Syftet med detta examensarbete är att undersöka användandet av frågor i grundskolans undervisning och hur olika typer av frågor påverkar elevers språkutveckling. Undersökningen omfattar observationer av ca 200 elever i tre grundskolor, årskurserna 7 till 9 i ämnet teknik under sammanlagt nio lektionstimmar, samt intervjuer av tre lärare. Som datainsamlingsmetod har både skriftliga observationsprotokoll och ljudinspelningar använts. Allt inspelat material har transkriberats för att sedan struktureras och analyseras med hjälp av tematisk analys. Skolverket, litteratur och tidigare forskning visar att det finns en tydlig koppling mellan språkutveckling och undervisning, frågor ställda av lärare spelar en central roll i denna kommunikation. Vi har undersökt kopplingen mellan språkutveckling och frågor genom att utgå från frågor initierade av lärare och den kommunikation som följer direkt av dessa. Förekomst av ämnesbegrepp och nivå av kognitiv komplexitet i elevsvar är de parametrar vi har haft som utgångspunkt när vi letat efter mönster och samband mellan användandet av frågor och språkutveckling.Resultatet från våra observationer och intervjuer visar att användandet av olika frågetyper varierar i hög grad. Andelen frågor som klassades som lågkognitiva var långt fler än högkognitiva. Studien visar också att över 50 % av det totala antalet ställda frågorna resulterar i elevsvar innehållande ämnesspecifika begrepp. Resultaten visar även en tydlig koppling mellan den kognitiva nivån av frågor och det kognitiva engagemanget hos eleverna. Intervjuer av lärare visade att deras inställning till användandet av frågor har stor påverkan på deras undervisning.

Litteratursamtal är en metod som används av lärare för att diskutera lästa texter. Dessa samtalkan se olika ut eftersom det är upp till läraren själv att bestämma vilken typ av litteratursamtal läraren vill ha med sina elever samt vilken roll läraren väljer att ta. Således också vilken och till vilken grad läraren väljer att utöva kontroll över samtalet. Syftet med studien var att belysa lärarens utövande av kontroll vid litteratursamtal i årskurs 7-9. Detta undersöktes genom två observationer av en lärare och dennas klass under två lektioner med en veckas mellanrum. Den insamlade datan behandlades med en IRE-analys (initiativ, respons, uppföljning) och sedan bedömdes lärarens uppföljning utefter om det var hög eller låg grad av modalitet i hennes svar. Resultatet av studien visade att läraren hade kontroll i alla frågor denna ställde, även de som var formulerade för eleverna att tänka fritt. Likaledes använde läraren en hög grad av modalitet i sina uppföljningar, vilket kan uppfattas som att frågorna hade förutbestämda svar. Dessutom visade resultatet att det fanns respons på lärarens tidigare uppföljning och att dessa till stor grad var på begäran av läraren men att eleverna vid ett flertal tillfällen själva gav respons på lärarens föregående initiativ. Av resultatet kan man också se att läraren ofta gjorde samma typ av uppföljningar; hon accepterade (höll med om) elevernas svar för att sedan kommentera (vidareutveckla) dem, och att dessa accepteranden ofta var samma korta fraser, exempelvis “ja, precis!”.

This doctoral dissertation is an empirical qualitative research study on the emergence of learnables in classrooms of Swedish as a second language. It adopts a dialogical and praxeological approach, and analysis is based on video recorded teacher-student interactivities in classrooms. Learnables are taken to be linguistic items or constructs that are displayed as unknown by students, or problematized by students or teachers, and therefore oriented to as explainable, remediable, or improvable. Learnables are introduced in planned or less planned classroom activities, either in passing, while continuing the current main activity, or in sidesequences. In these activities, teachers and students not only talk, but also use other embodied resources (e.g. pointing) or available artifacts (e.g. worksheets) to highlight linguistic learnables. Teachers and students use these resources for achieving and maintaining intersubjectivity as well as contributing learnables to the interactivities. Through manifest embodied practices, abstract linguistic learnables become objectified, and knowledge about them gets organized in and through joint co-operative activities. / Denna avhandling är en empirisk, kvalitativ studie om uppkomsten av s.k. ”learnables” i svenska som andraspråksutbildning. Studien antar ett dialogiskt och praxeologiskt perspektiv, och analysen baseras på video-inspelade lärare-elevinteraktiviteter i klassrummet. ”Learnables” utgörs av språkliga objekt eller konstruktioner, som hanteras som obekanta av elever, eller som problematiseras av elever eller lärare, och därför orienteras emot som objekt som kan förklaras, korrigeras eller förbättras. ”Learnables” kan uppstå i planerade eller mindre planerade klarssrumsaktiviteter, antingen i förbigående, samtidigt som huvudaktiviteten fortsätter utan avbrott, eller i sidosekvenser. I dessa aktiviteter använder lärare och elever inte bara talspråk, utan även andra kroppsliga resurser (t.ex. pekningar) eller tillgängliga artefakter (t.ex. papper) för att fokusera på språkliga ”learnables”. Lärare och elever använder dessa medel för att uppnå och bibehålla intersubjektivitet, samt för att bidra med ”learnables” till interaktiviteterna. Genom konkreta kroppsliga metoder blir abstrakta, språkliga ”learnables” objektifierade och kunskapen om dem organiseras i och genom deltagarnas koordinerade handlingar.