Denna uppsats är en stilistisk undersökning av Kerstin Ekmans roman Rövarna i Skuleskogen (1988) genomförd med hjälp av systemisk-funktionell lingvistik och dess analysmodeller. Uppsatsens fokus är tudelat: dels undersöks hur Ekman presenterar en bild av döden och hur den varieras, dels studeras hur Ekman använder dialogen för att förmedla att huvudkaraktären blir mer och mer mänsklig. Detta görs genom en transitivitetsanalys och en interpersonell analys.   Uppsatsen visar att döden i Rövarna i Skuleskogen tidvis presenteras som ett fenomen med många mänskliga drag: han är av manligt kön, kan utföra fysiska handlingar och vara mentalt, men inte verbalt, aktiv. Det finns en korrelation mellan dödens frekvens, aktivitet och personifiering. I dialogen märks framför allt karaktärernas inbördes maktrelation tydligt, och resultaten visar att huvudkaraktären Skord tillåts vara mer dominant närmare slutet av romanen.

No description available.

This thesis aims to discuss how we should understand concepts such as humanism and posthumanism through readings of Kerstin Ekman’s Hunden (1986) and Löpa varg (2021). In particular it explores the concepts in relation to the core values such as ”respecting the environment” and ”western humanism” that features in the Swedish curriculum. I do so by using Rosi Briadotti’s theories on nomadic subjects and Malin Alkestrand’s didactic potential. Seeing Kerstin Ekman as a writer who problematize our understanding of humanism and posthumanism in relation to nature relies on the scholarly findings of primarily Linda Haverty Rugg, Marie Öhman and Anna-Karin Jonasson. In the first part of the analysis I argue for an understanding of the character Ulf in Löpa varg as a nomadic subject from whoms subjectivity a struggle between the humanism and the posthumanism arises, in relation to the attacks he encounters. The second part of the analysis focuses on Hunden and I ascertain an understanding of the novels conflict as a subjective becoming that the canine main protagonist Den gråe undergoes. Through this we see an argument of the nature’s flora and fauna as bearers of a soul in their own right. The third and final part of the analysis ties the found themes and motifs together and ponders how they could be used in the classroom. The focal take-away from the analysis is that a combination of humanistic and posthumanistic values reigns in the novels. Sometimes the nodes of knowing and unknowing needs to be blurred to navigate through life, if life’s objective is respecting both nature and the humans therein.

No description available.

Pierre Bourdieu (2000) skrev om det smala och det breda litterära fältet och menade att det anses vara prestigefyllt att tillhöra det förra. Ju mindre kvantitet författare säljer, desto mer status får de. Kerstin Ekman debuterade med en genrekonventionell deckare och bör- jade således med att tillhöra det breda fältet. Idag är hon invald i Svenska Akademien, har skrivit flera prisbelönta böcker och är känd för sina målande naturbeskrivningar. Syftet med den aktuella undersökningen är att synliggöra eventuella skillnader eller likheter i bildspråk mellan två av Ekmans böcker, en från respektive fält. Undersökningen bygger på Metaphor Identification Process Vrije Universiteit (MIPVU), en metod för att identifiera stiltermerna metaforer, liknelser, metonymier och personifie- ringar. Analysen görs på utvalda sekvenser av tematiskt samhöriga scener i Kerstin Ek- mans böcker 30 meter mord (1959) och Händelser vid vatten (1993). Resultatet visar att det totala antalet metaforer är marginellt fler i Händelser vid vatten som också innehåller fler liknelser. Dessutom är en större andel metaforer originella i Händelser vid vatten än i 30 meter mord. Vidare pekar resultatet mot att bildspråket med avseende på flertalet undersökta stiltermer är mer komplext i Händelser vid vatten. Undersökningen är kvalitativ vilket medför att det inte går att dra några generella slutsat- ser om hur bildspråket skiljer sig åt mellan böcker från de olika fälten. Det går inte heller att utifrån vår undersökning säga att de aktuella böckernas klassificering enbart beror på de skillnader i bildspråket som synliggörs genom MIPVU, eftersom även andra aspekter kan ha påverkat böckernas uppdelning på de två fälten.

This essay applies human-animal studies in relation to the Swedish author Kerstin Ekman's books Guds barmhärtighet (1999), Sista Rompan (2002) and Skraplotter (2003) together called Vargskinnstrilogin. Kerstin Ekman's authorship is characterized by a coexistence between human, nature and animals where the stories entangle them into a dense complexity. As a reader, one is constantly reminded of this coexistence through Ekman's narrative approach as her stories contain many contact zones between humans and animals, which creates space for problematizing this entangled coexist from a posthumanistic perspective. The animals in the stories are at different distances to the human being based on their characteristics of being regarded as wild, domesticated or ferral. Based on these three categories, the wolf as a representative of the wild animals is analyzed in a theoretical context focusing on the function of different power structures within the anthropocentric paradigm. Ferral conditions are analyzed on the basis of, among other things, Gilles Deleuze and Félix Guattari's theories of animal-becomings, escape lines and rhizom where the dog mainly exists when it is embodied in close interaction with humans in Ekman's stories. The domesticated animals are analyzed on the basis of the tension between rural and urban, where the progress of the civil society are rapidly changing during the 20th century which creates changed relations between people and agricultural animals.