During my studies at the Royal College of Music in Stockholm I have been exploring how I can develop as an improviser and as an ensemble musician. The main focus has been to use more arco playing, but also to sing unison and in harmony with the bass in order to broaden my expression. Another aim has been to compose music for my trio to implement my expanded way of performing. When I began the master’s program, I wanted to return to my roots as a classical cellist. With the help from classical teachers I was able to improve my bass technique, especially with the bow, and use that as a way to further widen my improvisation and accompany- ment skills. As a bonus, my cello playing got a boost from this work and it eventually became another important part of my artistic voice. The methods of my project have been to continuously test new ideas in my freelance work outside of KMH. I also interviewed fellow musicians to be able to reflect on whether my newly acquired knowledge and technique have had an effect on the way we make music together. In the thesis I also reflect on my inspiration from other musicians and artists and my personal philosophy not being bound to certain musical genres. Instead I want to take impressions from many different kinds of music and be open to all the different techniques in playing double bass that comes with a wide range of styles. An important result of this process is the making of the album “Arrival”, with Adam Forkelid on piano, Calle Rasmusson on drums and the Polish jazz violinist Adam Bałdych as a guest soloist. The record was released in March 2020 by the international jazz label Prophone/Naxos.

I detta projekt behandlas ämnet misslyckande i relation till mitt framförande av stycket Failing: a very difficult piece for double bass, skrivet av Tom Johnson år 1975. Stycket består av musik för solokontrabas som även har en textrad som ska läsas samtidigt som musiken spelas. Detta med syftet att framföraren ska misslyckas med sitt framträdande. Stycket Failing sätter praxis för att spela musik på sin spets, då det blir oklart vad vi egentligen är ute efter i spelandet. I denna uppsats gör jag ett försök att reda ut hur musikaliska misslyckanden fungerar, samt hur min inställning till misslyckanden kan påverka mitt spelande. Detta sker genom reflektion och begreppsliga resonemang, med vissa referenser till litteratur inom psykologin. Slutsatsen är att jag så länge jag gör ett kvalificerat försök att spela Failing, så kan jag inte misslyckas med mitt framträdande. Detta synsätt leder till minskad prestationsångest vilket kan ge en förhöjd publikupplevelse. Det kan finnas värde i att applicera de begrepp jag kommit fram till på framtida framträdanden, eller fortsätta projektet att skapa tydliga begrepp kring musikaliska framträdanden. / <p><strong>Konsertprogram</strong></p><p>J.S. Bach: <em>Allemande</em> ur Cellosvit nr. 3</p><p>A. Desenclos: <em>Aria</em> ur Aria et Rondo</p><p>S. Koussevitzky: Konsert för kontrabas, Op. 3</p><p>T. Johnson: <em>Failing: a very difficult piece for double bass</em><em></em></p><p><strong>Medverkande</strong></p><p>Joel Hedtjärn, solokontrabas</p><p>Katarina Ström-Harg, piano</p>

Syftet med studien är att få syn på hur jag approprierar kulturella redskap på kontrabas inom jazzgenren och hur den sociala kontexten påverkar mitt lärande. Det sociokulturella perspektivet ligger till grund för min studie och fokuserar på ökat deltagande, mästarlära och appropriering av kulturella redskap. Perspektivet, bakgrundslitteratur och relevant forskning inom området presenteras i bakgrundskapitlet. Efter detta följer ett metodkapitel där jag presenterar metoderna; videoobservation och loggbok vilka är de jag valt att använda för att besvara mina forskningsfrågor. Därefter presenteras ett resultat innehållande två huvudrubriker; Att lära sig i en social kontext samt Improvisation och kommunikation. Resultatet behandlar gehörstraditionen, lärlingars beroende av sina mästares erfarenhet, för och nackdelar med att tillhöra en grupp samt avsaknaden av kvinnliga instrumentalister på Musikhögskolan Ingesund. Slutligen diskuterar jag resultatet utifrån refererad tidigare forskning och bakgrundslitteratur. Diskussionen innehåller bland annat kritiska faktorer inom gehörsspel, hur studenter blir mer centrala deltagare i den sociala praxisen med hjälp av sina lärare samt hur genusperspektivet kan ge en bakgrundsförståelse för de mentala svårigheter jag möter under studiens gång. / The aim of this project is to study how I develop my double bass skills in the jazz genre, using cultural tools that depend on the social context.  The sociocultural perspective focuses on enhanced participation, apprenticeship and learning trough cultural tools which is what I base my study on.  The theoretical perspective, relevant literature, and previous research is presented in the background chapter. In the following chapter I present the methods that I’ve used to answer my research questions, which are videoobservation and keeping a journal. Subsequently I present the results to my study using two headlines; To learn in a social context and Improvisation and communication. The result describes the tradition of playing by ear, apprentices’ reliance on their more experienced masters, pros and cons of group affiliation and the lack of female instrumentalist on Musikhögskolan Ingesund.  Finally, I discuss the results using the previous research and background literature. The discussion is mainly about critical factors that affect playing by ear, how students become more central participants in the social praxis guided by their teachers and how a gender perspective can explain the mental difficulties that I faced during my study.

In this work I have explored different ways of communicating the notated music (even in a more abstract form) to the musicians. How can I develop the aesthetics I am aiming for by using specific techniques in notation. I have also investigated how to incorporate the strengths of each improviser and whether it is possible to use these strengths as a compositional factor The group consists of a group of seven musicians playing 9 different instruments in total: trumpet, trombone, mellophonium, alto saxophone, tenor saxophone, clarinet, bass trombone, double bass and drums. During this project I wanted to make the most of composing and arranging for this particular constellation of instruments and the musicians who plays them.   The music I have written is for the most part influenced by jazz but sometimes bordering to a more classical or orchestral approach. In this project, I have challenged myself as an instrumentalist and a composer by utilizing a low C-string on the double bass. And while it made some passages more technically difficult to execute on the instrument, it has pushed me forward as a composer in wanting to explore all the different sounds and timbres available. The project resulted in a recording session at Sunnanå Studio, Sweden. / <p>Repertoar samt mediedokumentation:</p><p>1. <strong>Preludium</strong> (kompositör: Andreas Henningsson)</p><p>Andreas Henningsson-Kontrabas, Petter Hängsel, Trombone</p><p>2. <strong>Faktiskt</strong> (kompositör: Petter Hängsel)</p><p>Andreas Henningsson-Kontrabas, Petter Hängsel, Trombone, Björn Hängsel - Bastrombone, Erik Kimestad Pedersen - Trumpet, Rasmus Nyvall-Tenorsaxofon, Kristoffer Rostedt-trummor</p><p>3.<strong> Musikhandlaren</strong> (kompositör:Andreas Henningsson</p><p>Andreas Henningsson-Kontrabas, Petter Hängsel, Trombone, Björn Hängsel - Bastrombone, Erik Kimestad Pedersen - Trumpet, Jens Persson-Altsaxofon, Rasmus Nyvall-Klarinett, Kristoffer Rostedt-trummor</p><p></p><p>4. <strong>Gikt Fever </strong>(kompositör: Petter Hängsel)<strong></strong></p><p>Andreas Henningsson-Kontrabas, Petter Hängsel, Trombone, Björn Hängsel - Bastrombone, Erik Kimestad Pedersen - Trumpet, Jens Persson-Altsaxofon, Rasmus Nyvall-Tenorsaxofon, Kristoffer Rostedt-trummor</p><p></p><p>5. <strong>Humoresque pour les Chats </strong>(kompositör: Andreas Henningsson)</p><p>Andreas Henningsson-Kontrabas, Petter Hängsel, Mellofon, Björn Hängsel - Bastrombone, Erik Kimestad Pedersen - Trumpet, Jens Persson-Altsaxofon, Rasmus Nyvall-Klarinett och Tenorsaxofon, Kristoffer Rostedt-trummor</p><p></p><p>6. <strong>Interludium </strong>(kompositör: Petter Hängsel)</p><p>Andreas Henningsson-Kontrabas, Petter Hängsel, Trombone</p><p></p><p>7. <strong>Three Brothers </strong>(kompositör: Andreas Henningsson)</p><p>Andreas Henningsson-Kontrabas, Petter Hängsel, Trombone, Björn Hängsel - Bastrombone, Erik Kimestad Pedersen - Trumpet, Jens Persson-Altsaxofon, Rasmus Nyvall-Tenorsaxofon, Kristoffer Rostedt-trummor</p><p></p><p>8. <strong>Roll </strong>(kompositör: Petter Hängsel)</p><p>Andreas Henningsson-Kontrabas, Petter Hängsel, Trombone, Björn Hängsel - Bastrombone, Erik Kimestad Pedersen - Trumpet, Jens Persson-Altsaxofon, Rasmus Nyvall-Tenorsaxofon, Kristoffer Rostedt-trummor</p><p></p><p>9. <strong>Valse des Bois </strong>(kompositör: Petter Hängsel)<strong></strong></p><p>Andreas Henningsson-Kontrabas, Petter Hängsel, Trombone, Björn Hängsel - Bastrombone, Erik Kimestad Pedersen - Trumpet, Jens Persson-Altsaxofon, Rasmus Nyvall-Tenorsaxofon, Kristoffer Rostedt-trummor</p><p></p><p>10. <strong>KB Moods </strong>(kompositör: Andreas Henningsson)</p><p>Andreas Henningsson-Kontrabas, Petter Hängsel, Trombone, Björn Hängsel - Bastrombone, Erik Kimestad Pedersen - Trumpet, Jens Persson-Altsaxofon, Rasmus Nyvall-Klarinett, Kristoffer Rostedt-trummor</p><p></p><p>11. <strong>Postludium </strong>(Kompositör: Andreas Henningsson och Petter Hängsel)</p><p>Andreas Henningsson-Kontrabas, Petter Hängsel, Trombone</p>

I den här vetenskapliga essän, skriven i en form skapad på Centrum för praktisk kunskap vid Södertörns Högskola, undersöker jag min kroppsliga erfarenhet av att spela kontrabas i en orkester. Den egna erfarenhet som gestaltas är en berättelse om ett framförande av Mozarts trettiofemte symfoni inför en tom salong med livestreamande videokameror i pandemins början. Fokus ligger på hur mitt medvetande pendlar mellan olika grader av inlevelse i musiken och spiraler av självupptagenhet. I min undersökning fokuserar jag på musicerandets paradoxala karaktär. Uppsatsen är strukturerad i två delar som arbetar med varsin paradox: Kroppsarbetets paradoxala abstrakthet samt den delade sårbarheten på scenen. Jag vänder mig till Maurice Merleau-Ponty för att undersöka hur musicerandet försöker upplösa gränserna mellan min kropp, kontrabaskroppen, rummet och kollegorna. Med Jean-Luc Nancy reflekterar jag över vad det innebär att vara en individ i en gemenskap, hur det singulära och plurala samspelar i orkestern och hur sårbarheten för oss längre bort från varandra. Thomas Manns Doktor Faustus används som en analogi. / In this academic essay I examine my bodily experience of playing the double bass in an orchestra. It is written in a form developed at the Centre for Practical Knowledge at Södertörn University. I portray my personal experience from a performance of Mozart’s Symphony No. 35 in an empty concert hall in front of live-streaming video cameras at the beginning of the pandemic. The focus lies in how my consciousness fluctuates between varying levels of being ‘in’ the music and spirals of self-obsession. In my exploration, I focus on the paradoxical character of making music. The essay is structured in two parts which each work with a paradox: the paradoxical abstractness of the bodily work, and the shared vulnerability on the stage. I turn to Maurice Merleau-Ponty to investigate how making music tries to transcend the boundaries between my body, the body of my double bass, the room, and my colleagues. With Jean-Luc Nancy, I reflect on what it means to be an individual in a collective, how the singular and plural interact in the orchestra and how the vulnerability takes us further apart. Thomas Mann’s Doctor Faustus is used as an analogy.