<p>Rysslandsfonder är en av många fonder som finns tillgängliga för att investera i. Ryssland har haft en starkutveckling de senaste åren. I uppsatsen görs en jämförelse av utveckling och risk mellan Rysslandsfonder och den svenska markanden representerad av SIX Return index. Utvecklingen hos Rysslandsfonderna har månadsvis under perioden 1999-2005 varit betydligt mer gynnsam än för det representerade Sverige index. Risken med standardavvikelse som en indikator för detta visar att det innebär en större risk att investera i Rysslandsfonder. Med beta som ett mått för risken ger resultatet i uppsatsen att risken är större i en investering på den Svenska marknaden. Vad som föranleder detta tvetydiga resultat kan förklaras med att korrelationen mellan Rysslandsfonderna och SIXRX är svag.</p>

Rysslandsfonder är en av många fonder som finns tillgängliga för att investera i. Ryssland har haft en starkutveckling de senaste åren. I uppsatsen görs en jämförelse av utveckling och risk mellan Rysslandsfonder och den svenska markanden representerad av SIX Return index. Utvecklingen hos Rysslandsfonderna har månadsvis under perioden 1999-2005 varit betydligt mer gynnsam än för det representerade Sverige index. Risken med standardavvikelse som en indikator för detta visar att det innebär en större risk att investera i Rysslandsfonder. Med beta som ett mått för risken ger resultatet i uppsatsen att risken är större i en investering på den Svenska marknaden. Vad som föranleder detta tvetydiga resultat kan förklaras med att korrelationen mellan Rysslandsfonderna och SIXRX är svag.

I kvällstidningen Aftonbladet har det under flera år publicerats artiklar med långtidsprognoser för sommaren. För prognoserna står en tysk man vid namn Wolfgang Röder, som tidigare arbetat på meteorologiska institutionen vid Freie Universität i Berlin. Röders metod att ställa långtidsprognoser är hemlig, men han har avslöjat för Aftonbladet att han bl.a. studerar vädret under våren och jämför med statistik från tidigare år. Han gör dessutom en rad påståenden om aprilvädrets påverkan på sommarvädret, framförallt juli månad. Syftet med undersökningen var att ta reda på hur pass bra Röders lång- tidsprognoser är med det verkliga utfallet och utifall hans påståenden om april- vädrets påverkan på sommarvädret stämmer. I denna undersökning granskades Röders prognoser för Östra Svealand, med Stockholm-Bromma som represente- rande mätstation. För att bedömma Röders prognoser antogs månadsmedeltemperaturerna föl- ja en normalfördelning under en 30-årsperiod. I och med normalfördelningsan- tagandet kunde en standardavvikelse ifrån temperaturmedelvärdet för en viss månad beräknas. Med hjälp av sannolikhetstabeller för standardiserad normal- fördelning beräknades sedan avvikelseintervall från månadsmedelvärdet, vilka delades in i fem klasser: “Mycket kallt”, “kallt”, “normalt”, “varmt” och “myc- ket varmt”. Denna indelning skulle göra det enkelt att avgöra om Röder haft rätt eller fel. Vidare undersöktes också korrelation mellan aprils månadsme- deltemperatur och julis månadsmedeltemperatur samt julinederbörd under en 49-årsperiod. Det gjordes även detaljstudier av somrar som följt av varma re- spektive kalla aprilmånader. Detta för att eventuellt kunna urskilja ett mönster beroende på vädret i april. Resultatet blev inte särskilt tillfredställande. Med gällande klassindelning fick Röder endast rätt vid 10 tillfällen av 33, vilket ger en tillförlitlighet på cirka 30%. Hans påståenden om aprilvädrets påverkan på sommarvädret kunde inte heller styrkas. Korrelationskoefficienterna mellan aprils månadsmedeltem- peratur och julis månadsmedeltemperatur samt julinederbörd hamnade på 0.11 respektive 0.015, vilket är mycket lågt. Ur detaljstudien av ett antal somrar som följt av kall respektive varm april, kunde heller inga tydliga mönster urskiljas. Sammansfattningsvis visade undersökningen att det praktiskt taget är omöjligt för Röder att ställa en långtidsprognos för sommaren. Det går lika bra att singla slant!

Belastningsskador hos arbetare är ett ökande problem hos olika företag och det har visat sig finnas en tydlig koppling mellan dessa skador och handledens vinkelhastigheten. Det är därför av stort intresse att kunna mäta dessa vinkelhastigheter på ett noggrant och smidigt sätt. Syftet med denna rapport är att utvärdera precisionen av IMU-sensorers förmåga att beräkna vinkelhastigheten av handleden. Detta görs genom att jämföra data från IMU-sensorer med data från ett optiskt spårningssystem (OTS), vilket klassas som en gold standard inom detta område. Ett experiment bestående av åtta övningar utfördes: tre standard rörelser (flexion och rotation i takterna 40, 90 och 140 slag per minut) och fyra simulerade arbeten (målning, pappersvikning, datorarbete och hårföning). Grad av överensstämmelse ges av 1,96 standardavvikelser (SD) för standardrörelserna (10 deltagare) vilka var -31,8 grader/s och 34,2 grader/s, medan för de simulerade arbetena var det -35,1 grader/s och 34,2 grader/s. Det lägsta medelvärdet av medelkvadratavvikelse (RMSD) var 15,7 grader/s och erhölls vid 40 BPM medan den högsta medelvärdet var 93,9 grader/s och erhölls vid målningsövningen. Medelvärdet av korrelationskoefficienten mellan IMU-sensorer och OTS varierade mellan 0,97 och 0,42 och korrelationskoefficienterna av deltagarnas 50:e percentiler av vinkelhastigheten var 0,95 för standardrörelserna och 0,96 för de simulerade arbetena. Medelvärdet av absoluta differensen mellan sensorer och OTS var givet i percentiler (10:e, 50:e och 90:e). Det största spannet för 50:e percentilen gavs vid 140 BPM (18,3 ± 24,6) och det minsta spannet vid 40 BPM (3,5 ± 4,7). Trots att det fanns mindre differenser mellan metodernas mätningar av vinkelhastighet, anser vi att IMU-sensorer har potential att användas för att mäta vinkelhastigheter hos handledens och med vidare utveckling kan den nuvarande differensen minimeras. / Musculoskeletal disorders (MSDs) are increasingly frequent amongst workers and there is a clear connection between work injuries and wrist angular velocities. One of the biggest issues therefore is the currently limited availability of means to measure these angular velocities. The aim of this study is to validate the usability of the IMU sensors to measure angular velocities. This is done by comparing the data from the IMU:s with the data obtained with the optical motion tracking system (OTS), which is considered gold standard within this field of studies. An experiment consisting of eight exercises was conducted: three standard movements (flexion and rotation in the pace 40, 90 and 140 repetitions per minute) and four simulated practical work tasks (painting, folding paper, computer exercise and using a hairdryer). The limits of agreement for the standard movements (10 subjects) were -31,8 degrees/s and 34,2 degrees/s, whereas for the simulated practical work tasks they were -35,1 degrees/s and 28,2 degrees/s. The lowest mean value of the root mean square deviation (RMSD) value was 15,7 degrees/s which represents the 40 BPM task whilst the highest mean value was 93,9 degrees/s which correspond to the painting task. The mean value of the correlation coefficients between the IMU:s and the OTS ranged between 0,97 and 0,42 and the correlation coefficient between the subjects 50:th percentiles of the angular velocity, was 0,95 for the standard movements whilst for the practical work tasks it was 0,96. The mean value of the absolute difference between the sensors and the OTS was given in percentiles (10th, 50th and 90th). The largest range within the 50th percentile occurred during the 140 BPM task (18,3 ± 24,6) and the smallest range during the 40 BPM task (3,5 ± 4,7). Although the measured angular velocities vary to a certain extent between the two methods, we conclude that the IMU sensors present the potential to work as measuring units for wrist angular velocities and with further development the current differences can be minimized. / Forte dnr: 2017-01209 "Enkel och tideffektiv metod att mät, analysera och presentera biomekaniskbelastning för hand-handled"

This thesis investigates the relation between the day-ahead electricity market prices and the electricity production in the Nordic synchronous area of the European electric power system by looking into the market data ranging from 2015 to the current time. The increasing penetration of variable renewable energy sources, coupled with the deeper electrification in various sectors of the economy, has led to a higher volatility in the market, e.g. in the market prices. Since all power plant owners plan their production depending on prices, price forecasts, availability, it is necessary to better understand the relation between price signals and the production variations. Firstly, balancing contributions, considered as a suitable tool, are found unfit to apply to this research. Secondly, spectral analysis is used to highlight frequencies in the signals, leading to the determination of three time scales of variations: daily, two-weekly and yearly. It is used to define three timehorizons which are used to apply different mathematical tools on the market data. Thirdly, the correlation coefficient between a type of production and the day-ahead prices assesses the linearity of their respective variations. Lastly, the relative market value of the production gives insight into the , e.g. with regard to flexibility. Results of this research show that the correlation between the day-ahead prices and the production depends on the time-horizon, the production type, as well as the area. E.g., if SE2’s and SE1’s hydro production are highly correlated to prices in the daily and two-weekly patterns, the former has not enough storage to follow prices on the yearly horizon, while the latter can, due to its bigger reservoirs. Results also show that wind power is one of the drivers of the day-ahead prices, especially in the two-weekly time horizon. The increasing share of wind power will hence lead in more price variations as well as lower average price levels.. This study aims to provide insights to the plant owners with flexibility possibility on how to face those future challenges. / Detta examensarbete undersöker sambandet mellan day-ahead-priser på elmarknaden och elproduktion i den nordiska synkrona delen av det europeiska elsystemet. Analysen bygger på data mellan 2015 och maj 2021. I och med att andelen väderberoende förnybara energikällor ökar samtidigt som olika sektorer elektrifieras har elmarknaden och elpriserna blivit mer volatila. Den volatiliteten behöver elproducenter förhålla sig till när de planerar sin produktion beroende på elpriser, elprisprognoser, tillgänglighet m.m. och därför är det avgörande att belysa förhållandet mellan prissignaler och anpassning av produktionsnivåer. Arbetet inkluderar olika steg: Först undersöktes balansbidrag och det kunde visas att detta mått inte lämpar sig för att beskriva sambandet mellan produktion och elpriser. Sedan gjordes en spektralanalys för att identifiera de grundläggande variationerna: dygns-, tvåveckors- och årsvariationer. Baserad på dem specificerades tre tidshorisonter som olika matematiska mått utvärderas på. Ett sådant mått är korrelationskoefficienter som användes för att beskriva sambandet mellan produktionsdata per kraftslag och elpriser på ett linjärt sätt. Slutligen användes relativa marknadsvärden på samma sätt för att kunna undersöka olika kraftslags karakteristik och få inblick i deras flexibilitet samt körsättet. Resultaten visar att korrelationen mellan day-ahead-priser och produktion beror påtidshorisonten, kraftslag och prisområde. Till exempel är vattenkraften i norra Sverige (SE1 och SE2) starkt korrelerad med elpriserna på dyngs- och tvåveckorsnivå medan korrelationen på årsnivå är starkare för SE1 eftersom vattenmagasin i SE1 har större reglerutrymme på den långa tidshorisonten än magasinen i SE2. Resultaten visar dessutom att vindkraften är den drivande faktorn för elprisvariationerna, särskilt när det gäller tvåveckorshorisonten. Vindkraften kommer öka prisvariationerna och samtidigt sänka prisnivån. Målet med examensarbetet är att få mer inblick i kraftslagens flexibilitet och därmed öka förståelsen för framtida utmaningar.

The evaluation of shoulder abduction and flexion strength is important in the rehabilitation after rotator cuff tear. The purpose of this work is to assess the intra and inter-rater reliability of measurement data from an isokinetic dynamometer used to evaluate shoulder abduction and flexion strength, with the aim to identify sources of measurement errors and suggest improvements. The measurement data was collected by a research group at Karolinska Institute and contained load and torque data from thirteen healthy subjects in the ages of 25 to 87 years. The measurements were carried out on two occasions, one week apart. Systematic differences between occasions are analyzed using the Shapiro Wilk test, the paired t-test, and Wilcoxon signed rank test. The agreement of the measurements is analyzed quantitatively using the coefficient of variation and the Bland Altman plot, and quantitively, using the intraclass correlation coefficient. A significant systematic difference in shoulder abduction and flexion load measurements was found, and the recommendation to prevent this is that components should be calibrated in a standardized way. The measurements showed varying reliability within and between measurement occasions and that after familiarization with the isokinetic dynamometer, repeatability improved. The findings indicate a need of a standardized protocol for patient education and placement. Measurements from the position sensor contributed to more random torque values. To improve the repeatability in measurements from the position sensor, axis of rotation should be kept aligned. An increasing variability in measurements with increasing load and torque was found. The recommendation is to use a preload for patients using more force in the movement, to make sure a preset speed is not exceeded, which contributes to more reliable measurements. / Utvärderingen av axelabduktion och flexionsstyrka är viktig i rehabiliteringen efter skada i axelleden. Syftet med det här arbetet är att bedöma intra- och interbedömartillförlitligheten hos mätdata från en isokinetisk dynamometer som används för att utvärdera axelabduktion och flexionsstyrka, med syftet att identifiera källor till mätfel och föreslå förbättringar. Mätdatat samlades in av en forskargrupp vid Karolinska Institutet och innehöll belastnings- och vridmomentdata från tretton friska försökspersoner i åldrarna 25 till 87 år. Mätningarna utfördes vid två tillfällen med en veckas mellanrum. Systematiska skillnader mellan tillfällena analyseras med Shapiro Wilk-testet, det parade t-testet och Wilcoxon signed rank test. Mätningarnas överensstämmelse analyseras kvantitativt med hjälp av variationskoefficienten och Bland Altman-diagrammet, samt kvalitativt med hjälp av intraklasskorrelationskoefficienten. En signifikant systematisk skillnad i axelabduktion och flexionsbelastningsmätningar hittades, och rekommendationen för att förhindra detta är att komponenter bör kalibreras på ett standardiserat sätt. Mätningarna visade på en varierande tillförlitlighet inom och mellan mättillfällen och att efter bekantskap med den isokinetiska dynamometern, förbättrades repeterbarheten. Slutsatserna indikerar ett behov av ett standardiserat protokoll för patientutbildning och placering. Mätningar från positionssensorn bidrog till mer slumpmässiga vridmomentvärden. För att förbättra repeterbarheten i mätningar från positionssensorn bör rotationsaxeln hållas i linje. En ökande variation mellan mättillfällen med ökande belastning och vridmoment hittades. Rekommendationen är att använda en förspänning för patienter som använder mer kraft i rörelsen, för att säkerställa att en förinställd hastighet inte överskrids, vilket bidrar till mer tillförlitliga mätningar.

Reading and mathematics are two essential subjects for academic success and cognitive development. Several studies show a correlation between the reading ability and mathematical ability of pupils (Korpershoek et al., 2015; Ní Ríordáin &amp; O’Donoghue, 2009; Reikerås, 2006; Walker et al., 2008). The didactical part of this thesis presents a study investigating a correlation between reading ability and mathematical ability among pupils in upper secondary schools in Sweden. This study collaborated with Lexplore AB to use machine learning and eye-tracking to measure reading ability. Mathematical ability was measured with Mathematics 1c grades and Stockholmsprovet, which is a diagnostic mathematics test. Although no correlation was found, there are several insights about selection and measures following the result that may improve future studies on the subject. This thesis finds that the result could have been affected by a biased selection of the participants. This thesis also suggests that the measure through machine learning and eye-tracking used in the study may not fully capture the concept of reading ability as defined in previous studies. The technological aspect of this thesis focuses on modifying and improving the model used to calculate users’ reading ability scores. As the model’s estimation tends to plateau after the fifth year of compulsory school, the study aims to maintain the same level of progression observed before this point. Previous research indicates that silent reading, being unconstrained by vocalization, is faster than reading aloud. To address this progression flattening, a grid search algorithm was employed to adjust hyperparameters and assign appropriate weight to silent and aloud reading. The findings emphasize that reading aloud should be prioritized in the weighted average and the corresponding hyperparameters adjusted accordingly. Furthermore, gathering more data for older pupils can improve the machine learning model by accounting for individual reading strategies. Introducing different word complexity factors can also enhance the model’s performance. / Läsning och matematik är två avgörande ämnen för akademisk framgång och kognitiv utveckling. Flera studier visar på ett samband mellan elevers läsförmåga och matematiska förmåga (Korpershoek et al., 2015; Ní Ríordáin &amp; O’Donoghue, 2009; Reikerås, 2006; Walker et al., 2008). Den didaktiska delen av denna rapport presenterar en studie som undersöker sambandet mellan läsförmåga och matematisk förmåga hos elever på gymnasiet i Sverige. Studien samarbetade med Lexplore AB för att använda maskininlärning och ögonspårning för att mäta läsförmåga. Matematisk förmåga mättes genom matematikbetyg och Stockholms provet, som är ett diagnostiskt matematiktest. Trotsatt inget samband hittades uppges insikter om urvalet och åtgärder som kan förbättra framtida studier i ämnet. Rapporten konstaterar att resultatet kan ha påverkats avett sned vridet urval av deltagare. Dessutom föreslår rapporten att mätningen genom maskininlärning och ögonspårning som användes i studien kanske inte helt fångar upp begreppet läsförmåga som används i tidigare studier. Teknikdelen av denna rapport fokuserar på att modifiera och förbättra modellen som används för att beräkna användarnas läsförmågepoäng. Eftersom modellens uppskattning tenderar att avplattas efter femte året i grundskola, syftar studien till att bibehålla samma nivå av progression som observerats före denna punkt. Tidigare forskning indikerar att tyst läsning, som inte begränsas av att uttala orden, är snabbare än högläsning. För att adressera denna avplattning av progression användes en rutnätssöknings-algoritm för att justera hyperparametrar och tilldela rätt viktning åt tyst läsning. Resultaten betonar att högläsning bör prioriteras i viktade medelvärdet och att motsvarande justeringar av hyperparametrar bör implementeras. Dessutom kan insamling av mer data för äldre elever förbättra maskininlärningsmodellen genom att ta hänsyn till individuella lässtrategier. Införandet av olika faktorer för textkomplexitet kan också förbättra modellens prestanda.