Bakgrund: Sjuksköterskor som vårdar patienter med demenssjukdom uttrycker att det behövs nya idéer för hur man kan stödja patienternas närstående för att öka den upplevda livskvalitén i situationen. Närstående uttrycker ofta en upplevd hopplöshet och vänder sig främst till sjuksköterskor när de är i behov av stöd för att själva inte drabbas av ångest eller depressioner. Sjuksköterskor uttrycker samtidigt att de inte alltid har möjlighet att se till närståendes behov fullt ut, eftersom det ofta kräver ett stort engagemang och arbete som inte ryms i deras begränsade arbetspass. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att stödja närstående till patienter med demenssjukdom. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med beskrivande syntes. Resultat: Två teman formulerades: Att hantera komplexiteten och Att vara varandras resurser. Utifrån temana formulerades fyra subteman: Att försöka förstå närståendes situation, Att begränsas av organisatoriska resurser, Att lindra närståendes lidande och Att kommunicera med närstående. Tillsammans beskriver temana och subtemana sjuksköterskors upplevelser av att stödja närstående till patienter med demenssjukdom. Slutsats: Sjuksköterskorna upplever att det är svårt att stödja närstående i tillräckligt stor utsträckning, eftersom det begränsas av tid, möjlighet och kunskap. / Background: Nurses who care for patients with dementia express that new ideas are needed for how to support the patients' next of kin in order to increase the perceived quality of life in the situation. Patients’ next of kin often express a perceived hopelessness and primarily turn to nurses when they are in need of support for themselves not suffering from anxiety or depression. Nurses at the same time express that they do not always have the opportunity to fully attend the needs of their next of kin, as it often requires a great deal of commitment and work that does not fit into their limited workload. Purpose: To describe nurses' experiences of supporting patients with dementia next of kin. Method: Qualitative study with descriptive synthesis. Result: Two themes were formulated: Managing complexity and Being each other's resources. Based on themes, four sub-themes were formulated: Trying to understand patients next of kin’s current situation, To be limited by organizational resources, To ease the suffering of patients next of kin and To communicate with patients next of kin. Together, themes and sub-themes describe nurses' experiences of supporting patients with dementia next of kin. Conclusions: Nurses find it difficult to be able to support the patients’ next of kin on the level that they wanted to, as it is limited by time, opportunity and knowledge.

Bakgrund: Ett kirurgiskt ingrepp kan påverka patienten både fysiskt och psykiskt. Operationssjuksköterskan har ett stort ansvar att bemöta och anpassa omvårdnaden till patienten. Detta ingår dels i operationssjuksköterskans kompetensbeskrivning men är också en stor del i den dagliga verksamheten på operationssalen. Vilka är då de faktorer som påverkar patientens erfarenhet, både positiva och negativa, under den perioperativa omvårdnaden? Syfte: Att belysa patienters erfarenhet av ett kirurgiskt ingrepp. Metod: Systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats. Teoretisk referensram; livsvärld, levd kropp och personcentrerad omvårdnad. 16 empiriska studier har analyserats som inkluderat hela den perioperativa perioden med både inneliggande och polikliniska patienter. Urvalet i studierna är vuxna patienter, 18 år och uppåt som genomgått ett kirurgiskt ingrepp på en operationsavdelning. Resultat: I resultatet framkom ett huvudtema och tre subteman. Huvudtema ”Patientens önskan om en personcentrerad omvårdnad” och subteman ”individanpassad information genom kommunikation”; “Patienters delaktighet i omvårdnaden” och ”Föreställningars påverkan på patientens upplevelse”. Den viktigaste aspekten för patienten var önskan om en individanpassad omvårdnad med möjlighet till delaktighet i beslut och åtgärder. Slutsats: Patienter har en önskan om en individanpassad omvårdnad med fokus på delaktighet, information och bemötande under den perioperativa omvårdnaden. Detta ställer stora krav på operationspersonalen då den kirurgiska vården är standardiserad och en stor tidsbrist råder. Att som vårdpersonal få tid och möjlighet att anpassa omvårdnaden utifrån patientens unika behov och önskan är en viktig aspekt för patientens upplevelse och erfarenhet.

Bakgrund: Hur människor hanterar vetskapen att livet är på väg mot sitt slut kanskilja mycket. Gemensamt för många palliativa patienter är en andlig och existentielloro. Andlig vård kan öka både livskvalitet och välbefinnandet hos dessa patientersamt minska den ångest som många upplever inför den stundande döden. Genom attsprida kunskap inom andlig vård för vårdpersonal kan den palliativa vårdenförbättras. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva vårdpersonals erfarenheter av attstödja det andliga och existentiella välbefinnandet hos patienter i livets slutskede. Metod: En litteraturstudie baserad på 8 kvalitativa artiklar. Sökningarna gjordes idatabaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo. Analysen av datan följde Fribergsfemstegsmodell. Resultat: Analysen ledde fram till tre teman och nio underteman. Teman var:‘Bidragande faktorer till god vård’, ‘Hindrande faktorer till god vård’ och‘Erfarenheter av att möta svåra symtom’. Konklusion: Som palliativ vårdpersonal bör man vara medveten om att verktygsåsom samtal, tystnad, delegering och särskilda vårdinterventioner kan förbättrapatientens andliga och existentiella välbefinnande. Flera deltagare efterfrågadeutförligare utbildning inom ämnet och detta är något som bör utredas vidare. Detfinns även behov av ytterligare forskning generellt inom andlig och existentiell vård,särskilt med kvantitativ design då sådan forskning är en bristvara. / Background: How people deal with the notion that life is coming to an end candiffer. But common for a lot of palliative patients is spiritual and existential distress.Spiritual care can increase both quality of life and wellbeing and decrease the level ofanxiety that plenty experience in front of the impending death. By spreadingknowledge on spiritual care, the palliative care could improve. Aim: The aim of this study is to describe healthcare professionals’ experiences ofsupporting the spiritual and existential well-being in end of life care. Methods: A literature study based on 8 qualitative articles. The database searcheswere made in Cinahl, PubMed and PsycInfo. The data analysis followed Friberg’s fivestep-model. Results: The analysis led to three themes and nine subthemes. The themes were:‘Contributory factors to good care’, ‘Obstructive factors to good care’ and ‘Experiencesof meeting difficult symptoms’. Conclusion: Palliative healthcare professionals should be aware that tools likeconversation, silence, delegation and care interventions can increase patientsspiritual and existential well-being. Many participants requested more education onthis subject and that should be investigated further. There is also a need foradditional research on spiritual and existential care, especially with a quantitativedesign.

Bakgrund: Tidigare genomförd forskning visar att kvinnliga patienter kan känna sig obekväma då omvårdnaden utövas av manliga sjuksköterskor. Troliga förklaringar till detta är den manliga sjuksköterskans särställning som minoritet i hälso- och sjukvården. Vidare att rollen att ta hand om och vårda inte alltid varit ett attribut som vanligen tillskrivs män. Syfte: Därav syftar denna studie till att identifiera hur manliga sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter upplever utövandet av omvårdnadsåtgärder då patienten är en kvinna. Metod: Föreliggande studie har designats som en litteraturstudie baserad på 11 artiklar med kvalitativ ansats som analyserats utifrån metoden för metasyntes. Resultat: Under analysen kunde fyra teman identifieras: “Intim omvårdnad”, “Beröring”, “Religiösa och kulturella hinder”, “Strategier”. Konklusion: Kartläggningen vittnar om att manliga sjuksköterskor stöter på problem på grund av sin könstillhörighet. Problem som i sin tur orsakar ångest och stress i olika omvårdnadssituationer vilket kan ha en direkt inverkan på den vård de ger patienter av motsatt könstillhörighet. Vidare kan det påverka vilken inriktning den manligen sjuksköterskan väljer efter avslutad utbildning. / Background: Previous research shows that female patients may feel uncomfortable when nursing is performed by male nurses. Probable explanations for this are the male nurse's special position as a minority in health care. Furthermore, the role of caring for and nurturing has not always been an attribute commonly ascribed to men. Purpose: Therefore, this study aims to identify how male nurses and nursing students experience the practice of nursing measures when the patient is a woman. Method: The present study has been designed as a literature review based on 11 articles with a qualitative approach that were analyzed based on the method of metasynthesis. Result: During the analysis, four themes could be identified: "Intimate care", "Touch", "Religious and cultural barriers", "Strategies". Conclusion: The mapping shows that male nurses encounter problems due to their gender. Problems that in turn cause anxiety and stress in different nursing situations which can have a direct impact on the care they provide to patients of the opposite sex. Furthermore, it can affect which specialization the male nurse chooses after completing the education.

Samsjuklighet i form utav psykisk ohälsa och substansbrukssyndrom är ett nationellt omfattandefolkhälsoproblem. Personer som lever med samsjuklighet söker sig ofta till vården vilket ställerkrav på den vård som erbjuds inom psykiatrisk vård. Patienten som lever med samsjuklighetanses ofta som komplexa och vårdkrävande i kontakt med sjukvården. Vårdpersonalensbemötande i kontakt med den patientgrupp kan uppfattas på olika sätt av patienter.Vårdpersonalens bemötande kan upplevas som värdefull respektive dålig erfarenhet beroende påhur patienter upplever det och vad det tillfört i deras lidande. Syftet: var att beskriva patientensupplevelse av psykiatrisk vård vid samsjuklighet i form av psykiatrisk ohälsa ochsubstansbrukssyndrom. Metod: Studien utfördes som en litteraturstudie med en metod förinnehållsanalys. Sexton vetenskapliga artiklar analyserades. Resultat: Analysen resulterade ifyra kategorier: Att mötas av okunskap och brist på förståelse, Att bli bemött utifrån enhelhetssyn, Att acceptera att man behöver hjälp och ha viljan att kämpa för att ett bättre liv, Attuppleva brist i uppföljnings och behandling. Resultatet visade att patienter upplevde brist avkunskap och kompetens hos vårdpersonalen som ska bidra till att minska / hindra uppkomst avfördomar, stigma i möte med vårdpersonal. Patientgruppen upplevde att en bemötande som ettpräglas av en helhetssyn från vårdpersonal är nyckeln till god vård som främjar derasåterhämtning. Patienter upplevde att egen acceptans och insikt på att de är i behov av hjälp var ien viktig del i behandlingen och brist på kontinuerlig uppföljning och deras behandling var en avde faktorer som försämrade och försvårade återhämtningsprocessen och beslut att sluta medsubstansbruk. Diskussion: Diskussion: Bemötande som speglar av helhetssyn, kontinuerliguppföljning under behandling, kunskap samt kompetensutveckling bör prioriteras inom denpsykiatrisk vården för att förbättra patientens upplevelse av vården som erbjöds.

Bakgrund: Psykossjukdom är en av de allvarligaste psykiatriska sjukdomarna. Trots att det finns effektiva behandlingsstrategier får inte alla med psykossjukdom specialiserad vård, vilket kan ha allvarliga konsekvenser för deras livslängd och välbefinnande. Diskriminering och stigma kring psykossjukdom kan påverka patientens hälsa och prognos. Det är viktigt att tidigt upptäcka och behandla psykossjukdomar för att minimera funktionsnedsättning och förbättra prognosen. En utmaning inom vården för personer med förstagångsinsjuknande är att bibehålla terapeutisk allians och främja återhämtning. Syfte: Syftet var att beskriva patienters erfarenheter av vården vid förstagångsinsjuknande i psykos. Metod: En litteraturstudie med strukturerat tillvägagångssätt och kvalitativ ansats. 15 originalartiklar inkluderades och tematisk dataanalys genomfördes enligt Braun och Clarke. Resultat: Litteraturstudien sammanställer tidigare forskning inom området och efter dataanalys framkom tre teman: Värdefulla relationer, Hjälpande insatser, Hinder och utmaningar för delaktighet med respektive subteman. Slutsats: Erfarenheterna från vården för personer med förstagångsinsjuknande med psykos berör relationer till personal och medpatienter, praktiskt stöd och psykoedukation, och faktorer som rädsla för vården, bristande tillit och kontinuitet. / Background: Psychotic disorders are among the most severe psychiatric illnesses. Despite the availability of effective treatment strategies, not all individuals with psychotic disorders receive specialized care, which can have serious consequences for their longevity and well-being. Discrimination and stigma surrounding psychotic disorders can impact the patient's health and prognosis. Early detection and treatment of psychotic disorders are crucial to minimize disability and improve prognosis. One challenge in the care of individuals experiencing first-episode psychosis is maintaining therapeutic alliance and promoting recovery. Aim: The objective was to describe patients' experiences of care during first-episode psychosis. Method: A literature study with a structured approach and qualitative approach. 15 original articles were included and thematic data analysis was conducted according to Braun and Clarke. Results: The literature review compiles previous research in the field, and after data analysis, three themes emerged: Valuable relationships, Supportive interventions, and Barriers and challenges to engagement, each with respective sub themes. Conclusions: The experiences of healthcare for individuals with first-episode psychosis involve relationships with staff and fellow patients, practical support and psychoeducation, as well as factors such as fear of healthcare, lack of trust, and continuity.