<p>At the Women’s House in Örebro, a children’s project has started where the work method “Oasen” [Oasis] model has been developed by two children’s educationists. The aim of this study is, with the “Oasen” model as a starting point, to deepen the knowledge of (1) how to meet children’s central needs while staying at a Women’s House and (2) what the “Oasen” model may contribute to the children. The theoretical framework consists of a cognitive approach to the progress of children experiencing domestic violence and a presentation of conceptions concerning children’s needs. It was necessary to identify children’s essential needs while staying at a Women’s House, to be able to answer the aim of the study. A qualitative research method has been conducted with semistructured interviews as the method of data collection. The respondents consisted of the two children’s educationists working with the “Oasen” model. The study results in three different characteristic themes, in which the children’s needs can be supplied; the significance of the practical pedagogy, individual flexibility as a fundamental structure and striving of continuity. The “Oasen” model can meet several of the essential needs, such as; routines and continuity, safety, identification of further needs, individual treatment from a children’s perspective and above all; the need of making the children’s experience valid. On the contrary, the “Oasen” model cannot be considered meeting the needs of relation support. The conclusion drawn by this study shows a possible flow where the “Oasen” model may contribute to intensively making children’s experiences valid, which enables them to create the necessary conditions to process the violent experience and obtain an increased cognitive understanding.</p> / <p>Vid kvinnohuset i Örebro har ett barnprojekt startats där två barnpedagoger utvecklat en arbetsmetod som kallas Oasenmodellen. Syftet med studien är att utifrån Oasenmodellens arbetsmetod fördjupa kunskapen om (1) hur de centrala behov hos barn som vistas på kvinnohus kan mötas, och (2) vad en sådan arbetsmetod kan tillföra barnet. Tolkningsramen består av två delar; en teoretisk del och en begreppspresentation. Den teoretiska delen är avgränsad till att röra det kognitiva perspektivet vilket ansågs särskilt relevant med tanke på hur barnets tankar och uppfattning om sin situation kan raseras och omorganiseras i och med ett uppbrott från hemmiljön och en flytt till ett kvinnohus. För att kunna besvara syftet om hur barns behov på kvinnohus kan mötas behövdes först en identifiering av vilka centrala behov som föreligger för denna specifika grupp av barn, vilka presenteras i den andra delen av tolkningsramen. För att besvara studiens syfte har en kvalitativ metod valts med semi-strukturerade intervjuer som undersökningsmetod och respondenterna består av de barnpedagoger som arbetar med barnverksamheten. I studien redogörs för hur en arbetsmetod som Oasenmodellen kan möta behov hos barn på kvinnohus genom tre olika teman som betecknar följande karaktäristiska särdrag i modellen; den praktiska pedagogikens betydelse, individuell följsamhet som grundstruktur och strävan efter kontinuitet. Resultatet visar att en arbetsmetod som Oasenmodellen kan möta ett flertal av barns centrala behov såsom rutiner och kontinuitet, säkerhet, identifierande av vidare behov, individuellt bemötande utifrån ett barnperspektiv och framför allt behovet av giltiggörande av barnets upplevelse. Däremot kan inte Oasenmodellen anses aktivt möta barnets behov av relationsstöd. Sammanfattningsvis visar studiens slutsats på ett möjligt flöde där en arbetsmetod som Oasenmodellen kan tillföra ett intensivt giltiggörande av barnets upplevelse vilket kan skapa förutsättningar för barn som vistas på kvinnohus att bearbeta sina upplevelser samt erhålla en ökad kognitiv förståelse.</p>

At the Women’s House in Örebro, a children’s project has started where the work method “Oasen” [Oasis] model has been developed by two children’s educationists. The aim of this study is, with the “Oasen” model as a starting point, to deepen the knowledge of (1) how to meet children’s central needs while staying at a Women’s House and (2) what the “Oasen” model may contribute to the children. The theoretical framework consists of a cognitive approach to the progress of children experiencing domestic violence and a presentation of conceptions concerning children’s needs. It was necessary to identify children’s essential needs while staying at a Women’s House, to be able to answer the aim of the study. A qualitative research method has been conducted with semistructured interviews as the method of data collection. The respondents consisted of the two children’s educationists working with the “Oasen” model. The study results in three different characteristic themes, in which the children’s needs can be supplied; the significance of the practical pedagogy, individual flexibility as a fundamental structure and striving of continuity. The “Oasen” model can meet several of the essential needs, such as; routines and continuity, safety, identification of further needs, individual treatment from a children’s perspective and above all; the need of making the children’s experience valid. On the contrary, the “Oasen” model cannot be considered meeting the needs of relation support. The conclusion drawn by this study shows a possible flow where the “Oasen” model may contribute to intensively making children’s experiences valid, which enables them to create the necessary conditions to process the violent experience and obtain an increased cognitive understanding. / Vid kvinnohuset i Örebro har ett barnprojekt startats där två barnpedagoger utvecklat en arbetsmetod som kallas Oasenmodellen. Syftet med studien är att utifrån Oasenmodellens arbetsmetod fördjupa kunskapen om (1) hur de centrala behov hos barn som vistas på kvinnohus kan mötas, och (2) vad en sådan arbetsmetod kan tillföra barnet. Tolkningsramen består av två delar; en teoretisk del och en begreppspresentation. Den teoretiska delen är avgränsad till att röra det kognitiva perspektivet vilket ansågs särskilt relevant med tanke på hur barnets tankar och uppfattning om sin situation kan raseras och omorganiseras i och med ett uppbrott från hemmiljön och en flytt till ett kvinnohus. För att kunna besvara syftet om hur barns behov på kvinnohus kan mötas behövdes först en identifiering av vilka centrala behov som föreligger för denna specifika grupp av barn, vilka presenteras i den andra delen av tolkningsramen. För att besvara studiens syfte har en kvalitativ metod valts med semi-strukturerade intervjuer som undersökningsmetod och respondenterna består av de barnpedagoger som arbetar med barnverksamheten. I studien redogörs för hur en arbetsmetod som Oasenmodellen kan möta behov hos barn på kvinnohus genom tre olika teman som betecknar följande karaktäristiska särdrag i modellen; den praktiska pedagogikens betydelse, individuell följsamhet som grundstruktur och strävan efter kontinuitet. Resultatet visar att en arbetsmetod som Oasenmodellen kan möta ett flertal av barns centrala behov såsom rutiner och kontinuitet, säkerhet, identifierande av vidare behov, individuellt bemötande utifrån ett barnperspektiv och framför allt behovet av giltiggörande av barnets upplevelse. Däremot kan inte Oasenmodellen anses aktivt möta barnets behov av relationsstöd. Sammanfattningsvis visar studiens slutsats på ett möjligt flöde där en arbetsmetod som Oasenmodellen kan tillföra ett intensivt giltiggörande av barnets upplevelse vilket kan skapa förutsättningar för barn som vistas på kvinnohus att bearbeta sina upplevelser samt erhålla en ökad kognitiv förståelse.

Uppsatsen är en rumslig läsning av Ulla Isakssons Kvinnohuset (1952) där romanens rumsliga aspekter och Huset som motiv undersöks med narratologiska verktyg. Romanen diskuteras också utifrån rollteori och sin ideologiska kontext i det socialdemokratiska välfärdssamhället. Romanen kretsar kring några av de kvinnor som bor i “Huset” - ett kollektivhus för självförsörjande kvinnor. Triangeldramat mellan Tryggve (en regissör med en våning på Stan), Anna (som är hans fru men bor i Huset) och Eva (en skådespelerska och Tryggves nya älskarinna) är centralt i romanen då Tryggve ordnar en lägenhet åt Eva i Huset. Studien visar att det i Kvinnohuset finns en stark sammanlänkning av rumslig, social och känslomässig ordning. De rum de olika kvinnorna tillskrivs hjälper till att definiera både dem själva och deras relationer - i romanen finns det ett tematiserat samband mellan den plats där kärleksrelationer utspelas och den karaktär dessa relationer har. Trapphuset är det främsta rummet för interaktion mellan kvinnorna och därigenom ett rum där de tydligast kämpar om att definiera situationer och upprätthålla roller och masker. Huset fungerar som en viktig organiserande princip för romanen, vilket märks på fabulaplan men också genom att narrerandet placeras i Husets lägenheter, även när de händelser som beskrivs skett på andra platser. Huset beskrivs i romanen både som ett väsen och som ett begrepp för kvinnokollektivet. Att vara bosatt i Huset är i romanen starkt förknippat med att inneha en viss erfarenhetsposition - den erfarna och svikna kvinnans. I uppsatsen undersöker jag också konstruktionen av manligt och kvinligt i relation till hem och offentliga platser. Trots att kvinnorna inte bor tillsammans med män fokuserar de flesta av kvinnorna sin längtan på män, och flera av dem får under romanen tillfälle att agera värdinnor i det egna hemmet. / This thesis is a spatial reading of the Ulla Isaksson novel Kvinnohuset (first published in 1952) where the focus is on the spatial aspects of the novel and the House as a motif. Kvinnohuset is set in 1952 and revolves around a group of women who live in a residential building for single working women, Stockholm. The main plot is a love triangle between the director Tryggve, his wife Anna and his new mistress Eva, an actress. For the analysis I use contextualization on both an internallevel and an external level and an interdisciplinary selection of theories are used – performativity theory, spatial theory, narratology. The novel is also seen in relation to the historic context of socialdemocrat twentieth century Sweden. The house is found to function as a main organizing principle of the novel. The novel is also found to be a rich example of narrative space being intertwined with the social and emotional aspects of the text. The fabula revolves around the house – from Eva moving in to Anna being brought out – and narrating is often situated within the apartments, even when the events narrated take place in the city or elsewhere. The House is referred to as a creature, sometimes at the sametime referring to the collective of women residents as a social unit. The character of The House depends on the focalizor, and therefore shifts. Individual women characters' spaces are also used tocharacterize them and their relations – to the House, the novel and the narrative universe. The interplay between rooms and human relationships are thematized in the novel – each love affair isassigned its own space. The interaction in the stairways and the connection between the collectiveand the outside male world are also found to be central for the novel. In this thesis the construction of female and male in relation to homes and public space is also explored, since the novel is set in the 1950's when the idea of the woman as a housewifepeaked in popularity. The women are found to act as hostesses in their homes, using housework as acomforting practice in difficult situations.