Kuratorer inom palliativ vård arbetar dagligen med döende patienter och existentiella samtal är vanligt förekommande. I tidigare forskning fanns inga perspektiv från palliativa kuratorer i frågor om existentiella samtal. Det framgick även att utbildning ofta saknades när vårdgivare höll denna typ av samtal. Därför undersöker studien hur palliativa kuratorer samtalar om existentiella ämnen när detta inte ingår i socionomutbildningen. Syftet med studien var att undersöka hur kuratorer inom palliativ vård arbetar med existentiella frågor i patientsamtal, för att kunna dra lärdomar om hur denna typ av frågor kan hanteras i kurativa samtal. Med en emotionssociologisk teoriram analyseras empirin från sex intervjuer med kuratorer inom palliativ vård. Detta för att kunna synliggöra den tysta kunskapen, exempelvis känsla av trygghet, emotionsuttryck och erfarenhet från samtal som enligt tidigare forskning ofta utgör grunden för existentiella samtal. Resultaten visar att kuratorer samtalar om meningsskapande, spiritualitet och döden, där känslor av sorg, ilska och glädje uppkommer. De palliativa kuratorerna upplever att de är bekväma att samtala om existentiella frågor, trots att de sällan fått särskild utbildning för detta. Denna trygghet kommer av en längre erfarenhet inom dessa typer av samtal, där kuratorn inte kan bistå patienten med något svar på hens frågor. I stället arbetar kuratorn med att normalisera patientens tankar och känslor samt med att stödja om patienten uttrycker existentiell oro. Kuratorerna upplevde att det finns en emotionell börda i deras yrken och hade olika sätt att hantera denna. Olika hanteringssätt innebar att ha en delad tjänst, ha tydliga gränser mellan privat- och arbetsliv och att få kollegialt stöd. / Counsellors in palliative care meet dying patients daily and conversations about existential issues are very common. In previous research there were no perspectives on conversations about existential matters from palliative counsellors. It was also made clear that education was often lacking when caregivers held these types of conversations. Therefore, this study examines how palliative counsellors converse about existential topics when this is not included in the social work education. The aim of this study was to investigate how counsellors in palliative care handle existential matters in patient conversations, to learn how this type of issues can be handled in counselling. The study uses a theoretical framework based on the sociology of emotions to analyze the empirical data from six interviews with counsellors in palliative care. This to make visible the tacit knowledge, for example a feeling of security, emotional expression, and experience from conversations, which according to previous research often constitutes the basis for existential conversations. The results show that counsellors converse about meaning-making, spirituality, and death, where feelings of sadness, anger and joy arise. Palliative counsellors feel comfortable talking about existential matters, even though they have rarely received any education for this. This feeling of security comes from a long experience with these types of conversations, where the counsellor cannot assist the patient with any answer to their questions. Instead, the counsellor works to normalize the patient's thoughts and feelings and to support if the patient expresses existential worry. The counsellors experienced that there is an emotional burden in their professions and had different ways of dealing with it. Different management methods were having a divided employment, having clear boundaries between private and working life and receiving collegial support. / <p>Opponering skedde digitalt via Zoom. </p>

Allians har i tidigare forskning visat sig vara betydelsefullt för utfallet i terapeutiska sammanhang. Emellertid har forskning som visar på betydelsen av allians i kurativa samtal inom hälso- och sjukvård vid efterforskning till denna studie inte kunnat påträffas. Metoder för att mäta allians har i huvudsak utgjorts av patientskattningsskalor för att utröna utfallet i det terapeutiska behandlingsarbetet utifrån patientens ståndpunkt. Att återge även kuratorernas perspektiv tror vi kan inbringa mer kunskap om kurativt arbete i jakten på förståelsen av den betydelse man anser allians utgör. Syftet med denna studie är således att genom en kvalitativ ansats undersöka hur kuratorer inom hälso- och sjukvård upplever samt arbetar med etablerandet av allians med sina patienter. Genom semistrukturerade intervjuer med åtta informanter (&lt;18 år) har denna studie bidragit till en nyanserad och djupgående beskrivning av fenomenet allians i mötet med patienten. Resultatet visar att hälso- och sjukvårdskuratorer definierar allians som något som är sprunget ur kuratorns förmåga att förmedla en trygg och förtroendefull relation. I etablerandet av allians är det initialt viktigaste att patienten upplever självbestämmande, att kuratorn tydliggör sitt uppdrag tidigt och att kuratorn skyndar långsamt. I det fortsatta kurativa arbetet är kuratorns förmåga att härbärgera patientens känslor en bidragande faktor till god allians. Andra faktorer som har visat sig bidra till en god allians är personlig kompatibilitet, individanpassad behandling och att skönja människan bakom sjukdomen för ett mellanmänskligt bemötande. Därtill har patientens förväntningar samt inställning till kontakt med kurator visat sig vara avgörande omständigheter för att en allians ska komma till stånd. Sammanfattningsvis utgör allians en grundförutsättning för ett lyckat kurativt arbete. Behovet av forskning i socialt arbete inom hälso- och sjukvård har visat sig vara stort och vi för diskussioner kring det holistiska perspektivet i sjukvården. / Alliance has been shown in previous research to be significant for the outcome in therapeutic contexts. However, research showing the importance of alliance in curative conversations in health care during research for this study could not be found. Methods for measuring alliance have mainly consisted of patient rating scales to ascertain the outcome of the therapeutic treatment work based on the patient's point of view. We believe that depicting also the perspective of the counselors can bring more knowledge about curative work in the search for the understanding of the importance one considers alliance to be. Thus, the purpose of this study is to investigate, through a qualitative approach, how counselors in health care experience and work with the establishment of an alliance with their patients. Through semi-structured interviews with eight informants (&lt;18 years), this study has contributed with a nuanced and profound description of the phenomenon of alliance in the meeting with the patient. The results show that health care counselors define alliance as something that stems from the counselor's ability to mediate a safe and trusting relationship. In establishing an alliance, the most important thing initially is that the patient experiences self-determination, that the counselor clarifies the mission early and that the counselor proceeds slowly. In the continued curative work, the counselor's ability to contain the patient's feelings is a contributing factor to a good alliance. Other factors that have been shown to contribute to a good alliance are personal compatibility, individualizing the treatment and recognizing the person behind the illness for interpersonal treatment. In addition, the patient's expectations and attitude towards contact with the counselor have proven to be crucial circumstances for an alliance to come about. In summary, alliance is a basic prerequisite for successful curative work. The need for research in social work within healthcare has proven to be great and we are having discussions around the holistic perspective in healthcare. The need for research in social work within healthcare has proven to be great and thus we discuss the holistic perspective in healthcare.

Psykisk ohälsa hos äldre behandlas ofta enbart med mediciner trots kända risker. Psykoterapi erbjuds inte alla äldre, vilket kan vara en konsekvens av ålderism, åldersbaserad diskriminering, som även kan visa sig genom avsaknad av flexibilitet och specialanpassade ramar i terapin och prägla den äldre patientens och terapeutens föreställningar om varandra och terapin. En tematisk analys genomfördes efter sex intervjuer med psykoterapeuter i syfte att undersöka vilka faktorer som är viktiga att beakta vid en psykodynamisk terapi med äldre och vad som anses kurativt. Analysen visade att det är en förbisedd möjlighet mot välbefinnande för äldre personer som lider av oro, ångest och depression samt kan vara i livets slutskede och önskar tala om sådant som kan behöva redas ut innan livet tar slut. Tid är en viktig faktor i terapin där sorg och existentiella frågor får ta plats. Terapeuten kan med fördel vara flexibel, erbjuda specialanpassade ramar och göra en omsorgsfull differentialdiagnos för att möjliggöra terapi för de äldre och upptäcka demens. Utmaningar för terapeuten beskrivs som regression, lyssna efter suicidtankar och bedöma när man ska arbeta bearbetande eller stödjande, ibland på ett symbolplan. Förutom den nödvändiga alliansen mellan terapeut och patient och att aktualisera gamla trauman, konflikter och sorg är det kurativt att tala om existentiella frågor. Resultaten diskuteras och förslag ges på framtida forskningsuppslag.

This study aims to discuss the conditions for a curative work with detained children in Sweden. Furthermore we will illuminate the connection between the conditions and the different professional roles at the detention centers. Along with this discussion we want to shed light on the psychosocial health of detained children to see if there is a need for curative work. The two research questions are: ●  What are the conditions for curative work for detained children? ●  In what way do professional roles affect the conditions for curative work? The method that was used to examine our research questions was semi-structured interviews with professionals working with detained children in the same arena but with different approaches. The interviews were conducted with seven people. Five of whom are employed by Kriminalvården (The Swedish correctional service - ‘The criminal care’) and two who are employed by an external actor and work with children in detention centres. The result shows that the discretion for curative work differentiates depending on what professional role the person is assigned. It appears that curative work is needed for the children's wellbeing. The result also shows that the guidelines and work ethics of Kriminalvården have not been adapted to the high number of detained children.