<p>Min uppsats handlar om ordförståelse och är en studie i klarspråkets tecken: Hur mycket förstår en person med svenska som andraspråk av myndigheters texter? Den första juli 2009 trädde språklagen i kraft, vilket betyder att de språkpolitiska målen från 2005 är lagfästa. Svenska är nu huvudspråk och ska kunna användas inom alla samhällsområden. Men hur fungerar den språkliga kommunikationen mellan medborgare och myndigheter? Tidigare studier visar att 51 % av orden förstås i myndighetsbeslut. Om nu personer med svenska som modersmål endast förstår drygt hälften av orden i juridiska texter, hur stor är då ordförståelsen hos personer med svenska som andraspråk?<strong> </strong>Syftet med denna uppsats är att studera hur personer med svenska som andraspråk uppfattar myndigheters texter. Jag undersöker även om resultatet varierar mellan kvinnor och män samt om vistelsetiden i Sverige påverkar graden av ordförståelse.</p><p>För att nå mitt syfte har jag utfört en kvantitativ enkätundersökning där 36 personer med svenska som andraspråk har svarat på en enkät med 35 ord tagna ur två broschyrer, den ena från Försäkringskassans ”Till alla barnfamiljer” och den andra från Skatteverkets ”Identitets-kort för folkbokförda i Sverige”. Resultatet visar att 35,8 % av orden i enkäten förstås. Männen har något högre ordförståelse: 39 % jämfört med kvinnornas 35 %. Att kvinnornas vistelsetid i Sverige är längre än männens höjer inte deras resultat i min studie. Männen är dock färre i antal, de utgör endast 20 % av urvalet vilket måste beaktas i sammanhanget. En jämnare könsfördelning leder troligtvis till ett annat resultat. Studien visar att vistelsetiden överlag inverkar positivt på graden av ordförståelse för <em>hela</em> urvalet: De som har bott i Sverige två år eller kortare uppger att de förstår 33 % av orden och de som har bott tre år eller längre förstår 40 %.  Majoriteten av informanterna uppger att de har svårigheter med att förstå myndighetstexter.</p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p>

Min uppsats handlar om ordförståelse och är en studie i klarspråkets tecken: Hur mycket förstår en person med svenska som andraspråk av myndigheters texter? Den första juli 2009 trädde språklagen i kraft, vilket betyder att de språkpolitiska målen från 2005 är lagfästa. Svenska är nu huvudspråk och ska kunna användas inom alla samhällsområden. Men hur fungerar den språkliga kommunikationen mellan medborgare och myndigheter? Tidigare studier visar att 51 % av orden förstås i myndighetsbeslut. Om nu personer med svenska som modersmål endast förstår drygt hälften av orden i juridiska texter, hur stor är då ordförståelsen hos personer med svenska som andraspråk? Syftet med denna uppsats är att studera hur personer med svenska som andraspråk uppfattar myndigheters texter. Jag undersöker även om resultatet varierar mellan kvinnor och män samt om vistelsetiden i Sverige påverkar graden av ordförståelse. För att nå mitt syfte har jag utfört en kvantitativ enkätundersökning där 36 personer med svenska som andraspråk har svarat på en enkät med 35 ord tagna ur två broschyrer, den ena från Försäkringskassans ”Till alla barnfamiljer” och den andra från Skatteverkets ”Identitets-kort för folkbokförda i Sverige”. Resultatet visar att 35,8 % av orden i enkäten förstås. Männen har något högre ordförståelse: 39 % jämfört med kvinnornas 35 %. Att kvinnornas vistelsetid i Sverige är längre än männens höjer inte deras resultat i min studie. Männen är dock färre i antal, de utgör endast 20 % av urvalet vilket måste beaktas i sammanhanget. En jämnare könsfördelning leder troligtvis till ett annat resultat. Studien visar att vistelsetiden överlag inverkar positivt på graden av ordförståelse för hela urvalet: De som har bott i Sverige två år eller kortare uppger att de förstår 33 % av orden och de som har bott tre år eller längre förstår 40 %.  Majoriteten av informanterna uppger att de har svårigheter med att förstå myndighetstexter.

Sammandrag Klarspråk handlar om att kommunicera med medborgarna med ett vårdat, enkelt och begripligt språk. I Sverige finns en tradition av att arbeta med klarspråk och Sverige ses även som ett föregångsland i dessa frågor. Mexiko har tagit intryck av det svenska klarspråksarbetet. Syftet med denna uppsats är därför att undersöka hur de båda länderna argumenterar och motiverar klarspråk, eller lenguaje ciudadano, som det heter i Mexiko och vad det i förlängningen säger om klarspråksarbetet i stort i de båda länderna. Materialet för undersökningen består av tre svenska handböcker och fyra mexikanska manualer inklusive en Powerpointpresentation för klarspråk. Dessa har sedan med hjälp av argumentationsanalys undersökts för att kunna se vilka argument som används och hur de framställs. Resultatet visar att de båda länderna använder snarlika argument vilka har sin grundtanke i att klarspråk stärker demokratin. En framträdande skillnad är dock att de svenska handböckernas tyngsta argument består i att klarspråk sparar tid och pengar, medan de mexikanska manualerna finner sin tyngd i att klarspråk stärker landets demokrati. Det kan tyda på att det svenska klarspråksarbetet i stort har övergått från att vara ett initiativ grundat på demokratiska tankar till att användas som ett verktyg för att effektivisera myndigheters verksamhet. I det mexikanska klarspråksarbetet är det en fråga om hur man skapar en bättre demokrati och i förlängningen ett bättre land. Detta beror i sin tur på underliggande kulturella skillnader.

I Sverige är det lag på att myndigheter ska kommunicera vårdat, enkelt och begripligt. Arbetet med att utifrån dessa kriterier göra samspelet mellan myndigheter och medborgare så effektivt som möjligt kallas för klarspråksarbete. Kritiker av klarspråksarbete menar att sådant språkbruk riskerar att försämra myndighetstexter så att de inte kan kommunicera effektivt. Denna uppsats undersöker vilka effekter ett klarspråksarbete kan få i myndighetskommunikation utifrån en beslutstext från Centrala studiestödsnämnden (CSN). Materialet utgörs av två varianter av samma beslutstext. Undersökningen syftar till att analysera klarspråksarbetets roll för dagens myndighetsspråk. Undersökningen är indelad i två sektioner, en funktionell textanalys och en enkätundersökning. Textanalysen av de två beslutstextvarianterna klarlägger vilka klarspråksstrategier som har använts genom att belysa textens deltagare och vilka roller de har. Analysen utgår från texternas funktion som ett led i en längre kommunikationskedja och deras bruk av språkhandlingar, modalitet, processer och deltagarroller. Enkätundersökningen fylldes i på internet av 100 informanter, och undersöker vilka attityder de studerade textvarianternas målgrupp har till kommunikationen. Textanalysen visar att CSN har använt samma klarspråksstrategier genom hela beslutstexten, främst genom att synliggöra funktionella deltagare. Enkätundersökningen visar att olika avsnitt av beslutstexterna alstrar olika mottagarattityder. Klarspråksvarianten av huvudavsnittet, stycket ”Skäl till beslut”, bedöms av informanterna som begripligt och tillförlitligt. Det avslutande avsnittet, stycket ”Information”, bedöms som ungefär lika begripligt i klarspråksvarianten som i ursprungsvarianten. Sammantaget med textanalysens resultat innebär detta att ett klarspråksarbete måste anpassas efter vilka textavsnitt som ingår för att vara effektivt. Därför behöver utvecklandet av framtida riktlinjer för klarspråk kartlägga vilka textmönster som utgör ett effektivt klarspråksarbete för specifika innehållsavsnitt. Undersökningen visar att de nackdelar som klarspråksarbetets kritiker har utpekat visserligen existerar, men att de överträffas av de fördelar som följer av ett effektivt klarspråksarbete.

De flesta myndighetstexter skrivs idag med utgångspunkt i att språket ska vara vårdat, enkelt och begripligt enligt språklagens klarspråksparagraf, men vilken potential finns egentligen i denna typ av språkvård? Klarspråksarbetet på Försäkringskassan är både omfattande och prisbelönt och syftet med denna undersökning är att beskriva förutsättningarna för Försäkringskassans klarspråksintention att komma medborgarna till del i form av begripliga beslutsbrev. För detta syfte har jag i intervjuer och enkäter undersökt språkvårdares, handläggares och potentiella mottagares uppfattningar om språket i beslutsbrev. Min undersökning visar att brevmallar, skrivstöd och utbildning är språkvårdens viktigaste verktyg för att förmedla klarspråkstanken till handläggarna. Brevmallarna verkar fungera effektivt, medan genomslagskraften för skrivstöd och utbildning framstår som mer begränsad. Ett kommunikationsglapp mellan språkvårdare och handläggare verkar ibland dessutom utgöra hinder för förmedlingen av klarspråk, liksom de komplexa klarspråksidealen. Det juridiska innehållet och ofta negativa budskapet i beslutsbreven är utmaningar som ställer höga krav på handläggarna som skribenter och ju mer komplext ärendet är, desto högre blir kraven på handläggarnas språkliga förmåga och desto större blir det individuella avtrycket i brevet. Komplexiteten och brevens känsliga innehåll till trots, är språkvårdarna eniga med handläggarna om att brevmallarna utgör en bra grund att utgå från i skrivandet. Men trots att det i första läget är handläggarna som ska använda mallarna i syfte att verkställa språkvårdens avsikter, är det den slutliga mottagaren av det färdiga brevet som är i fokus vid utformningen av brevmallarna. Handläggarna betraktas alltså inte som primära mottagare av mallarna. Det finns också en enighet om att beslutsbrevet i slutändan måste vara begripligt för mottagaren. Samtidigt har språkvårdare och handläggare olika uppfattningar om vad som främst ska begripliggöras, vilket får effekter på det språkliga uttrycket. Språkvårdarna fokuserar på mottagarperspektivet, medan handläggarna snarare har ett ärendeperspektiv. De skilda utgångspunkterna skapar olika ideal för vad som betraktas som ett tydligt brev. Sammantaget visar undersökningen på dilemman i både förmedlingen och förvaltningen av klarspråksintentionen. Brevmallarna verkar dock tas emot och fungera väl och kanske kan de bli ännu mer effektiva verktyg i klarspråksarbetet om handläggarna inkluderas som mottagare. Därför är det relevant att i framtida forskning närmare undersöka på vilket sätt brevmallarna kan utvecklas för att ytterligare tydliggöra klarspråksintentionen.