Introduktion: Förskrivningsrätten ställer höga krav på distriktssköterskornas kompetensutveckling i och med att kunskaperna om läkemedel, behandlingsmetoder och riktlinjer ständigt uppdateras. Studier om distriktssköterskors kompetensutveckling är sällsynta vilket är en anledning till att denna studie genomfördes. Syfte: Syftet var att undersöka i vilken utsträckning distriktssköterskor med förskrivningsrätt för läkemedel får kompetensutveckling som rör förskrivningsrätten och vilken kompetensutveckling de anser sig vara i behov av. Metod: Studien genomfördes i september 2009 med hjälp av en semistrukturerad postenkät. I studien deltog 43 distriktssköterskor från 9 olika distriktssköterskemottagningar i olika landsting.Resultat: Studien uppdagade att kontinuerlig kompetensutveckling inte är en självklarhet för distriktssköterskorna. Däremot är distriktssköterskorna ansvarstagande när det gäller att hålla sina kunskaper uppdaterade genom egna studier. Inga skillnader kunde påvisas mellan nya och mer erfarna förskrivare när det gäller mängden kompetensutveckling som erbjuds av arbetsgivaren, deras engagemang i egna studier och behovet av kompetensutveckling. Konklution: Behovet av kompetensutveckling är stort hos distriktssköterskorna och de önskar att arbetsgivaren visade större intresse för detta. Distriktssköterskorna önskar mer kompetensutveckling inom alla kompetensområden men främst inom sjukdomslära och behandlingsriktlinjer och rekommendationer. Fler studier inom detta område är nödvändigt för att ytterligare utforska distriktssköterskornas kompetensutveckling men även för att kartlägga faktorer som påverkar distriktssköterskans känsla av kompetens.

No description available.

Sammanfattning: I takt med att samhällets behov av kunskap ökar så ökar även behovet av utbildning genom livet. I den här uppsatsen har vi undersökt en ledarskapsutbildning för mellanchefer inom statliga myndigheter, vi har tittat på vilken typ av undervisning som har visat sig generera djupast kunskaper och vad behållningen av utbildningen har varit. De frågeställningar som vi haft för studien har varit följande: Vilka lärtillfällen har gett kunskap till deltagarnas nuvarande yrkesuppdrag? Hur värderar deltagarna innehållet i utbildningen? Vad är den övergripande behållningen av utbildningen? för att besvara frågeställningarna har vi gjort sex kvalitativa intervjuer med deltagare som genomgått ledarskapsutbildningen olika år.   Datum: 2015-02-13    Författare: Charlotte Danielsson, Sofia Laurin    Handledare: Joacim Andersson    Examinator: Wieland Wermke   Titel: Kompetensutveckling inom statliga myndigheter - En studie av mellanchefers upplevelse av en internutbildning   Nyckelord: Lärprocess, erfarenhetsbaserat lärande, kollektivt lärande, livslångt lärande    Frågeställning: Vilka lärtillfällen har gett kunskap till deltagarnas nuvarande yrkesuppdrag? Hur värderar deltagarna innehållet i utbildningen? Vad är den övergripande behållningen av utbildningen?     Syfte: Syftet med vår studie är att undersöka en internutbildning inom statliga myndigheter i termer av hur deltagare värderar utbildningens olika innehåll. Vi har velat undersöka vilka delar i utbildningens upplägg och innehåll som deltagarna har ansett varit betydelsefulla för deras lärande men också vilka kunskaper och erfarenheter de har kunnat ta med sig tillbaka till det vardagliga yrkeslivet.     Teori: Erfarenhetsbaserat lärande och kollektivt lärande.   Metod: Kvalitativ metod    Slutsats: Lärandet har främst skett genom diskussioner med föreläsarna, genom seminarium samt genom att utbyta erfarenheter med andra deltagare i utbildningen. HCIS har bidragit till att de allra flesta deltagarna utvidgat sitt sociala nätverk vilket vi bedömer har varit en av programmets främsta behållningar samt en förutsättning för det livslånga lärandet.

En kommun ställs ofta inför en mängd olika utmaningar, som ställer krav påorganisationen, ledarna och medarbetarna. Hur ska kommunen bäst ta sig an dessautmaningar som samhället och omvärlden ställer för att kunna vara i framkant i sinorganisation och ständigt utveckla den? Att utveckla sina ledare som har en central roll iorganisationen kan vara ett taktiskt val av strategi för att nå målen som sätts upp iorganisationen. Alla frågor som rör kompetens, erfarenhet, utbildning och personlighetär centrala begrepp för att utveckla ledare (Day, Fleenor, Atwater, Sturm & McKee,2014). Syftet med föreliggande undersökning är att studera om ledarutvecklingen harbidragit med några förändringar eller effekter i kommunen. Genom att ha läst in sig påolika teorier, bland annat om ledarskap, kompetensutveckling och effekter av utvecklinghar en djupare förståelse ägt rum. Metoden i undersökningen är kvalitativ, därsemistrukturerade djupintervjuer har genomförts med åtta chefer som har genomgåttledarutvecklingen. Resultatet visar att efter genomförd ledarutveckling reflekterarcheferna mer över sitt ledarskap, de identifierar styrkor och utvecklingsområden vilketbidrar till kompetensutveckling för individen och för organisationen. De synligaeffekterna av kompetensutvecklingen beskrev cheferna att de fått genom en helhetssynoch en större förståelse för andra. Det skapades även en trygghet i sin ledarroll där deinsåg vikten av samverkan. Undersökningen kan bidra med att ge en bild av hur effektiven ledarutveckling kan vara. Genom att exempelvis skapa en öppenhet i organisationenoch ha tid för reflektion. Avslutningsvis framläggs några förslag på vad kommunen kanarbeta vidare med som exempelvis att fokusera mer på samverkan och skapatvärsektionella grupper. Även kommer några förslag på vidare forskning inom området.

SAMMANFATTNING Bakgrund Ebolasmitta orsakas av ett virus som sprids via kroppsvätskor och har orsakat utbrott vid flera tillfällen i världen. Utbrottet som startade år 2013 i Västafrika räknas som det största utbrottet hittills. I och med att människor reser allt mer blir också risken att epidemier som denna ska kunna drabba även Sverige större. Detta kräver en beredskap hos sjuksköterskor och de verksamheter där de arbetar. Ansvaret för att denna beredskap upprätthålls finns enligt lag hos både arbetsgivare och arbetstagare. Akutmottagningen är troligen den verksamhet som först möter patienter med akuta besvär och därmed krävs där adekvata rutiner och riktlinjer för att kunna hantera ett fall av misstänkt ebolasmitta. Syfte Studiens syfte var att beskriva de förberedelser sjuksköterskor på akutmottagningen vidtagit inför ett eventuellt vårdande av en patient som misstänkts ha smittats av ebolavirus. Metod Studien har genomförts med kvalitativa intervjuer för att belysa sjuksköterskornas egen upplevelse. Totalt har åtta sjuksköterskor intervjuats på tre akutmottagningar. Intervjuerna har transkriberats ordagrant och analyserats med manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat Ur resultatet framkom att sjuksköterskorna tagit ett eget ansvar för att tillskansa sig vetskap gällande ebolasmittan. Vidare beskrivs att sjuksköterskorna anser att ansvaret för kompetensutveckling bör delas mellan dem själva och deras arbetsgivare. Sjuksköterskorna upplevde själva att de överlag var nöjda med de förberedelser som gjorts och att det lett till en ökad vetskap samt minskad oro och rädsla för att ebolasmittan skulle drabba dem själva. Dock upplevde de att möjligheterna till praktiska övningar borde ha varit bättre. Slutsats Sjuksköterskorna anses visa god följsamhet till kraven ställda på dem genom bland annat Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för legitimerade sjuksköterskor. Förbättringspotential anses finnas gällande formerna för kompetensutveckling. Beredskapen har blivit något bättre jämfört med vad tidigare studie visade på, men ett fortsatt arbete krävs.

Syftet med studien är att beskriva handledarnas och deltagarnas erfarenheter av en kompetensutvecklingsinsats för att kunna tolka och förstå möjligheter och hinder för kollegialt lärande utifrån ett didaktiskt- och organisationsteoretiskt perspektiv. Frågeställningarna behandlar kompetensutveckling och kollegialt lärande i dagens skola utifrån lärarnas synvinkel. Kompetensutveckling handlar om att förstärka lärarens förutsättningar att genomföra sitt arbete. Lärarens lärande har gått från att vara individuell till kollektiv, från att leverera färdiga metoder till att deltagaren själv ska delta i skapandet av nya undervisningsmetoder. I matematik ökas den kompetensen med hjälp av matematiklyftet. Både internationell och nationell forskning säger att lärare behöver samarbeta, diskutera och reflektera för att utvecklas. Nationella utvärderingar visar att matematiklyftet, som är ett kollegialt lärande baserat på samarbete och diskussion, är uppskattat och ger fördjupade ämnesdidaktiska kunskaper och en högre grad av reflektion över undervisningen. De möjligheter för kollegialt lärande som denna studie funnit är att lärare gärna tar hjälp av varandra för att utvecklas och utveckla undervisningen. Kompetensutvecklingen ska direkt gagna eleverna, vara av praktisk natur, följas upp med diskussioner och reflektioner samt återkomma regelbundet under en längre tid. Den största fördelen med kollektiv lärande är att de delar som krävs finns i den vanliga verksamheten: lärar vill lära, gärna i grupp och av varandra. De hinder som hittats är tidsbrist inom organisationen både under och efter kompetensutvecklingsinsatsen, rädlsa att nya arbetssätt och erfarenheter försvinner på grund av att gemensamma tillfällen för diskussion och reflektion saknas, stress och ångest hos handledare och lärarnas interna vikarieanskaffning.

Kompetensutveckling är ett begrepp som under senare år fått ett ökat utrymme inom forskning och i samhällsdebatten. I denna studie har kvalitativa forskningsintervjuer med sex anställda vid en kunskapsintensiv organisation genomförts. Syftet var att få en förståelse över hur de intervjuade uppfattar lärande, kompetensutveckling och sina möjligheter till utveckling på arbetsplatsen. Frågeställningen var: vilka uppfattningar finns det om lärande och kompetensutveckling bland medverkande i studien? Vilka möjligheter till lärande och kompetensutveckling på arbetsplatsen anser medverkande i studien att de har? Hur kan lärande och kompetensutveckling i organisationen främjas? Fyra teoretiska perspektiv på kompetensutveckling samt ett miljöpedagogiskt synsätt på lärande har används vid analysen. Resultatet visade att ledningen förmedlar en bild av att kompetensutveckling är viktigt, men att anställda upplever att det inte satsas tillräckligt inom området. Medarbetare med lägst formell utbildning upplevde sig ha minst möjligheter till kompetensutveckling. En tekniskt-rationell syn på kompetensutveckling var dominerade hos ledningen och medarbetare, men deras åsikter går isär angående hur kompetensutveckling bör främjas. Majoriteten av de intervjuade uppgav att de lär bäst i en kontext med andra vilket är kännetecknande för en miljöpedagogisk syn på lärande.

En allmän uppfattning är att kompetensutveckling nyttjas av företag för att öka deras produktivitet och konkurrenskraft. Företagen anses även använda kompetensutveckling som ett lockbete för att attrahera medarbetare. Syftet med föreliggande studie var att rikta fokus på individens attityd till kompetensutveckling och studera om den upplevdes som stimulerande, avlastande eller stressande. Ett annat syfte var att undersöka hur motiverad individen var till kompetensutveckling. Med en egenkonstruerad enkät undersöktes två arbetsplatser, en domstol och ett företag inom processverksamheten (N = 100). Resultatet visade att domstolsanställda var mer motiverade och mindre stressade över kompetensutveckling än processverksamhetsanställda. Domstolsanställda hade även en positivare attityd. Vidare påverkade ålder och utbildning attityden till kompetensutveckling. Anmärkningsvärt var att processverksamhetsanställda ändå var förhållandevis positiva till kompetensutveckling, vilket betraktades som undersökningens huvudfynd. Detta var en viktig lärdom, dels för att inte fortsätta bredda det redan befintliga utbildningsgapet och dels för att påminna arbetsgivarna om deras betydelse för anställdas utveckling.

Detta examensarbete på c-nivå, är en intervjustudie om chefers kompetensutveckling gjord på ett universitet. Det bygger på fyra intervjuer med chefer som har en prefektroll och en kompetensutvecklare som representerar universitetet. Syftet är att belysa organisationens mål och arbete med kompetensutvecklingen för chefer och se om målen överensstämmer med respondenternas upplevelser av kompetensutvecklingsinsatsen. Ger chefsutbildningen de förutsättningar som respondenterna behöver och hur upplever respondenterna kompetensutvecklingsinsatsen utifrån organisationens mål och syfte. Utifrån resultaten har paralleller dragits till tidigare forskning kring prefektens roll, kompetens och lärande, samt Ellströms teori kring anpassningsinriktat- och utvecklingsinriktat lärande för att se hur resultatet skulle kunna användas för att utveckla och möjliggöra en utveckling som leder till ett ökat lärande. Resultaten visar att organisationen har en chefsutbildning som möter chefernas behov och vidare framkom i resultaten att utbildningen var ett bra forum att diskutera erfarenheter och frågeställningar i, med personer på samma typ av position i organisationen. Det som framkom var också att respondenterna ansåg, utifrån sin upplevelse, att organisationen kunde utveckla en del moment i utbildningen. Bland annat hur prefekten kan leda/utveckla sin institution organisatoriskt på ett tydligare sätt. Det påvisades att flera av respondenterna saknade någon form av löpande återkoppling i vissa ämnen för att bibehålla kompetensen.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2007. / Härtill 4 uppsatser.