<p><strong>Syfte </strong></p><p>Syftet med föreliggande studie var att studera korrelationen mellan EMG-respons och effektutveckling i samband med genomförande av knäböj.</p><p><strong>Metod</strong></p><p>Fyra manliga testpersoner deltog genom att utföra både knäböj 90° och djupa knäböj i en Smith-maskin som är ansluten till en Linear Encoder som möjliggör beräkning av effektutveckling. Samtidigt registrerades elektromyografisk aktivitet i musklerna Vastus lateralis, Hamstrings och Gluteus maximus. De utförde knäböj på olika relativa belastningsnivåer; 20, 40, 60, 80, 100% av 1RM.</p><p><strong>Resultat</strong></p><p>Resultaten visade inte en stark korrelation mellan medel-EMG och power, inte heller mellan medel-EMG och hastighet, dock indikerade resultaten mellan de sistnämnda en tendens till att en lägre EMG aktivitet uppstod vid de högre hastigheterna. En starkare korrelation kunde antydas mellan medel-EMG och belastning/kraft. Ingen tydlig skillnad mellan musklerna påträffades i förhållande till resultaten ovan. Dock var Hamstrings den muskeln som uppvisade den svagaste korrelationen.</p><p><strong>Slutsats</strong></p><p>EMG-aktiviteten var i stor grad densamma för respektive muskel trots olika belastningar, olika powervärden samt olika utföranden. Nervsystemet tycks därmed arbeta på ett särskilt sätt, oberoende av de andra parametrarna. Däremot kunde man se en svagare tendens för lägre EMG-aktivitet vid de högre hastigheterna. Hamstringsmuskulaturen var den som hade mest avvikande mönster, detta kan bero på det faktum att den har ett mer komplicerat förlopp än de andra två musklerna som testats.</p>

Syfte Syftet med föreliggande studie var att studera korrelationen mellan EMG-respons och effektutveckling i samband med genomförande av knäböj. Metod Fyra manliga testpersoner deltog genom att utföra både knäböj 90° och djupa knäböj i en Smith-maskin som är ansluten till en Linear Encoder som möjliggör beräkning av effektutveckling. Samtidigt registrerades elektromyografisk aktivitet i musklerna Vastus lateralis, Hamstrings och Gluteus maximus. De utförde knäböj på olika relativa belastningsnivåer; 20, 40, 60, 80, 100% av 1RM. Resultat Resultaten visade inte en stark korrelation mellan medel-EMG och power, inte heller mellan medel-EMG och hastighet, dock indikerade resultaten mellan de sistnämnda en tendens till att en lägre EMG aktivitet uppstod vid de högre hastigheterna. En starkare korrelation kunde antydas mellan medel-EMG och belastning/kraft. Ingen tydlig skillnad mellan musklerna påträffades i förhållande till resultaten ovan. Dock var Hamstrings den muskeln som uppvisade den svagaste korrelationen. Slutsats EMG-aktiviteten var i stor grad densamma för respektive muskel trots olika belastningar, olika powervärden samt olika utföranden. Nervsystemet tycks därmed arbeta på ett särskilt sätt, oberoende av de andra parametrarna. Däremot kunde man se en svagare tendens för lägre EMG-aktivitet vid de högre hastigheterna. Hamstringsmuskulaturen var den som hade mest avvikande mönster, detta kan bero på det faktum att den har ett mer komplicerat förlopp än de andra två musklerna som testats.

Bakgrund: Unilateral benträning är ett relativt outforskat område inom träningsvetenskapen. Traditionellt genomförs fysträning för intermittenta idrotter bilateralt, trots att idrottens rörelser sker unilateralt. Det finns många studier som behandlar samband mellan agility och effektutveckling, men få som har undersökt skillnaden mellan unilateral och bilateral effektutveckling sett till agility. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om unilateral effektutveckling har en starkare korrelation med agility än vad bilateral effektutveckling och agility har hos kvinnliga fotbollsspelare i division 2. Metod: Kvinnliga fotbollsspelare (n=13, ålder 23 ± 4 år) utförde vertikalhopp med tilläggsbelastning på båda benen, vänster ben och höger ben på 20 kg, 30 kg, 40 kg samt för båda benen på 50 kg och T-test och Pro agility test. Effektutveckling i förhållande till kroppsvikten på båda benen (PBbw), vänster ben (PVbw) och höger ben (PHbw) analyserades och korrelerades sedan mot T-test (Ttest) och Pro agility test (Proagility). Resultat: Signifikanta korrelationer hittades mellan agility och både vänster unilateral (PVbw-Ttest, r = -0,578) och bilateral (PBbw-Ttest, r = -0,741; PBbw-Proagility, r = -0,555) effektutveckling, där korrelationen bilateralt var starkast. Ingen signifikant korrelation hittades mellan höger ben och agility. Konklusion: Bilateral effektutveckling hade en starkare korrelation med agility än vad unilateral effektutveckling och agility hade hos kvinnliga fotbollsspelare i division 2. / Background: Unilateral training is considered to be a new field of interest within the science of sports. Traditionally most of the strength and conditioning training is performed bilaterally even though the majority of motions in sports are carried out unilaterally. Previous studies have examined the correlations between agility and power output but few of them investigated the difference between unilateral and bilateral power output and agility. Objective: The aim of this study was to examine whether the correlation between unilateral power output and agility is stronger than the correlation between bilateral power output and agility in female division 2 soccer players. Method: Female soccer players (n=13, age 23 ± 4 years) performed loaded counter movement jumps with 20 kg, 30 kg and 40 kg for both legs, left leg and right leg and with 50 kg for both legs and T-test and Pro agility test. Power output, in relation to body weight for both legs (PBbw), left leg (PVbw) and right leg (PHbw) was analyzed and correlated against T-test (Ttest) and Pro agility test (Proagility). Results: Significant correlations were found between agility and both left unilateral (PVbw-Ttest, r = -0,578) and bilateral (PBbw-Ttest, r = -0,741; PBbw-Proagility, r = -0,555) power output, where the bilateral correlation was the strongest. No significant correlation was found between the right leg and agility. Conclusion: Bilateral power output had a stronger correlation with agility than unilateral power output and agility in female division 2 soccer players.

Bakgrund: Effektutveckling kan sägas vara detsamma som muskulär explosivitet.Ju högre effekt, desto högre explosiv styrka, detta mäts i enheten Watt (W). Dennastyrkekvalitet har stor betydelse inom många idrotter. Inom styrketräning ansesbasövningarna, som även kallas “the big three”, utgöra grunderna för att med testermäta och på ett effektivt sätt träna både sin maximala och explosiva muskelstyrka.Syfte: Syftet med uppsatsen var att undersöka om effektutvecklingen skiljer sig åtinom intensitetzonen 30-60% av 1RM vid knäböj, bänkpress och marklyft. Metod:Elva styrketränande individer inkluderades i studien där deltagarna i snitt var 24 årgamla, 184 cm långa och vägde 84 kg. Deltagarna utförde ett testprotokoll sominkluderade ett test i knäböj, bänkpress och marklyft, där deltagaren själv skulleutföra tre repetitioner på bestämd vikt av deras 1RM mellan 30-60%. Resultat:Resultatet av den aktuella studien visar att det var en signifikant skillnad ieffektutveckling mellan övningen bänkpress och knäböj (p &lt;0.001) samt bänkpressoch marklyft (p &lt;0.001). Mellan övningarna knäböj och marklyft var det ingensignifikant skillnad (p &lt;0.748). Det var inte någon signifikant skillnad i deltagarnaseffektutveckling (W) mellan de olika procenten (30-60%) av deltagarnas 1RM iövningarna knäböj, bänkpress och marklyft (p&gt;0.05). Resultatet visar att en högreeffektutveckling kan uppnås i övningar som involverar stora delar av underkroppenjämfört med överkroppen. Det fanns ingen signifikant skillnad i maximaleffektutveckling (p&gt;0.05) vid belastningar i intervallet 30-60% av 1RM för knäböj,bänkpress och marklyft. Slutsats: Denna observation indikerar att valet avbelastning inte verkar ha någon betydelse för att uppnå maximal effektutveckling, sålänge vikten ligger inom intervallet 30-60% av 1RM. Detta är ny och betydelsefullkunskap som har direkt praktisk tillämpning för styrketränare och idrottare sominkluderar styrketräning i sitt träningsprogram för att förbättra explosiv styrka.

Syfte Syftet med studien var att observera bilateral effektutveckling, samt muskelaktivering i de övre extremiteterna. En bilateral övning observerades för att se om skillnader i muskelaktivering och effektutveckling fanns i dominant respektive icke dominant övre extremitet, samt diskutera dess implikationer. Metod Nio tränade deltagare fick utföra armcykling på en armergometer som modifierats så att rörelsen blev bilateral. Armcyklingen pågick i cirka åtta minuter med fyra belastningsnivåer (30W, 60W, 90W, 120W) där 50 RPM eftersträvades. Vid varje belastningsnivå registrerades effektutveckling och EMG under 30 sekunder. Medelvärdet av effektutvecklingen i dominant och icke dominant sida jämfördes med ett tvåvägs oberoende ANOVA. Resultat Vid effektutvecklingen hos dominant och icke dominant sida av kroppen fanns en statistisk signifikant skillnad mellan dominant och icke dominant sida F (3, 64) = 4.13, p = .046; med en medelstor effektstorlek (partial eta squared = .061) p-värdet sattes till .05. Icke dominant sida utförde mest arbete. Bakre deltoideus aktiverades generellt sett lika mycket i dominant och icke dominant sida, dock var icke dominant sida mer aktiv. De dominanta fingerflexorerna hade en större aktivering kontra de icke dominanta. Slutsatser Studien fann signifikant skillnad i effektutveckling av dominant och icke dominant sida av de övre extremiteterna där icke dominant sida gjorde ett större arbete. Muskel EMG visade stora individuella skillnader hos deltagarna. / Objectives The objective of the study was to observe bilateral power production and muscle activation in the upper extremities. A bilateral exercise was observed to see if differences in muscle activation and power production was present in dominant and non-dominant extremities, and furthermore discuss the implications. Method Nine trained participants performed arm cycling on a modified arm ergometer so the movement became bilateral. During eight minutes of cycling with four levels of intensity (30W, 60W, 90W, 120W) where 50 RPM was strived for. 30 seconds of power production and EMG data were recorded for each intensity. A two-way independent ANOVA was conducted on the mean values of power production of the dominant and the non-dominant side. Results There was a significant difference in the dominant and non-dominant side F (3, 64) = 4.13, p = .046; with a medium effect size (partial eta squared = .0.61) p value set to .05. The nondominant side did the majority of the work. The posterior deltoids had a similar muscle activation, however the non-dominant activated more. The dominant finger flexors activated more than the non-dominant with large individual differences within the sample group. Conclusions This study found significant differences in power production in the dominant and the nondominant side of the upper extremities. The non-dominant side had a greater power production. The EMG-data showed great individual differences within muscle activation.

Syfte: Studiens syfte var att undersöka skillnaden mellan två olika återhämtningsstrategier, delkroppsarbete (cykelergometer) och helkroppsarbete (rullskidor), avseende effektutveckling vid upprepade högintensiva arbeten på stakergometer. Vidare syftar studien till att undersöka om hjärtfrekvensen och blodlaktatkoncentrationen skiljer sig åt mellan återhämtningsstrategierna. Metod: Sju elitaktiva manliga skidåkare på nationell nivå rekryterades till studien där en crossovermetod tillämpades. En prolog och tre heat med tre minuter högintensivt arbete genomfördes under varje prestationstillfälle. Återhämtningsstrategierna genomfördes med 16 min arbete på en arbetsbelastning vid ≈ 55% av VO2max. De testvariabler som samlades in var laktatkoncentration, effektutveckling samt hjärtfrekvens. Resultat: En signifikant lägre laktatkoncentration påvisades efter helkroppsarbete som återhämtningsstrategi. Dock kunde ingen skillnad mellan strategierna påvisas avseende effektutveckling under heaten. Det kunde heller inte påvisas någon skillnad i hjärtfrekvens före eller under heaten. Slutsatser: Ingen utav de undersökta återhämtningsstrategierna kan rekommenderas framför den andra avseende att optimera sprintprestationsförmågan i längdskidåkning. Däremot visade det sig att helkroppsarbete medförde en lägre blodlaktatkoncentration inför nästkommande heat jämfört mot delkroppsarbete som återhämtningsstrategi. / Purpose: The purpose of the study was to investigate the difference between two recovery strategies, lower-body work (cycle) and whole-body work (roller skiing), regarding to power development in repeated maximum workout on double-poling ergometer. Moreover, the study also aims to investigating whether the heart rate and the blood-lactate concentration differ between the recovery strategies. Method: Seven elite-active male skiers at national level were recruited to the study where a crossover method was applied. A prologue and three heats with three minutes of high-intensity work were performed during each performance. Recovery strategies were carried out with 16 min work at a workload for ≈ 55% of VO2max. The collected test variables in this study were lactate concentration, effect development, and heart rate. Results: A significant difference was found in the lactate concentration after whole-body work as a recovery strategy. However, there was no difference between the strategies in power development during the heats. Furthermore, no difference in heartrates was detected before or during the heats. Conclusions: None of the investigated recovery strategies can be recommended above the other in order to optimize the sprint performance in cross-country skiing. However, whole-body work resulted in a lower blood-lactate concentration prior to next heat compared to lower-body work as recovery strategy.

Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att undersöka hos vältränade om det fanns något samband mellan maximal styrka, effektutveckling och snabbhet, dvs tester som till stor del speglar anaerob kapacitet. Syftet var också att undersöka om det här fanns någon skillnad och/eller likhet mellan kvinnor och män. (1) Hur ser det eventuella sambandet ut mellan effektutveckling och maximal styrka? (2) Hur ser det eventuella sambandet ut mellan effektutveckling och snabbhet? (3) Hur ser det eventuella sambandet ut mellan maximal styrka och snabbhet? (4) Hur ser det eventuella sambandet ut, på ovanstående frågeställningar, hos kvinnor och män? Metod: Metoden var kvantitativ och laborativ, utformad för att undersöka det eventuella sambandet mellan snabbhet, maximal styrka och effektutveckling – Detta testades genom tre olika fysiologiska tester. Testerna genomfördes på en grupp bestående av 10 män (ålder 24,4±2,8 år, kroppsvikt 78,9±9,7 kg och längd 175,6±7,5 cm) och 10 kvinnor (ålder 24,1±1,7 år, kroppsvikt 65±8,0 kg och längd 167±5,7 cm) som var vältränade men hade olika idrottsbakgrund. Målet var att, utifrån den undersökta gruppen, kunna göra uttalanden om en större population. Testerna som genomfördes var 1 RM knäböj (maximal styrka), sprint 5 m, 10 m och 30 m (snabbhet) samt ett Wingate-test (effektutveckling). Med hjälp av statistikprogrammet Statistica 12.0 och beräkningsmetoden Pearson korrelationskoefficient, har rådata från testerna beräknats för att redovisa det eventuella sambandet. Resultat: Resultatet visade att det fanns, antingen ett medelstarkt samband eller ett starkt samband mellan alla tre testerna, för hela gruppen. Majoriteten av testerna visade ett starkt samband, endast mellan effektutveckling och snabbhet 5 m och 30 m var det ett medelstarkt samband, inga svaga samband hittades. De starkaste sambanden som hittades, för hela gruppen, var mellan effektutveckling och maximal styrka (r 0,90 i absoluta tal och r 0,78 i relativa tal). Män hade, totalt sett, många fler starka samband mellan de olika testerna än kvinnor, kvinnor hade endast ett enda starkt samband, vilket var mellan effektutveckling och maximal styrka. Män å andra sidan hade, med majoritet (8 av 14), ett starkt samband mellan de olika testerna, de starkaste sambanden hittades mellan effektutveckling och övriga tester. Slutsats: Det fanns ett tydligt samband mellan de olika anaeroba kapaciteterna, för hela gruppen. När resultatet redovisas för kvinnor och män enskilt, så var slutsatsen inte densamma – Kvinnor visade både svagare och färre förekommande samband mellan alla kapaciteter än män. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott</p>

Background: A squat is a common exercise that is used in many areas of strength training and for different purposes and the literature is inconclusive when it comes to whether the weight lifting belt (WB) affects performance and/or is injury-preventing. The use of breathing techniques is common during heavy lifting and therefore the practice of the breathing teqnice; valsalva maneuver (VM) may be of interest to study and if this along with the WB can provide some advantages in power output and velocity. Aim: The specific aim of the study was to evaluate whether the velocity in the eccentric and the concentric phase of the squat, and the peak velocity in the concentric phases are affected in power output through the use of the VM when the subjects use or did not use a WB. Method: Fifteen subjects (10 men and 5 women) volunteered freely to participate and did a total of 12 squats divided in four different sets with three repetitions each on 75% of their self-reported one repetition maximum (1RM). The first two sets were either with or without WB and the third and fourth sets were either with or without the practice of the VM. The three conditions (with WB, with WB + VM and VA only) were compared to each other and to the control group (without any instructions and no WB) in terms of power output and velocity in the eccentric, concentric and peak velocity in the concentric phase of the squat. Result: There was no significant difference in power output when comparing the four different test conditions. The velocity in the eccentric, concentric and peak velocity in the concentric phase did not have a significant difference between the different test conditions. Conclusions: This study shows a different output compared to previous literature. The WB and the practice of VM did not affect the power output and velocity in a squat, alone or together. / Bakgrund: Det finns många olikheter i litteraturen när det gäller huruvida tyngdlyftarbältet påverkar prestationen och/eller om det minskar skaderisken. En knäböj är en vanlig övning som används inom många områden av styrketräning och för olika ändamål. Användning av andningstekniker är vanligt vid tunga lyft och därför kan utförandet av andningstekniken; valsalvamanövern vara av intresse att studera och om det tillsammans med lyftbältet kan ge effekt på effektutveckling och hastighet i lyft. Syfte: Syftet med studien var att utvärdera hastigheten i en knäböjs olika faser (excentriska, koncentriska och topphastigheten i den koncentriska fasen) och hur effektutvecklingen påverkas av lyftarbälte och valsalvamanövern. Metod: Femton personer (10 män och 5 kvinnor) deltog frivilligt och utförde totalt 12 knäböj i fyra olika sets med tre repetitioner på 75 % av testpersonernas självrapporterade 1RM. De första två seten var utförda antingen med eller utan tyngdlyftarbälte och de tredje och fjärde seten var utförda antingen med eller utan utövande av valsalvamanövern. Dessa tre förhållanden ( med lyftarbälte, med lyftarbälte + VA och VA endast) jämfördes med varandra och med kontrollgruppen ( ingen VM och inget lyftarbälte) med avseende på effektutveckling och hastigheten i den excentriska, koncentriska och topphastighet i knäböjens koncentriska fas. Resultat: Effektutvecklingen gav ingen signifikant skillnad i någon av de fyra olika förutsättningarna (med lyftarbälte, utan lyftarbälte, med bälte och valsalvamanövern och utan bälte och valsalvamanövern). Hastigheten i den excentriska, koncentriska och topphastigheten i den koncentriska fasen visade ingen signifikant skillnad mellan de fyra olika seten. Konklusion: Studien visade ingen skillnad vilket kan jämföras med tidigare litteratur där en skillnad fanns. Lyftarbältet och utförandet av valsalva manövern påverkade inte effektutvecklingen och/eller hastigheten när en knäböj utfördes.

För att kunna prestera bra under fysiskt krävande ishockeymatcher krävs det att spelarna harhög maximal benstyrka och en hög explosiv förmåga. Bilaterala knäböj är en erkänd och välspridd övning för att förbättra power och muskelstyrka i benen. Unilaterala knäböj är än mersportspecifika för ishockeyn. Vid en isokinetisk rörelse är hastigheten förutbestämd ochdärmed konstant medan kraften kan förändras under rörelsen. De flesta isokinetiska systemhar varit designade för unilaterala isolerade övningar, men gällande isokinetiskaflerledsövningar så som knäböj tycks det inte finnas någon forskning om i nuläget.Studiens syfte var att undersöka effekten av sex veckors unilateral styrketräning (knäböj),antingen genom traditionell eller genom isokinetisk träning, på power i unilaterala ochbilaterala jump squats och 17.3 m sprinttid på is hos manliga juniorishockeyspelare.20 manliga ishockeyspelare på elitnivå, 18-19 år gamla, delades slumpmässigt in i två olikaträningsgrupper. Den ena gruppen (QG) utförde isokinetiska unilaterala knäböj i 1080Quantum med 110o vinkel i knäleden, medan den andra gruppen (SG) utförde traditionellaunilaterala knäböj i Smithmaskin med 110o vinkel i knäleden. Träningsperioden varade undersex veckor. Båda grupperna genomförde för- och eftertester bestående av sprinttest på is ochpeak power för unilaterala och bilaterala jump squats.QG visar en signifikant förbättring i peak power utfört på två ben (p=0,004). SG visar ensignifikant förbättring i unilaterala knäböj utfört på höger ben (p=0,018). QG hade en tendenstill signifikant förbättring i issprint (p=0,059).Isokinetiska unilaterala knäböj i Smithmaskin med en koncentrisk hastighet på 0,2meter/sekund och en excentrisk hastighet på maximalt 4,0 meter/sekund och en maximalkraftinsats är ett effektivt sätt att förbättra power på två ben och eventuellt också för attförbättra sprinthastigheten vid issprint för ishockeyspelare. Om isokinetiska unilaterala knäböjär en effektivare metod för att förbättra power jämfört med traditionella unilaterala knäböj iSmithmaskin med maximal hastighet är det svårt att dra slutsatser om från denna studiesresultat. / Ice-hockey are physically demanding. To be able to perform during a game it is required thatthe players have a high maximum leg strength and power. A bilateral squat is a valid and widespread exercise for improving muscle strength and power in the legs. Even more specific forice-hockey is the unilateral squat. During an isokinetic movement the velocity is pre-set andtherefore constant, while the force can be altered during the movement. Most isokineticsystems have been designed for unilateral training, but in terms of isokinetic multi-jointexercises, such as the squat, there seems to be no research until this day.The purpose of this study was to examine the effect of six weeks unilateral strength training(squat), either through traditional or isokinetic training, on power-output and 17.3 m sprinttime on ice among male junior ice-hockey players.20 elite male ice-hockey players, 18-19 years of age, was randomly divided in two differenttraining groups. One group (QG) did isokinetic unilateral squats in 1080 Quantum, with anangle of 110o degrees in the knee joint. The other group (SG) did traditional unilateral squatsin a Smith-machine, also with an angle of 110o degrees in the knee joint. The period oftraining was set to six weeks. Both groups participated in pre- and post-tests consisting ofsprint on ice and peak power in unilateral and bilateral jump squats.A significant improvement was seen with QG in peak power performed on both legs(p=0,004). SG had a significant improvement in unilateral squat performed on the right leg(p=0,018). A tendency to significant improvement was seen with QG in the ice-sprint(p=0,059).Isokinetic unilateral squat in a Smith-machine with a concentric velocity set to 0,2m/sec andan eccentric velocity set to 4,0m/sec with a maximum force is an effective exercise toimprove power-output on two legs, perhaps also to improve sprint ability on ice, among icehockeyplayers. It is difficult to draw conclusion about the results from this study whetherisokinetic unilateral squats is an effective method to improve the power compared totraditional unilateral squats in a Smith-machine with maximum speed.

Problemområdet som det här examensarbetet undersöker är frekvensen av överbelastningsskador inom ishockey genom en casestudie med ishockeyklubben ’Malmö Redhawks’. Tidigare forskning har visat att det finns en samband mellan asymmetrisk effektutveckling och överbelastningsskador i andra sporter och den nuvarande studien avser att förtydliga dess roll inom ishockey. Syftet med studien är att undersöka om det finns ett samband mellan asymmetrisk effektutveckling vid tävlingsprestation och frekvensen av överbelastningsskador inom ishockey, och föreslå strategier gällande hur man kan minska skadefrekvensen genom preventivt arbete. Forskningsfrågorna som ligger till grund för studien är: ”Hur har asymmetrisk effektutveckling påverkat de överbelastningsskador som inträffat under säsongen?”; och ”Vilka fysiologiska faktorer är relevanta när man utvecklar riktlinjer för skadepreventivt arbetet med överbelastningsskador inom ishockey?”. För att undersöka syftet genomfördes en sammanställning av tillgänglig empiri från säsongens matcher genom kvantitativ metod som sedan analyserades statistiskt i SPSS genom variansanalysen ’ANOVA’. Resultaten visar att det på gruppnivå inte finns en signifikant korrelation mellan effektutveckling (F=2,554, sig.=0,11), asymmetri (F=0,003, sig.=0,96) och överbelastningsskador. Det finns inte heller någon påvisbar trend när man undersöker skadetillfällena på matchnivå, och en mer komplett förklaringsmodell behöver undersökas i framtida forskningsprojekt med större omfattning. Slutsatsen är att det inte går att använda de generella riktlinjerna för att uppskatta atleters risk för överbelastningsskador. Det finns dock underlag i den tidigare forskningen för att anta att individuella riktlinjer har en relevans vid skadepreventivt arbete inom ishockey som en atlets nuläge kan jämföras med för att belysa avvikelser. Mer forskning krävs för att fastställa vilka fysiologiska faktorer som är relevanta för ishockey och hur idrotten förhåller sig till den tidigare forskningen inom området. / There has been speculations in the scientific community that the frequency of overuse injuries in ice hockey can be attributed in part to asymmetrical power development. Research has shown a correlation between more than ten percent asymmetrical power development and increased injury frequency in several other sports. This phenomenon will be examined through a case study with the elite ice hockey team ‘Malmö Redhawks’. The purpose of this study is to examine if there is a significant correlation between the occurrence of asymmetrical differences and the frequency of overuse injuries in ice hockey, and propose strategies for injury prevention. A quantitative method was used to summarize the empirical data from the previous season, which was then analysed through an ‘ANOVA’ test of variance. The results of the study shows that there is no significant correlation between power development (F=2,554, sig.=0,11), asymmetry (F=0,003, sig.=0,96) and injury frequency at the group level. There is no clear tendencies when examining the individual games either. The conclusion is that general guidelines are rough instruments for assessing an athletes risk of overuse injury in ice hockey. There is some basis in the scientific community for assuming that individual guidelines could be effective as injury prevention, but more research is needed to determine its correlations and which physiological variables that are relevant.