Ämnesplanen för historia i gymnasiet beskriver att elever ska ges förutsättningar till att utveckla förmågan att ”söka, granska, tolka och värdera källor utifrån källkritiska metoder”. De källkritiska kriterierna är en viktig del av denna metod men bör inte utgöra navet i undervisning. I stället bör förmågan ses som sammansatt av två moment: att utifrån en frågeställning först värdera källans användbarhet, och sedan tolka källans innehåll för att svara på frågeställningen. Forskning inom historiskt tänkande med fokus på källhantering har dock visat att elever verkar ha svårt för detta. I stället används de källkritiska kriterierna ofta på ett mekaniskt vis där fokus ligger på att bedöma källornas trovärdighet. Då tidigare forskning inom ämnet främst fokuserat på elevers förståelse så ämnar denna studie undersöka lärares uppfattningar av förmågans syfte i historieundervisningen. Detta för att bidra med förståelse för vilka faktorer som påverkar lärares uppfattningar och därmed deras undervisning och i längden elevers förståelse.  Studien har genomförts genom en enkätstudie med öppna frågor och kvalitativ ansats. Det empiriska materialet består av svar från 36 lärare från skolor runt om i Sverige. Resultatet tyder på att lärare i stort sett har liknande uppfattningar men vissa lärares uppfattningar skiljer sig på kritiska punkter. Till exempel i fråga om källkritikens syfte i historieundervisningen eller som ämnesspecifikt för historia. Vidare visar resultatet att det verkar finnas faktorer så som tidsbrist eller elevers läsförmåga som lärare uppfattar försvårar arbetet med källkritik och historiska källor i historieundervisningen.

Förekomsten av sociala medier och den stora mängden digital information som människor kommer i kontakt med kräver digital källkritisk kompetens så att informationen kan granskas och värderas. Bristfällig digital källkritisk kompetens bland människor kan få negativa konsekvenser både för individer och för samhället som helhet eftersom det riskerar leda till att människor fattar beslut på bristfälliga grunder. Skolan är en arena där elever kan utveckla digital källkritisk kompetens och därför är det viktigt att lärare som ansvarar för utbildningen själva behärskar digital källkritik.Examensarbetets syfte är därför dels att undersöka verksamma samhällskunskapslärares (i årskurserna 1–3) digitala källkritiska kompetens, dels att undersöka samt kartlägga lärares undervisning inom digital källkritik, samt ämnesinnehållets relation till kursplanen i samhällskunskap.Undersökningen baseras på intervjuer med sex verksamma samhällskunskapslärares muntliga beskrivningar gällande deras digitala källkritiska kompetens och gällande hur de arbetar med digital källkritik i undervisning. Lärarnas utsagor har analyserats utifrån begreppet pedagogical content knowledge (PCK), samt utifrån vidareutvecklingen till begreppet technological pedagogical and content knowledge (TPACK), som inkluderar ämneskunskaper, pedagogiska kunskaper och tekniska kunskaper.Resultatet visar att lärarna i studien generellt sett verkar ha bristfällig digital källkritisk kompetens och upplever att de är i behov av kompetensutveckling. En slutsats är att detta kan få negativa konsekvenser för undervisningens innehåll och metodval, vilket i sin tur kan ha negativ inverkan på elevernas kunskapsinhämtning och framtida kunskaper. Ytterligare en slutsats är att bristfällig digital källkritisk kompetens kan få allvarliga följder för demokratin eftersom det riskerar leda till att människor fattar beslut på bristfällig information.

Denna uppsats undersöker hur elevfrågor i läroböcker för samhällskunskap på gymnasiet möjliggör för elever att använda sitt kritiska tänkande. Utgångspunkten för uppsatsen är att kritiskt tänkande i samhällskunskap innebär ett innehav av de fyra förmågorna källkritisk, analytisk, självreflekterande och argumenterande förmåga. Metoden som används är en kvantitativ innehållsanalys och det valda materialet är 5 läroböcker avseende gymnasiets samhällskunskap. Det totala antalet elevfrågor som undersöks är 431 och av dessa tillåter 43% ett användande av en eller flera förmågor rörande kritiskt tänkande. Andelen frågor som efterfrågar svar innehållande kritiskt tänkande varierar betydande mellan läroböckerna, men samtliga följer ett bestämt mönster rörande vilka förmågor som efterfrågas mest och minst. Den förmåga som får mest utrymme är den analytiska förmågan följt av den argumenterande, medan den källkritiska och självreflekterande förmågan knappt ges något utrymme. Resultatet indikerar således att de undersökta elevfrågorna kan användas i undervisningen för att främja lärandet av vissa förmågor, men inte andra. Angående resultatet måste det tas i beaktande att analysen endast berör elevfrågor i teorin och inte hur de faktiskt behandlas i den praktiska undervisningssituationen. För att läroböckernas elevfrågor i verkligheten ska kunna stärka elevernas kritiska tänkande bedöms läraren ha en avgörande betydelse.

The aim of this study is an attempt to investigate the relations of power between Sweden and the North African state of Algiers during the 18th century with small and intermediary agents as merchants and their role in the political and tradeoriented diplomacy practised in the Mediterranean Sea as point of departure. It is also an attempt to try and develop the understanding of this lesser investigated subject. Furthermore, it is an attempt to survey what historical documents are available on the subject of my study and the perspective adherent to it. The problem in this study are the relations of power between Sweden and the North African state of Algiers during the 18th century with small and intermediary agents as merchants and their role in the political and tradeoriented diplomacy practised in the Mediterranean as point of departure.The method used is a manuscriptanalysis with a historical character, a method with which historical documents, litterature and previous research are analyzed and interpreted. The source material used are the written documents of consul Georg Logie to the Board of Trade (Kommerskollegium).1 In the first chapter of the study it is stated that there is little evidence in the material, literature and previous research for small agents such as merchantmen and their role in the diplomacy and relations between states as well as in the international context created by states, but also the possibility that the merchants had a potential role in the diplomacy and relations between states as well as in the international context created and constituted by states. In the second chapter of the study it is stated that based upon relevant information obtained in a pilot study there is little evidence in the material with regards to an essay and the time limit it has in relation to an archive and the amount of material it possesses.The possibility that small agents as the merchants potentially had room to act in the international context created and constituted by states is also put forward here. The possibility that it became beneficial for agents as merchantmen to act is put forward in the third chapter. The problem of studying relations between states setting from small and intermediary agents is probably due to a perspective in which trade is defined and seen as a collective phenomenon and merchants is defined as a collective. 1 The equivalent in today's society would be along the lines of the Ministry of Foreign Affairs., my note.