Eliasson, Vivi-Ann & Tinz, Susse (2012). ”Jag blir inte snead hela tiden” – Gymnasieelever med diagnos dyslexi resonerar kring datorn som lärverktyg i klassrummet [So I won’t be eyeballed all the time – Students in secondary school, diagnosed with dyslexia, reason about the computer as a learning tool in the classroom]. Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogik, Lärarutbildningen, Malmö Högskola. Handledare: Lisbeth Ohlsson. Examinator: Kristian Lutz.ProblemområdeSkolans styrdokument är tydliga i sina ansatser att underlätta för elever i behov av särskilt stöd oavsett om de har diagnos eller inte. Det uppfattas ändå som ett problem att tillgodose alla elevers behov inom ramen för den ordinarie skolan, trots att skolans uppdrag att anpassa sig till elevernas olikheter Den person som inte känner sig delaktig i klassrummet är inte heller en del i gruppens demokratiska process. Syfte Denna studies syfte var att undersöka hur elever med dyslexi upplever att deras specifika situation påverkas i en lärmiljö där samtliga elever har var sin dator, samt hur dessa elever ser på möjligheten till inkludering i denna lärandemiljö. Studien fokuserar på elevers upplevelser av skolans sätt att organisera undervisningen. Detta görs genom att ställa frågor till sju gymnasieelever, med diagnos dyslexi, som går sitt andra eller tredje år på ett teoretiskt program. MetodStudien är kvalitativ och fokuserar på inkludering ur ett individperspektiv. För att öka studiens giltighet användes intervjuer, enkätfrågor samt klassrumsobservationer. Dessa analyserades och tolkades utifrån ett hermeneutiskt perspektiv. Analysarbetet utgick ifrån de kvalitetskriterier gällande inkludering, som har använts i flera tidigare forsknings-rapporter. Teoretisk ramDet sociokulturella perspektivet är centralt i studien. I tidigare forskning inom området inkludering ges en delvis negativ bild av inkludering för elever med diagnos dyslexi. Inom forskning som riktar sig mot informations- och kommunikationsteknologi, IKT, ges däremot en mer positiv bild av datorn som stöd, dels för lärande och dels för inkludering. Resultat med analysI denna studie, liksom i flera tidigare studier, visar resultaten att eleverna värdesätter kamratrelationer högt. De värdesätter också högt det faktum att de inte är ensamma om att ha en dator som lärverktyg. I denna studie används Farrells (2004) fyra kvalitetskriterier för begreppet inkludering; presence (närvaro), acceptance (acceptans), participation (aktivt deltagande) och achievement (utveckling av en positiv självbild). Resultat från klassrumsobservationer, enkätsvar och intervjuer ger en övervägande positiv bild av elevernas upplevelser i relation till inkludering i denna miljö där samtliga elever har dator som lärverktyg. Studien ger en bild av vilka faktorer som uppfattades som positiva respektive negativa av eleverna samt hur de resonerade kring inkludering. Underlaget är inte tillräckligt omfattande för att kunna dra några generella slutsatser. KonklusionStudien pekar på att det centrala inte är vad man gör för eleven, utan vad det resulterar i för eleven.

Syftet med den här studien var att beskriva, analysera och problematisera den digitala satsningen 1:1 på högstadiet i en mindre kommun. Vidare fokuserade studien på hur datorsatsningen kunde bidra till att skapa tillgängligt lärande för alla elever och vilken roll specialpedagogen hade i detta. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer användes för att kartlägga tjänstepersoners, specialpedagogers och lärares tankar inför satsningen, syn på implementeringen, hur de digitala verktygen användes och vilka utvecklingsbehov som fanns för att skapa tillgängliga lärmiljöer med 1:1. Ur ett sociokulturellt och specialpedagogiskt perspektiv analyserades resultatet. Även en teori om förändringsprocesser användes för analysen. Resultatet visade att satsningen delvis får ses som framgångsrik då det framkom flera lyckade exempel på hur datorsatsningen 1:1 användes i undervisningen och hur den bidrog till inkludering och ökat lärande. Detta framkom bland annat genom att informanterna berättade om spelbaserade plattformar som skapade ökad motivation hos eleverna, förenklade metoder att ge återkoppling och en ökad tillgång till alternativa lärverktyg för elever i behov av särskilt stöd. Det blev dock tydligt att det fanns brister i förändringsprocessen då viktiga aspekter, som exempelvis tydlig plan och utvärderingsbara mål saknades. Övervägande del av både specialpedagoger och lärare ansåg sig sakna tillräcklig kompetens för att kunna nyttja de digitala verktygens fulla potential. Det framkom också att specialpedagogernas kompetens att leda utvecklingsarbeten inte användes. En slutsats av studien var att de intervjuade tjänstepersonerna, specialpedagogerna och lärarna alla var positiva till datorsatsningen. En annan slutsats var att det fanns behov av fortbildning för att ytterligare kunna utveckla den pedagogiska användningen av de digitala verktygen.