Dagens samhälle kräver att organisationer anpassar sig efter nya lagar, ny teknik och förändrade ekonomiska förhållanden för att överleva och vara konkurrenskraftiga, vilket i sin tur kräver att verksamheter ständigt arbetar med kompetensutveckling. Tillvägagångssättet kan skilja sig åt mellan verksamheter, beroende på deras mål och struktur. Syftet med vår undersökning är därför att jämföra kompetensutvecklingsprocessen hos fyra olika organisationer, varav en kommunal-, en statlig- och två privata verksamheter. De frågeställningar som ligger till grund för studien är om, och i så fall hur, kartläggningen av kompetens ser ut? Hur planeras och genomförs kompetensutvecklingen samt huruvida kompetensutvecklingen utvärderas och följs upp? Det empiriska materialet samlades in genom fyra intervjuer, en i vardera verksamhet. Samtliga intervjuer genomfördes med medarbetare som arbetar med kompetensutveckling. Resultatet från intervjuerna har därefter sammanställts och analyserats utifrån tidigare forskning, vår teoretiska referensram, samt vårt syfte. Vid analyserandet av resultatet har det framkommit att dialog och delaktighet är av stor betydelse vid kompetensutveckling. Dialog mellan medarbetare och chef i utvecklingssamtal har varit särskilt tydligt som grund för ett arbete med kompetensutveckling hos samtliga verksamheter. Delaktighet och ett engagemang från medarbetarna har visat sig vara nödvändigt vid kompetenskartläggning och vid genomförande av kompetensutbildning. Vidare har resultatet visat på ett flertal faktorer som bör tas hänsyn till genom hela kompetensutvecklingsprocessen. Dessa faktorer är exempelvis den rådande konjunkturen samt valet av metod vid utbildning.

Som en konsekvens på de radikala förändringarna i världen under de senaste decennierna har företagens konkurrensfördelar som storlek, skyddad teknologi och tillgång till kapital, vilka tidigare gett övertag, allt mer minskat i värde i takt med att produkterna och tjänsterna blivit mer kunskapsintensiva. Den nya konkurrensfaktorn tycks vara medarbetarnas engagemang och kompetens. Vårt syfte med uppsatsen är att undersöka hur kompetensarbetet bedrivs hos Eniro Sverige AB och Eniro Sverige Försäljning AB. Uppsatsen fokuserar på hur kompetensutvecklingen sköts och vilka potentialer företagen har för att öka sina konkurrensfördelar genom kompetensutveckling. Uppsatsen är uppbyggt genom kvalitativa undersökningar; dels genom både offentliga och företagsinterna rapporter och dels via intervjuer med personal från olika delar i organisationerna. Teorierna vi använt oss av är hämtade ur organisations- och ledarskapslitteraturen och vi har använt dem för att bygga en egen modell för att förklara de komplexa sambanden mellan företagen, dess anställda och omvärlden. Vår uppsats beskriver den nuvarande situationen för organisationerna och också hur viktigt det är att företagen besitter rätt kompetens. Vi har kommit fram till att företaget använder kompetens som den största konkurrensfördelen för att möta morgondagen. Eniro bedriver kompetensarbete främst med praktiska verktyg som PU-samtal, R-I-K-modellen och utbildningsprogram, men utan att ha någon övergripande struktur. Kompetensutveckling ses som en process och företaget arbetar mycket med det, men det saknas en uttalad strategi och sammanhållning. Företaget har potential att öka sin konkurrenskraft genom kompetensutveckling. Eftersom Eniro är ett av de stora mediebolagen har de också resurser att genomföra mer omfattande kompetensutveckling.

Med hjälp av denna kvalitativa undersökning bland yrkeslärare har jag försökt ge en bild av yrkeslärarnas upplevelser kring kompetensutveckling inom karaktärsämnet. Hur de går till väga för att bevara och utveckla kunskaperna i sina ursprungsyrken. Bland annat ges bilden att yrkeslärarna själva får ta ett stort ansvar för kompetensutvecklingen, snarare än rektorer och skolledning.

Sammanfattning: Audionomyrket har utvecklats från ett assisterande till ett självständigt yrke. Framsteg inom forskning berörande audiologi ställer höga krav på audionomens kompetensutveckling. Internationellt har det undersökts hur kompetensutveckling kan förbättras, genom bildandet av frivilliga eller obligatoriska kompetensutvecklingsprogram, för att ge en säker patientvård och en tillfredsställande yrkesutveckling. I Sverige ansvarar varje audionom enskilt för sin kompetensutveckling. Det finns i dagsläget inga studier som undersöker svenska audionomers inställning till att införa liknande kompetensutvecklingsprogram som finns internationellt, vilket är motivet bakom studien. Syftet är att undersöka svenska audionomers inställning kring frivilliga samt obligatoriska kompetensutvecklingsprogram med tillhörande gransknings-process för att vidareutveckla audionomprofessionen och hålla samtliga yrkesverksamma ajour med ny vetenskap. En kvantitativ metod i form av en webbenkät tillämpades för att nå ut till ett stort omfång yrkesverksamma audionomer över hela Sverige. Studiens resultat visar att ett stort antal yrkesverksamma audionomer är positivt inställda till det frivilliga samt obligatoriska kompetensutvecklingsprogrammet med tillhörande granskningsprocess. En förändrad form av kompetensutvecklingssystem än den nuvarande är därmed eftersträvad av majoriteten. Studiens resultat har tagit fasta på att kompetensutvecklingsprogram bör inriktas mot både de tvärvetenskapliga områden som professionen bygger på och audionomens specialiseringsområden. Audionomerna anser att tiden motsvarande en till åtta timmar per månad är tillräcklig för kompetensutvecklande aktiviteter. Audionomerna har en stor medvetenhet om vikten av att utveckla den professionella kompetensen. Hindrande faktorer som ekonomi, hög patientgenomströmning, tidsbrist, etc. minskar audionomernas möjlighet till deltagande av kompetensutvecklande aktiviteter. De yttre omständigheterna bidrar till att yrkesverksamma audionomer i hög grad önskar en förändrad form av kompetensutvecklings-system än den nuvarande. / <p>Kommentar: Arbetet erhöll betyget VG.</p>

Syftet med studien är att beskriva och analysera vilken kompetens som krävs i rollen som delprojektledare inom ett stort internationellt industriföretag. Detta gjordes från två perspektiv, chefer och delprojektledare, genom strukturerade intervjuer och en kvalitativ enkät.   I resultatet framkom att det största problemet vad det gäller delprojektledarnas roll och kompetens är att det inte finns någon tydlig befattningsbeskrivning. Delprojektledarna vet inte vad som förväntas av dem eller om de lever upp till de krav som ställs på dem. Samtidigt som cheferna efterfrågar flertalet kompetenser upplever delprojektledarna att de faktiskt besitter dessa men ändå infriar sig en förvirring kring arbetet och rollen, som i mångt och mycket kan upplevas onödig.

No description available.

I denna uppsats har vi undersökt hur kommuner arbetar med kompetensutvecklingsinsatser för att skapa karriärvägar åt deras medarbetare. Kompetensutveckling är ett område som ständigt är aktuellt inom organisationer och kan bland annat syfta till att utveckla samt behålla befint-lig personal. I bakgrunden redogör vi bland annat för de statliga satsningar som varit centrala i kommuners konstruktion av de nuvarande kompetensutvecklingsinsatserna. Litteraturen inom området visar att kompetensutvecklingsinsatser är viktiga på både individ och företagsnivå. För individen kan en satsning på kompetensutveckling leda till bland annat ökad arbetstill-fredsställelse och minskad upplevelse av stress. Forskningen visar vidare att organisationer med tydliga karriärvägar har stor betydelse för medarbetares önskan om att stanna kvar i or-ganisationen eller ej. Det är betydelsefullt för såväl organisationer som individer. I vår studie har vi genomfört kvalitativa, semistrukturerade intervjuer där vi intervjuat personer ansvariga för kommuners satsningar på kompetensutvecklingsinsatser. Vi valde att rikta in oss på kom-muner som aktivt arbetade med kompetensutvecklingsinsatser, då främst i form av kompe-tenstrappor. De slutsatser som kan ses är att samtliga insatser varit skräddarsydda efter de enskilda kommunernas förutsättningar. En central del för samtliga respondenter var att behål-la kompetensen i organisationerna och att möjliggöra utveckling för att motivera medarbetar-na att stanna inom yrket.

Examensarbete 15 hp. Lärarexamen

No description available.

Samtidigt som barnmorskeyrket kännetecknas av snabb teknisk utveckling, organisatoriska förändringar och rationalisering, är barnmorskors kommunikation, arbetstillfredsställelse samt kompetensutveckling viktiga faktorer för  barnmorskornas välmående och deras kvalitativa vårdarbete. Syftet med studien  var att beskriva kommunikationen mellan barnmorskor samt mellan barnmorskor   och annan vårdpersonal med avseende på dess inverkan på arbetsförhållanden.  Åtta barnmorskor intervjuades på två förlossnings- och BB avdelningar på ett sjukhus i sydvästra Sverige. En kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats har använts. Datainsamlingen har skett genom semistrukturerad intervju. Vårt  resultat visade att Barnmorskorna har ett framgångsrikt arbetslag (workteam), där  de har ett starkt kollegialt stöd samt stöd av sina ledare i det dagliga arbetet. Ett  antal framgångsfaktorer för barnmorskornas välfungerande kommunikation  identifierades. Det öppna arbetsklimatet, den rådande arbetskulturen, ledningens  lyhördhet, engagemang och kompetens, barnmorskornas möjlighet till tid och rum för reflektion och återhämning samt deras förhållningssätt till sitt arbete och födande kvinnor räknas till de viktigaste faktorerna. Den väl fungerande kommunikationen inom arbetslaget och med annan vårdpersonal påverkar starkt barnmorskornas arbetstillfredsställelse. Arbetstillfredsställelse möjliggör barnmorskornas delaktighet och påverkansmöjlighet samt lärande och kompetensutveckling.  Arbetstillfredsställelses positiva återverkningar  kan bidra  till att barnmorskorna kan erbjuda ett kvalitativt bättre vårds- och omvårdnadsarbete  åt födande kvinnor.