Syftet med studien var att undersöka hur personer med ett injektionsmissbruk, som medverkade i sprututbytesverksamhet i Sverige, upplevde att deras livskvalitet blivit annorlunda. Vidare undersöktes också vilka insatser de blivit erbjudna och om de upplevde att de hade ett minskat riskbeteende. Frågeställningarna som användes i studien för att undersöka detta var:  Vilka insatser inom sprututbytesverksamheten erbjuds personer med injektionsmissbruk att ta del av?  Hur använder sig personer som medverkar i sprututbytesverksamhet av den kunskap de erhåller om hur de ska minska sitt riskbeteende?  Hur upplever personerna som deltar i sprututbytesverksamheten att deras livskvalitet blivit annorlunda? För att kunna svara på frågeställningarna användes en enkät som skickades till sprututbytesverksamheter i Sverige. De centrala begrepp som går att återfinna i studien är harm reduction och livskvalitet och dessa begrepp är väsentliga när det gäller konstruktionen av enkäten i relation till syfte och frågeställningar. Slutligen inkom 15 stycken enkäter av de 60 stycken som hade skickats ut, vilket gjorde att resultatet som kom fram inte gick att generalisera. Enkäterna behandlades i datorprogrammet SPSS för att kunna ge en tydlig bild av hur respondenterna svarat. Det som framkom i resultatet var att respondenterna främst använde sig av insatser som byte av sprutor, vaccinationer och att testa sig för sjukdomar. Smittskydd och smittspridning var de områden där respondenterna uppgav att de erbjöds mest information, vilket också var de områden de ansåg sig ha bäst kunskap om. Det framkom även att respondenterna ansåg att deras livskvalitet hade blivit bättre sedan de började i sprututbytesverksamheten. Insatser som syftade till att personerna som deltog skulle avsluta sitt narkotikamissbruk var inte något som det angavs att det erbjöds speciellt mycket av. Slutsatsen som drogs av studien var att de insatser som erbjöds på sprututbytesverksamheten i första hand syftade till att minska riskbeteende och smittspridning av HIV

Bakgrund Narkotikamissbruk är den vanligaste dödsorsaken bland ungdomar i Europa och i Sverige beräknas över 500 människor varje år dö till följd av narkotikarelaterade orsaker. Definitionen av ett tungt narkotikamissbruk är att en person, en eller flera gånger, injicerat narkotika under en 12-månadersperiod eller missbrukat narkotiska preparat dagligen under de senaste fyra veckorna. I dagsläget beräknas cirka 29 500 personer i Sverige ha ett tungt narkotikamissbruk. Injektionsmissbrukare riskerar att smittas av blodburna infektioner, såsom hiv och hepatit C, på grund av delning av kontaminerade injektionsverktyg. Sprututbytesprogram implementerades i Sverige år 1986 och har som syfte att minska spridning av blodburna infektioner. På sprututbytesprogrammen har sjuksköterskorna en central roll där de utför hälsofrämjande åtgärder riktade mot injektionsmissbrukarna. Syfte Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter och upplevelser av arbetet på sprututbytesprogram i Sverige. Metod Studien genomfördes genom semistrukturerade intervjuer. Nio sjuksköterskor deltog i studien och samtliga sprututbytesprogram i Sverige fanns representerade. Intervjuerna spelades in på band, transkriberades ordagrant och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Det framkom att sjuksköterskorna upplevde samhällets bemötande av sprututbytesprogrammet delat mellan förespråkare och motståndare. Sjuksköterskorna ansåg sprututbytesprogrammet betydelsefullt i det preventiva arbetet mot blodburna infektioner med tanke på de hälsofrämjande åtgärderna sjuksköterskorna utförde. Sjuksköterskorna framhöll att de upplevde att samspelet mellan dem och injektionsmissbrukarna var positivt men att de, i arbetet med sprututbytesprogrammen, också ibland erfor etiska och moraliska dilemman. Dessa dilemman kunde upplevas betungande för sjuksköterskorna vilket ledde till behov av stöd från kollegor och/eller genom professionell handledning. Slutsats Sjuksköterskorna på sprututbytesprogram har en positiv inställning till sitt arbete då de motverkar ohälsa hos injektionsmissbrukarna genom hälsofrämjande åtgärder. Vid arbetet på SUP upplever sjuksköterskorna etiskt och moraliskt utmanande situationer som leder till känslomässigt engagemang. Trots dessa utmanande situationer upplever sjuksköterskorna att samspelet mellan dem och injektionsmissbrukarna generellt är välfungerande. Sjuksköterskorna framhöll att de får stöd av varandra i arbetsgruppen. Utöver arbetsgruppens stöd fanns hos vissa sjuksköterskor behov av professionell handledning.

Injektionsmissbrukare kan ses som en avvikande grupp från samhället. Målgruppen besitter en problematik som inte bara är svår att leva med, utan även att ta sig ur. Målgruppen väg ur den typen av livssituation omfattas många gånger inte bara av en aktör, utan av flera aktörers ansvarsområde. Injektionsmissbrukare får inte alltid ett bra bemötande i kontakt med myndigheter, och att synen på gruppens problematik skiljer sig åt mellan aktörer. Det fanns ett intresse att undersöka hur anställda inom socialtjänst och sprututbytesprogram, två centrala aktörer i arbetet med målgruppen, upplevde målgruppen. Vidare ämnade studien undersöka vilka attityder och förståelser dessa anställda hade i sitt arbete med målgruppen.   Insamlingen av det empiriska materialet utfördes med hjälp av intervjuer med professionella på socialtjänst och sprututbytesprogram. Intervjumaterialet analyserades utifrån tidigare forskning i ämnet och med utgångspunkt i stämplingsteorin och begreppet doxa. Studien visade på att intervjupersonerna var medvetna om målgruppens roll i samhället och vad missbruksproblematik innebär för den enskilda individen. De hade en bild över hur dessa individer bör bemötas för att nå ett gott resultat. Individerna upplevdes ha identifierat sig med sitt missbruk under en längre tid. Utifrån studien kunde slutsatserna dras att det är viktigt att bemöta injektionsmissbrukare på ett annat sätt än hur individen ofta blir bemötta i samhället, för att personen ska kunna ändra sitt beteende. Det fanns en upplevelse hos intervjupersonerna att samverkan var viktigt i arbetet med målgruppen, men att det sällan var något som fungerade bra. Intervjupersonerna visade att det fanns problematik när det kom till ansvarsfördelningen och att det var viktigt att socialarbetare som arbetar med målgruppen, besitter rätt kunskap för målgruppens problematik.

Studien har gjorts mot bakgrund av den pågående diskussionen gällande införandet av sprutbytesverksamhet i Jönköpings län och vill till den diskussionen tillföra de skilda erfarenheterna som finns i fyra olika existerande sprutbytesprogrammen i Sverige, att jämföra likheter och skillnader i praxis och att relatera dessa erfarenheter till deras mål och resurser. Trots att lagen om sprutbyte trädde i kraft år 2006 är sprutbyte fortfarande ett kontroversiellt ämne i Sverige. I denna omtvistade form av preventiv verksamhet finns det dock en viktig del som gör ämnet mer relevant och det är de goda, sociala bieffekter som programmen medför. Dessa omnämns i studien som paramedicinsk vård. Metoden som ligger till grund för studien är kvalitativa, semistrukturerade intervjuer. Materialet har sedan analyserats för betydelsen av sitt innehåll och genom organisationsteori. Utgångspunkten är avhandlingar, vetenskapliga artiklar och litteratur i ämnet sprutbyte. Vid sprutbytesprogrammen i Sverige skiljer sig uppfattningarna åt gällande behovet och implementeringen av den paramedicinska vården i verksamheten. Likaså går åsikterna isär mellan de forskare, politiker och professionellt verksamma som intervjuats. En gemensam nämnare är dock synen på paramedicin i stort som något betydelsefullt för personer i aktivt missbruk, oavsett om det är landstinget eller socialtjänsten som bedriver den. Studiens konklusion blir således att denna form av verksamhet kräver ett holistiskt perspektiv av den vård som ska bedrivas. Samarbete utanför landstingens och kommunens gränser verkar gynnande. Landstinget har större inflytande än kommunen men kommunen har å andra sidan större resurser när det gäller paramedicinska vårdinsatser. I de landsting där eventuella sprutbytesverksamheter diskuteras kan studien ge exempel på goda respektive mindre goda paramedicinska insatser vid de program som idag är verksamma. / In light of the ongoing discussion regarding the possible introduction of needle exchange programs in Jönköping county, this study aims to compare similarities and differences in practice at four different needle exchange programs in Sweden and to relate these experiences to their objectives and resources. Despite the fact that the law of needle exchange entered into force 2006, needle exchange programs are still a controversial subject of discussion in Sweden. In this contested form of infection care there is an important part though which makes the subject more legitimate. That is the positive social side effects which come as a result of the programs. These effects are mentioned in the study as paramedic care. The method underlying the study is qualitative, semi structured interviews. The material has been analyzed for the relevance of its content and also through organization theory. The starting point is theses, scientific articles and literature on the subject of needle exchange. At the needle exchange programs in Sweden the perceptions regarding the need for and the implementation of paramedical care differs as well as the views of researchers, politicians and professionally active that we interviewed on the subject. A common denominator, however, is the perception of paramedical care at large as something significant for people in active addiction, whether it is the country council or the social services that engaged in it. The conclusion of the study is thus that this form of activities requires a holistic perspective of the care that should be conducted. Cooperation outside the county and municipal boundaries seems favorable. The county councils have more influence than the municipalities but the municipalities on the other hand have greater resources in terms of paramedical care efforts. In the county councils where any needle exchange activities are up for discussion this study could give examples on favorable and less favorable paramedical activities at programs that are currently active.

Bakgrund: Personer som injicerar droger riskerar att drabbas av allvarliga infektioner. Tidigare studier har visat att personal som möter personer i risk inte har tillräckligt med kunskap för att erbjuda hälsofrämjande insatser. Syfte:Att kartlägga personalens kunskap om infektioner som kan drabba personer som injicerar droger,samt undersöka om utbildnings intervention ökar personalens kunskap och motivation till preventiva samtal. Metod:Totalt genomfördes fem utbildningar med 26 deltagare från psykiatri-, och infektionsavdelning, samt ungdomsmottagning. Studien genomfördes med enkät före och en månad efter utbildning. Enkäten innehöll kunskapsfrågor och frågor om erfarenhet av preventionssamtal med personer i risk. Resultat:Studien visade att personalen saknade tillräcklig kunskap om smitta vid injektion av droger och att personer i risk inte i tillräcklig omfattning erbjöds information och stöd. Innan utbildning skulle enbart 60 % av personalen samtala om smitta vid injektion av droger om de fick frågor av personer i risk. Hinder för samtal uppgavs vara brist på kunskap och osäkerhet på hur frågorna skulle tas emot vid samtal. Personalens upplevda och faktiska kunskap visade på en signifikant förbättring efter utbildningsinterventionen (p&lt;0,001). Utbildningen upplevdes som relevant och 80 % av deltagarna önskade ytterligare utbildning i form av föreläsningar på arbetsplatsen och handledning av sakkunnig. Konklusion:För att kunna erbjuda personer som injicerar droger hälsofrämjande insatserkrävs att personal har tillgång till anpassad utbildningoch aktivt stödutifrån verksamhetensbehov / Background:People who inject drugs are at risk of contracting severe infections. Previous studies have shown that personnel meeting people at risk often lack sufficient knowledge to offer health promotion measures. Aims:This study aimed to investigate knowledge among personnel about infectious diseases contracted due to injecting drugs and determine whether educational intervention can increase knowledge and motivation for preventive communication. Methods:We administered a total of five courses to 26 healthcare workers employed in an infectious diseases department, psychiatric clinic, and youth counseling clinic. The study was conducted with questionnaires before and one month after completing the courses. The questionnaires included questions about disease facts, and workers’ experience regarding preventive conversations with people at risk. Results:The study revealed that respondent slacked sufficient knowledge about infections associated with injecting drugs, and that people at risk did not receive adequate information and support. Before education, only 60% of respondents would consider talking about infections contracted while injecting drugs if they got questions by persons at risk. Barriers to addressing such questions included lack of knowledge,and uncertainty about how the questions would be received. After the educational intervention, respondents perceived a significant improvement of knowledge (p&lt;0,001). They perceived the coursesas relevant,and 80% of participants wanted more lectures and expert guidance in the workplace. Conclusion:Providing health promotion to persons who inject drugs requires appropriate educationfor personnel,as well as active support adapted to their needs. / <p>ISBN 978-91-86739-82-9</p>

About 35 years ago the WHO advocated that countries with injecting drug users should introduce the so-called needle exchange programs (NEP) to curb the spread of infection by blood-borne diseases. In Sweden the first NEP started 1985 in Lund, but the program was extremely controversial in a country with such a restrictive drug policy like Sweden. The study you are about to read shall process this controversy, when a NEP opened in Stockholm, by analyzing the articles published in the newspapers Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet. By using discourse analysis as a processing tool we’ll try to see the difference between the two chosen newspapers. We will identify and analyze the different participant’s, such as doctors, politicians, user associations and media, arguments in the needle exchange issue.   Our results show that the liberal DN articles were supportive of the NEP and that they considered it to be an infectious disease control issue. The liberal conservative newspaper SvD had a different view of the issue and considered NEP to be a question about drug policy. Even after the decision was made the city had problems to find suitable premises for the NEP to operate from.