Detta arbete har undersökt hur man kan utgå ifrån Freuds Det kusliga tillsammans med olika vampyrstereotyper i syftet att skapa skrämmande skräckvarelser. För att undersöka detta togs tre olika vampyrinspirerade varelser fram. En som var baserad på Dracula, en baserad på kvinnliga vampyrer och en baserad på en mer monstruös, fladdermusliknande, vampyr. Dessa varelser placerades sedan i tre olika kontext där en var en miljö inspirerad av Silent Hill 2, en abstrakt odefinierad bakgrund och en enfärgad grå. Detta syftade att undersöka hur en kontext påverkar hur skrämmande varelsen upplevs. Undersökningsmetoden bestod av en webbenkät där resultatet pekade på att kontexten kring varelsen har betydelse samt att bekanta element och igenkänningsfaktor har betydelse för hur varelsen upplevs.

I den här uppsatsen står den tredje boken om Harry Potter, The Prisoner of Azkaban, i fokus. Analysen fokuserar på vilka exempel på det kusliga som förekommer i boken och vilken funktion dessa element får i boken. Detta undersöks främst utifrån Freuds teori om det kusliga (unheimlich). Exempel på det kusliga återfinns både i miljöerna, animerade objekt, magiska varelser och några av karaktärerna. De kusligaste elementen i boken hämtar främst sin kuslighet från nära kopplingar till döden eller de dödas återkomst, bland annat både Dementorerna och Sirius Black, men även osäkerhet spelar en viktig roll i uppbyggnaden av kusliga element. Däremot blir de magiska objekten aldrig kusliga i samma omfattning i och med att deras oväntade beteende blir en viktig del i förmedlandet av en magisk miljö. / This essay focuses on the uncanny in the third Harry Potter book, The Prisoner of Azkaban, and the effects of such elements. Freud’s theory of the uncanny (unheimlich) is used throughout the essay to establish the uncanny elements in the book and their effect. Examples of the uncanny can be found in the environment, animated objects, magical beings and some of the characters. The elements with a high uncanniness are foremost related to death or the return of the dead, this includes both the Dementors and Sirius Black, but the element of uncertainty also plays an important role in creating an uncanny feeling. The magical objects do not reach the same level of uncanniness, mostly because they play an important part in the creation of the magical world.

Denna studie har utgått från tidigare forskning kring antropomorfism och kusliga dalen-fenomenet. Undersökningens syfte har varit att utröna om fenomenet hos antropomorfiska enheter sker genom kategoriseringssvårighet eller genom realisminkonsekvens. Den har även undersökt vilka fysiska drag och vilka djurarter som orsakar effekten mest. Till studien skapades 24 artefakter. Tolv målade, djurlika karaktärer rangordnades i en enkät och tolv realisminkonsekventa karaktärer undersöktes i en annan. De två enkäterna jämfördes därefter varandra. Enkäterna spreds sedan på olika webbforum och data triangulerades genom kvalitativa intervjuer om karaktärerna. Insamlade, kvantitativa data visade ingen tydlig skillnad mellan de olika artefaktvarianterna, vilket inte styrkte någon av orsaksteorierna. Resultat från kvalitativa data fann dock stöd för samtliga teorier. Övriga resultat diskuterar dessutom vad som ökar eller minskar fenomenet i förhållande till olika antropomorfiska egenskaper och designval. Sist i rapporten föreslås en noggrannare utredning av teorierna i förhållande till antropomorfiska karaktärer samt en utökning av använda, antropomorfiska djurarter.

Detta arbete utforskar hur två olika 3D-animerade karaktärer upplevs baserat på hur den visuella stilen blandas med animationsstilen, och ifall en sådan blandning kan orsaka negativa intryck. För att besvara detta har en realistisk och en stiliserad 3D-modell animerats i både sina egna och den andras animationsstil. Den realistiska stilen är baserad på motion capture-inspelningar, medan den stiliserade har överdrivna och elastiska fysiska egenskaper. Dessa animationer användes sedan i en kvalitativ undersökning med intervjuer. Resultaten pekade mot att den realistiska modellen upplevdes som minst attraktiv i rörelse, och gav obehagliga intryck när den försökte röra sig stiliserat. Den stiliserade modellen fick bättre respons och ansågs röra sig mer naturligt. Dessa resultat stämmer överens med Mori’s (1970/2012:99) teorier om den kusliga dalen. Utifrån resultatet föreslås slutligen vidare utveckling av arbetet som innefattar större omfång av bidragande variabler både från genomförandet och från undersökningen.

Uppsatsen analyserar fyra noveller i John Ajvide Lindqvists novellsamling Pappersväggar som utkom 2006. Novellerna som analyserats är ”Gräns”, ”By på höjden”, ”Equinox” och ”Vikarien”. Syftet med analysen är att undersöka hur Ajvide Lindqvist arbetar för att göra sina noveller skrämmande och vad som är skrämmande. Uppsatsen utgår från en etablerad begreppsapparat som definierats av olika teoretiker och författare, som skriver inom genrerna gotik och skräck. Analysen visar att Ajvide Lindqvist använder sig av karaktärsdrag och grepp som går att finna inom genrerna gotik och skräck. Jag finner även att det som framför allt skapar skräckeffekt i hans noveller är vardagsförankringen. De drag och grepp han använder sig av får en större verkan på grund av att det utspelar sig i välbekanta miljöer som nog de flesta läsare kan relatera till.

No description available.

Denna uppsats syftar till att lyfta fram förfadern i Tove Janssons böcker Trollvinter (1957) och Sent i november (1970) via en i första hand tematisk och i andra hand komparativ analys. Via närläsning av texterna undersöks de utmärkande dragen för Mumintrollets respektive Onkelskruttets sökande efter och möte med förfadern samt den betydelse som förfadern har för dessa två romanfigurer. Texterna tolkas med hjälp av Sigmund Freuds teorier om fantiserande och lekande respektive det kusliga. Resultatet i studien visar bland annat att båda romanfigurerna styrs av önsketänkande och gör sig illusioner om vem förfadern är och vad han vill. De är båda nyfikna på förfadern, men deras drivkrafter till att söka efter honom skiljer sig åt. Deras respektive möte med honom har flera gemensamma nämnare såsom beundran och avståndstagande. Förfaderns betydelse för såväl Mumintrollet i Trollvinter som Onkelskruttet i Sent i november hänger samman med identifikation och behovet av att känna samhörighet.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur det kusliga kan skapas och användas i litteraturen. De litterära verk som analyseras är Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen och Agnes Cecilia – en sällsam historia. Analysen utgår från tankar om det kusliga som huvudsakligen återfinns i Sigmund Freuds essä ”Das Unheimliche” (”Det kusliga”) från 1919. Även Viktor Sklovskijs främmandegöringsbegrepp används för att analysera Gripes texter. Studien visar att romanerna främmandegör bland annat naturen och tiden för läsaren, medan det kusliga i dem – som inledningsvis kan uppfattas som hotfullt och farligt – visar sig peka i positiv riktning, mot förening och försoning. Slutsatsen är att det kusliga i Tordyveln och Agnes Cecilia används på okonventionella sätt, vilket leder till en främmandegöring av det kusliga i sig självt. / The purpose of this essay is to examine how the uncanny can be created and used in literature. This is done by analyzing Maria Gripe’s novels Tordyveln flyger i skymningen and Agnes Cecilia – en sällsam historia. The analysis is based on thoughts pertaining to the uncanny that mainly can be found in Sigmund Freud’s essay “Das Unheimliche” (“The Uncanny”) from 1919. Viktor Sklovskij’s theory on defamiliarization is also used to analyze Gripe’s texts. Among other things the study shows that the novels defamiliarize nature and time for the reader. At the same time the uncanny – which initially can be perceived as threatening or dangerous – turns out to be pointing in a positive direction, toward unification and reconciliation. The conclusion is that the uncanny in Tordyveln and Agnes Cecilia is used in unconventional ways, which leads to a defamiliarization of the uncanny in itself.

Denna kandidatuppsats utforskar de tre skräcknovellerna ”Fåglarna” (1952), ”De blå linserna” (1959) och ”Äppelträdet” (1952) av Daphne du Maurier ur ett ekogotiskt perspektiv. Genom att använda begreppet ekogotik i kombination med teorier så som Simon C. Estoks ekofobi och Sigmund Freuds det kusliga undersöker denna uppsats relationer mellan mänskligt och icke-mänskligt, samt hur naturen kan användas för att framkalla känslor av det kusliga. Resultatet av analyserna visar bland annat att naturen är ett utmärkt verktyg att använda för att synliggöra det kusliga då den är ständigt närvarande i våra liv, och därför till synes också ”osynlig” för oss. Resultatet visar också att omkullkastandet av den antropocentriska relationen mellan mänskligt och icke-mänskligt är av stor vikt för novellernas förmåga att framkalla skräck.

Artificiell intelligens (AI) sprider sig genom samhället och används mer och mer inom flera olika områden. Chatbotar är en populär form av social AI som använder sig av naturligt språk för att kommunicera med användare. Det finns olika åsikter kring huruvida en chatbot ska prata och bete sig människolikt eller inte. Den ena sidan argumenterar att chatbotar ska fortsätta utvecklas för att kunna simulera mänskligt beteende och intelligens, å andra sidan argumenteras att chatbotar ska vara tydliga med att de är maskiner och att det även kan vara positivt för användarupplevelsen om chatbotar inte är alltför människolika. Dessutom finns det teorier om att ett beteende som är för människolikt kan skapa obehag hos användaren. Detta examensarbete syftar till att undersöka den diskrepans som har observerats i resultaten från vetenskapliga studier för att ge indikationer på vilka faktorer som bidrar till en positiv användarupplevelse i interaktionen med chatbotar i förhållande till hur människolika de uppfattas. Resultatet visar på att det finns en stor bredd i användares preferenser för hur en chatbot bör bete sig vilket gör det svårt att nämna specifika människoliknande faktorer som är tilltalande för en större grupp användare. Om man idag vill designa en chatbot som tilltalar så många användare som möjligt bör man ge den en officiell/formell ton samt låta den svara kort, koncist och med sofistikerade ordval och välkonstruerade meningar. För att gå vidare rekommenderas bland annat att undersöka hur chatbotar kan anpassa sitt beteende efter olika användare för att skapa en positiv användarupplevelse.