<p>Version:1.0 StartHTML:0000000178 EndHTML:0000005278 StartFragment:0000002640 EndFragment:0000005242 SourceURL:file://localhost/Volumes/NAMNLOS/Examensarbete%20kortisol.doc</p><p>Föreliggande studie syftar till att försöka utläsa skillnader mellan två olika perioder då den personliga stressfaktorn upplevs vara olika intensiv. Undersökningen syftar även till att studera huruvida den mänskliga kortisolutsöndringens diurnala upp - och ned gångar följer en intraindividuell stabilitet av CAR (cortisol awakening responce). Detta skulle innebära ett upprepande mönster av kortisolkoncentrationens magnitud och mätvärde inom varje individ från dag till dag, vid uppvaknandet och 30 minuter efter.</p><p>Undersökningen har genomförts som en pilotstudie där en försökspersons kortisolkoncentration i saliv har mätts genom enzymkopplad immunabsorberande analys (ELISA). För att jämföra mätserierna inom de olika perioderna med varandra har även en variationsanalys av typen Analysis of variance (ANOVA) utförts med hjälp av programvaran SPSS. Då provernas mätvärde har analyserats och jämförts med varandra har ett resultat kunnat fastställas.</p><p>Eftersom utsöndringen av den individuella kortisolkoncentrationen lätt påverkas av omgivningsfaktorer användes endast en försöksperson, författaren, vilket underlättade en detaljerad analys där observation av påverkande faktorer lätt kunde tas med i beräkningen för att fastställa ett tillförlitligt resultat. Försökspersonen, kvinna 21 år, utförde 6 provtagningar under två perioder som upplevdes ha olika hög stressfaktor. Perioderna innehöll två arbetsdagar. Parallellt med provtagningen fördes noggranna dagboksanteckningar för att underlätta analyseringsarbetet.</p><p>Resultatet uppvisar en intraindividuell stabilitet av CAR hos försökspersonen. Studien visar även en skillnad mellan de två perioderna genom en högre procentuell ökning av CAR under den period då stressfaktorn upplevdes som mer intensiv.</p><p>Den tydliga skillnaden av kortisolkoncentrationens mätvärde mellan de olika dagarna indikerar även att livsstil, fysisk aktivitet och drömmar kan påverka utseendet av kortisolkoncentrationskurvans diurnala upp – och nedgångar.</p>

Version:1.0 StartHTML:0000000178 EndHTML:0000005278 StartFragment:0000002640 EndFragment:0000005242 SourceURL:file://localhost/Volumes/NAMNLOS/Examensarbete%20kortisol.doc Föreliggande studie syftar till att försöka utläsa skillnader mellan två olika perioder då den personliga stressfaktorn upplevs vara olika intensiv. Undersökningen syftar även till att studera huruvida den mänskliga kortisolutsöndringens diurnala upp - och ned gångar följer en intraindividuell stabilitet av CAR (cortisol awakening responce). Detta skulle innebära ett upprepande mönster av kortisolkoncentrationens magnitud och mätvärde inom varje individ från dag till dag, vid uppvaknandet och 30 minuter efter. Undersökningen har genomförts som en pilotstudie där en försökspersons kortisolkoncentration i saliv har mätts genom enzymkopplad immunabsorberande analys (ELISA). För att jämföra mätserierna inom de olika perioderna med varandra har även en variationsanalys av typen Analysis of variance (ANOVA) utförts med hjälp av programvaran SPSS. Då provernas mätvärde har analyserats och jämförts med varandra har ett resultat kunnat fastställas. Eftersom utsöndringen av den individuella kortisolkoncentrationen lätt påverkas av omgivningsfaktorer användes endast en försöksperson, författaren, vilket underlättade en detaljerad analys där observation av påverkande faktorer lätt kunde tas med i beräkningen för att fastställa ett tillförlitligt resultat. Försökspersonen, kvinna 21 år, utförde 6 provtagningar under två perioder som upplevdes ha olika hög stressfaktor. Perioderna innehöll två arbetsdagar. Parallellt med provtagningen fördes noggranna dagboksanteckningar för att underlätta analyseringsarbetet. Resultatet uppvisar en intraindividuell stabilitet av CAR hos försökspersonen. Studien visar även en skillnad mellan de två perioderna genom en högre procentuell ökning av CAR under den period då stressfaktorn upplevdes som mer intensiv. Den tydliga skillnaden av kortisolkoncentrationens mätvärde mellan de olika dagarna indikerar även att livsstil, fysisk aktivitet och drömmar kan påverka utseendet av kortisolkoncentrationskurvans diurnala upp – och nedgångar.

This literature study is about rehoming of dogs, the focus is on investigating the reason why dog get rehomed, what behavioral problems that can occur when the dog is rehomed and how to work with these problems. The study concluded that the main reasons for a dog to be rehomed are behavioral problems in the dog, health problems concerning the owners, changed living conditions and lack of time. More reasons can also contribute, and these are also discussed. Additional behavioral problems that can occur when the dog is left in a shelter include separation anxiety and stress-related behavioral problems. This study describes the stress reaction and how the stress reaction looks and work and how the stress hormone cortisol can be used measuring stress levels in the short and long term.  For the last part of the study, the study concluded how a person can work with the dog´s behavioural problems. According to research, positive reinforcement is the best method to use when training dogs. This type of trainings method strengthens the relationship between the dog and the owner and thus reduces the risk of a dog being rehomed. The study also concluded that training methods that use aversive methods can make the dog stressed, make the dog feel anxious and lead to that the dog start expressing aggressive behaviour.

Bakgrund: Demens drabbar en stor del av den äldre befolkningen och antalet insjuknade väntas stadigt stiga. Det finns i dagsläget ingen sjukdomsbotande behandling och etiologin är oklar. Hypotalamus-hypofys-binjurebark (HPA)-axeln är ett neuroendokrint system som aktiveras vid exponering för endo- respektive exogena stressorer. Aktivering leder till frisättning av glukokortikoider från binjurebarken. Cirkulerande glukokortikoider (kortisol) påverkar kognitiva funktioner och verkar ha effekt på plasticiteten vid hippocampus, som är en region viktig för minnesfunktioner. Förhöjda kortisolhalter har korrelerats med snabbare kognitiv nedgång och pågående Alzheimers sjukdom. HPA-axeldysfunktion och förhöjda kortisolhalter har föreslagits vara en möjlig bidragande orsak till kognitiv funktionsnedsättning och demens. Syfte: Undersöka om HPA-axeldysfunktion med förhöjda kortisolhalter bidrar till demensutveckling. Metod: Systematisk litteratursökning med på förhand implementerade inklusions- respektive exklusionskriterier. Sökningar utfördes på databaserna Pubmed och Web of Science med sökorden ”dementia”, ”Alzheimer’s”, ”longitudinal”, ”cortisol”. Resultat: Av sex granskade artiklar kunde fem korrelera förhöjda kortisolhalter med senare nedsatt kognitiv förmåga eller demens. Resultaten varierade beroende på vilka effektvariabler som användes i samband med analys. Slutsats: Inkluderade studier uppvisade viss ökad förekomst av HPA-axeldysfunktion och förhöjda kortisolhalter i samband med senare demens eller kognitiv funktionsnedsättning. Det går dock inte att utesluta att förhöjda kortisolhalter orsakas av patofysiologiska förändringar i samband med det begynnande sjukdomsförloppet. / Background: Dementia affects a large part of the elderly population, and the incidence is expected to keep rising. However, there is no available disease-curing treatment nor is the etiology yet fully understood. The hypothalamus-pituitary-adrenal (HPA) axis is a neuroendocrine system that is activated under exposure to endo- and/or exogenous stressors. Activation leads to the release of glucocorticoids from the adrenal cortex. Circulating glucocorticoids (cortisol) affects cognitive functions including hippocampal plasticity. Elevated cortisol levels have been associated with ongoing Alzheimer’s disease and a more rapid cognitive decline. Thus, HPA axis dysfunction with elevated cortisol levels have been suggested as a possible contributor to cognitive impairment and dementia. Objective: To investigate if HPA axis dysfunction and elevated cortisol levels are a contributing cause of dementia. Method: Systematic literature search with pre-implemented inclusion and exclusion criteria. Searches were carried out on Pubmed and Web of Science using the words "dementia", "Alzheimer's", "longitudinal", "cortisol". Results: Associations between elevated cortisol levels and later cognitive decline or dementia was made in five out of six reviewed studies. The results varied depending on the effect variables used in connection with the analysis. Conclusion: Reviewed studies showed some degree of associations between high cortisol levels and later cognitive decline or dementia. It is however impossible to rule out the possibility of elevated cortisol levels as part of the initial disease progression, rather than a cause of disease.

Bakgrund: Stress samt stressrelaterad psykisk ohälsa ökar i samhället och det är viktigt att finna alternativ som bromsar utvecklingen. Stress är ett normalt fysiologiskt tillstånd men under längre tid utan återhämtning kan stress leda till psykisk ohälsa. Yogastudier har visat en stressreducerande effekt på humör och yoga har blivit ett populärt alternativ för att minska upplevda stressymptom. Det kan därför vara intressant att studera bakomliggande mekanismer till upplevd stressreducering. Hormonet kortisol ökar vid stress. Kanske har yoga stressreducerande effekt via sänkning av hormonet. Syfte: Studiens syfte är att studera om upplevd stressreducering vid yogautövande har ett samband med sänkta kortisolnivåer hos friska vuxna individer. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes på artiklar publicerade 2009-2018. Artiklarna söktes upp i PubMed samt Web of Science. Resultat: Nio studier granskades (sju experimentella och två observationsstudier). Sex studier visade helt eller delvis sänkt kortisolnivå. En experimentell samt två observationsstudier visade inte signifikant lägre kortisolnivåer. Delvis förbättrat humör och kognitiv förmåga sågs i studierna. Slutsats: Sänkta kortisolnivåer vid yogautövande sågs. Dock fanns studier som inte visade minskade kortisolnivåer och studierna har brister som sänker bevisstyrkan. Bättre studier behövs för att kunna fastställa ett samband. / Background: Stress and stress-related mental illness is increasing in our society and it is important to find options to slow down the development. Stress is a normal physical condition but for a long time without recovery stress can lead to mental illness. Yoga studies have shown a stress-reducing effect on mood and yoga has become a popular option to reduce perceived stress symptoms. Therefore it can be interesting to study underlying mechanisms for perceived stress reduction. The hormone cortisol increases during stress. Perhaps yoga has a stress-reducing effect through decreasing the hormone. Aims: The aim of the study is to exam whether perceived stress reduction in yoga practice is related to lowered cortisol levels in healthy adults. Methods: A systematic literature study was carried out on articles published in 2009-2018. The articles were searched in PubMed and Web of Science. Results: Nine studies were reviewed (seven experimental and two observations studies). Six studies showed complete or partial reduction of cortisol levels. An experimental and two observation studies did not show significantly lower cortisol levels. Partially improved mood and cognitive ability were seen. Conclusions: Decreased cortisol levels in yoga practice were observed. However, there were studies that did not show decreased cortisol levels and the studies have shortcomings that lower the strength of evidence. Better studies are needed to establish a relationship.

Att avsluta sin föräldraledighet och låta sitt barn börja på förskolan kan väcka mycket känslor. Då förälderns trygghet påverkar barnet är det centralt att både föräldrar och barn får det stöd de behöver under inskolningen. Det finns framför allt två inskolningsmetoder, den traditionella och den föräldraaktiva. Genom observationer och sökning av forskning inom området har vi studerat och analyserat den föräldraaktiva inskolningsmetoden. Barns samspel med sin omgivning och pedagogernas tillvägagångssätt och hantering av inskolning samt miljöns påverkan har stått i fokus för vår studie. De teoretiska perspektiv som vår undersökning bygger på är huvudsakligen anknytningsteori, där Trygghetscirkeln ligger som grund för analys av barnens beteende och omsorgsetik som grund för pedagogernas agerande.Resultatet för vår studie visade att Trygghetscirkeln kunde läsas av under alla de tre inskolningar vi observerade oavsett ålder eller tidigare erfarenhet av förskola. De barn som deltog i vår undersökning var nyfikna och utforskande omgivningen, först tillsammans med sin förälder och sedan själva. Under det egna utforskandet återvände barnet till sin förälder för en kram eller lite lek för att sedan utforska vidare, men redan efter ett par dagar skedde återkopplingen mellan barnet och vårdnadshavaren endast med ett leende eller bara en bekräftande blick. Detta tolkade vi som att föräldern bekräftade att hen vara närvarande och fanns där för sitt barn om barnet skulle behöva hjälp med något. Undersökningen visade att pedagogernas handlande var av stor betydelse. När en pedagog var närvarande och bekräftade ett barns behov kunde vi se att barnet visade anknytningsbeteenden gentemot pedagogen. Vi kunde även se att pedagogernas förhållningssätt påverkade föräldrarna till de barn som skolades in, på så sätt att även föräldrarna var i behov av omsorg och bekräftelse. Detta för att kunna känna den trygghet som krävs för att barnet ska påverkas positivt. När pedagogerna erbjöd föräldrarna ett lyhört samspel och lugna dialoger kunde vi tolka dem som mer bekväma i verksamheten vilket i sin tur, enligt vår tolkning ledde till att barnen kändes mer ivriga att utforska omgivningen. Även miljön hade i vår studie en stor påverkan på barnens inskolningsprocess för att kunna erbjuda inkludering och bidra till en gemenskap.

Bakgrund: Återhämtning och hälsosamma val har visat sig vara viktiga faktorer för att ha ett naturligt motstånd mot stress. När kroppen utsätts för en stressor skapas det en stressreaktion och kortisol frisätts som i sin tur kan påverka kroppen kort och långsiktigt. Kortisolfrisättningen sker både vid fysiologisk och psykologisk stress. Militärer övar ofta i realistiska scenarier för att bygga ett motstånd för stress och ha förutsättningar att klara av verkliga händelser. Under övningarna utsätts militärerna för både fysiologisk och psykologisk stress under längre perioder. Efter övningarna behöver kroppen återhämtas för att återuppbyggas. Återhämtning är därmed en viktig faktor för kroppen.Syfte: Syftet med studien var att kartlägga vad som fanns dokumenterat om sambanden mellan kortisolnivåer, stress och återhämtning för militärer i fältövning.Metod: En allmän litteraturstudie med ett beskrivande förhållningssätt utfördes. Fyra olika databaser genomsöktes och nio kvantitativa artiklar hittades som var relevanta för studien. En kvantitativ innehållsanalys gjordes och ett beskrivande resultat skapades utifrån de artiklar som hittades.Resultat: Analysen av de inkluderade artiklarna utmynnade i svar på tre frågor om återhämtningens roll i militär kontext. Få studier hittades och i urvalet av artiklarna påträffades en studie där kortisolnivåer samt återhämtningsperioden skiljde sig mellan kvinnor och män. Efter fältövning och en återhämtning på 72 timmar var männens kortisolvärden tillbaka till basalnivå, medan kvinnornas kortisolnivåer förblev förhöjda i över två veckor.Slutsats: I litteraturstudien framkom det att kortisolnivåerna både ökar och minskar hos yrkesverksamma inom det militära då de utsätts för extrema fältövningar med för lite återhämtning för att kortisolnivåerna ska återgå till basalnivåer. Beroende på hur extrem övningen varit bör militärer få om en återhämtningsperiod som varar alltifrån 24 timmar till över två veckor / Background: Recovery and healthy choices have been shown to be an important factor in having a natural resilience to stress. When the body is exposed to a stressor, a stress reaction is created and cortisol is released, which in turn can affect the body in short and long term. Cortisol is produced during both physiological and psychological stress. Soldiers often practice in realistic scenarios to build a resistance to stress and getting the tools to cope with real events. During the exercises, the military is exposed to both physiological and psychological stress for extended periods and after the exercises the body needs to recover to rebuild. Recovery is thus an important factor for the soldier.Aim: The aim was to investigate the scientific evidence that is documented about cortisol levels and recovery time among the military.Method: A literature review with a descriptive design was performed. Four different databases were searched, and nine quantitative articles related to the topic were found.Results: The analysis of the data in the included articles answered three questions regarding the role of recovery in the military context. Three studies were found about the chosen topic, within these studies there was one study that showed that the cortisol levels and recovery time differed between men and women. It showed that 72 hours after field exercise men’s cortisol levels had returned to basal levels while women's cortisol levels remained increased for over two weeks.Conclusion: The literature review showed that cortisol levels both increase and decrease in military professionals as they are exposed to extreme field exercises with too little recovery for cortisol levels to return to basal levels. Depending on how extreme the exercise has been, the military should have a recovery period that lasts from 24 hours to two weeks.

Stress innebär en del komplexa reaktioner som sker i kroppen exempelvis en ökning av fysiologiska, psykologiska och beteendemässiga försvarsberedskaper. Stress innefattar bland annat en ökning av kortisol respektive dehydroepiandrosteron (DHEA) vid stress. Denna höjning är en följd av aktiveringen av hypotalamus-hypofys-binjureaxeln. Både kortisol och DHEA produceras av binjurebarken. Kortisols främsta funktion är att verka som ett kraftfullt antiinflammatoriskt hormon. Medan DHEA har funktionen att omvandlas till testosteron hos män och östrogen hos kvinnor. Båda hormonerna påverkas av dygnsvariationen och är vanligtvis på högsta nivå på morgonen och därefter gradvis sänks. Syftet med denna studie var att kartlägga studenters stressnivåer under pågående kurs och vid tentamenstillfälle genom att mäta nivåerna av stressmarkörerna kortisol och DHEA samt genom en enkätundersökning. Fjorton stycken frivilliga studenter lämnade självtagna salivprover vid två olika tillfällen tillsammans med ett frågeformulär om deras olika stressupplevelser. Kortisol och DHEA som är stressmarkörersnivåer analyserades i salivproverna via kompetetiv ELISA. Resultaten från stressmarkörersnivåer vid pågående kurs och vid tentamenstillfälle jämfördes och kopplades till samtliga svar från enkätundersökningen. Resultatet visade ökade DHEA-nivåer för majoriteten av studenterna innan tentamenstillfället (under kursens gång) medan ökade kortisolnivåer visades för majoriteten vid tentamenstillfälle för båda könen. Resultaten gjorde inga samband mellan stressmarkörernas nivåer och stressgraden bland studenterna. Ingen korrelation mellan markörerna kortisol och DHEA kunde hittas enligt resultatet. / Stress involves a number of complex reactions that take place in the body for example an increase in physiological, psychological and behavioural defence preparations. Stress includes, among other things, an increase in cortisol and dehydroepiandrosterone (DHEA) during stress. This elevation is a consequence of the activation of the hypothalamic-pituitary-adrenal axis. Both cortisol and DHEA are produced by the adrenal cortex. Cortisol's main function is to act as a powerful anti-inflammatory hormone. While DHEA has the function of converting to testosterone in men and oestrogen in women. Both hormones are affected by the diurnal variation and are usually at their highest level in the morning and then gradually decrease. The purpose of this study was to map students' stress levels during an ongoing course and at examination time by measuring the levels of the stress markers cortisol and DHEA as well as through a survey. Fourteen volunteer students provided self-taken saliva samples on two different occasions together with a questionnaire about their various stress experiences. Cortisol and DHEA which are stress marker levels were analysed in the saliva samples via competitive ELISA. The results from the stress marker levels during the ongoing course and at the time of the exam were compared and linked to all answers from the survey. The result showed increased DHEA-levels for the majority of students before the exam (during the course), while increased cortisol levels were shown for the majority at the time of the exam for both sexes. The results made no connections between the levels of the stress markers and the degree of stress among the students. No correlation between the markers cortisol and DHEA could be found according to the results.

Wihania somnifera L. (Dunal) är en ört med rötter inom den ayurvediska medicinen och dess användning sträcker sig nästan 3000 år tillbaka i tiden. Den kallas även ashwagandha och har fått ökad uppmärksamhet för sina potentiella hälsofördelar. Den anses vara en adaptogen med förmåga att hjälpa kroppen att hantera stress och främja återhämtning, tack vare sina huvudsakliga aktiva föreningar, withanolider. Traditionellt har ashwagandha använts för att lindra stress och främja välbefinnande. Kortisol är ett stresshormon frisatt av binjurarna, som spelar en avgörande roll i kroppens stressrespons. Kronisk exponering för höga nivåer av kortisol kan leda till negativa hälsokonsekvenser. Därför syftade detta litteraturarbete till att undersöka ashwagandhas potentiella effekter på kortisolnivåerna hos människor. Detta undersöktes genom en litteraturanalys av fyra randomiserade, dubbelblinda, placebokontrollerade studier som hittades genom databasen PubMed. Studie 1 visade en signifikant minskning av kortisolnivåerna med 23% hos deltagare som behandlades med ashwagandha jämfört med placebogruppen under en 60-dagarsperiod. Liknande resultat observerades i studie 2, där deltagare som fick ashwagandha visade signifikant minskning av kortisolnivåerna med 22,2% jämfört med placebogruppen under en 8-veckorsperiod. I studie 3 fanns en tendens till minskade kortisolnivåer med 7,8% hos deltagare som behandlades med ashwagandha, även om skillnaden inte var statistiskt signifikant jämfört med placebogruppen. I studie 4 observerades en betydande minskning av morgonkortisolnivåer med 10,9% och eftermiddagskortisolnivåer med 17,1% hos deltagare som fick ashwagandha under 60 dagar. Men när vi jämförde med placebogruppen var endast minskningen av morgonkortisolnivåerna statistiskt signifikant, medan skillnaden i eftermiddagskortisolnivåer inte var signifikant. Sammanfattningsvis tyder resultaten från dessa studier på att ashwagandha kan vara en effektiv metod för att minska kortisolnivåerna hos vuxna individer som upplever olika former av stress. Vidare forskning behövs för att utforska ashwagandhas effekter på olika befolkningsgrupper och deras unika stressprofiler. Längre studier med större populationer krävs också för att fastställa dess säkerhet och effektivitet. / Withania somnifera L. (Dunal), commonly known as ashwagandha, is an herb with roots in ayurvedic medicine dating back almost 3000 years, and it has garnered increased attention for its potential health benefits. It is considered an adaptogen, capable of assisting the body in managing stress and promoting recovery, due to its main active compounds, the withanolides. Traditionally, ashwagandha has been used to alleviate stress and promote well-being. Cortisol, a stress hormone released by the adrenal glands, plays a crucial role in the body's stress response. Chronic exposure to high levels of cortisol can lead to negative health consequences. Therefore, the aim of this literature review was to investigate ashwagandha's potential effects on the cortisol levels in humans. This was examined through the analysis of four randomized, double-blind, placebo-controlled studies found through the PubMed database. Study 1 showed a significant reduction in cortisol levels with 23% in participants treated with ashwagandha, compared to the placebo group over a 60-day period. Similar results were observed in study 2, where participants receiving ashwagandha exhibited decreased cortisol levels with 22,2% compared to the placebo group over an 8-week period. Study 3 indicated a trend towards decreased cortisol levels with 7,8% in participants treated with ashwagandha, although a reduction was detected the difference was not significant compared to the placebo group. In study 4, a significant decrease in morning cortisol levels by 10.9% and afternoon cortisol levels by 17.1% was observed in participants who received ashwagandha for 60 days. However, when compared to the placebo group, only the decrease in morning cortisol levels was statistically significant, while the difference in afternoon cortisol levels was not significant. In conclusion, the results of these studies suggested that ashwagandha may be an effective method for reducing cortisol levels in adult individuals experiencing various forms of stress. Further research is needed to explore ashwagandha's effects on different population groups and their unique stress profiles. Longer studies with larger populations are also required to establish its safety and effectiveness.

Motivation: C-reactive protein (hs-CRP) and other risk factors such as cortisol and obesity in the diagnosis of cardiovascular dysfunction (CVD) in African and Caucasian women has become increasingly imperative when one considers the escalation of hypertension among these groups. Recent studies have explored some aspects of these risk factors and the roles that they play within hypertension and possible future risk for cardiovascular disease. Hs-CRP has been associated with the increased prevalence of hypertension and obesity. Cortisol per se has also been linked with the development of both hypertension and the hypothalamic-pituitary adrenal cortex (HPA) response. Nevertheless, the exact mechanism remains rather uncertain due to conflicting outcomes of research within different ethnic groups. Several recent investigations have, however, linked hypocortisolism with both urbanisation and a subsequent increased likelihood of hypertension within African women as they have presented increased vascular blood pressure responses. Conversely, Caucasian women have displayed an increased central cardiac reactivity. The lack of data regarding the relationship between the above-mentioned parameters within both African and Caucasian women serves as the motivation for conducting this study. Objective: To investigate hs-CRP, cortisol and hypertension as contributors to the increased likelihood of cardiovascular dysfunction in both African and Caucasian women within South Africa. hs-CRP use this through whole document please Methodology: The manuscript presented in Chapter 2 has been compiled using data obtained from the POWIRS (Profiles of Obese Women with Insulin Resistance Syndrome) study. Apparently healthy African (N=102) and Caucasian (N=115) women, matched for age and body mass index, were recruited from the North-West Province of South Africa for participation within this study. Subjects were divided into normotensive (NT) and hypertensive (HT) groups according to the mean resting cardiovascular values that were taken using a Finometer device. High-sensitivity C-reactive protein (hs-CRP) and cortisol blood serum values were determined by immunochemistry and ELISA analyses. Significant differences within each ethnic group and between each of the groups (NT and HT) were determined by analysis of covariance (ANCOVA), for anthropometric, cardiovascular, hs-CRP and cortisol variables, while adjusting for cardiovascular covariates (age, smoking and alcohol consumption). Partial correlations analyses were used to examine the relationship between hs-CRP, cortisol, anthropometric and cardiovascular parameters adjusting for cardiovascular covariates. Logistic regression analyses was used within each ethnic group to determine the relationship between anthropometric, cardiovascular, hs-CRP and cortisol as independent variables and hypertension as dependent variable. This study was approved by the Ethics Committee of the North-West University and all subjects gave informed consent in writing. For a more detailed description of the subjects, study design and analytical procedures please refer to the Materials and Methods section within Chapter 2 of this dissertation. Results and Conclusion: Both ethnic groups presented higher hs-CRP and lower cortisol levels compared to normal values. Lower waist circumference (WC) and cortisol as well as higher blood pressure (BP) and vascular values were evident in Africans compared to Caucasians. Both HT ethnic groups were older and more visceral obese compared to their NT counterparts. HT Caucasians indicated higher central adrenergic responses whilst HT Africans showed vascular adrenergicresponses. Only NT Africans had lower cortisol values than NT Caucasians but the Africans (NT and HT) responded with higher diastolic blood pressure responses compared to their Caucasian counterparts. Moreover, hs-CRP within African women significantly correlated with all BP and obesity variables whilst hs-CRP only associated with stroke volume (SV) and compliance (Cw) within HT Caucasian women. Cortisol in both ethnic groups was strongly associated with vascular BP responses. Only BP contributed to the higher prevalence of HT in both ethnic groups. In conclusion, these results suggest the possible diverse roles of HPA axis dysregulation associated with higher inflammatory responses. This happens in conjunction with cardiac and vascular responses within more obese Caucasian and especially African women, respectively. / MSc (Physiology), North-West University, Potchefstroom Campus, 2009