explosiv förmåga. Bilaterala knäböj är en erkänd och välspridd övning för att förbättra power och muskelstyrka i benen. Unilaterala knäböj är än mersportspecifika för ishockeyn. Vid en isokinetisk rörelse är hastigheten förutbestämd ochdärmed konstant medan kraften kan förändras under rörelsen. De flesta isokinetiska systemhar varit designade för unilaterala isolerade övningar, men gällande isokinetiskaflerledsövningar så som knäböj tycks det inte finnas någon forskning om i nuläget.Studiens syfte var att undersöka effekten av sex veckors unilateral styrketräning (knäböj),antingen genom traditionell eller genom isokinetisk träning, på power i unilaterala ochbilaterala jump squats och 17.3 m sprinttid på is hos manliga juniorishockeyspelare.20 manliga ishockeyspelare på elitnivå, 18-19 år gamla, delades slumpmässigt in i två olikaträningsgrupper. Den ena gruppen (QG) utförde isokinetiska unilaterala knäböj i 1080Quantum med 110o vinkel i knäleden, medan den andra gruppen (SG) utförde traditionellaunilaterala knäböj i Smithmaskin med 110o vinkel i knäleden. Träningsperioden varade undersex veckor. Båda grupperna genomförde för- och eftertester bestående av sprinttest på is ochpeak power för unilaterala och bilaterala jump squats.QG visar en signifikant förbättring i peak power utfört på två ben (p=0,004). SG visar ensignifikant förbättring i unilaterala knäböj utfört på höger ben (p=0,018). QG hade en tendenstill signifikant förbättring i issprint (p=0,059).Isokinetiska unilaterala knäböj i Smithmaskin med en koncentrisk hastighet på 0,2meter/sekund och en excentrisk hastighet på maximalt 4,0 meter/sekund och en maximalkraftinsats är ett effektivt sätt att förbättra power på två ben och eventuellt också för attförbättra sprinthastigheten vid issprint för ishockeyspelare. Om isokinetiska unilaterala knäböjär en effektivare metod för att förbättra power jämfört med traditionella unilaterala knäböj iSmithmaskin med maximal hastighet är det svårt att dra slutsatser om från denna studiesresultat. / Ice-hockey are physically demanding. To be able to perform during a game it is required thatthe players have a high maximum leg strength and power. A bilateral squat is a valid and widespread exercise for improving muscle strength and power in the legs. Even more specific forice-hockey is the unilateral squat. During an isokinetic movement the velocity is pre-set andtherefore constant, while the force can be altered during the movement. Most isokineticsystems have been designed for unilateral training, but in terms of isokinetic multi-jointexercises, such as the squat, there seems to be no research until this day.The purpose of this study was to examine the effect of six weeks unilateral strength training(squat), either through traditional or isokinetic training, on power-output and 17.3 m sprinttime on ice among male junior ice-hockey players.20 elite male ice-hockey players, 18-19 years of age, was randomly divided in two differenttraining groups. One group (QG) did isokinetic unilateral squats in 1080 Quantum, with anangle of 110o degrees in the knee joint. The other group (SG) did traditional unilateral squatsin a Smith-machine, also with an angle of 110o degrees in the knee joint. The period oftraining was set to six weeks. Both groups participated in pre- and post-tests consisting ofsprint on ice and peak power in unilateral and bilateral jump squats.A significant improvement was seen with QG in peak power performed on both legs(p=0,004). SG had a significant improvement in unilateral squat performed on the right leg(p=0,018). A tendency to significant improvement was seen with QG in the ice-sprint(p=0,059).Isokinetic unilateral squat in a Smith-machine with a concentric velocity set to 0,2m/sec andan eccentric velocity set to 4,0m/sec with a maximum force is an effective exercise toimprove power-output on two legs, perhaps also to improve sprint ability on ice, among icehockeyplayers. It is difficult to draw conclusion about the results from this study whetherisokinetic unilateral squats is an effective method to improve the power compared totraditional unilateral squats in a Smith-machine with maximum speed.