Syftet med arbetet var att undersöka hur en grupp bosnisk-muslimska kvinnor i en ort i södra Sverige håller kvar vid sin religion i en migrationssituation. Det som var mest intressant var att dessa kvinnor bor i en liten ort där det saknas alla former av allmänna bönelokaler och samlingsplatser för bosnienmuslimer. Vidare var syftet att ta reda på om deras religion har förändrats genom migrationen och vilken roll den har nu. En kvalitativ undersökning gjordes på så sätt att kvinnorna fick berätta sina livshistorier. Själva samtalet var delvis styrt eftersom jag mest var intresserad av vilken roll religionen har i deras liv. I själva undersökningen deltog fyra kvinnor. Studien bygger på religionsociologiskt perspektiv där människan anses vara en varelse som inte kan existera annat än som en del av ett samhälle. Parallellen dras till individens religiositet som något som skapas och upprätthålls genom att individen är en del av ett socialt sammanhang.

Denna uppsats i socialpsykologi undersöker hur muslimskt troende individer upplever det är att leva i ett svenskt samhälle. Undersökningen baseras på fyra stycken intervjuer med unga invandrande muslimer från Somalia. Fokus ligger på hur de upplever att deras religiösa tillhörighet påverkar deras vardagliga liv i ett sekulärt samhälle. Studien behandlar bemötande, integration, socialitetens påverkan och religiösa reglers förenande med sociala koder. Resultatet visade att intervjupersonerna upplevde att det fanns mycket okunskap om islam i det svenska samhället vilket ibland ledde till obeväma sociala situationer, missförstånd och avståndstagande. De upplevde även svenskarna som allmänt ointresserade av religion vilket ändå lämnade ett visst utrymme till att utöva sin religion i ett samhälle som på många sätt inte uppfattas kompatibelt med att vara troende muslim. Intervjupersonerna menar att de i många avseenden måste anpassa sin religiositet till det svenska samhället och att de på så sätt tvingas att tolka sin religion genom ett kulturellt filter.

Studiens syfte är att undersöka hur nyanlända elever ser på religion utifrån två teman. Det första behandlar hur dessa elever positionerar sig till religiösa traditioner, samt på vilka sätt dessa positioner kan ha förändrats i diaspora. Det andra temat behandlar hur de nyanlända eleverna upplever religionskunskapsundervisningen i Sverige. Studiens resultat är baserat på kvalitativa intervjuer med sex nyanlända elever och deras lärare i religionskunskap. Intervjuerna har analyserats utifrån kritisk diskursanalys och ett postkolonialt perspektiv. Studiens resultat på det första temat visar hur de flesta av eleverna inte ser sig som religiösa, utan benämner sig som troende, och deras religionsutövning präglas av en stor variation. Av de sex eleverna kommer fem från en muslimsk bakgrund, och hos flera av de fem finns ett språk som tyder på stereotypisering av muslimer. Samtliga muslimska elever beskriver en förändring av tro och minskad praktik som ett led av att befinna sig i diaspora. Resultatet av det andra temat visar hur elevernas upplevelser av religionskunskapsundervisningen i Sverige generellt sett är positiv, men en elev har en negativ bild av undervisningen och menar att undervisningen leder till ateism. Undervisningen och läromedel upplevs som bra eller neutrala på att skildra islam, vilket inte stämmer överens med tidigare forskning, samtidigt som några av de muslimska eleverna anmärker på felaktigheter. / The aim of this study is to explore how recently immigrated pupils perceive religion based on two themes. The first theme deals with how these students position themselves in regard to religious traditions, and how these positions might have changed in the diaspora. The second theme deals with how the pupils experience Religious Education (RE) in Sweden. The results are based on semi-structured interviews with six recently immigrated pupils and their RE teacher. Critical discourse analysis and postcolonialism are used as theoretical and analytical approaches. The findings on the first theme indicate that most of the pupils do not see themselves as religious, and instead refer to themselves as believers, and their religious practice is characterised by a large variation. Five of the six pupils come from a muslim background, and the language these pupils use show signs of stereotyping muslims. All the muslim pupils describe a change in belief and a decrease in practice as a result of being in diaspora. The findings on the second theme indicate that the pupils generally have a positive experience of their RE in Sweden. One pupil had a negative view of the education, which was seen as a leading factor in becoming an atheist. The teaching and study materials used in the classroom were perceived as good or neutral in their depiction of islam, which does not match the findings of previous research, although some of the muslim pupils remarked on a few inaccuracies.