Uppsatsen behandlar grannspråken i svenskundervisningen. Studiens huvudsyfte var att undersöka gymnasielärares inställning till grannspråk. Ett av delsyftena var att undersöka vilken plats grannspråksundervisning hade i de senaste två läroplanerna samt om förändring skett i och med den nu gällande läroplanen Lgy 2011. Ett andra delsyfte var att ta reda på hur Skolverket motiverade att grannspråken inte fanns med under det centrala innehållet (anvisningar om kursinnehåll) i kursen Svenska 1. Metoden som användes var kvalitativ och materialet inskaffades genom intervjuer med fem lärare samt genom närläsning och jämförelse mellan kursplanerna. Resultatet visade att det i den nya läroplanen Lgy 2011 ges lite större plats åt grannspråken och att innehållsformuleringarna blivit tydligare. Grannspråken finns nu med i alla betygssteg, vilket inte var fallet i Lpf 94. Skolverket motiverade att grannspråken inte finns med i kursen Svenska 1 på grund av att den redan var så pass innehållstung samt att elever förväntades ha fått grundläggande kunskaper från grundskolan. Vad gäller lärares inställning till grannspråken visade resultaten att merparten av lärarna i studien undervisade i grannspråk men att tiden de lade på området skiljde sig stort. Lärarna motiverade sin undervisning främst genom att hänvisa till Skolverkets skrivelser i läroplanen, men de flesta gav även ytterligare motiveringar. Lärarna upplevde även att den undervisning de fått under lärarutbildning gav dem tillräckliga kunskaper för att bedriva undervisning. De flesta lärare uttryckte att de personligen inte tyckte att grannspråken var så roliga att undervisa i men gjorde det trots detta. Min slutsats är att undervisning i grannspråk inte är likvärdig i skolorna beroende på att den tid som läggs på området varierar så.

<p>Syftet med föreliggande uppsats är att undersöka gymnasieungdomars uppfattning av motivation i relation till kommunikationen av uppgifter och mål i styrdokumenten: Lpf 94 och Idrotten vill. Studien utgår från bandinspelade kvalitativa intervjuer av nio idrottligt aktiva gymnasieungdomar. Faktorer som sätts i samband med motivation av ungdomarna har genom hermeneutisk forskningsansats tolkats, i relation till faktorer i styrdokumnetens kommunikation av uppgifter och mål och mot bakgrund av tidigare forskning. Slutsatsatsen av studien är att gymnasieskola och idrott baserar och styr motivation mot verksamhetens kommunicerade uppgifter och mål i ett framtidsperspektiv som legitimeras av samhällsnytta. Innebörden av motivation för ungdomarna är baserad på subjektiva känslor, i ett här-och-nu perspektiv, och betraktas som en del av ungdomarnas förändrings- och självständighetsprocess. Informanterna härleder motivationens uppkomst till det egna valet, vilket är en skenbar frihet. Inom gymnasieskola och idrott är det vuxenvärldens normer som gäller. Kommunikationen beträffande att behålla eller förlora motivation är i det närmaste obefintlig i styrdokumenten utan delegeras till lägre nivåer inom verksamheterna. På lokal nivå inom idrotten exponeras och bedöms förmågor, tillkortakommanden, prestationer och resultat från det att de aktiva är mycket unga. Även inom skolan sker bedömningar på lokal nivå, men med en hög grad av diskretion och ett betygssystem som tar sin början vid grundskolans senare del. Idrottens utbildningssystem framträder som avsevärt mer elitistiskm och auktoritärt än skolans.</p>

Syftet med studien är att undersöka hur väl Läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf 94) stämmer överens med gymnasieelevers föreställningar gällande lärarens roll som ledare, relationsskapare, kunskapsförmedlare och moraliska/etiska uppdrag. Metoden som ligger till grund för studien är intervjuer i fokusgrupper med gymnasieelever och en dokumentanalys av Lpf 94. Totalt deltog 24 stycken elever från fyra olika gymnasieskolor. Resultatet visar att elevernas föreställning om lärarens roller i stora drag stämmer överens med Lpf 94:s definitioner, exempelvis lärarens förmåga att använda sig av varierande undervisningsmetoder och ge möjlighet till reellt elevinflytande. Lpf 94 och elevernas föreställningar gällande läraren som relationsskapare skiljer sig åt. Eleverna anser att elev – lärarrelationen är betydelsefull medan Lpf 94 inte explicit nämner det. Studiens resultat visar vidare att mycket av lärarens praktiska arbete både skiljer sig från elevernas föreställningar och Lpf 94:s direktiv. Detta ger indikationer på att problematiken ligger vid implementeringen av Lpf 94. För vidare forskning hade det varit intressant att undersöka implementeringsprocessen.

Uppsatsen ämnar genom litteraturstudium undersöka vilka läromedel som kan användas i Religionskunskap A och B, för att bidra till en mer levande och inspirerande undervisning för eleverna. Men även att se vilka aspekter en lärare behöver beakta, för att få en mer allsidig undervisning. Målet är att religionslärare ska kunna tillägna sig några av dessa förslag, för att ge deras elever en mer givande och inspirerande undervisning.   Religionsundervisningen ska ses som en kunskapsresa, där det huvudsakliga , målet är att eleverna ska lära för livet. Att skapa en mer levande undervisning som stimulerar elevernas lärande, kräver att läraren utgår ifrån elevernas referensramar liksom möter dem utifrån deras egna villkor.

Syftet med föreliggande studie är att utreda vilken roll litteratur har och hur lärare använder litteratur i ämnet svenska som andraspråk. Genom analys av kursplanerna i svenska och svenska som andraspråk på gymnasienivå har vissa generella slutsatser dragits. Statens syn på litteraturens syfte har ställts mot vad ledande forskning säger inom området. Genom en kvalitativ undersökning med halvstrukturerade intervjuer har informanternas resonemang kopplats samman med kursplaner och teorier gällande litteratur- och språkforskning. Resultatet visar att lärarna i undersökningen använder litteraturen bland annat för att skapa situationer som inbjuder till samtal i klassrummet.

Jag hade inte kommit i kontakt med någon undersökning som fokuserat på läroböckers behandling av miljön, vilket lämnade en lucka i forskningen. Syftet med undersökningen blev därmed att försöka fylla denna lucka, vilket skulle uppnås genom att studera två gymnasieläroböcker i historia och deras uttryck för miljöperspektiv. Undersökningens resultat visar att författarna till båda böckerna ger uttryck för miljöperspektiv, men att det är Epos författare som gör detta mest konsekvent. I båda böckerna behandlas människans samspel med naturen främst i äldre kulturer, men även i stor utsträckning i samband med industrialiseringen samt under miljödebatten som växte fram på 1960-talet. Vad det gäller karaktären på de miljöperspektiv som uttrycks så utgår majoriteten av dessa från hur naturen och de omgivande förutsättningarna påverkat människan och dess samhällen. Den andra sidan av myntet, hur människan påverkat naturen, kommer därmed till viss del i skymundan. Den tidsdimension som anläggs i miljöperspektiven är i båda böckerna främst i dåtid och förklarar därmed hur människan påverkat naturen och vice versa i det samhälle som behandlas. Vad det gäller kopplingen mellan då-nu-sedan så är det författarna till Alla tiders historia Maxi som ger uttryck för flest sådana miljöperspektiv, vilket görs i behandlingen av tiden efter 1965.

Syftet med föreliggande uppsats är att undersöka gymnasieungdomars uppfattning av motivation i relation till kommunikationen av uppgifter och mål i styrdokumenten: Lpf 94 och Idrotten vill. Studien utgår från bandinspelade kvalitativa intervjuer av nio idrottligt aktiva gymnasieungdomar. Faktorer som sätts i samband med motivation av ungdomarna har genom hermeneutisk forskningsansats tolkats, i relation till faktorer i styrdokumnetens kommunikation av uppgifter och mål och mot bakgrund av tidigare forskning. Slutsatsatsen av studien är att gymnasieskola och idrott baserar och styr motivation mot verksamhetens kommunicerade uppgifter och mål i ett framtidsperspektiv som legitimeras av samhällsnytta. Innebörden av motivation för ungdomarna är baserad på subjektiva känslor, i ett här-och-nu perspektiv, och betraktas som en del av ungdomarnas förändrings- och självständighetsprocess. Informanterna härleder motivationens uppkomst till det egna valet, vilket är en skenbar frihet. Inom gymnasieskola och idrott är det vuxenvärldens normer som gäller. Kommunikationen beträffande att behålla eller förlora motivation är i det närmaste obefintlig i styrdokumenten utan delegeras till lägre nivåer inom verksamheterna. På lokal nivå inom idrotten exponeras och bedöms förmågor, tillkortakommanden, prestationer och resultat från det att de aktiva är mycket unga. Även inom skolan sker bedömningar på lokal nivå, men med en hög grad av diskretion och ett betygssystem som tar sin början vid grundskolans senare del. Idrottens utbildningssystem framträder som avsevärt mer elitistiskm och auktoritärt än skolans.

Uppsatsen undersöker hur samhällskunskapsböckers innehåll, med fokus på förmedlandet av ekonomiska förhållanden, har förändrats över tid. Läroplanerna GY70 och Lpf94 har granskats, tillsammans med respektive läroplaners kursplaner för ämnet samhällskunskap för gymnasiestudier. Teorier om anledningarna till att det finns läroplaner och läromedel, samt teorier om hur man kan arbeta med dem finns även presenterade. Undersökningen är gjord utifrån tre läromedel i samhällskunskap, vilka har närlästs och i samband med närläsningen dokumenterats i ett analysschema utifrån vilket resultatet är presenterat. Läromedlen är från år 1966, 1990 och 2007. Innehållsmässigt följer läromedlen till övervägande del vad som eftersöks från styrdokumentens håll, även om det finns skillnader i hur och i vilken utsträckning information lyfts fram i de olika läromedlen. Sammanfattningsvis kan sägas att ekonomiavsnitten i läromedlen har blivit mindre i omfång samt att bakgrundsinformationen till varför våra ekonomiska system fungerar som de gör, successivt uteslutits ur läromedlen.

<p>Sammanfattning</p><p>I min undersökning har jag haft som syfte att undersöka läroplan för de frivilliga skolformerna Lpf 94 och där visa på hur ämnet ensemble beskrivits i styrdokumenten mot bakgrund av tidigare forskning. Därtill har jag genom fyra kvalitativa intervjuer undersökt hur de intervjuade lärarna sätter upp mål, tolkar undervisningens syfte och planerar undervisningen i jämförelse med vad som står i läroplanen. Frågeställningarna var: Hur har ensemble beskrivits som aktivitet/ämne i styrdokumentet Lpf 94 mot bakgrund mot traditioner som funnits i tidigare läroplaner? Hur planerar, lägger fokus, sätter upp mål och tolkar lärarna ensembleundervisningens syfte i jämförelse med vad som står i läroplanen? Det som framgår i Lpf 94 är bristen på en tydlig anvisning om hur mycket/lite, ensemble som ska ingå i musikundervisningen vid gymnasieprogrammen. Endast Estetiska programmet inriktning musik beskrivs ensemblelektionernas riktlinjer och innehåll lite tydligare. Decentraliseringen av skolan från statlig styrning till kommunstyrt är en orsak till Lpf 94 otydliga anvisningar i musikundervisningen. Enligt skolverkets undersökning av den kommunala styrningen lämnar de flesta kommuner det mesta av ansvaret till skolan. I en del skolor förekommer otydligt formulerade målbeskrivningar av ämnet. Detta kan innebära att lärare håller fast vid äldre tiders traditionella undervisning och äldre mer styrande läroplaner. Av mina intervjuade arbetade två av musiklärarna på estetiska programmet och de andra två på gymnasiets övriga program. Likheter mellan de intervjuade musiklärarnas i upplägg och planering låg i hur de ville att ensemblespelandet skulle låta, att grupperna fungerande och att låtarna skulle passa gruppen alternativt att gruppen skulle passa till låtarna. Skillnaderna låg i hur lärarna såg på sin egen roll, elevens roll och ämnets roll. Tre av musiklärarna har ett essentialistiskt förhållningssätt och en lärare har ett progressivistiskt synsätt. Lärarna i intervjun anser sig inte ha någon särskild användning av läroplanen, till de är de för grovt skrivna och generella i sitt upplägg. I min undersökning kan jag se att de intervjuade lärarna trots sin egen utsaga om läroplanens oanvändbarhet utgår ifrån innehållet i läroplanen om än tolkat utifrån sina egna mål och syften.</p>

<p>I läroplanen för de frivilliga skolformerna, Lpf 94, står det att rektorn har, när det gäller gymnasieskolan, ett särskilt ansvar för att elever ska få kunskaper om sex och samlevnad samt att kunskapsområden ska samordnas, inkludera flera ämnen och utgöra en helhet för eleven. Enligt skollagen ska alla elever ha rätt till en likvärdig utbildning. Om inga tydliga mål ställs upp av skolledaren och ingen samordning finns för sex- och samlevnadsundervisningen så finns det en risk att inte alla elever får ta del av den. Den avgörande faktorn för hur och om undervisningen i sex och samlevnad sköts, är hur väl rektorn tar sitt ansvar, styr och samordnar det hela.</p><p>Uppsatsen handlar om hur olika gymnasierektorer talar kring och tolkar sitt speciella ansvar för sex- och samlevnadsundervisningen samt hur de har konkretiserat sitt ansvar. För att undersöka det har vi valt att göra en kvalitativ studie där vi har intervjuat rektorerna. Vi är i uppsatsen inspirerade av diskursanalys och hermeneutik. Rektorernas tolkningar har format olika diskurser som vi i undersökningen kommer att jämföra med varandra och med skolverkets rapport nr 180. Intervjuerna har transkriberats till text och analysen av texten har pendlat mellan del och helhet för att på så sätt få en större förståelse för hur rektorerna talar kring sitt speciella ansvar för sex- och samlevnadsundervisningen.</p><p>De fyra rektorernas tolkningar har format två olika diskurser. Den ena kännetecknas av, i det närmaste obetydlig, utbud av sex och samlevnad. Inga måldokument finns nedskrivna och ingen styrning finns från rektorerna. Den andra diskursen kännetecknas av att rektorerna utför en viss styrning mot lärare eller elevhälsopersonal samt att de har en viss medvetenhet om sitt ansvar för sex- och samlevnadsundervisningen. Det finns inga måldokument nedskrivna för undervisningen. Kunskapsområdet sex och samlevnad riktar sig mot både samlevnadsområdet och det biologiska området. Framför allt sker arbetet i projektform och med temadagar. De här två diskurserna har även jämförts med skolverkets rapport nr 180.</p>