Syftet med den här undersökningen är att se huruvida två beslut från Länsstyrelsen uppfyller språklagens 11:e paragraf, om texterna är mottaganpassande samt hur och om texterna är visuellt tilltalande för mottagaren. För att uppnå ett resultat granskas besluten utifrån Lennart Hellspongs analysmodell som är framtagen för brukstexter. Resultaten av min undersökning visar att det finns många förbättringsområden för de valda besluten. Båda besluten är skrivna utan mottagaranpassning och fokus ligger endast i att visa på de fattade besluten. Som läsare är de inte heller inbjudande på ett visuellt plan eftersom de känns tunga rent generellt. Vartefter att resultatet växte fram kände jag hur de här två besluten är skrivna på ett stereotypiskt myndighetssätt. Slutligen kan jag dra slutsatsen att det med största sannolikhet är svårt att skapa sådana här beslut så de tilltalar alla. Det är svårt att läsa ett myndighetsbeslut och att känna ett direkt tilltal från skribenten. Samtidigt får man fråga sig om det är nödvändigt med ett personligt tilltal i sådana här texter eller om det är till texternas fördel att de är sakliga och precisa.

Sammandrag Uppsatsen syfte är att undersöka Växjö kommunstyrelses föredragningslistor språkvetenskapligt i relation till Språklagens § 11. Undersökningen innefattar också en analys av vilka kunskaper som är nödvändiga för att kunna förstå och tolka dokumenten. Studien består av en SFL-baserad registeranalys som mäter texternas nominalitet och grad av specialisering. Resultatet visar att Växjö kommunstyrelsens föredragningslistor är informationspackade, samtidigt som föredragningslistorna uppvisar stora inbördes skillnader. Frekvensen av passiva verb och verbalsubstantiv skiljer sig mellan de fem analyserade texterna och ger därmed ett varierat resultat. Föredragningslistornas specialisering består till största del av frekvent använd­ning av fackord och lokala termer som exkluderar mottagare utan kunskaper om främst ekonomiska termer och den aktuella kontexten. Även här uppvisar de analyserade texterna stora inbördes skillnader. Slutsatsen blir således att Växjö kommunstyrelses fördragningslistor inte uppfyller Språklagens § 11 inom kategorin enkelt språk på alla av de punkter som analyserats i studien, utan resultatet varierar beroende vilken förvaltning som ärendet har hämtats från. Materialet från denna studie visar att föredragningslistornas språk skiljer sig beroende på ärende. Nyckelord: Kommunstyrelse, Växjö kommun, Språklagen, registeranalys, klarspråk

<p>Min uppsats handlar om ordförståelse och är en studie i klarspråkets tecken: Hur mycket förstår en person med svenska som andraspråk av myndigheters texter? Den första juli 2009 trädde språklagen i kraft, vilket betyder att de språkpolitiska målen från 2005 är lagfästa. Svenska är nu huvudspråk och ska kunna användas inom alla samhällsområden. Men hur fungerar den språkliga kommunikationen mellan medborgare och myndigheter? Tidigare studier visar att 51 % av orden förstås i myndighetsbeslut. Om nu personer med svenska som modersmål endast förstår drygt hälften av orden i juridiska texter, hur stor är då ordförståelsen hos personer med svenska som andraspråk?<strong> </strong>Syftet med denna uppsats är att studera hur personer med svenska som andraspråk uppfattar myndigheters texter. Jag undersöker även om resultatet varierar mellan kvinnor och män samt om vistelsetiden i Sverige påverkar graden av ordförståelse.</p><p>För att nå mitt syfte har jag utfört en kvantitativ enkätundersökning där 36 personer med svenska som andraspråk har svarat på en enkät med 35 ord tagna ur två broschyrer, den ena från Försäkringskassans ”Till alla barnfamiljer” och den andra från Skatteverkets ”Identitets-kort för folkbokförda i Sverige”. Resultatet visar att 35,8 % av orden i enkäten förstås. Männen har något högre ordförståelse: 39 % jämfört med kvinnornas 35 %. Att kvinnornas vistelsetid i Sverige är längre än männens höjer inte deras resultat i min studie. Männen är dock färre i antal, de utgör endast 20 % av urvalet vilket måste beaktas i sammanhanget. En jämnare könsfördelning leder troligtvis till ett annat resultat. Studien visar att vistelsetiden överlag inverkar positivt på graden av ordförståelse för <em>hela</em> urvalet: De som har bott i Sverige två år eller kortare uppger att de förstår 33 % av orden och de som har bott tre år eller längre förstår 40 %.  Majoriteten av informanterna uppger att de har svårigheter med att förstå myndighetstexter.</p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p>

Min uppsats handlar om ordförståelse och är en studie i klarspråkets tecken: Hur mycket förstår en person med svenska som andraspråk av myndigheters texter? Den första juli 2009 trädde språklagen i kraft, vilket betyder att de språkpolitiska målen från 2005 är lagfästa. Svenska är nu huvudspråk och ska kunna användas inom alla samhällsområden. Men hur fungerar den språkliga kommunikationen mellan medborgare och myndigheter? Tidigare studier visar att 51 % av orden förstås i myndighetsbeslut. Om nu personer med svenska som modersmål endast förstår drygt hälften av orden i juridiska texter, hur stor är då ordförståelsen hos personer med svenska som andraspråk? Syftet med denna uppsats är att studera hur personer med svenska som andraspråk uppfattar myndigheters texter. Jag undersöker även om resultatet varierar mellan kvinnor och män samt om vistelsetiden i Sverige påverkar graden av ordförståelse. För att nå mitt syfte har jag utfört en kvantitativ enkätundersökning där 36 personer med svenska som andraspråk har svarat på en enkät med 35 ord tagna ur två broschyrer, den ena från Försäkringskassans ”Till alla barnfamiljer” och den andra från Skatteverkets ”Identitets-kort för folkbokförda i Sverige”. Resultatet visar att 35,8 % av orden i enkäten förstås. Männen har något högre ordförståelse: 39 % jämfört med kvinnornas 35 %. Att kvinnornas vistelsetid i Sverige är längre än männens höjer inte deras resultat i min studie. Männen är dock färre i antal, de utgör endast 20 % av urvalet vilket måste beaktas i sammanhanget. En jämnare könsfördelning leder troligtvis till ett annat resultat. Studien visar att vistelsetiden överlag inverkar positivt på graden av ordförståelse för hela urvalet: De som har bott i Sverige två år eller kortare uppger att de förstår 33 % av orden och de som har bott tre år eller längre förstår 40 %.  Majoriteten av informanterna uppger att de har svårigheter med att förstå myndighetstexter.

I Sverige är det lag på att myndigheter ska kommunicera vårdat, enkelt och begripligt. Arbetet med att utifrån dessa kriterier göra samspelet mellan myndigheter och medborgare så effektivt som möjligt kallas för klarspråksarbete. Kritiker av klarspråksarbete menar att sådant språkbruk riskerar att försämra myndighetstexter så att de inte kan kommunicera effektivt. Denna uppsats undersöker vilka effekter ett klarspråksarbete kan få i myndighetskommunikation utifrån en beslutstext från Centrala studiestödsnämnden (CSN). Materialet utgörs av två varianter av samma beslutstext. Undersökningen syftar till att analysera klarspråksarbetets roll för dagens myndighetsspråk. Undersökningen är indelad i två sektioner, en funktionell textanalys och en enkätundersökning. Textanalysen av de två beslutstextvarianterna klarlägger vilka klarspråksstrategier som har använts genom att belysa textens deltagare och vilka roller de har. Analysen utgår från texternas funktion som ett led i en längre kommunikationskedja och deras bruk av språkhandlingar, modalitet, processer och deltagarroller. Enkätundersökningen fylldes i på internet av 100 informanter, och undersöker vilka attityder de studerade textvarianternas målgrupp har till kommunikationen. Textanalysen visar att CSN har använt samma klarspråksstrategier genom hela beslutstexten, främst genom att synliggöra funktionella deltagare. Enkätundersökningen visar att olika avsnitt av beslutstexterna alstrar olika mottagarattityder. Klarspråksvarianten av huvudavsnittet, stycket ”Skäl till beslut”, bedöms av informanterna som begripligt och tillförlitligt. Det avslutande avsnittet, stycket ”Information”, bedöms som ungefär lika begripligt i klarspråksvarianten som i ursprungsvarianten. Sammantaget med textanalysens resultat innebär detta att ett klarspråksarbete måste anpassas efter vilka textavsnitt som ingår för att vara effektivt. Därför behöver utvecklandet av framtida riktlinjer för klarspråk kartlägga vilka textmönster som utgör ett effektivt klarspråksarbete för specifika innehållsavsnitt. Undersökningen visar att de nackdelar som klarspråksarbetets kritiker har utpekat visserligen existerar, men att de överträffas av de fördelar som följer av ett effektivt klarspråksarbete.

I denna undersökning granskas tre beslutsmallar från Uppsala kommun för att bedöma i vilken grad de efterföljer språklagens direktiv om att språket i myndighetstexter ska vara vårdat, enkelt och begripligt. Genom att kombinera läsbarhetsanalys med komparativ analys utvärderas besluten i relation till klarspråksprinciper. Resultaten pekar på varierande styrkor och svagheter i beslutsmaterialet. Även om språket över lag är vårdat, konstateras det att det finns svagheter när det gäller enkelhet och begriplighet. Analysen identifierar potentiella förbättringsområden, särskilt gällande ordval och förkortningar som inte förklaras. Även den grafiska utformningen och anpassningen till olika målgrupper framstår som utmanande aspekter i beslutsmaterialet. I diskussionen lyfts svårigheterna med att objektivt bedöma texters svårighetsgrad fram och betonas vikten av att förstå målgruppen för att effektivt tillämpa klarspråksprinciper. Avslutningsvis föreslår studien några åtgärder som kan förbättra klarspråket i beslut, bland annat genom en översyn av befintliga textmallar och granskning av externa parter för att säkerställa en övergripande förståelse. Denna forskning bidrar till förståelsen av klarspråksutmaningar inom offentliga beslut och pekar på behovet av ytterligare forskning för att stärka klarspråksarbetet, bland annat i avseende på samspelet mellan tryckt och digital text.

De flesta myndighetstexter skrivs idag med utgångspunkt i att språket ska vara vårdat, enkelt och begripligt enligt språklagens klarspråksparagraf, men vilken potential finns egentligen i denna typ av språkvård? Klarspråksarbetet på Försäkringskassan är både omfattande och prisbelönt och syftet med denna undersökning är att beskriva förutsättningarna för Försäkringskassans klarspråksintention att komma medborgarna till del i form av begripliga beslutsbrev. För detta syfte har jag i intervjuer och enkäter undersökt språkvårdares, handläggares och potentiella mottagares uppfattningar om språket i beslutsbrev. Min undersökning visar att brevmallar, skrivstöd och utbildning är språkvårdens viktigaste verktyg för att förmedla klarspråkstanken till handläggarna. Brevmallarna verkar fungera effektivt, medan genomslagskraften för skrivstöd och utbildning framstår som mer begränsad. Ett kommunikationsglapp mellan språkvårdare och handläggare verkar ibland dessutom utgöra hinder för förmedlingen av klarspråk, liksom de komplexa klarspråksidealen. Det juridiska innehållet och ofta negativa budskapet i beslutsbreven är utmaningar som ställer höga krav på handläggarna som skribenter och ju mer komplext ärendet är, desto högre blir kraven på handläggarnas språkliga förmåga och desto större blir det individuella avtrycket i brevet. Komplexiteten och brevens känsliga innehåll till trots, är språkvårdarna eniga med handläggarna om att brevmallarna utgör en bra grund att utgå från i skrivandet. Men trots att det i första läget är handläggarna som ska använda mallarna i syfte att verkställa språkvårdens avsikter, är det den slutliga mottagaren av det färdiga brevet som är i fokus vid utformningen av brevmallarna. Handläggarna betraktas alltså inte som primära mottagare av mallarna. Det finns också en enighet om att beslutsbrevet i slutändan måste vara begripligt för mottagaren. Samtidigt har språkvårdare och handläggare olika uppfattningar om vad som främst ska begripliggöras, vilket får effekter på det språkliga uttrycket. Språkvårdarna fokuserar på mottagarperspektivet, medan handläggarna snarare har ett ärendeperspektiv. De skilda utgångspunkterna skapar olika ideal för vad som betraktas som ett tydligt brev. Sammantaget visar undersökningen på dilemman i både förmedlingen och förvaltningen av klarspråksintentionen. Brevmallarna verkar dock tas emot och fungera väl och kanske kan de bli ännu mer effektiva verktyg i klarspråksarbetet om handläggarna inkluderas som mottagare. Därför är det relevant att i framtida forskning närmare undersöka på vilket sätt brevmallarna kan utvecklas för att ytterligare tydliggöra klarspråksintentionen.