No description available.

Abstract Huvudsyftet med denna studie, om samtida mentalt mediumskap, var att presentera fyra svenska yrkesverksamma mediers upplevelser och förståelse av den egna medialiteten. Ett underordnat syfte var också att undersöka ifall Jungs teori om individuationsprocessen kan relateras till mediumskap.     Kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes och det empiriska materialet analyserades i två steg: först induktivt genom interpretativ fenomenologisk analys (IPA), som resulterade i de fyra temana inre konflikt, terapeutiskt arbete, religion & livsplan samt medial kommunikation. Slutligen gjordes en deduktiv analys utifrån den tredje forskningsfrågan kring individuationsprocessen, som resulterade i paralleller mellan det av medierna beskrivna terapeutiska arbetet och individuationsprocessens kärna enligt Jungs teori.     Den mediala kommunikationen beskrevs framför allt utifrån fysiska förnimmelser, sinnesintryck och perceptioner samt klarvetande. I diskussion mot tidigare forskning framträdde i respondenternas utsagor några särskilt distinkta aspekter: reinkarnationsidéen med en individuell livsplan för alla människor samt även föreställningen om en eventuell kollektiv utveckling av mänskligheten, vilken bär drag av Jungs teori om individuationsprocessen.

There is a development of religious consciousness in nowadays modern societies, that seeks the divine on the individual internal plane, gradually getting rid of dogmas and traditions. This incites a strong opposition reaction on the part of fundamentalists, defenders of the traditional, so they see themselves as divine while seeing people outside congregation as profane. This work investigates a psychological aspect behind this opposition reaction of fundamentalists towards people outside the congregation, using Carl G. Jung's theory of deep psychology as a tool. In order to achieve this, we used the qualitative research method to carry out a study of scientific literature and the published fundamentalist ideology of Christian pastor Steven L. Anderson, who lives and has his congregation in the United States of America. The way in which the fundamentalist sees people outside the congregation has more to do with the fundamentalist’s own ego than with the other people: it’s derived from a psychic process and is called shadow projection, according to Jung’s theory.

I denna uppsats har en religionspsykologisk tolkning av Paramahansa Yoganandas personlighetsutveckling utförts. Syftet med uppsatsen har varit att från ett jungianskt perspektiv få en ökad förståelse för Paramahansa Yoganandas personlighetsutveckling genom en hermeneutisk analys.    Den genomgående tanken med uppsatsarbetet har varit att undersöka Paramahansa Yoganandas personlighetsutveckling, enbart via Self-Realization Fellowships skrifter, och sedan analysera materialet genom den hermeneutiska metoden och med hjälp av den analytiska psykologin som teoretiskt ramverk.    Tolkningen av Yoganandas personlighetsutveckling, enligt Jungs teori om individuationsprocessen, visar att Yogananda förefaller som en av de få människor som lyckats genomföra och fullborda individuationsprocessen och uppnå självförverkligande.    Vidare visar även undersökningen och tolkningen att det förefaller finnas ytterligare ett lager utöver Självet som Yogananda kallar ”The Cosmic Consciousness” vilket Yogananda uppnått via sin guru Sri Yukteswar och som Yogananda gav, under sin levnadstid, vidare via Kriya Yoga och som Yogananda fortsätter att ge vidare ännu idag via organisationen Self-Realization Fellowship som Yogananda själv grundade 1920.    Slutligen visar tolkningen av Yoganandas personlighetsutveckling att den individuella individuationens uttryck är väldigt komplex och mångdimensionell men bottnar i ett och samma starka behov hos den individuella individen att utforma en egen livsåskådning som skänker helhet och varaktig mening och lycka, inte endast i livet som stort utan även i det vardagliga livet.

<p>Hur kan man göra för att ge människor en möjlighet att få bättre psykisk hälsa?</p><p>Detta är huvudmotivet till denna uppsats.</p><p>Den bakgrund som målas upp är den psykiska ohälsan i Sverige i dag med en mängd människor som i arbetet blir utmattade och deprimerade utan att de får varaktig hjälp att vare sig förändra sina arbetsförhållanden eller sin livssituation.</p><p>I uppsatsen frågas om människor blint arbetar över sina förutsättningar därför att de saknar insikt om att det de gör är ohälsosamt. Eller gör de det kanske av ett inre tvång som ständigt piskar dem till att anstränga sig yttrligare en bit fast de egentligen känner att de inte orkar med?</p><p>För att komma fram till ett förslag för förändring beskrivs två olika metoder. Dels psykoanalytikern C G Jungs metod att medvetandegöra och acceptera den del av psyket han kallar Skuggan och dels den amerikanska konsulten Debbie Fords metod att förändra de negativa budskap (tankar) hon menar har sitt ursprung i samma Skugga. Hennes metod skulle innebära en snabbare och billigare metod att hantera psykisk ohälsa.</p><p>I uppsatsen görs en introduktion av Jung och hans teorier och metoder med exempel på drömmar och drömtydning. Därefter presenteras Ford och hur hon har hanterat sina personliga kriser. Det ges också exempel på övningar från hennes bok.</p><p>Man har funnit ett samband mellan negativa tankar och den negativa självbild som kan skapas i hjärnan under uppväxten. Man har också kunnat konstatera att det föreligger ett samband mellan negativ självbild och psykiska problem som t ex depression.</p><p>Frågan blir då om det finns ett samband mellan Skuggan och den negativa självbilden</p><p>För att svara på denna fråga visas hur det lilla barnets uppbyggnad av kunskap om sig själv och omvärlden skapas mycket tidigt i livet. Ensidig kritik och brist på positiva omdömen gör att barnet skapar en negativ självbild.</p><p>Dessutom visas hur Skuggan skapas genom att personlighetsaspekter trängs bort och blir omedvetna. Från denna omedvetna position gör sig Skuggan gällande genom en omedveten styrning av det medvetna livet - sannolikt genom tankar och de känslor som är förknippade med dessa tankar.</p><p>Från resonemanget om den negativa självbilden och principen för Skuggans uppkomst blir slutsatsen att Skuggan och den negativa självbilden - trots att de inte definieras på samma sätt - i princip fungerar på samma sätt. De utgör en källa till negativa tankar som får individen att känna nedstämdhet och oro. Det är s k automatiska tankar i stil med "jag är värdelös", "jag kommer aldrig att lyckas", "jag kommer aldrig att få kärlek" som i olika situationer dyker upp.</p><p>Med ett praktiskt exempel visas att Fords metod i teorin borde ha samma resultat som Jungs metod. Båda metoderna syftar till att förändra den negativa självbild som är upphovet till de psykiska problemen.</p><p>Slutsatsen blir att det finns anledning att tro att Fords metod skulle kunna användas för att på ett vetenskapligt förankrat sätt hjälpa människor som har psykiska problem.</p><p>Ett förslag till användning av Fords metod presenteras.</p>

<p>Denna uppsats handlar, som rubriken antyder, om musikens betydelse för den individuationsprocess som Carl Gustav Jung förespråkat. Ansatsen är helt och hållet kvalitativ och författaren har också, genom att använda sig själv i processen, försökt att ytterligare tydliggöra känslomässiga processer som har med musik att göra.</p><p>I syftet med uppsatsen finns en önskan att klargöra vad Jung egentligen menade med individuationsprocessen och en ambition att via det jungianska tänkandet finna godtagbara förklaringar till musikterapeutiska fenomen.</p><p>Författaren använder också delar av sin egen livshistoria för att servera ett skelett att hänga upp individuationsprocessen på. Om detta är ett fruktbart grepp överlåts åt läsaren att avgöra men avsikten har varit att slippa föreställa sig vad andra människor tänker och känner och servera sina slutsatser genom en andrahandsupplevelser.</p><p>Som en röd tråd genom uppsatsen löper också en strävan att på ett godtagbart sätt presentera musikens existentiella kvaliteter och i enlighet med detta också servera godtagbara beskrivningar av musikens förhållande till arketyperna.</p>

Denna uppsats handlar, som rubriken antyder, om musikens betydelse för den individuationsprocess som Carl Gustav Jung förespråkat. Ansatsen är helt och hållet kvalitativ och författaren har också, genom att använda sig själv i processen, försökt att ytterligare tydliggöra känslomässiga processer som har med musik att göra. I syftet med uppsatsen finns en önskan att klargöra vad Jung egentligen menade med individuationsprocessen och en ambition att via det jungianska tänkandet finna godtagbara förklaringar till musikterapeutiska fenomen. Författaren använder också delar av sin egen livshistoria för att servera ett skelett att hänga upp individuationsprocessen på. Om detta är ett fruktbart grepp överlåts åt läsaren att avgöra men avsikten har varit att slippa föreställa sig vad andra människor tänker och känner och servera sina slutsatser genom en andrahandsupplevelser. Som en röd tråd genom uppsatsen löper också en strävan att på ett godtagbart sätt presentera musikens existentiella kvaliteter och i enlighet med detta också servera godtagbara beskrivningar av musikens förhållande till arketyperna.

Hur kan man göra för att ge människor en möjlighet att få bättre psykisk hälsa? Detta är huvudmotivet till denna uppsats. Den bakgrund som målas upp är den psykiska ohälsan i Sverige i dag med en mängd människor som i arbetet blir utmattade och deprimerade utan att de får varaktig hjälp att vare sig förändra sina arbetsförhållanden eller sin livssituation. I uppsatsen frågas om människor blint arbetar över sina förutsättningar därför att de saknar insikt om att det de gör är ohälsosamt. Eller gör de det kanske av ett inre tvång som ständigt piskar dem till att anstränga sig yttrligare en bit fast de egentligen känner att de inte orkar med? För att komma fram till ett förslag för förändring beskrivs två olika metoder. Dels psykoanalytikern C G Jungs metod att medvetandegöra och acceptera den del av psyket han kallar Skuggan och dels den amerikanska konsulten Debbie Fords metod att förändra de negativa budskap (tankar) hon menar har sitt ursprung i samma Skugga. Hennes metod skulle innebära en snabbare och billigare metod att hantera psykisk ohälsa. I uppsatsen görs en introduktion av Jung och hans teorier och metoder med exempel på drömmar och drömtydning. Därefter presenteras Ford och hur hon har hanterat sina personliga kriser. Det ges också exempel på övningar från hennes bok. Man har funnit ett samband mellan negativa tankar och den negativa självbild som kan skapas i hjärnan under uppväxten. Man har också kunnat konstatera att det föreligger ett samband mellan negativ självbild och psykiska problem som t ex depression. Frågan blir då om det finns ett samband mellan Skuggan och den negativa självbilden För att svara på denna fråga visas hur det lilla barnets uppbyggnad av kunskap om sig själv och omvärlden skapas mycket tidigt i livet. Ensidig kritik och brist på positiva omdömen gör att barnet skapar en negativ självbild. Dessutom visas hur Skuggan skapas genom att personlighetsaspekter trängs bort och blir omedvetna. Från denna omedvetna position gör sig Skuggan gällande genom en omedveten styrning av det medvetna livet - sannolikt genom tankar och de känslor som är förknippade med dessa tankar. Från resonemanget om den negativa självbilden och principen för Skuggans uppkomst blir slutsatsen att Skuggan och den negativa självbilden - trots att de inte definieras på samma sätt - i princip fungerar på samma sätt. De utgör en källa till negativa tankar som får individen att känna nedstämdhet och oro. Det är s k automatiska tankar i stil med "jag är värdelös", "jag kommer aldrig att lyckas", "jag kommer aldrig att få kärlek" som i olika situationer dyker upp. Med ett praktiskt exempel visas att Fords metod i teorin borde ha samma resultat som Jungs metod. Båda metoderna syftar till att förändra den negativa självbild som är upphovet till de psykiska problemen. Slutsatsen blir att det finns anledning att tro att Fords metod skulle kunna användas för att på ett vetenskapligt förankrat sätt hjälpa människor som har psykiska problem. Ett förslag till användning av Fords metod presenteras.

<p>Min uppsats är en jungiansk analys av Mevlevi-orderns dansritual. Min C-uppsats, Den dansande imaginationen, behandlade dansterapi utifrån den jungianska psykologins teorier och analysen av dansritualen är en fortsättning på temat om dans som ett redskap i den terapeutiska processen.</p><p>Syftet med min uppsats är att utifrån den jungianska psykologins teorier få en fördjupad förståelse för den psykiska process som ritualen återspeglar. Min frågeställning är följande:</p><p>Vilken psykologisk innebörd får Mevlevi-orderns dansritual om jag analyserar den utifrån den jungianska psykologins teorier?</p><p>Jag har analyserat utifrån arketypteorin och teorin om individuationsprocessen som innebär en fortgående psykisk växt som leder fram till mötet med en gudomlig inre själskärna, Självet. Forskningsmetoden jag har använt mig av är en hermeneutisk textanalys och texten jag har analyserat är Friedlanders redogörelse för dansritualen. Jag har använt mig av amplifikationsmetoden i min analys vilket innebär att jag dragit paralleller till symboliskt material för att tydliggöra och fördjupa förståelsen för dansritualen. Jag har analyserat ritualen i dess helhet eftersom varje del i ritualen har sin specifika betydelse och bidrar till dess psykologiska innebörd.</p><p>Genom att analysera dansritualen utifrån Jungs teorier får ritualen den psykologiska innebörden av en individuationsprocess som leder fram till upplevelsen av Självet som den centrala och organiserande arketypen i psyket. I dansritualen får dansaren en konkret fysisk upplevelse av ett skeende som har en inre psykologisk motsvarighet och genom denna upplevelse finns en möjlighet att medvetandegöra omedvetet material.</p>

<p>Den här uppsatsen är en studie i synkroniciteten och individuationsprocessen med utgångspunkt från C. G. Jungs definitioner.</p><p>Begreppet synkronicitet introducerades av C. G. Jung år 1951. Denna princip förenar händelser på ett akausalt sätt. Synkronicitet är enligt C. G. Jung ett sammanträffande av ett inre subjektivt tillstånd som sammanfaller med ett yttre skeende som står i direkt beröring med det inre tillståndet. De synkronistiska händelserna gör att vi måste se världen som ett enat fält vari ens egna upplevelser och handlingar i grunden hänger samman med andras erfarenheter och ageranden. Meningen är unik och specifik för just den eller de personer som är inblandade. Den är på det psykiska och emotionella planet.</p><p>Syftet med denna uppsats är att undersöka om det finns en ökning eller minskning av synkronicitet beroende på var vi står i individuationsprocessen, om man kan påverka synkronicitets tillfällena och om vissa har mera eller mindre av dessa sammanträffanden. I uppsatsen redogör jag även för skillnaden mellan projektion och synkronisering.</p>