Spent Fuel Repository for low and intermediate radioactive waste, SFR, is owned by SKB (Swedish Nuclear Fuel and Waste Management Co). The repository needs more monitoring of groundwater seepage and improvement of the monitoring methods. Seepage is currently managed by a system that collects the seepage in 2 levels before pumping it to the surface. The current method only allows for the continuous measurement of groundwater seepage in one location in the system. Seepage is measured once per year in different locations in the repository to monitor the amount of seepage in the different parts of the repository. The seepage is primarily caused by deformation zones in the vicinity of the facility. The suggested improvements to the measuring system are to increase the number of places that measure groundwater seepage and up dated the current system in order to increase the measuring accuracy.

No description available.

På senare år har samhället ställt allt högre miljökrav, när nya tunnlar ska anläggas. Ett område där kraven har höjts, är dräneringen av grundvatten på grund av inläckage till tunneln. Detta kan ge upphov till bland annat sinande brunnar, sättningsskador på byggnader samt påverkan på vegetation och naturmiljö. För att minimera problemen genomförs ett omfattande tät­ningsarbete i tunneln. Fullständig täthet uppnås dock sällan. Därför måste mätningar och kontroller utföras, både av grundvattennivåerna i närområdet och av det inläckande grund­vattenflödet i tunneln. Eftersom hanteringen av grundvattenfrågan länge varit nedprioriterad i branschen, behöver både planeringen och utförandet av mätningarna utvecklas, för att kunna möta samhällets allt hårdare miljökrav på området. Syftet med det här examensarbetet var att undersöka hur ramverket till den så kallade obser­vationsmetoden, kan användas till hanteringen av grundvatteninläckage vid tunnelbyggnad i berg. I denna metod förbereder man i projekteringen en preliminär design av konstruktionen. Samtidigt planerar man för åtgärder att sätta in, om mätningar (observationer) under bygg­tiden indikerar att designen behöver förändras. Därmed kan konstruktionen under projektets utförande anpassas till de faktiska förhållandena i marken. För att undersöka om observa­tionsmetoden är tillämpbar på hanteringen av inläckande grundvatten, studerades tunnel­projektet Norra länken i Stockholm. En jämförelse gjordes mellan hur grundvattenfrågan löstes i detta projekt och hur observationsmetoden definieras i Eurokoden samt i det till­hörande svenska tillämpningsdokumentet för geoteknik. Resultatet av den jämförande studien visade att utförandet i Norra länken till stor del överensstämde med hur observationsmetoden definieras i Eurokoden och med skrivningarna i tillämpningsdokumentet. Den ena skillnaden gällde mätanordningarnas tillförlitlighet. Den andra låg i hur det visas att det är tillräckligt hög sannolikhet, att den preliminära designen kommer att klara uppsatta krav. Med utveckling av dessa områden, borde det vara möjligt att fullt ut tillämpa observationsmetodens ramverk på hanteringen av grundvatteninläckage. Det visades dock att Eurokodens observationsmetod inte nödvändigtvis erbjuder den bästa lös­ningen, utan att varianter på denna också kan utgöra fullgoda alternativ. Examensarbetet visade också på några områden där förändringar kan göras, för att ge en bättre hantering av grundvattenfrågan i framtiden. Exempelvis borde bergtekniker komma in tidigt i projekteringen, för att göra kunskapsbilden mer komplett när de hydrogeologiska modellerna tas fram. Det borde också utredas om det finns bättre alternativ till injektering, när det är stor risk att detta inte är tillräckligt för att ge en tät konstruktion. Slutligen konstaterades det att det vore gynnsamt för alla inblandade parter om grundvatten­frågan hanterades på ett mer konsekvent sätt, eftersom detta skulle bidra till en ökad förut­sägbarhet och överskådlighet. Att följa det ramverk som Eurokodens observationsmetod erbjuder, är ett sätt att göra detta.

År 2008 inleddes bygget av den 6 kilometer långa tunneln Citybanan som sträcker sig genom stora delar av centrala Stockholm. Tunneln utgörs till största del av bergtunnlar men även av betongtunnlar på ett antal kortare sträckor. Syftet med tunneln är att avlasta spårtrafiken i Stockholm genom att fördubbla spårkapaciteten. Hela pendeltågstrafiken kommer omdirigeras till tunneln och de två nya pendeltågsstationerna Stockholm City och Odenplan kommer att byggas. Svårigheterna med tunnelbyggandet beror på det grundvatteninläckage som sker till bergtunneln genom bergets sprickor och svaghetszoner. Ett högt inläckage kan leda till att grundvattennivån sänks och jordlager ovanför tunneln krymper. Det kan leda till  förändringar i den ovanliggande stadsmiljön och kostsamma sättningsskador. På grund av Stockholms geologiska heterogenitet och befintliga konstruktioner krävs försiktighet och korrekta åtgärder för att minimera de kostsamma konsekvenserna. För att minimera sättningarna har Trafikverket, som har huvudansvaret för Citybanan, utfört prediktioner av inläckaget till de olika delsträckorna i tunneln. Prediktionerna är baserade på undersökningar om den geologiska strukturen och antaganden om vilka tätningsåtgärder som ska utföras. Därefter har Miljödomstolen bestämt vilka värden som beviljats för de olika sträckorna som Trafikverket måste anpassa sig efter. För att sammanställa prediktionerna,  de begränsande värdena och det verkliga inläckaget har data hämtats från utredningsdokument utförda på beställning av Trafikverket, miljödomar och Trafikverkets mätdatabas för omgivningspåverkan (TMO). Inläckaget har överskridit de tillåtna gränsvärdena till de två arbetstunnlarna Torsgatan och Norra station. Arbetstunnlarna ligger i närheten av sättningskänsliga områden, där framförallt området kring Stockholm City, till följd av inläckaget kan ha fått en förhöjd risk. Till de andra delsträckorna har inläckaget varit lägre än de högsta tillåtna värdena. Inläckaget har på fem sträckor överskridit de initiala prediktionerna. Miljödomarnas gränsvärden har, på alla delsträckor utom en, fastställts högre än prediktionerna. På grund av Stockholmsområdets geologiska komplexitet och de sättningskänsliga områdena bör det sättas ifråga om de tillåtna värdena bör sättas lägre för att stimulera Trafikverket att minimera inläckaget och således grundvattenpåverkan. / Construction of the 6 kilometres long tunnel Citybanan was initiated in 2008 by The Swedish Transport Administration. The majority of the tunnel consists of rock tunnels, but some shorter parts are concrete tunnels. The main purpose of the tunnel is to double the rail traffic capacity of central Stockholm and absorb commuter traffic. In addition to this, two new commuter train stations have been constructed. Cracks and weak zones within the rock is a challenge that can result in issues such as groundwater leakage. High groundwater leakage can cause the surrounding groundwater levels to sink which can lead to soil compaction around the tunnel. Soil compaction can  cause land subsidence and further on damage buildings and existing infrastructure. Due to the heterogenic geology in Stockholm, and the vast amount of existing structures, specific actions have to be taken to minimize the risk of unwanted effects. Predictions has been done by The Swedish Transport Administration regarding the groundwater leakage in the different parts of the tunnel. The predictions are based on the geological structure and the planned amount of made grouting operations. Later, the Environmental court decided the allowed amount of groundwater leakage in the different sections. The predictions, permissions and actual inleakage presentet in this report have been retrieved from the Environmental Impact Assessment, the court verdicts and the Transports Administration database for environmental impact (TMO). The inleakage has exceeded the allowed amount into the two work tunnels Torsgatan and Norra station. These sections are located near sensitive areas, which can lead to an  increased risk of subsidence damage. In total, the leakage has exceeded the predicted values in five different sections. The allowed inleakage is higher than the predicted inleakage at all sections except for one. Due to the complex geology and the risk of subsidence in central Stockholm, this report questions whether the allowed leakage should have been as high as they were. Lowering the level  of  accepted  leakage  could  potentially  stimulate  the  Transport  Administration  to minimize the leakage and thus the undesirable side effects.

Denna studie handlar om en metod som används för att lokalisera inläckage av tillskottsvatten på spillvattennät. Grunden är de praktikperioder som författaren har haft hos VA-bolaget Helsinge Vatten AB och då det utförts flera försök till att utreda inläckage i spillvattenledningarna. Metoden går ut på att analysera koncentrationen av ammonium i flödet som hämtas från brunnarna ute på nätet. Analyserna sker med hjälp av en portabel spektrofotometer tillsammans med reagenskyvetter som analyserar koncentrationen på bara 15 minuter. Detta ger en indikation på hur utspätt spillvattnet är, om det är utspätt av tillskottsvatten så visar analysen ett lågt värde vilket tyder på inläckage av dagvatten, grundvatten eller dricksvatten. Denna metod är framtagen av Norrköping Vatten och Avfall som har lyckats bra med att lokalisera inläckage med metoden. Norrköping Vatten och Avfall är en stor källa till denna studie med sin rapport ”Minskning av in- och utläckage genom aktiv läcksökning”(Uusijärvi, 2013).  I rapporten redovisas de ammoniumanalyser som har gjorts med tillhörande diagram för att tydliggöra resultaten. Eftersom spillvattennät ofta hör samman med pumpstationer och reningsverk som påverkar elförbrukning har statistik tagits fram för den pumpstation som analysområdet hör samman med. Elförbrukning har jämförts med nederbördsmätning för att se om ledningsnätet är påverkat av nederbörd, eftersom pumpstationen får arbeta mer om det är tillskottsvatten i ledningarna.  För att få fram en uppskattad mängd inläckage så har en beräkning gjorts med hjälp av en mall som Norrköping vatten och avfall har tagit fram. Där används analysvärden som tyder på inläckage tillsammans med antal abonnenter, ledningssträcka och storförbrukares avlopp. Tillsammans blir det ett värde på uppskattat inläckage i liter per dygn och meter ledning(L/D/M).  I rapporten finns det tre områden som ingår i byn Rengsjö som är utredda med ammoniummetoden. I ett testområde blev resultatet inte som önskat men lärorikt för personalen. Ett område gav resultat som visar på god kvalitet av nätet med en jämförelse av torr- och regnväder. Samt ett område där ett troligt inläckage upptäckts som kommer utredas vidare under sommaren. Detta fynd kan ge stora mängder tillskottsvatten, vilket uppfyller delar av de mål som formulerats i rapporten, dvs. att hitta inläckage för att planera vidare utredning. Tillsammans med resultaten för varje område finns en omfattande diskussion där alla aspekter som påverkar de uppmätta analysvärdena tas upp.  Som slutsats konstateras ammoniummetoden som mycket framgångsrik i syfte för Helsinge Vatten att systematiskt kunna kartlägga och utreda sina spillvattennät. Det är en kostnadseffektiv och inte så resurskrävande metod som företaget själv kan använda på en lagom nivå. / This study aims to locate the intrusion of excess water in the sewage networks, analyzing the concentration of ammonium in the flow that is obtained from the wells in the network. The foundation for the work is the author’s previous attempts to investigate stormwater at the VA-company Helsinge Vatten AB. The analysis is carried out by using a portable spectrophotometer with such reagents that can measure ammonium concentration in just 15 minutes. This gives an indication of how diluted effluent is. If  it is diluted by excess water the analysis shows a low value which is indicating intrusion of possibly surface water, groundwater or drinking water. This method is developed by Norrköping vatten och avfall, who have been a major reference of this report, with their study “Minskning av in- och utläckage genom aktiv läcksökning”(Uusijärvi, 2013).  Results from the ammonium analyses have been presented with associated charts. Because the sewage networks often are associated with pumping stations and wastewater treatment plants, which effect the electricity consumption, the electricity consumption has been documented for the pump stations in the area of study. The electricity consumption increases when the pumps are working. A analysis has been made by comparing the electricity consumption and the precipitation to see if the sewage network is influenced by precipitation.  In order to obtain an estimated amount of excess water intrusion, a calculation have been made by using a template produced by Norrköping Vatten och Avfall. In the calculation, values indicating water intrusion along with the number of subscribers, management and those who discharge most wastewater have been used. Together it gives a result of estimated intrusion in liters per day and meter network (L/D/M).  In the report, three areas located in the village Rengsjö have been investigated by using this method. The first area where the outcome was not as desired, but very instructive for the staff. The second area gave results that show the good quality of the net with a comparison of dry and wet weather. And also an area where a likely intrusion is detected and will be investigated further during the summer. This finding can indicate large amounts of stormwater. Those findings compiles with parts of the objectives formulated in the report, to find the intrusion and to plan for further investigation. Together with the results for each area, include an extensive discussion in which all aspects that influence the measured analyses have been taken up.  The report shows that the ammonium method  has been proved to be successful in identifying excess water intrusion in Helsinge Vatten’s sewage networks. This method does not rely on many resources, and therefore it is suitable for companies that wish investigate excess water instruction in a cost-effective way.

The aim of this master thesis is to evaluate the results of selective post-excavation grouting with polyurethane resin in the subway of Stockholm.Dripping and leakage of water into hard rock tunnels is a costly and commonly occurring problem. Water leakage does not only lead to damage to tunnel installation but may also affect the area above the tunnel due to lowering of the ground water table. To solve this problem there are several methods to prevent water entering the tunnel or to divert it. One of the preventing methods are to grout using polyurethane based resins.This thesis evaluates a drip sealing project where eight point leakages where grouted during November 2015. Drip mapping was carried out before and after the grouting to evaluate the change in leakage amount to determine whether the grouting methodology is suitable for future projects. The drip mapping was carried out during a year before the sealing attempt to investigate the leakages natural variation and with greater certainty being able to evaluate the leakage change after the grouting had been carried out.The evaluation of the grouting showed that none of the point leakages were sealed to 100 %. Only three of the leakages decreased, four increased and one showed no change. The natural variations during the evaluation period, during and after the grouting attempt indicates a natural rise in leakage amount induced by an increase in precipitation and rising seasonal trend.The change in leakage amount for every leakage point was compared to geological and hydrogeological parameters to be able to explain the cause of the results and to determine which conditions the methodology depends on. The correlation with original leakage amount, grouting volume and hydraulic aperture where the strongest and could best be explained by second degree polynomials. By using the equations for the polynomials an interval could be determined where the grouting methodology theoretically would lead to the greatest decrease in leakage amount. There are some uncertainty in the interpretation whether a natural signal in the grouting results led to a correlation due to an internal coupling between the parameters.

Allteftersom dag- och spillvattenledningarna blir äldre så uppstår skador och defekter som ökar riskenför att vatten läcker in i dessa ledningar. Detta inläckage kan leda till att ledningarnas kapacitetöverskrids med en möjlig bräddning eller översvämning som resultat. Detta examensarbete använde sig av modellering, TV-inspektion, jämförelse av meteorologiska datamot spillvattenavrinning och fältarbete i form av områdesinspektion, okulärbesiktning,ammoniummätning och flödesmätning i spillvattenledning. Med hjälp av dessa moment fastställdesbelastningen på ledningar och pumpstationer, genom att bestämma volym på spillvattenproduktion ochdagvattenbildning i det studerade område i östra Knivsta. Beräkningar visade att utan inläckage var belastningen på spillvattenledningarna långt under denmaximala kapaciteten. Simulering av dagvattenbildningen visade dock att dagvattenledningarnaskapacitet är för liten för 2-, 5- och 10-årsregn. Ur TV-inspektionen framgick att det fanns många defekter på både dag- och spillvattensystemen,vilket kan leda till inläckage. Öppna sprickor kan under kraftig nederbörd innebära en stor extra volymi spillvattenledningen. Under den period som flödesmätaren var i drift beräknades ungefär 2 liter persekund extra vatten ha passerat spillvattenledningarna, genom en jämförelse mellan uppskattaddricksvattenanvändningen och spillvattenflödet i ledningen under denna period. Med resultat som framkommit i detta examensarbete skulle flera ledningar behöva lagas och deledningarna som har störst flöde (både dag- och spillvattenledning) skulle kunna behöva bytas ut tillen större dimension för att minska risken för översvämning. Det inläckage eller den felkoppling somsker är för stor att tolerera och en större felsökning skulle behöva göras för att mer exakt hittaproblemet. / The risk of water leakage into storm water and sewer pipes increases as the pipes age and are damagedor incur defects. This leakage may cause the capacity of pipes to be exceeded, resulting in a possiblesanitary sewer overflow. This thesis combined fieldwork, modeling and TV inspection, with a comparison of meteorologicaldata and waste water runoff to determine the load on the pipes and pumping stations in the studiedarea in eastern Knivsta. The fieldwork was carried out through visual inspection of the area, gatheringof ammonium measurements and flow measurement in waste water pipes. Calculations show that without leakage the loads on the waste water pipes were well below maximumcapacity. Simulation of storm water formation showed however that the capacities of the storm waterpipes were too low for 2 year, 5 year and 10-year rains. TV inspections showed that there were many defects in both storm water and sewer systems, whichcould result in a large leakage into the pipes. Open cracks could add a large volume of water into thepipes during periods of heavy rainfall or snowmelt. During the period of the flow measurements, aflow of additional water of around 2 liters per second has been calculated to enter the waste waterpipes, compared to estimated drinking water usage. The result from this study showed that a lot of pipes need to be repaired and the pipes with highestflow (both storm water and waste water pipes) might need to be replaced to a higher dimension toreduce the flooding risk. The leakage or misconnection that occurs is too big to be tolerated and alarger troubleshooting is needed to find the problem more specific.

Inför anläggandet av dagbrott utförs vanligtvis hydrogeologiska undersökningar i syfte att beräkna det inläckage som läcker in i dagbrotten från omgivande jord- och berggrundslager. I samband med brytning länshålls sedan dagbrotten kontinuerligt, då grundvatten annars kommer att fylla dagbrotten och omöjliggöra brytning. Ett antal metoder finns att tillgå för att göra dessa beräkningar. Dessa kan vara antingen analytiska eller numeriska. I detta arbete har först en ämnesfördjupning genomförts där etablerade metoder redogörs för. Sedan har inläckaget till fem aktiva dagbrott i norra Sverige beräknats med hjälp av fyra analytiska metoder. Resultaten från dessa metoder har sedan jämförts med den uppmätta länshållningen i dagbrotten, för att bedöma metodernas tillämpbarhet. I ett av dagbrotten gjordes även en utökad jämförelse med resultaten från en numerisk modell. Sammanställningen visade att samtliga metoder ger resultat i samma storleksordning som de uppmätta värdena. Resultaten är dock inte entydiga, utan metoderna gör i vissa dagbrott en överskattning av inläckaget medan de i andra dagbrott placerar sig under det uppmätta. Då resultaten i de flesta fall placerar sig nära den uppmätta länshållningen rekommenderas fortsatt användande av metoderna, med eventuella anpassningar baserade på lokal kännedom om området. Känslighetsanalysen som genomförts på de olika metoderna visar att värdet på den hydrauliska konduktiviteten har stort inflytande på samtliga metoder, vilket framhäver betydelsen av att genomföra noggranna undersökningar på respektive plats för att få fram tillförlitliga värden på denna parameter. / Before the construction of an open pit mine is initialized it is common practice to perform hydrogeological surveys, in order to quantify the inflow of groundwater from surrounding soil and bedrock layers. As expansion of the pits progress, continuous pumping will need to be done, as groundwater will otherwise fill the pits, preventing further mining. Several quantification methods are available for these analyses, which can be either analytical or numerical in their structure. In this study, a review of established methods is performed. Then the inflow to five active mines in northern Sweden are estimated, using four analytical methods. The results from using these methods are then compared to the measured pumping rates in the mines, to evaluate the methods efficiency in estimating the correct withdrawal. One of the mines is also evaluated using a numerical model. All methods approximate the inflow rates to the same order of magnitude as the measured values. However, the same method can in some mines overestimate the inflow while in other mines make an underestimation of it. As they in most cases make an adequate approximation of the inflow, further use of the methods are recommended. Smaller adjustments might be needed based on local knowledge of the modeled area. The sensitivity analysis that was performed show a significant predisposition toward changes in hydraulic conductivity, emphasizing the importance of thorough surveys before parameterization of the models.

Vatten är en förutsättning för allt liv, men trots dess centrala innebörd så kan också vatten på fel plats, vid fel tid, leda till problem. Inläckande vatten i undermarksanläggningar kan leda till avsänkning av grundvattenytan och medföljande problematik. Det är därför viktigt att regelbundet mäta och kontrollera inläckaget till bergstunnlar, särskilt i byggskedet, samt att kunna prognostisera dessa. Syftet med denna studie är att sammanställa erfarenheter av inläckage av grundvatten i de utvalda bergtunnlarna i Citybanan, Norra länken och Strängnästunneln. De uppmätta inläckagen i bygg- respektive driftskede har presenterats och jämförts med hur väl de överensstämde med de prognoser som gjorts samt villkor som beslutats. För alla tunnlar har kvalitativa, kvantitativa och matematiska prognosmetoder använts. Villkoren har formulerats på olika sätt för tunnlarna, Norra länken har villkor om ett enda årsmedelvärde för hela tunneln, Strängnästunneln har uppdelat på två delsträckor och Citybanan har villkoret uppdelat på åtta olika delsträckor. Strängnästunneln är den enda av de utvalda bergtunnlarna som inte överstiger villkoren, under något tillfälle, under den studerade tidsperioden, dock är det ingen tunnel som haft överträdelser som lett till villkorsbrott. I Citybanan sker överträdelser av villkoren samt prognoserna i byggskedet för delsträcka 1 och arbetstunneln Torsgatan. I driftskedet sker inga överträdelser av villkor eller prognoser. I Norra länken sker en överträdelse av villkoret, vilken skett av obestämbar anledning. Det finns ett stort behov av att utveckla prognosmetoderna som används för att prognostisera inläckage i tunnlar. Metoderna är generella, exempelvis baseras modelleringar på kontinuum modeller där variationen i berget inte tas i beaktning. Modellernas applicerbarhet kan därför ifrågasättas. Likaså finns det stora problem med mätutrustningen i tunnlarna, mätningen kan påverkas mycket om mätstationen placeras fel, är igensatt eller trasig osv. En av de viktigaste slutsatserna i denna studie är att det är komplicerat att få tillgång till en stor del av den mätdata som samlas in om inläckage i bergtunnlar. Det har tidigare inte funnits bestämmelser om hur och vart detta ska sparas och informationen är därför spridd. I framtiden är det att rekommendera att insamlingen och lagringen av inläckagedata standardiseras. Detta är på god väg och sker idag med de senare infrastrukturprojekten i databasen TMO och det nya Redbex. Slutligen bör en större satsning göras på erfarenhetsåterföring projekt emellan. Inläckagedata och förenklade sammanställningar av dessa bör finnas tillgängliga och brukas i projekteringen av nya projekt. / Water is a prerequisite for all life, however water at the wrong place, at the wrong time, can have negative impacts. Seepages into underground constructions can result in a lowering of the groundwater surface and following complications. Therefore, it is important to regularly measure and control the seepages into rock tunnels, especially during construction, and be able to predict the flow. The aim of this study is to gather experiences of seepages in the elected rock tunnel in the Stockholm City Line, Northern Link and the Strängnäs tunnel. The measured seepages in the construction and running phase has been presented and compared to the predictions and terms for the seepages. The methods applied for prediction of seepage in all the studied tunnels have been different varieties of qualitative, quantitative and mathematical methods. The terms of seepages have been formulated differently for all tunnels, the Northern Link has a single value measured as an annual average, the Strängnäs tunnel has the terms divided on two sections and the Stockholm City Line has terms for eight sections. The only tunnel in which the limits set by the court has not been exceeded, on even a singular occasion according to this study’s results, is The Strängnäs tunnel. Although no tunnel has broken the terms for seepages, even though singular measurements have been higher than the given term. In the Stockholm City Line several transgressions have been made of both the terms and predictions during the construction of the first most northern section and for the working tunnel at Torsgatan. During the running phase no transgressions were made. In the Northern Link one single transgression of the terms was made. There is a need to develop methods of prediction for seepages in tunnels. There are many methods available however, the methods used are general, simplified and uncertain. The mathematical models used to predict the seepages in the Stockholm City Line and the Strängnäs tunnel are based on continuum models where the variations in the rock is not considered. The applicability of the methods can therefore be questioned. There are also problems with the equipment for measurement, the measured flow can be highly affected if the measuring station is broken or poorly placed. One of the most important conclusions of this study is that it is complicated to gain access to a large part of the data collected on seepages in rock tunnels. It has not previously been determined how and where the data on seepages should be stored and therefore, the information is scattered. In the future it is advisable to standardize the collection and storage of seepage data. This standardisation although, is used for the most recent infrastructure projects, where information is stored in TMO and Redbex. To conclude, there should be more effort put into the return of experience between projects. Seepage data and collocations of these should be available and used in the planning of new project.

When constructing a tunnel, the main challenges are geotechnical and hydrogeological. In the working process the aim in tunneling is to secure the rock mass by sealing the mass before blasting. This is done by grouting. The problem with tunneling is that there is a high leakage of groundwater when the boreholes hits fracture apertures that conduct the groundwater through the rock mass. The water flow is measured in dams continuously throughout the tunneling process. These dams are located at regular intervals along the tunnel. This master thesis has together with Golder and Trafikverket analyzed 15 selected dams. These 15 dams were selected because they had a uniform measurements of flow series for autumn 2020. But also, more important, a new grouting design was implemented in spring 2020. This study is limited to one contract from the project E4 Bypass Stockholm. The evaluated method is based on a backward calculation from grouting data to determine a theoretical fracture apertures. The theoretical fracture aperture is calculated from the rheology of grouting, pressure, and time for grouting but also the predicted fractures during the geological investigations. The hypothesis through the whole master thesis is that high leakage of groundwater correlates with larger fractures in the rock mass, and low leakage of ground water correlates with smaller fractures in the rock mass. Therefore, the leakage was categorized as high leakage and low leakage, respectively for the dams. To investigate this, the theoretical fracture apertures were determined with a calculation tool, MrGrout. This program has the capacity to handle a large amount of data. The result consists of graphical interpretations of the theoretically calculated fracture apertures from each category. The results showed that graphically there was a very small difference between the fractures for high leakage and low leakage, respectively. For the category of high leakage, it was found that 50\% of all fracture apertures were dominated by a size below 250µm. The low leakage had 50\% of the dominated fracture apertures below 200µm. To investigate whether there was a statistically significant difference between the categories the result continued with a T-test. The null hypothesis for the test was that there is no difference. The results of the test showed that we could not reject the null hypothesis and that there is no significant difference. However, the margin was too small to be able to secure the hypothesis graphically. Several assumptions were made to implement the method, which leads to uncertainties. The calculation method is made automatically, which is advantageous when analyzing a large amount of data. The disadvantage of the method is that a manual calculation would have given a more reliable result but also take longer to calculate. A manual calculation had also made the result subjective, which in turn would require several repeated attempts to make a statistically independent evaluation. The conclusion is therefore that the method should be used on other projects to be able to compare whether leakage correlates with fracture apertures in the rock mass. This study does not provide a direct basis for knowing whether we have achieved a sufficient seal. The method is in an early phase to be able to use theoretical fracture apertures in practical decisions for tunneling. / <p>Ämnesgranskare för examensarbetet:<em> Lars M. Hansen</em>, Institutionen för Geovetenskaper.</p>