Harmonisering av redovisningen har blivit allt viktigare då den finansiella marknaden har globaliserats. Därmed har IASBs främsta mål varit att öka jämförbarheten i den internationella redovisningen, vilket resulterade i att från och med räkenskapsår som börjar den 1 januari 2005 var svenska bolag tvungna att tillämpa IFRS i sina koncernredovisningar. Syftet med införandet har varit att minska skillnader inom redovisningen mellan länder. Redovisning av den immateriella tillgången goodwill, är en del av harmoniseringsprocessen då goodwill enligt IFRS 3 från och med år 2004 inte längre skall skrivas av, utan årligen testas om det föreligger ett nedskrivningsbehov. En eventuell nedskrivning sker enligt IAS 36 om det bedömda verkliga värdet understiger det bokförda värdet. När bolag skall testa om det föreligger ett nedskrivningsbehov för redovisad goodwill skall de följa upplysningskraven i IAS 36 p. 134 vilket vägleder processen genom beaktande av upplysningskraven.Syftet med denna studie är att undersöka hur svenska börsnoterade bolag följer upplysningskraven i IAS 36 p. 134 när de lämnar information om de uppskattningar som används för att beräkna återvinningsvärde för kassagenererande enheten (eller grupper av enheter) med goodwill. I upplysningskraven ingår även en delpunkt för immateriella tillgångar vilken denna studie avgränsats ifrån. Undersökningen omfattade alla bolag noterade på Nasdaq OMX Stockholm per den 2 januari 2012 med årsredovisning för räkenskapsår 2010. En bortfallsanalys upprättades och därefter föll flera bolag bort, vilket resulterade i att undersökningens urval utgjordes av sammanlagt 176 bolag. Studien har huvudsakligen utförts med en kvalitativ metod då vi utgått från standarden IAS 36 p. 134. Vi har sedan valt att tolka den på egen hand och med hjälp av ytterligare standarder från IAS 36 och ekonomisk litteratur. Informationen i de undersökta bolagens finansiella rapporter och standarder från IFRS/IAS som berör goodwill har legat som grund för undersökningen. Studien speglas även av en kvantitativ metod då vårt val av urval är stort och att det går att generalisera vårt givna resultat.Undersökningen resulterade i ett blandat resultat eftersom att en del upplysningskrav var uppfyllda i hög utsträckning medan andra i låg utsträckning. Det upplysningskrav som efterlevts i högst utsträckning är IAS 36 p. 134 c, där bolagen skulle lämna information om hur de fastställt återvinningsvärdet. Upplysningskravet som uppfylldes i minst utsträckning i förhållande till det totala urvalet är IAS 36 p. 134 div, där bolagen skulle ange den tillväxttakt som de extrapolerat kassaflödesprognoserna bortom den prognostiserade perioden på. Högst uppfyllandegrad för samtliga upplysningskrav uppnådde Large Cap som representerar Sveriges största noterade bolag. Small Cap som representerar Sveriges minsta noterade bolag erhöll minst uppfyllandegrad för de samtliga upplysningskraven. Samtliga bolag på Nasdaq OMX Stockholm har sammanlagt uppfyllt 73,3 % av upplysningskraven i IAS 36 p. 134 a, c - f. Studiens resultat avseende efterlevnaden av upplysningskraven kan utifrån teoretiska utgångspunkter förklaras med, svårighet att tolka upplysningskraven i IAS 36 p. 134 samt viljan från företagen att lämna väsentlig information i de finansiella rapporterna. / Program: Civilekonomprogrammet

<p>Bakgrund:</p><p>Företagsförvärv är sedan länge en vanligt förekommande företeelse i företagens tillväxt, vilket bland annat medfört att redovisning av goodwill varit ett flitigt diskuterat ämne. I och med införandet av EUs 4:e direktiv utformar samtliga de i EU noterade bolag från och med 1 juni 2005 sin finansiella rapportering enligt IASBs standardverk IFRS. Förändringen innebär att goodwill istället för att skrivas av över dess nyttjandeperiod nu årligen skall testas för nedskrivning. Något som införts i och med implementeringen av IAS 36 är att goodwill skall fördelas på de kassagenererande enheter som förväntas få synergier av ett förvärv. Identifiering av kassagenererande enheter och fördelning av goodwill på kassagenererande enheter är något som kan orsaka bolagen problem.</p><p>Syfte:</p><p>Att undersöka och beskriva hur IAS 36 tolkas i praktiken vid nedskrivningstest av goodwill med avseende på kassagenererande enheter. Genom att syftet uppfylls minskar den kunskapsbrist som finns avseende praxis i användandet av IAS 36.</p><p>Genomförande:</p><p>Uppsatsen har genomförts som en kvalitativ fallstudie på ett svenskt bolag. Utöver fallföretaget har ett verifieringsföretag använts. Som förstudie har två redovisningsexperter intervjuats vilka likväl hjälpte till med att förklara IAS 36 olika beståndsdelar.</p><p>Resultat:</p><p>Uppsatsen har visat på att IAS 36 rekommendationer inte är så tydlig för företagen som de till en början tycks vara. Såväl identifiering av kassagenererande enheter som fördelning av goodwill kan innebära problem för företagen och att standardens intentioner inte alltid följs. Fallföretagets fördelning av goodwill skulle i förekommande fall kunna ske på en högre nivå än vad den görs idag. Fördelas goodwillen på en högre nivå skull det ske helt i enlighet med det viktiga begreppet rättvisande bild som IASBs föreställningsram hänvisar till. Dagens fördelning av goodwill kan göra att synergier från enheter som inte tilldelats goodwill inte beaktas i den nedskrivningsprövning som görs av goodwill. Uppsatsen har även visat på att väsentlighet är en viktig faktor. Beaktas inte väsentlighet kan identifiering av kassagenererande enheter och fördelning av goodwill bli allt för godtyckligt för att vara av värde, till de beslutsunderlag som används av fallföretagets intressenter.</p>

<p>Syfte: Syftet med denna uppsats är att göra en kvantitativ undersökning av samtliga noterade koncerners årsredovisningar på Stockholmsbörsens Large Cap-lista. Detta för att se om koncernerna följer upplysningskraven angående nedskrivningstest enligt IAS 36, samt att se om det har skett någon förbättring från det första året 2005 med IAS 36 jämfört med år 2006. Vi vill också undersöka hur stor del av de totala immateriella tillgångarna som hänförs till goodwill.</p><p>Metod: Denna uppsats har en deduktiv ansats då vi tog vår utgångspunkt i teorin och sedan formade vi en hypotes som vi genom empirin testade mot teorin. Detta ledde till en kvantitativ undersökning av sekundärdata. Denna sekundärdata bestod av 102 årsredovisningar från sammanlagt 51 bolag noterade på Stockholmsbörsens Large Cap-lista.</p><p>Slutsats: I slutsatsen kommer vi fram till att det är fler företag som lämnat upplysningar år 2006 jämfört med år 2005. På somliga punkter har även utförligheten blivit allt bättre, dock kan vi inte generellt påstå att företagen blivit klart bättre i upplysningarna som IAS 36 kräver.</p><p>Förslag till fortsatt forskning: Vi tycker det skulle vara intressant att göra en kvalitativ undersökning på hur nedskrivningstest praktiskt går till i olika företag. Detta för att jämföra olika metoder och tillvägagångssätt som kan tänkas användas av företagen, till exempel om företag i samma branscher använder samma metoder. Likaså om metoderna för nedskrivningstest ser olika ut i olika branscher.</p><p>Uppsatsens bidrag: Denna uppsats belyser problemen med att företagen inte följer IASB:s regelverk fullt ut.</p>

Bakgrund: Företagsförvärv är sedan länge en vanligt förekommande företeelse i företagens tillväxt, vilket bland annat medfört att redovisning av goodwill varit ett flitigt diskuterat ämne. I och med införandet av EUs 4:e direktiv utformar samtliga de i EU noterade bolag från och med 1 juni 2005 sin finansiella rapportering enligt IASBs standardverk IFRS. Förändringen innebär att goodwill istället för att skrivas av över dess nyttjandeperiod nu årligen skall testas för nedskrivning. Något som införts i och med implementeringen av IAS 36 är att goodwill skall fördelas på de kassagenererande enheter som förväntas få synergier av ett förvärv. Identifiering av kassagenererande enheter och fördelning av goodwill på kassagenererande enheter är något som kan orsaka bolagen problem. Syfte: Att undersöka och beskriva hur IAS 36 tolkas i praktiken vid nedskrivningstest av goodwill med avseende på kassagenererande enheter. Genom att syftet uppfylls minskar den kunskapsbrist som finns avseende praxis i användandet av IAS 36. Genomförande: Uppsatsen har genomförts som en kvalitativ fallstudie på ett svenskt bolag. Utöver fallföretaget har ett verifieringsföretag använts. Som förstudie har två redovisningsexperter intervjuats vilka likväl hjälpte till med att förklara IAS 36 olika beståndsdelar. Resultat: Uppsatsen har visat på att IAS 36 rekommendationer inte är så tydlig för företagen som de till en början tycks vara. Såväl identifiering av kassagenererande enheter som fördelning av goodwill kan innebära problem för företagen och att standardens intentioner inte alltid följs. Fallföretagets fördelning av goodwill skulle i förekommande fall kunna ske på en högre nivå än vad den görs idag. Fördelas goodwillen på en högre nivå skull det ske helt i enlighet med det viktiga begreppet rättvisande bild som IASBs föreställningsram hänvisar till. Dagens fördelning av goodwill kan göra att synergier från enheter som inte tilldelats goodwill inte beaktas i den nedskrivningsprövning som görs av goodwill. Uppsatsen har även visat på att väsentlighet är en viktig faktor. Beaktas inte väsentlighet kan identifiering av kassagenererande enheter och fördelning av goodwill bli allt för godtyckligt för att vara av värde, till de beslutsunderlag som används av fallföretagets intressenter.

Denna studie undersöker hur svenska börsnoterade företag implementerar redovisningsstandarden IAS 36 i praktiken. Standarden är utfärdad av regulatorn IASB och behandlar hur nedskrivningsprövning av förvärvad goodwill ska utföras för börsnoterade företag. Denna standard är sedan 2005 obligatorisk inom EU. Denna standard ses som ett steg mot en harmonisering av redovisningen då den syftar till att öka jämförbarheten mellan företag och länder. Vidare undersöks även om det råder några skillnader i implementeringen vilka är härledbara till företagens storlek. Forskning inom området pekar på att mindre företag finner det svårare att tillämpa denna standard eftersom den förutsätter mer komplexa värderingar av tillgångar. Studien har mot bakgrund av denna forskning avgränsats till att samla information från företag inom Small Cap och Large Cap på Stockholmsbörsen med hjälp av en enkätundersökning. Undersökningens insamlade data visar, i linje med tidigare forskning, att det råder vissa svårigheter i hur företagen tolkar och använder IAS 36. Detta innebär i sin tur att en stor andel företag avviker från denna standard. Författarna argumenterar för att den främsta anledningen till att dessa avvikelser uppstår kan vara på grund av standardens principbaserade utformning. Slutligen finner författarna inga indikationer på att mindre bolag har svårare att implementera denna standard än de större företagen.

Syfte: Syftet med denna uppsats är att göra en kvantitativ undersökning av samtliga noterade koncerners årsredovisningar på Stockholmsbörsens Large Cap-lista. Detta för att se om koncernerna följer upplysningskraven angående nedskrivningstest enligt IAS 36, samt att se om det har skett någon förbättring från det första året 2005 med IAS 36 jämfört med år 2006. Vi vill också undersöka hur stor del av de totala immateriella tillgångarna som hänförs till goodwill. Metod: Denna uppsats har en deduktiv ansats då vi tog vår utgångspunkt i teorin och sedan formade vi en hypotes som vi genom empirin testade mot teorin. Detta ledde till en kvantitativ undersökning av sekundärdata. Denna sekundärdata bestod av 102 årsredovisningar från sammanlagt 51 bolag noterade på Stockholmsbörsens Large Cap-lista. Slutsats: I slutsatsen kommer vi fram till att det är fler företag som lämnat upplysningar år 2006 jämfört med år 2005. På somliga punkter har även utförligheten blivit allt bättre, dock kan vi inte generellt påstå att företagen blivit klart bättre i upplysningarna som IAS 36 kräver. Förslag till fortsatt forskning: Vi tycker det skulle vara intressant att göra en kvalitativ undersökning på hur nedskrivningstest praktiskt går till i olika företag. Detta för att jämföra olika metoder och tillvägagångssätt som kan tänkas användas av företagen, till exempel om företag i samma branscher använder samma metoder. Likaså om metoderna för nedskrivningstest ser olika ut i olika branscher. Uppsatsens bidrag: Denna uppsats belyser problemen med att företagen inte följer IASB:s regelverk fullt ut.

Bakgrund och problem: Goodwill är den post som länge omdiskuterats utifrån aspekten att det är en svårhanterbar post i bolags balansräkningar. Under år 2005 fastställde IASB att de bolag som nyttjade IFRS inte längre har tillåtelse att skriva av goodwill utan istället ska genomföra nedskrivningar. Problemet som uppstod utifrån det nya beslutet kring föreställningsramen är att det verkar ha blivit allt mer komplext att hantera goodwillposten. Detta trots att IFRS standarden hänvisar att det är av stor vikt att bolag upprättar sina finansiella rapporter så korrekt och rättvisande som möjligt. Inte heller verkar några grundliga riktlinjer finnas till hands för att prestera en så korrekt redovisad goodwill som möjligt och därmed beskrivs posten som en tickande bomb. Syfte: Syftet med uppsatsen är att beskriva och analysera bolagens hantering av goodwillposten. Metod: Den metod som vi har utgått ifrån är den kvalitativa metoden. Vi ville med den här uppsatsen genomföra en mer djupgående analys av bolagens årsredovisningar och dess väsentliga poster. Komplettering med den kvantitativa metoden har skett genom att sammanställa den insamlade sifferdatan i diagram för att se samband, fördelning och variationer. Resultat och slutsatser: För samtliga bolag återfinns en motivering gällande goodwillposten. De bolag som inte har genomfört nedskrivningar av goodwill återger i enkelhet att återvinningsvärdet översteg det redovisade värdet och därmed fanns ingen anledning till nedskrivning. Medan bolagen som har gjort nedskrivningar på goodwill redogör för djupare motiveringar som exempelvis lägre efterfrågan, avvecklad verksamhet med mera. Förslag till fortsatta studier: Det hade varit intressant att genomfört studien på samtliga bolag från Mid Cap listan, vilket hade kunnat ge en tydlig generalisering inom det segmentet. Även att komplettera med intervjuer hade varit en intressant aspekt, samt gå djupare in på earnings management och big bath för att se om det finns något samband i hanteringen av goodwill.

No description available.

Since 2005, listed companies within the EU have been subject to common regulatory frameworks. With the introduction of IAS 36 paragraph 134, several countries have had to adapt to the new regulations to increase harmonization and comparability in accounting. This study investigates how two member states in the EU (Sweden and the Netherlands) adapted to the new regulations established by the IASB, which is the body that has received approval from the EU as an international standard setter.IAS 36 paragraph 134 was part of IASB's improvement projects regarding the impairments of goodwill and intangible assets with indefinable useful life. The goal of IAS 36 paragraph 134 was to increase the clarity and requirements regarding information on goodwill. The standard means that the companies are forced to provide information on impairment tests by detailing the management of goodwill in the form of disclosure requirements. Previously, companies were able to write off goodwill systematically, but after the change of IAS 36, they instead need to conduct annual impairment tests on Goodwill. The previous research has shown a reasonably weak compliance between the countries, which decreased interest in research during the present. The purpose of the study was to investigate how well Swedish and Dutch listed companies comply with the standard IAS 36 paragraph 134. The study used collected annual reports from 2022 where 40 companies were included in the survey, 20 Swedish and 20 Dutch. After the implementation of a chi-square test, the study concluded that there was no significant difference in the level of compliance between the countries. The results showed that both countries had a high level of compliance of IAS 36 paragraph 134, which can be explained by the countries' high adaptation to the new regulations. This study mentions several decisive factors to the high compliance with the standard.

I och med införandet av IFRS år 2005 måste noterade koncernföretag numera årligen nedskrivningspröva goodwill istället för att göra avskrivningar, vilket tidigare varit tillåtet. De antaganden som ligger till grund för nedskrivningsprövningen baseras på företagsledningars uppskattningar av framtiden, vilket kan leda till subjektiva bedömningar. När IFRS infördes befann sig Sverige i en högkonjunktur, fram tills år 2008 då den globala finanskrisen uppstod och därav efterföljande lågkonjunktur. Då tidigare studier har visat att en finanskris kan leda till att företag behöver göra nedskrivningar på både finansiella och icke-finansiella tillgångar, vill författarna undersöka om finanskrisen 2008 påverkade företagens nedskrivningar av goodwill. Eftersom det finns skillnader mellan industribranschen och IT- och telekombranschen när det gäller redovisning av goodwill är det intressant att jämföra dessa branscher med varandra.Syftet med studien är att undersöka hur den senaste finanskrisen år 2008 påverkade företagens nedskrivningar av goodwill och antagandena vid nedskrivningsprövning, samt i vilken omfattning företag upplyste om nedskrivningarna före och efter finanskrisen för att se om det finns några signifikanta skillnader mellan industribranschen och IT- och telekombranschen. De företag som har ingått i undersökningen är företag som är noterade på Stockholmsbörsen. Genom en kvantitativ studie har författarna valt att granska årsredovisningar från 15 företag inom industribranschen och 15 företag inom IT- och telekombranschen för åren 2006, 2007, 2009 och 2010. Författarna har som forskningsmetod valt att använda sig av en kvantitativ innehållanalys samt utfört statistiska beräkningar. De parametrar som undersökts är upplysningar om goodwill, totala nedskrivningar, diskonteringsräntor, tillväxttakt och kassagenererande enheter.Det var endast en av studiens hypoteser som stämde och det var att diskonteringsräntorna före jämfört med efter finanskrisen skiljde sig signifikant mellan de två undersökta branscherna. En annan skillnad som var signifikant var industriföretagens totala nedskrivningar före och efter finanskrisen, där den branschens totala nedskrivningar ökade mellan de undersökta perioderna. Den genomsnittliga diskonteringsräntan inom IT- och telekombranschen ökade mellan de undersökta perioderna, vilket också konstaterades vara signifikant. Vidare visade studien att industribranschen redovisade mer omfattande upplysningar om goodwillnedskrivningar efter finanskrisen jämfört med perioden innan, till skillnad från IT-och telekombranschen som redovisade upplysningar om goodwillnedskrivningar i mindre omfattning efter finanskrisen. / IFRS 3 has had a big impact on how listed companies treat the recognition of goodwill. The underlying assumptions of the impairment tests are based on management’s estimates of the future, which could lead to subjective evaluations. When IFRS was introduced in 2005 Sweden was in a boom period, up until 2008 when the global financial crisis emerged and hence subsequent recession. A financial crisis may lead to the needs to make write-downs on both financial and non-financial assets. Therefore the authors want to examine in what way the financial crisis in 2008 affected companies' goodwill impairments. Since there are differences between the industrial sector and the IT and telecommunications sector in terms of accounting for goodwill, it is interesting to compare these sectors to examine if there are any significant differences.The purpose of the study is to examine how the recent financial crisis in 2008 affected companies' impairments of goodwill and assumptions in impairment testing, as well as the extent to which businesses disclosed about the impairment losses before and after the financial crisis to see if there are any significant differences between the industrial sector and the IT and telecommunications sector. The companies that are included in the study are companies that are listed on the Stockholm Stock Exchange. With a quantitative method, the authors have chosen to examine the annual reports of 15 companies in the industrial sector and 15 companies in the IT and telecommunications sector from the years 2006, 2007, 2009 and 2010. The authors have chosen as methods for the research a quantitative content analysis and performed statistical calculations. The parameters studied include disclosure on goodwill, total impairment losses, discount rates, growth rates and cash-generating units.It was only one of the study’s hypotheses that was correct. This hypothesis dealt with the discount rates before and after the financial crisis, were the study showed a significant difference between the IT and telecommunications sector and the industrial sector before the financial crisis compared to the period after the financial crisis. Another difference that was significant was the industrial sectors total impairment losses before and after the financial crisis, were the sector’s total impairment losses increased between the examined periods. The average discount rate in the IT and telecommunications sector increased between the examined periods and this difference was also considered to be significant. Furthermore, the study showed that the industrial sector had more extensive disclosure on goodwill impairments after the financial crisis compared with the previous period, unlike the IT and telecommunications sector that disclosed about goodwill impairments to a lesser extent after the financial crisis.This thesis is written in Swedish.