Den här studien syftar till att undersöka och lyfta fram de förändringar som gjorts i kursplanen för slöjd sedan Lpo 94 till Lgr 22. Vidare syftar studien till att synliggöra hur några slöjdlärare har tolkat dessa förändringar och om det gett någon effekt för deras undervisning. Inom studien genomfördes analyser av läroplaner och kursplanerna samt intervjuer med yrkesverksamma slöjdlärare för att fördjupa det analyserna kommit fram till. Resultatet visar att utbildningen i den svenska grundskolan generellt gått från en målstyrd undervisning med Lpo 94 till en mer innehållstyrd undervisning med Lgr 11 och Lgr 22. Kursplanen i slöjd var i Lpo 94 väldigt öppen för tolkning och gav slöjdlärare stort utrymme att själva bestämma vad undervisningen i slöjd skulle bestå av. Med införandet av Lgr 11 blev innehållet i slöjdämnet mer kontrollerat i styrdokumenten och ett bredare och mer omfattande innehåll i undervisningen föreskrevs. Studien visar på att slöjdlärare upplever en ökad teoretisering av slöjdämnet i och med införandet av Lgr 11. Ett av studiens resultat behandlar hur digitalisering varit och är en del av slöjdämnet och hur digitaliseringens roll förändrats i kursplanen. 2017 kom en revidering av Lgr 11 särskilt med skrivningar om digital kompetens. För slöjdämnet del innebar det en hel del förändringar. Studien visar att dessa förändringar i styrdokumenten inte förändrat undervisningen i någon större utsträckning då både tid, kompetens och framförallt ekonomiska förutsättningar saknats.

Karlson Bobits, Jonas och Okkema, Jorrit. 2012. Bollspel på gymnasiet – Vad säger styrdokument och hur ser det då ut i praktiken? C-uppsats inom Idrott & Hälsa C. Uppsala Universitet. Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier. Syftet med studien var att undersöka hur bollspel har utvecklats och används inom Idrott och hälsa-undervisningen i Idrott och hälsa 1 på gymnasiet. För att undersöka detta har det gjorts en kursplansanalys samt samtalsintervjuer. Kursplansanalysens syfte var att ta reda på hur begreppet bollspel har utvecklat sig från 1966 fram till 2011-års läroplaner för gymnasiet. Undersökningen gjordes med hjälp av ett antal frågor som ställdes till kursplanerna. Samtalsintervjuerna hade för avsikt att undersöka hur, varför och hur mycket idrottslärare på gymnasiet använder sig av bollspel. Intervjun som genomfördes valdes att vara mellan 10 och 15 minuter för att förhoppningsvis få fler lärare att ställa upp. Till slut valde åtta lärare att delta i studien. Kursplansanalysen visade att bollspel har gått från att ha varit ett av huvudmomenten i ämnet till att vara anonymt i kursplanerna. Dock går det att genom tolkningar hitta bollspel även i de moderna kursplanerna. Det går att dra slutsatsen att ämnet har blivit mer hälsoinriktad och att bollspel har förlorat sin centrala roll i ämnet. Intervjuerna har visat att lärarna fortfarande använder sig av bollspel trots dess frånvaro i kursplanerna, dock på många olika sett. Det är populärt som uppvärmning och avslutning men tar inte så mycket plats som man kan tro utifrån tidigare forskning. Nyckelord: Bollspel, idrott & hälsa, kursplansanalys, samtalsintervju

Uppsatsen undersöker utvecklingen av ämnena svenska och historia från Läroplanen för de frivilliga skolformerna 1994 (Lpf 94) och till Läroplanen för gymnasieskolan 2011 (Lgy 11). Syftet är att synliggöra hur ämnena och deras specifika värderingar och traditioner påverkar styrdokumenten. Undersökningen baseras på uppfattningen att olika ämnen för med sig olika ämnestraditioner i form av värderingar, kunskapssyn, bedömningssätt etc. För att möta syftet analyseras kursplanerna individuellt och gentemot varandra. Analysmetoden är snarast en diskursiv kvalitativ textanalys av de aktuella kursplanerna med en för undersökningen konstruerad analysmodell baserad på tidigare forskning knuten till läroplansteori, skolutveckling, ämnestraditioner och ämnesspecifik kunskapssyn.Undersökningen visar att svenskämnet i Lgy 11 minskat sin tidigare starka uppdelning mellan färdighets-och bildningsfokuserat ämne, ofta synliggjort med åtskillnad mellan språkträning och litteraturstudier. Uppdelningen är dock inte helt försvunnen. Vidare är färdighets-och bildningsinnehållet mer integrerat i Lgy 11, något som också är sant för historieämnet, vilket där syns genom ett i Lgy 11 utökat fokus på historisk metod och tillämpad källkritik. Detta bidrar till en ökad koppling till samhället utanför skolan i båda ämnena. Undersökningen synliggör också olika kunskapssyn hos de två ämnena, där svenskämnet fokuserar på förmåga medan historieämnet fokuserar på förståelse. Analysen visar också att kursplanerna i Lgy 11 är mer standardiserade och jämförbara, vilket i sin tur synliggör hur centrala stoffdirektiv förekommer som centralt innehåll i historieämnet men undviks i svenskämnet. Specifikt för historieämnet är också att det upplever samma problematik med likvärdig utbildning i och med sin i Lgy 11 nya status som kärnämne som svenskämnet haft i tidigare läroplaner. Slutligen påvisar undersökningen en problematik i synen på ämnena, vilken åtminstone i den forskning som ligger till grund för denna uppsats är utdaterad i och med Lgy 11. Detta gäller framför allt avsaknaden av etablerade postmoderna perspektiv på ämnena och på styrdokumenten.

<p>Detta arbetets syfte var att ta reda på hur grundskolans kursplan i ämnet svenska synliggörs och tillämpas i undervisningen. För att undersöka detta gjordes en analys av kursplanen i svenska i grundskolan, enkätundersökning, intervjuer och observationer genomfördes. Enkätundersökningen hade tio informanter, två lärare intervjuades och observationerna gjordes på två lektioner.</p><p>         I resultatet framkom att lärarna som deltog i enkätundersökningen ansåg att kursplanen i svenska i grundskolan var något positivt. De nackdelar som kom fram var att kursplanen ansågs som ”luddig” och att den borde konkretiseras något. Alla lärare använde sig av kursplanen i olika utsträckningar och merparten använde den i all planering och undervisning. Observationerna som gjordes skilde sig åt och den ene läraren hade fler punkter i kursplanen som blev synliggjorda i undervisningen. Något som båda observationerna hade gemensamt var att eleverna fick använda sig av sin fantasi i sina skriftliga arbeten. De fick möjligheten att utveckla och utvidga det redan skrivna för att stärka sina språkfärdigheter.</p><p>         Slutsatsen visar att om lärarna har kursplanen som underlag underlättar det arbetet med planering och undervisning. Även eleverna ska förstå hur kursplanens delar kan förbättra och stärka deras individuella kunskapsutveckling. I kursplanen kan de få tips om vilka mål som behöver uppnås för att eleverna ska kunna få en godkänd utbildning.</p>

<p>Detta examensarbete handlar om vilka uppfattningar som finns om filosofiämnets syfte på gymnasiet. Det som berörs i uppfattningarna är huruvida de bygger på ämnets färdigheter eller kunskaper. Läroplaner (kursplaner) och läroböcker har analyserats och en grupp gymnasieelever har intervjuats. De läroplaner för filosofi som är analyserade är från år 1933, 1966, 1977, 1994 samt 2000. Läroböckerna som analyserats är Lars-Göran Alms <em>Gula idéer sover lugnt, </em>Martin Levanders <em>Filosofi. Ingen lära utan en aktivitet </em>samt Ulf Perssons <em>Filosofi – frågor och argument. </em>Elevmaterialet bygger på en gruppintervju med fyra elever enligt fokusgruppmetoden. Resultaten visade att läroplanernas bild av ämnet varierade. Tydligt var att ungefär varannan läroplan hade större fokus på kunskaper och varannan betonade färdigheter mer. Även om de olika läroböckerna varierade något stämde de ändå överens med den kursplan (2000) som de skall vara skrivna utifrån. Elevernas uppfattningar var att ämnet tvärt emot deras förväntningar lade större vikt vid kunskap än vid färdigheter, detta trots att de uppgav att de utvecklat vissa färdigheter efter genomgången kurs.</p>

Detta arbetets syfte var att ta reda på hur grundskolans kursplan i ämnet svenska synliggörs och tillämpas i undervisningen. För att undersöka detta gjordes en analys av kursplanen i svenska i grundskolan, enkätundersökning, intervjuer och observationer genomfördes. Enkätundersökningen hade tio informanter, två lärare intervjuades och observationerna gjordes på två lektioner.          I resultatet framkom att lärarna som deltog i enkätundersökningen ansåg att kursplanen i svenska i grundskolan var något positivt. De nackdelar som kom fram var att kursplanen ansågs som ”luddig” och att den borde konkretiseras något. Alla lärare använde sig av kursplanen i olika utsträckningar och merparten använde den i all planering och undervisning. Observationerna som gjordes skilde sig åt och den ene läraren hade fler punkter i kursplanen som blev synliggjorda i undervisningen. Något som båda observationerna hade gemensamt var att eleverna fick använda sig av sin fantasi i sina skriftliga arbeten. De fick möjligheten att utveckla och utvidga det redan skrivna för att stärka sina språkfärdigheter.          Slutsatsen visar att om lärarna har kursplanen som underlag underlättar det arbetet med planering och undervisning. Även eleverna ska förstå hur kursplanens delar kan förbättra och stärka deras individuella kunskapsutveckling. I kursplanen kan de få tips om vilka mål som behöver uppnås för att eleverna ska kunna få en godkänd utbildning.

Detta examensarbete handlar om vilka uppfattningar som finns om filosofiämnets syfte på gymnasiet. Det som berörs i uppfattningarna är huruvida de bygger på ämnets färdigheter eller kunskaper. Läroplaner (kursplaner) och läroböcker har analyserats och en grupp gymnasieelever har intervjuats. De läroplaner för filosofi som är analyserade är från år 1933, 1966, 1977, 1994 samt 2000. Läroböckerna som analyserats är Lars-Göran Alms Gula idéer sover lugnt, Martin Levanders Filosofi. Ingen lära utan en aktivitet samt Ulf Perssons Filosofi – frågor och argument. Elevmaterialet bygger på en gruppintervju med fyra elever enligt fokusgruppmetoden. Resultaten visade att läroplanernas bild av ämnet varierade. Tydligt var att ungefär varannan läroplan hade större fokus på kunskaper och varannan betonade färdigheter mer. Även om de olika läroböckerna varierade något stämde de ändå överens med den kursplan (2000) som de skall vara skrivna utifrån. Elevernas uppfattningar var att ämnet tvärt emot deras förväntningar lade större vikt vid kunskap än vid färdigheter, detta trots att de uppgav att de utvecklat vissa färdigheter efter genomgången kurs.

Uppsatsens syfte är att undersöka vilken vikt de geografiska traditionerna ges i den nuvarande och i tidigare kursplaner för ämnet geografi samt hur dessa traditioner visar sig hos aktiva SOlärare i grundskolans senare del i deras syn på geografiämnets beståndsdelar. Uppsatsen tar avstamp i en redogörelse för Pattisons fyra geografiska traditioner (den rumsliga, den regionala, den naturgeografiska och människa-natur traditionen) med tillägg av den kritiska traditionen som Graves benämner den. Dessa traditioner ligger till grund för granskningen av nuvarande kursplan och för kursplaner för geografämnet under 1900-talets senare del. De olika traditionernas vikt i förhållande till varandra redovisas genom en tabell som sammanfattar kursplansanalysen. Exempel på resultatet är att Människa-natur traditionen har fått en dominerande del i senare kursplaner samt att den kritiska traditionen tillkommit sedan Lgr 80. Genom intervjuer undersöktes aktiva SO-lärares syn på geografiämnets beståndsdelar. Det empiriska materialet har tolkats utifrån en hermeneutisk ansats. Även om lärarna undervisade i och runtomkring samma centralort blev resultatet att synen skiljer sig från person till person. Dock utmärkte sig vissa traditioner mer än andra. En tradition med stor närvaro var människa-natur traditionen, även den naturgeografiska traditionen var väl representerad i lärarnas syn.