<p>Turistiskt kulturutövande – en studie om autentiska kulturarv fiktiva kontexter i Skara och Skottland, är en magisteruppsats som studerar ett fenomen kallat för ”fiktiva kulturarv”. Två fallstudier, ”Arnfenomenet” och ”Da Vinci- effekten”, analyseras utifrån uppkomst, kulturturistisk form och marknadsföring. Turistiskt kulturutövande har allt mer börjat innebära samarbetsprojekt mellan kultursektorn och turismnäringen vilket fört med sig både positiva och negativa reaktioner. Uppsatsen presenterar hur det fiktiva kulturarvet med dess autentiska och fiktiva delar kan bidra till både möjligheter och begränsningar inom kulturturistiska samarbetsprojekt.</p> / <p>“A study of fictional context in the intermediary of authentic cultural heritage in Skara and Scotland” is a study about a phenomenon called “fictional cultural heritage”. Two case studies, “the Arnphenomena” and “the Da Vinci- effect”, are analysed from their origin, marketing and different aspects of cultural tourism. Cultural tourism has more frequently been used as collaborated projects between the tourism industry and the heritage industry. These projects have brought both positive and negative reactions. This study shows the “fictional cultural heritage” and how it’s authentic and fictional aspects can entail both possibilities and limitations.</p>

Turistiskt kulturutövande – en studie om autentiska kulturarv fiktiva kontexter i Skara och Skottland, är en magisteruppsats som studerar ett fenomen kallat för ”fiktiva kulturarv”. Två fallstudier, ”Arnfenomenet” och ”Da Vinci- effekten”, analyseras utifrån uppkomst, kulturturistisk form och marknadsföring. Turistiskt kulturutövande har allt mer börjat innebära samarbetsprojekt mellan kultursektorn och turismnäringen vilket fört med sig både positiva och negativa reaktioner. Uppsatsen presenterar hur det fiktiva kulturarvet med dess autentiska och fiktiva delar kan bidra till både möjligheter och begränsningar inom kulturturistiska samarbetsprojekt. / “A study of fictional context in the intermediary of authentic cultural heritage in Skara and Scotland” is a study about a phenomenon called “fictional cultural heritage”. Two case studies, “the Arnphenomena” and “the Da Vinci- effect”, are analysed from their origin, marketing and different aspects of cultural tourism. Cultural tourism has more frequently been used as collaborated projects between the tourism industry and the heritage industry. These projects have brought both positive and negative reactions. This study shows the “fictional cultural heritage” and how it’s authentic and fictional aspects can entail both possibilities and limitations.

In this essay, we focus on how Helsingborg uses its cultural part of the total tourism. Are there any sights or attractions that have something extra that makes a tourist wants to go to Helsingborg and visit them, and what's the traction forces that are behing? For a municipality, in our case Helsingborg will be able to attract tourists and visitors must be able to market themselves in a good way so the tourists know about what the municipality has to offer. In our previous research, there are both similarities and differences in how to work with culture as part of the tourism industry. The main similarity we have come to is that the history of all the sights and attractions are mainly highlighted and the difference is that you see their work processes in different ways in how to work with cultural tourism. All the places we've studied all have a well-functioning tourism in the whole of the factors mentioned in this essay, but it comes to working well thought out with all the factors that may have an impact on how long you can be a destination or not. / I vår uppsats fokuserar vi på hur Helsingborg arbetar med kultur som en del i den totala turismen som finns. Har kulturella sevärdheter och attraktioner något extra som gör att en turist vill åka till platsen och vad kan det vara for dragningskrafter som ligger bakom? För att en kommun, i vårt fall Helsingborg ska kunna locka turister och besökarna måste man kunna marknadsföra sig på ett bra sätt så turisterna vet om vad kommunen har att erbjuda. I vår tidigare forskning finns det både likheter och skillnader i hur man arbetar med kultur som en del av turismbranschen. Den främsta likheten vi kommit fram till är att historien bakom alla sevärdheter och attraktioner är det som främst lyfts fram och skillnaden är att man ser sina arbetsprocesser pa olika sätt i hur man arbetar med kulturturism. Alla platser vi har studerat har alla en välfungerande turism i det stora hela i de faktorer som nämns i vår uppsats, men det gäller att arbeta genomtänkt med alla faktorer som kan tänkas ha en påverkan på hur länge man kan vara en destination eller inte.

Kulturarvsplatser kan betraktas på olika sätt av olika människor. Samtidigt finns kol-lektiva föreställningar om hur en kulturarvsplats bör förstås. Mellan dessa utgångs-punkter sker förhandlingar om kulturarvsplatsens betydelse och värde. Syftet med studien är att förstå hur en plats, institutionellt utpekad som kulturarv, används och iscensätts genom mångsidiga och korsande praktiker, både via media och på plats. Två fall undersöks som har olika inriktningar men båda inom svensk kulturmiljö-vård: kulturreservatet komministerbostället Råshult i sydvästra Kronoberg i Småland som är botanikern Carl von Linnés födelseplats och den publika uppdragsarkeologiska verksamheten i Slättbygdsprojektet i västra Östergötland. Frågorna berör vilka arenor medieringen sker, dess tematik/innehåll, iscensättningen av kulturarvet samt hur besö-karna uppfattar sitt besök av platsen och de strategiska aktörernas visioner för platsen. Metodiskt följs en tänkt besökares väg till kulturarvsplatsen och faktiska besökare vid platsen. Både i slättbygdens undersökningsrum och vid Linnés Råshult synliggörs den kollektiva föreställningarna som huvudsakligen en vetenskaplig studieplats och en skattkammare för särskilt värdefulla ting. Besökarna lyfter dock fram de sociala aspekterna av besöket. Besökarens tolkning existerar och konkurrerar med andra bilder av platserna. Det saknas dock arenor som synliggör och sätter dessa i förbindelse med de strategiska aktörerna, trots mycket offentligt tal om demokratisering av kulturarvs-processerna under senare år. Olika materials bilder har på så sätt lagts jämte varandra för att synliggöra dynamik, förhandling, konkurrens och bristande dialog kring en plats. / Cultural heritage sites can be looked at differently by different people. These sites also carry collective understandings of how they should be understood. Between these two outsets there are negotiations of the sites’ meaning and value. The aim of this thesis is to understand how a place, institutionally pointed out as cultural heritage, is used and staged through diverse and intersecting practices, both through media and on the heri-tage site. Two differently oriented cases are researched within Swedish cultural heritage preservation: one the birthplace of Carolus Linnaeus, the botanist, which is a cultural reservation located at Råshult in the south of Sweden, and the other a commissioned archaeological project called Slättbygdsprojektet in Östergötland in mid Sweden. The questions concern on what arenas the mediation happens, its theme/content, the staging of the cultural heritage, as well as the visitors’ experiences and the strategic actors’ visions of the site. Methodically I follow both a fictive visitor’s way to the heritage site and actual visitors on site. Both in Slättbygdsprojektet and at Linnés Råshult the collective understandings of the sites are mainly viewed as a place for scientific study and a treasure chamber for especially valuable objects. The visitors especially highlight the social aspects of their visit. The visitors’ interpretation exists and competes with other images. However, there are no arenas that can make them visible, to put them in relation with the strategic actors, despite much public speech in recent years about democratizing cultural heri-tage processes. Images of different researched materials of the site have been juxta-posed to make visible the dynamic, negotiations, competition and lack of dialogue about cultural heritage sites.

Kulturarvsplatser kan betraktas på olika sätt av olika människor. Samtidigt finns kol-lektiva föreställningar om hur en kulturarvsplats bör förstås. Mellan dessa utgångs-punkter sker förhandlingar om kulturarvsplatsens betydelse och värde. Syftet med studien är att förstå hur en plats, institutionellt utpekad som kulturarv, används och iscensätts genom mångsidiga och korsande praktiker, både via media och på plats. Två fall undersöks som har olika inriktningar men båda inom svensk kulturmiljö-vård: kulturreservatet komministerbostället Råshult i sydvästra Kronoberg i Småland som är botanikern Carl von Linnés födelseplats och den publika uppdragsarkeologiska verksamheten i Slättbygdsprojektet i västra Östergötland. Frågorna berör vilka arenor medieringen sker, dess tematik/innehåll, iscensättningen av kulturarvet samt hur besö-karna uppfattar sitt besök av platsen och de strategiska aktörernas visioner för platsen. Metodiskt följs en tänkt besökares väg till kulturarvsplatsen och faktiska besökare vid platsen. Både i slättbygdens undersökningsrum och vid Linnés Råshult synliggörs den kollektiva föreställningarna som huvudsakligen en vetenskaplig studieplats och en skattkammare för särskilt värdefulla ting. Besökarna lyfter dock fram de sociala aspekterna av besöket. Besökarens tolkning existerar och konkurrerar med andra bilder av platserna. Det saknas dock arenor som synliggör och sätter dessa i förbindelse med de strategiska aktörerna, trots mycket offentligt tal om demokratisering av kulturarvs-processerna under senare år. Olika materials bilder har på så sätt lagts jämte varandra för att synliggöra dynamik, förhandling, konkurrens och bristande dialog kring en plats. / Cultural heritage sites can be looked at differently by different people. These sites also carry collective understandings of how they should be understood. Between these two outsets there are negotiations of the sites’ meaning and value. The aim of this thesis is to understand how a place, institutionally pointed out as cultural heritage, is used and staged through diverse and intersecting practices, both through media and on the heri-tage site. Two differently oriented cases are researched within Swedish cultural heritage preservation: one the birthplace of Carolus Linnaeus, the botanist, which is a cultural reservation located at Råshult in the south of Sweden, and the other a commissioned archaeological project called Slättbygdsprojektet in Östergötland in mid Sweden. The questions concern on what arenas the mediation happens, its theme/content, the staging of the cultural heritage, as well as the visitors’ experiences and the strategic actors’ visions of the site. Methodically I follow both a fictive visitor’s way to the heritage site and actual visitors on site. Both in Slättbygdsprojektet and at Linnés Råshult the collective understandings of the sites are mainly viewed as a place for scientific study and a treasure chamber for especially valuable objects. The visitors especially highlight the social aspects of their visit. The visitors’ interpretation exists and competes with other images. However, there are no arenas that can make them visible, to put them in relation with the strategic actors, despite much public speech in recent years about democratizing cultural heri-tage processes. Images of different researched materials of the site have been juxta-posed to make visible the dynamic, negotiations, competition and lack of dialogue about cultural heritage sites.