Syfte och frågeställningar Studiens syfte är att belysa hur före detta grundskoleelever med svår synnedsättning eller blindhet upplevt inkludering inom skolämnet idrott och hälsa samt vilken betydelse anpassningen haft för deras delaktighet i undervisningen. Hur upplevdes inkluderingen i grundskolans idrott och hälsoundervisning hos elever med svår synnedsättning eller blindhet? Hur förhåller sig före detta grundskoleelever med svår synnedsättning eller blindhet till anpassning inom ämnet idrott och hälsa, och hur anser de att ämnet anpassats för deras delaktighet? Hur kan morgondagens lärare inom idrott och hälsa arbeta för att utvecklandegöra en anpassad idrottsundervisning utifrån ett inkluderande förhållningssätt enligt före detta grundskoleelever med svår synnedsättning eller blindhet?   Metod För att besvara studiens syfte och frågeställningar, har kvalitativa intervjuer använts som metod. Tio intervjuer har genomförts med före detta grundskoleelever, i åldrarna femton till tjugotvå år, där alla har en svår synnedsättning eller är blinda. Resultat  Gemensamt för alla intervjudeltagare är att frånvaron av en inkluderad undervisning i idrott och hälsa upplevts i mer eller mindre utsträckning. Åtta av tio deltagare har i hög utsträckning haft undervisning skild från klassen, där bollspel funnits med som en given aktivitet som de inte inkluderats inom. Alla deltagare har velat vara med i allt och tyckt lektionerna inom idrott och hälsa varit roliga då de känt sig inkluderade. Vidare har upplevelserna av anpassning framstått genomgående som jobbigt, uthängande och något som utmärker dessa elever som annorlunda. Lärarens roll har varit avgörande, där deltagarna lyfter det individuella mötet med den enskilda eleven, engagemanget och kreativiteten, vidareutbildning och viljan att se möjligheter framför hinder som avgörande. Slutsats Det är mycket individuellt hur en inkludering kontra en exkludering i undervisningen inom idrott och hälsa upplevts som bättre eller sämre av deltagarna själva. Frågan utifrån detta är hur framtidens lärare inom idrott och hälsa ställer sig kritiska i förhållande till inkluderingsbegreppet och den kompetens som idag erbjuds inom lärarutbildningen.

I denna uppsats behandlar vi ämnet idrott och hälsa ur ett specialpedagogiskt perspektiv med fokus på rörelsehinder. Idrottsämnet kan för rörelsehindrade elever vara problematiskt eftersom kroppen och dess rörelser har en central roll i undervisningen. Däremot finns det en ambition att alla elever ska vara inkluderade och det är skolans uppgift att skapa pedagogiska miljöer där alla kan delta utifrån sina egna förutsättningar.Syftet med vår studie är att undersöka fyra idrottslärares uppfattningar om inkludering av rörelsehindrade elever i idrottsundervisningen. För att ta reda på detta utgick vi från en kvalitativ forskningsansats med halvstrukturerade intervjuer som metod. Vi genomförde fyra intervjuer med idrottslärare som har olika erfarenhet av rörelsehinder. I resultatet framkommer det att idrottslärarna är positivt inställda till inkludering av rörelsehindrade elever. De anser att alla elever har rätt till fysisk aktivitet oavsett förutsättningar och att det är lärarens ansvar att inkludera alla. Inkluderingen kan emellertid ske på olika sätt. Det framkommer även att läraren ska vara lyhörd och flexibel, till exempel att läraren lyssnar och anpassar övningar utifrån elevens idéer.  Vår slutsats är att lärarna i vår studie anser att viljan hos elev och lärare påverkar inkluderingen. De menar att ingenting är omöjligt, bara den positiva inställningen finns.

Denna studie är en komparativ studie med en pedagogisk utgångspunkt som syftar till att kartlägga vad några lärare som arbetar i grundskolan med de yngre barnen, år 1-3, har för uppfattningar om vad som är positiva anpassningar och framgångsfaktorer i arbetet med elever i koncentrationssvårigheter. Lärare har intervjuats och de resultat som framkom i intervjuerna, har jämförts med en tidigare magisteruppsats (Joelsson, 2011), som gjorde en liknande studie på några kärnämneslärare för de äldre åren, år 7-9, i grundskolan. Jämförelsen gjordes för att se om det fanns några likheter i de anpassningar i skolmiljön och framgångsfaktorer i samarbetet med dessa elever som framkom. Resultaten har indelats efter individ-, grupp-, och organisationsnivå. Resultaten visar bl.a. att struktur, rutiner, varierande arbetsuppgifter och relationsbyggande som skapar förtroende och trygghet, av dessa lärare, anses vara viktiga delar i arbetet med elever i koncentrationssvårigheter. I diskussionen kopplas resultaten av föreliggande studie till forskningen i området och i konklusionen ifrågasätter jag studiens resultat med anknytning till den forskning som finns.

No description available.

Studien bygger på tre elevers upplevelser av specialpedagogiskt stöd genom hela sin skolgång. Studien har utförts utifrån ett elevperspektiv med utgångspunkt i narrativ forskning som teori och metod. Med hjälp av livsberättelser kan dessa elevers erfarenheter synliggöras och ges en röst och kanske på så sätt kunna bidra till förståelsen av elever i behov av särskilt stöd. Mina frågeställningar utgår därför utifrån berättelseforskningens struktur i form av intrig och vändpunkter. Litteraturen; tidigare forskning på området samt rapporter av Skolverket ger en negativ bild av hur situationen för elever i behov av särskilt stöd ser ut idag. Lösningen i grundskolan handlar vanligtvis om segregerande åtgärder medan den vanligaste formen av stöd i gymnasieskolan sker i form av "stugor" och utnyttjas vanligtvis som läxhjälp. Denna studie bekräftar ovan beskrivna situation och definierar intrigen i egenskap av svårigheter. Resultatet visar även att det tydligaste tecknet på vändpunkten i deras skolsituation är just upplevelsen av att kunna påverka sin egen situation. Att bli lyssnad på och sedd som den de faktiskt är och inte som en diagnos som måste åtgärdas. De förmedlar alla känslan av att själva få välja att vara delaktiga i det de tidigare varit exkluderade från.

No description available.

I tidigare forskning nämns sällan idrott och hälsa kopplat till specialpedagogik. Det finns forskning som berör båda kunskapsområdena som är överens om att det är upp till den enskilda läraren i idrott och hälsa att skapa en inkluderande undervisning. Forskning visar att ämnet idrott och hälsa betraktas som ett lågprioriterat ämne. I forskningen framkommer det att specialpedagogen gör stor nytta som kvalificerad samtalspartner genom reflekterande handledning av skolans personal. Syftet med arbetet är att undersöka vad lärare i idrott och hälsa och specialpedagoger upplever om samspelet mellan specialpedagogik och idrott och hälsa. Syftet besvaras genom kvalitativa intervjuer med åtta pedagoger, fyra specialpedagoger och fyra lärare i idrott och hälsa, fördelat på fyra skolor. Resultatet visar att det sällan förekommer ett uttalat samspel mellan lärare i idrott och hälsa och specialpedagoger. Det har dock visat sig att pedagogerna har ett indirekt samspel som är av varierande grad. Både specialpedagoger och lärare i idrott och hälsa ser ett behov av ett utökat samspel mellan idrott och hälsa och specialpedagogik för att skapa en inkluderande verksamhet. Resultatet överensstämmer med tidigare forskning angående lärarens betydelse för en inkluderande undervisning. Även eventuella stödinsatser till elever i behov av särskilt stöd är upp till den enskilda läraren att tillgodose i de flesta fall.

Det talas mycket om ”en skola för alla” i dagens samhälle och att alla barn ska bli integrerade i den allmänna skolan. Det ska göras individuella utredningar för att säkerställa barns trygghet och göra dem delaktiga i den nya miljön i den ordinarie skolan, detta gäller även för barn i behov av särskilt stöd. Syftet med den här studien är att ta reda på mer om de termer som ofta nämns i diskussionen kring ”en skola för alla” och hur de används och beskrivs i några betydande skoldokument. Användandet av termerna ”integrering”, ”inkludering”, ”delaktighet” och ”en skola för alla” och dess betydelse i dokument som Salamancadeklarationen, Lgr11, FN:s barnkonvention och Carlbeck-Kommittén har undersökts och analyserats.  Resultatet visar på skillnader i både användande och i betydelse av dessa termer i de olika dokumenten. Slutsatsen är att termerna har olika betydelser i dessa dokument och ofta kan det vara en ren tolkningsfråga hur de förstås och hur de används ute i verksamheten.

Bakgrund Forskning och litteratur lyfter fram att specialundervisningen är problematisk för så väl elever som lärare. Det framkommer att elever kan må dåligt, känna sig utanför, få dålig självkänsla och missa kunskaper som eleverna borde få med sig. Syfte Syftet med studien är att kartlägga och analysera hur elever upplever särskild undervisning och/eller specialundervisning. Med särskild undervisning/specialundervisning menar vi att elever som är i svårigheter får lämna ordinarie undervisning för att få stöd av annan pedagog och i annan lokal. - Hur ser elever på sina kunskaper? - Hur resonerar elever om specialundervisning? Metod I studien har vi använt oss av en kvalitativ metod, där vi använder oss av halvstrukturerade intervjuer. Vi hade ett frågeformulär inför intervjuerna med några huvudfrågor och teman, där vi hade möjlighet att ställa de följdfrågor som situationen inbjöd till utan att ha en given ordning på frågorna i förväg. Vi intervjuade 14 elever i en klass. Intervjuerna analyserades utifrån temana; elevers syn på sina kunskaper och syn på specialundervisning. Resultat Resultatet visar att eleverna i klassen anser att elever som "går iväg utanför" klassrummet kan få den bästa hjälpen om de går till annan lokal, de menar att segregering är att föredra. I klassrummet anser eleverna att det hade blivit för mycket prat mellan eleverna, stökigt, att koncentrationen försvinner och det blir svårare att lära sig. Eleverna vill själva inte "gå iväg" för att de trivs i klassrummet och känner att de inte behöver den hjälpen som ges på specialundervisning. Eleverna som går iväg känner att de trivs i grupprum, men känner att det kan vara "jobbigt" att "gå iväg" vid vissa tillfällen.

Syftet med detta examensarbete är att göra en formativ utvärdering av ett pågående inkluderingsprojekt utifrån ett mångfaldsperspektiv för att belysa svårigheterna med praktiskt inkluderingsarbete. Utgångspunkten är frågeställningar om i vilka sammanhang eleverna är delaktiga, vilka styrkor respektive problem det finns med projektet samt hur lärare ser på projektets förlängning ”en skola för alla”. Som undersökningsmetod har en kvalitativ halvstrukturerad forskningsintervjumetod använts. Sex lärare verksamma vid tre olika gymnasieskolor i Mellansverige har intervjuats. Skolorna deltar i ett gemensamt inkluderingsprojekt. Utifrån min analys visar undersökningen å ena sidan att det finns styrkor i inkluderingsprojektet, men å andra sidan finns det även hinder för att projektet skall fungera optimalt. Det framkommer att det finns positiva lärare men också lärare som är tveksamma om ”en skola för alla” verkligen går att genomföra eller över huvud taget är önskvärt att genomföra.