Klättring som utförs på överhängande ytor blir allt vanligare och kräver mer avancerad användning av underkroppen. Då tidigare forskning i synnerhet undersökt överkroppsstyrka saknas en muskulär profilering av underkroppen hos klättrare vilket således var syftet med denna studie. Frågeställningarna eftersträvade att undersöka om skillnader i styrka och power i nedre extremiteter kan relateras till prestation hos manliga klättrare. Deltagarna var 10 manliga amatörklättrare som delades in i 2 grupper baserat på idrottsspecifik prestationsnivå. Grupp 1 (n=6) kategoriserades som avancerade klättrare och grupp 2 (n=4) som moderata. Ett isokinetiskt styrketest och två olika hopptester genomfördes av samtliga studiedeltagare. Efter statistisk analys framgick det att det inte fanns några signifikanta skillnader (p= 0,05) mellan grupperna gällande relativ styrka i quadriceps, relativ styrka i hamstrings, H/Q-kvot, hopphöjd vid SJ eller hopphöjd vid CMJ. Gruppen med mer avancerade klättrare presterade signifikant högre vid CMJ kontra SJ (p=0,013). Slutsatserna av denna studie är att klättrare har förhållandevis låga resultat både vid mätning av H/Q-kvot vid 90°/s (grupp 1: 51% vs. grupp 2: 53,9%), 210°/s (59,4% vs. 57,9%) och vid vertikala hopptester (SJ: 32,1cm vs. 31,7cm; CMJ: 35,8 cm vs. 33,9 cm) samt att hoppteknik verkar kunna vara en bidragande faktor för prestation inom klättring. / Rock climbing performed on overhanging surfaces is becoming more common and requires more advanced use of the lower body. Since previous research has mostly examined upper body strength there is a need for a muscular profiling of the lower body of climbers, which was the purpose of this study. The study sought to investigate whether differences in strength and power in the lower extremities can be related to climbing performance in male climbers. The participants were 10 male amateur climbers divided into two groups based on athletes-specific performance level. Group 1 (n=6) where categorized as advanced climbers and group 2 (n=4) as moderate. An isokinetic strength test and two different jump tests were performed by all study participants. After statistical analysis, there were no significant differences (p= 0,05) between the groups in relative strength in the quadriceps, relative strength in hamstrings, H/Q-ratio, jump height at SJ or jump height at CMJ. The group with more advanced climbers performed significantly higher at CMJ versus SJ (p = 0.013). The conclusions of this study are that climbers have relatively low results when measuring H/Q-ratio at 90°/s (group 1: 51% vs. group 2: 53,9%), 210°/s (59,4% vs. 57,9%) and height at vertical jump tests (SJ: 32,1cm vs. 31,7cm; CMJ: 35,8 cm vs. 33,9 cm) and that jump technique seems to be a contributing factor in climbing performance.

Bakgrund: Unilateral benträning är ett relativt outforskat område inom träningsvetenskapen. Traditionellt genomförs fysträning för intermittenta idrotter bilateralt, trots att idrottens rörelser sker unilateralt. Det finns många studier som behandlar samband mellan agility och effektutveckling, men få som har undersökt skillnaden mellan unilateral och bilateral effektutveckling sett till agility. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om unilateral effektutveckling har en starkare korrelation med agility än vad bilateral effektutveckling och agility har hos kvinnliga fotbollsspelare i division 2. Metod: Kvinnliga fotbollsspelare (n=13, ålder 23 ± 4 år) utförde vertikalhopp med tilläggsbelastning på båda benen, vänster ben och höger ben på 20 kg, 30 kg, 40 kg samt för båda benen på 50 kg och T-test och Pro agility test. Effektutveckling i förhållande till kroppsvikten på båda benen (PBbw), vänster ben (PVbw) och höger ben (PHbw) analyserades och korrelerades sedan mot T-test (Ttest) och Pro agility test (Proagility). Resultat: Signifikanta korrelationer hittades mellan agility och både vänster unilateral (PVbw-Ttest, r = -0,578) och bilateral (PBbw-Ttest, r = -0,741; PBbw-Proagility, r = -0,555) effektutveckling, där korrelationen bilateralt var starkast. Ingen signifikant korrelation hittades mellan höger ben och agility. Konklusion: Bilateral effektutveckling hade en starkare korrelation med agility än vad unilateral effektutveckling och agility hade hos kvinnliga fotbollsspelare i division 2. / Background: Unilateral training is considered to be a new field of interest within the science of sports. Traditionally most of the strength and conditioning training is performed bilaterally even though the majority of motions in sports are carried out unilaterally. Previous studies have examined the correlations between agility and power output but few of them investigated the difference between unilateral and bilateral power output and agility. Objective: The aim of this study was to examine whether the correlation between unilateral power output and agility is stronger than the correlation between bilateral power output and agility in female division 2 soccer players. Method: Female soccer players (n=13, age 23 ± 4 years) performed loaded counter movement jumps with 20 kg, 30 kg and 40 kg for both legs, left leg and right leg and with 50 kg for both legs and T-test and Pro agility test. Power output, in relation to body weight for both legs (PBbw), left leg (PVbw) and right leg (PHbw) was analyzed and correlated against T-test (Ttest) and Pro agility test (Proagility). Results: Significant correlations were found between agility and both left unilateral (PVbw-Ttest, r = -0,578) and bilateral (PBbw-Ttest, r = -0,741; PBbw-Proagility, r = -0,555) power output, where the bilateral correlation was the strongest. No significant correlation was found between the right leg and agility. Conclusion: Bilateral power output had a stronger correlation with agility than unilateral power output and agility in female division 2 soccer players.

No description available.

No description available.

No description available.

I denna översiktsartikel granskades 17 randomiserade kontroll studier som undersökt hur excentrisk träning har påverkat hopphöjd, muskelstyrka och effektutveckling hos tränade och skadefria individer, med mål att svara på följande två frågeställningar; 1) ”Är excentrisk träning ett effektivt sätt att träna för att utveckla hopphöjd, muskelstyrka och effektutveckling för tränade och skadefria individer?” 2) ”Om det är det, hur bör denna träning i så fall se ut?”. Majoriteten av insamlade studier kunde inte urskilja några signifikanta förändringar till följd av excentrisk träning. Endast sex av 17 studier kunde påvisa akuta såväl som kortsiktiga signifikanta förbättringar av hopphöjd, muskelstyrka och effektutveckling. Dock ifrågasätts relevansen av dessa fynd då effektstorleken inte rapporterats i alla studier samt att utformningen av studierna varierat från en studie till en annan. Sammantaget lyckades inte de granskade studierna bevisa att excentrisk träning är en effektiv metod för att utveckla hopphöjd, muskelstyrka och effektutveckling hos tränade och skadefria individer. / In this review 17 randomized control studies were reviewed that had examined the effects of eccentric training regarding jump height, strength and power for trained and non-injured individuals. The purpose of the review was to answer the following two questions at issue; 1) “Is eccentric training an efficient method to enhance jump height, strength or power for trained and non-injured individuals?” 2) “If so, how should that training regime be designed?”. Most of the included studies could not distinguish any significant changes because of eccentric training. Only six out of 17 studies could show acute as well as short term significant improvements in jump height, strength and power. The relevance of these findings is questioned since effect size has not been reported in all the included studies. The variety between the different interventions in each study also makes it difficult to compare the results between one study and another. In conclusion, the reviewed studies failed to show that eccentric training is an effective method to enhance jump height, strength and power for trained and non-injured individuals.

Syfte: Syftet för studien var att undersöka om isometric mid-thigh pull (IMTP) tillsammans med (CMJ) kan anses som lämpliga testmetoder för att mäta prestation i hoppförmåga inom parkour/freerunning (PK/FR). Vi undersökte detta genom att mäta traceurers maximala styrka och explosiva styrka i de nedre extremiteterna, för att sedan jämföra resultaten med fysiskt aktiva idrottsstudenter på högskolenivå. Vi undersökte även om IMTP och CMJ korrelerar med varandra. Urval: 23 personer, 11 traceurer och 12 fysiskt aktiva idrottare rekryterades för denna studie. Metod: vi mätte maximal styrka: Peak force (PF) IMTP (N) på kraftplatta och maximal vertikal hopphöjd: CMJ (cm) på IR-matta. Statistisk analys: Shapiro Wilks användes för normalfördelningar, en oberoende tvåvägs Mann-Whitney U t-test användes för att undersöka skillnader mellan grupperna. Två Spearmans- och ett Pearsons korrelationskoefficienttest användes för att undersöka samband mellan IMTP och CMJ. Resultat: PK gruppen var normalfördelad i alla variabler IMTP (N) och CMJ (cm) men kontroll (KTRL) gruppen var ej normalfördelad i CMJ (cm) och gav utslag för IMTP (N). PK gruppen uppnådde ett IMTP (N) medianvärde på: 2269,9 ± 661.72N och CMJ medianvärde på 36.2 ± 7.48 cm. KTRL gruppen uppnådde ett IMTP (N) medianvärde på: 1626.9 ± 501.95N och ett CMJ medianvärde på: 31.8 ± 5.91cm. Ingen statistiskt signifikant skillnad hittades mellan grupperna, men traceurerna visar en trend för ett högre IMTP (N) värde. Ett statistiskt signifikant samband fanns mellan IMTP och CMJ för hela populationen. R-värde = 0.404. R² värde avrundades till 23%. P-värde = 0.031. Inget statistiskt signifikant samband fanns för PK eller KTRL grupperna individuellt. Slutsats: Traceurerna och de fysiskt aktiva högskolestudenterna visade snarlika resultat i maximal styrka och explosiv styrka i denna studie. Resultaten klassificerades som lågpresterande i förhållande till referensvärden från tidigare studier på traditionella idrotter för IMTP och på traceurer i CMJ. Den maximala styrkan från IMTP tycks förklara 23% av hoppförmågan i CMJ vilket kan vara en indikation av betydelse för traceurers prestation. Framtida forskare uppmuntras använda IMTP och CMJ på större populationer för att kartlägga traceurers force-velocity kurvor och/eller inrätta skadepreventiva program för PK/FR. Begrepp: Traceur (FRE) = tracer (ENG), spårare (SWE). Traceur = manlig Parkour utövare. Traceuse = kvinnlig Parkourutövare. PK/FR = Parkour/Freerunning. PK = Studiens Parkour grupp. KTRL = Studiens kontrollgrupp. Countermovement jump (CMJ), (N) = Newton. 1RM = en 100% maximal ansträngd repetition. / Purpose: The aim of the study was to investigate if IMTP together with CMJ can be considered as suitable methods to measure performance in jumping ability in PK/FR. We investigated this by measuring maximal strength and explosive strength of the lower extremities of traceurs and comparing the results with physically active college student athletes. We investigated also if IMTP and CMJ correlate with each other. Recruitment: 23 people, 11 traceurs and 12 psychical active collegial sport athletes were recruited for this study. Method: We measured maximal strength: PF IMTP (N) on force plate and maximal vertical jump height: CMJ (cm) on IR mat. Statistical analysis: Shapiro Wilks was used for normal distribution; an independent two-way Mann-Whitney U t-test was used to examine differences between groups. Linear regression tests with two Spearman's and one Pearson's correlation coefficient tests were used to examine relationships between IMTP and CMJ. R² values were calculated. Results: The PK group was normally distributed in IMTP (N) and CMJ (cm). The KTRL group was not normally distributed in CMJ (cm) and flagged an indication for IMTP (N). The PK group achieved a IMTP (N) median of 2269.9N SD ± 661.72N. And CMJ median of 36.2cm SD ± 7.48cm. The KTRL group achieved a IMTP (N) median of 1626.9N SD ± 501.95N. And a CMJ median of 31.8cm SD ± 5.91cm. No statistically significant differences were found between the groups. But the traceurs showed a trend for a higher IMTP (N) value. A statistically significant relationship was found between IMTP and CMJ for the entire population. R value = 0.404. R² value was rounded to 23%. P-value = 0.031. No statistically significant relationships were found for the PK- or the KTRL groups individually. Conclusion: The traceurs and the physically active college students were similar in maximal- and explosive strength in this study. The results were classified as low performance in comparison to previous studies of traditional sports on IMTP and on traceurs on CMJ. The maximal strength from the IMTP appears to account for 23% of the jumping ability in CMJ which may be an indication of importance for traceurs performance. Future researchers are encouraged to use IMTP and CMJ on larger populations to map force-velocity curves and/or establish injury prevention programs for PK/FR. Concepts: Traceur (FRE) = tracer (ENG), tracker (SWE). Traceur = male Parkour practitioner. Traceuse = female Parkour practitioner. PK/FR = Parkour/Freerunning. PK = The study's Parkour group. KTRL = Study control group. Countermovement jump (CMJ), Isometric mid-thigh pull (IMTP). 1 RM = a 100% maximum effort repetition. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott</p>

Title: A comparison of dynamic abilities in nordic ski disciplines Aim: This dissertation aims to compare the dynamic abilities of cross country skiers and ski jumper in age between 12 to 15. Clarification of whether or not a training process of those two athlete groups has a crucial impact on the development of mentioned abilities compared to the other hobby sports group (target group). Methodology: This dissertation is conceived as empiric-theoretical. It analyses the results of samples to verify the hypothesis. There were three groups consisting of 10 samples (athletes) in total. The samples were tested in horizontal jumps (long jump, triple jump, multiple jumps) and vertical jumps (squat jump, counter movement jump). In all tests, it was decided to use only the best of all three attempts for the results. Findings: Development of dynamic abilities during the training process has a positive impact on their development in general. Both cross country skiers and ski jumpers achieved better results than the target group. Furthermore, ski jumpers performed better than cross country skiers. Keywords: physical health, sport performance, cross country skiing, ski jumping, squat jump (SJ), countermovement jump (CMJ), long jump, triple jump, multiple jumps