I följande uppsats kommer följderna av Googles anpassning av sökresultaten efter användarnas förväntade intressen att undersökas. Syftet med uppsatsen är att undersöka ett urval Google-användares inställning och medvetenhet kring den personifiering som sker i samband med deras sökningar, och vad konsekvenserna blir av ett sådant tillvägagångssätt. Både för den enskilde användaren och för samhället. De frågor som ligger till grund för undersökningen kretsar därför främst kring användarnas egen uppfattning av, och medvetenhet kring, de personifierade sökresultaten, Googles kartläggning av användarnas aktiviteter online och vilka konsekvenser det kan medföra för individen och för samhället i stort.   I studien används en kombination av kvantitativ och kvalitativ metod. Den kvantitativa delen består av en enkätundersökning som syftar till att samla in statistik om hur Google-användarnas medvetenhet och attityder kring sökmotorn och informationsinsamlingen ser ut. Den kvalitativa studien består av semi-strukturerade intervjuer med ett urval av respondenter för att få en djupare förståelse för dessa attityder. Den teoretiska ramen inleds med teorier om filterbubblan (Pariser 2011) och följs därefter av politisk ekonomi (bla McChesney 2013, Fuchs 2012), teori om kunskapsklyftor (Segev 2010) och avslutas med Schröders (2001, 2003) tolkning av receptionsanalysen. Resultatet av studien visar att respondenterna har en relativt hög medvetenhet kring den personifiering som sker och känner ett högt förtroende för att Google presenterar relevanta sökresultat. Det finns en tudelad uppfattning hos respondenterna kring personifieringen av sökresultaten och kartläggningen av användarna, men engagemanget i frågan är lågt och likaså motivationen till att förändra sökbeteendet. Det låga engagemanget i kombination med Googles dominerande ställning kan leda till smalare informationsutbud och kunskapsklyftor mellan individer och länder. Okritiska användare i kombination med ett företag med monopol på information, skulle på sikt kunna innebära ett hot mot demokratin.

Media Literacy handlar om att vara mediekompetent. Det innebär i sin tur att kunna ta till sig information som man kritiskt granskar, ifrågasätter och värderar. Det innebär också att man ska kunna bilda sig en egen uppfattning kring informationen, kunna argumentera för den och producera ett eget innehåll där källor, resonemang och argumentation framgår. I och med de stora förändringarna av informationsflödet i samhället och den nya kommunikations-teknologin, så har behovet av mediekompetens ökat. Eftersom detta är en viktig färdighet för alla samhällsmedborgare i ett demokratiskt samhälle, börjar övning och utveckling av mediekompetensen i skolan. I styrdokumenten från Skolverket finns direktiv att eleverna i skolan, framförallt i gymnasieskolan, bland annat ska utveckla förmågan att kunna söka information, kritiskt granska källor, värdera trovärdigheten och kunna diskutera och ta ställning kring olika samhällsfrågor. För att kontrollera att detta verkligen sker och för att se hur mediekompetenta eleverna är i gymnasieskolan, har intervjuer med lärare utförts. Alla de intervjuade lärarna undervisar i gymnasiegemensamma ämnen  som samtliga elever läser oavsett vilket gymnasieprogram de har valt att gå och som innefattas av direktiv från Skolverket som berör mediekompetens. Dessa ämnen är samhällskunskap, svenska, engelska, historia och religion.  I intervjuerna framgår det att lärarna upplever elevernas mediekompetens som ganska låg, men att det ändå sker en tydlig utveckling från årskurs ett till årskurs tre. Lärarna anser att det finns ett behov av att utveckla denna kompetens hos eleverna ännu mer eftersom de tycker att det är en viktig färdighet att behärska oavsett vad man väljer att göra i livet framöver. Majoriteten av lärarna tycker dessutom att det ligger på skolans ansvar att denna kompetens utvecklas hos eleverna, men att det i dagsläget inte är möjligt att lägga mer tid på det eftersom det råder resursbrist. Lärarna kan alltså inte uppfylla de direktiv som Skolverket ger fullt ut gällande mediekompetensen eftersom det är många moment som ska få plats inom varje kurs. En ny fråga uppstår därför efter arbetet med denna uppsats. Borde mediekompetens vara ett eget obligatoriskt ämne i gymnasieskolan? Vad skulle det få för konsekvenser? Denna nya frågeställning behandlas dock inte i denna uppsats, men är ett uppslag för kommande studenter att forska kring.

Detta arbete handlar om läxor i skolan. Läxor har varit länge en del av skolarbetet även om man inte kan hitta det sagt direkt i läroplanen. Syftet med det här arbetet är att undersöka hur eleverna upplever läxor och om de anser att de lär sig bättre om de gör sina läxor. Jag har använt mig av intervjuer och enkäter för att samla information om elevernas syn på läxor, om eleverna tycker att de får utökade kunskaper av läxorna och om de tycker att de bör ha läxor. Det har framkommit att synen på läxor är både positiv och negativ. Det visade sig att elever kunde se att det finns fördelar såväl som nackdelar med att ha läxor. / This work is about homework in school. Homework has long been a part of school work, even if one cannot find it said directly in the curriculum. The purpose of this work is to investigate how the pupils experience homework and whether they think that they learn better if they do their homework. I have used interviews and questionnaires to gather information about the students' view of homework, if the students think that they get extended knowledge of their homework and if they think they should have homework. It has emerged that the view of homework is both positive and negative. It turned out that students could see that there are advantages as well as disadvantages of having homework.

Syftet med examensarbetet är att undersöka hur pedagoger förhåller sig till digitalisering i den pedagogiska verksamheten. Detta för att skapa en förståelse för hur digitalisering används i förskolor idag och hur pedagoger förhåller sig till en allt mer digitaliserad verksamhet. Vi besökte två bekanta förskolor i två kommuner i Skåne län. Vi har använt oss av en kvalitativ metod där vi har intervjuat fem förskollärare, två första förskollärare och en barnskötare. Valet av att använda intervjuer har varit betydande för att få en så verklig uppfattning av hur det ser ut i förskolans vardagliga verksamhet, samtidigt som vi får en nära kontakt med de intervjuade pedagogerna. Det insamlade empiriska materialet har vi delat in i olika teman och kategoriserat efter respektive rubriker; förskolans förändring, användandet av digitala verktyg och digitaliseringens utmaningar. När vi har analyserat vårt material har vi formulerat vårt teoretiska perspektiv genom att kombinera begreppen yrke, lärande ur ett sociokulturellt perspektiv, digital kompetens och digitala kunskapsklyftor. Resultatet i undersökningen visar att samhället är i ständig förändring, digitaliseringens kraftiga utveckling och nya läroplansmål där barn ska utveckla digital kompetens är något som är oundvikligt i förskolan. Det som är centralt i vårt resultat är att den digitala kompetensen hos pedagogerna behöver utvecklas, att kunskapsklyftor är sammankopplat till livserfarenheter och generation samt att lärplattan är ett centralt digitalt verktyg i förskolorna.