Denna studie riktar fokus på slöjans betydelse för konvertiters identitetsskapande och omgivningens reaktioner på deras synliga muslimska identitet. Tidigare forskning har visat att västerländska konvertiters slöjbärande är förknippat med deras identitet och att konvertiter vittnar om negativa bemötanden från omgivningen efter att ha tagit på sig slöja. Då vi inte funnit någon svensk sociologisk studie som undersöker hur konvertiter skapar mening kring sitt slöjbärande hoppas vi med vår studie kunna fylla en sådan kunskapslucka. Studiens syfte är att utifrån en fenomenologisk forskningsansats undersöka hur konvertiters slöjbärande är kopplat till deras identitetsskapande samt vilka strategier konvertiter tillämpar mot bakgrund av deras erfarenheter av negativa bemötanden i offentlighetens rum. Studiens empiriska material baseras på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med tio kvinnor i åldrarna 23–57 år. Materialet har analyserats utifrån vårt teoretiska ramverk bestående av Sara Ahmeds och Tobias Hübinettes teorier inspirerade av ett postkolonialt perspektiv samt Richard Jenkins sociala identitetsteori. Resultatet visar att de undersökta konvertiternas slöjbärande görs meningsfullt då denna praktik möjliggör för dem att manifestera sin religiösa identitet. Efter att ha blivit synliga muslimer bemöts dock konvertiterna på ett negativt sätt från omgivningen. Dessa negativa erfarenheter pekar på att konvertiterna utsätts för rasifieringsprocesser på basis av deras synliga muslimska identitet, vilket gjort att deras inträde i vita rum försvårats. Som en konsekvens av detta tillämpar konvertiterna olika förebyggande strategier såsom att överprestera, hävda sig och tala extra bra svenska i mötet med andra människor. Några av studiens viktigaste slutsatser är att slöjan utgör en stark identitetsmarkör och att konvertiterna på grund av sina sjalbeklädda kroppar rasifieras och exkluderas från svenskheten.

Så, varför konvertera svenska och amerikanska kvinnor till islam, enligt Anna Månssons bok "Becoming muslim"? Om det nu beror på politiska och sociala eller andliga skäl så är konvertering för alla samtliga kvinnor en möjlighet att utforska en helt ny värld och även möjligheten till att omorganisera "jaget". Medan några av kvinnorna medvetet sökte efter en religiös andlighet i livet, blev övergången till islam för andra ett naturligt steg i livet efter att ha umgåtts eller levd med muslimer. Detta tyder på det som Viktor Frankl har påstådd om att människan är ett agerande varelse som söker efter mening i livet. Kvinnorna i Månssons studie hittade sitt svar på mening i livet i islam. Islam gav de möjligheten att ompröva sina identiteter i en helt okänd värld. Genom att umgås med andra muslimer upplevde kvinnorna en spänning, som Frankl skriver om, mellan vad som är här och nu och vad som borde eller kunde vara. I ett sammanhang där kvinnorna inte begränsas av vissa förväntningar från människor i deras närhet som redan har en bestämd idé om vem de är, känner konvertiterna en efterlängtad och omedelbar möjlighet att prova ut en muslimsk identitet.

Previous research on female converts has primarily dealt with the process of conversion, identity-making and reasons behind the choice to convert. This essay studies the experiences of individuals after the conversion has been fulfilled, especially their feelings of alienation. Four different weblogs written by the female converts are examined. Events where alienation can be identified, indirectly or directly, are studied. The empirical data from the weblogs are placed in five categories to systematically present, discuss and analyze examples where the female converts experienced alienation. The conclusion of the essay presents why the female converts experience alienation in integration with their surroundings. Female converts are considered individuals with a lack of resources who cannot conduct an exchange of social capital with their surroundings.

Denna studie behandlar Migrationsverkets motiveringar vid avslag i asylärenden där konversion åberopas som skäl. Med tematisk innehållsanalys har sju beslutsunderlag, skrivna av Migrationsverket, undersökts och analyserats. Resultatet visar att det är mycket svårt, om inte omöjligt, att bli trodd som konvertit, med genuin religiös övertygelse, av Migrationsverkets handläggare. Tidigare forskning visar på liknande erfarenheter från migrationsmyndigheternas arbete runtom i världen. Kristna konvertiter är en grupp som är särskilt utsatta då de riskerar att bli dödade för deras nya tro i hemlandet och blir inte betrodd av myndigheterna i det land som de söker asyl i. Mer forskning behövs inom området för att kunna dra slutsatser om varför det ser ut på detta vis.

Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2006.

The approach of this study is that conversion to Islam leads to stigmatization. Based on that the aim of this study is to examine what reactions and treatment Swedish Muslim converts have experienced from their families regarding their conversion to Islam, how they prepare for revealing their conversion, what strategies they use to handle their families’ reactions and whether this has any significance in their self-perception. The study is qualitative and was made with semi-structured interviews with five Swedish female converts. The theories used are Erving Goffman’s stigma and the concepts of Islamophobia and Swedishness. The results show that the converts prepare the revealing of their conversion by speaking openly and positively about Islam a long time before the revealing. The reactions received indicate reproduced Islamophobic prejudices and aversions and take form of grief, shame, and despair to more far-reaching reactions such as negative violations, distancing, lack of support and exclusion from the family unity and from Swedishness. The women explain that they hide the fact that they pray, and, in some cases, they take off their headscarves when visiting their families. Furthermore, they wear a turban or put on headscarves and clothes with bright colors to look more ‘normal’. Finally, their self-perception is affected by all the negative reactions and treatment, and they clarify that they feel ambiguities about how to perceive themselves: as ‘real’ Swedes or not since their families tell them they areno longer considered as such