No description available.

No description available.

<p>ABSTRAKT</p><p>Bakgrund: Cirka hälften av de patienter som fått diagnosen psykos sjukdom fullföljer inte sin medicinering trots att psykofarmaka visat sig vara den mest effektiva behandlingen för att reducera symtom. För de som inte följer behandlingen kan symtomen förvärras. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva sjuksköterskornas roll i den medicinska behandlingen av patienter med psykos, deras uppfattningar om sjuksköterskans roll, samt beskriva olika arbetsmetoder som kan vara ett stöd för sjuksköterskor och patienter i att uppnå följsamhet av ordinerad behandling. Metod: Litteratur har sökts i databaserna PubMed, Cinahl, PsykINFO och Blackwell synergy. Elva artiklar analyserades med hjälp av latent och manifest innehållsanalys. Utifrån analysen framkom sex subkategorier och tre kategorier. Resultat: Det framkom att bristen på information till patienten, biverkningar av läkemedel samt sjuksköterskans behov av utbildning påverkade patienters följsamhet. Det visade sig att det fanns flera olika modeller att tillgå för hjälp i följsamhetsproblem. Modellerna ger mer eller mindre gott resultat i medicinsk följsamhet. Diskussion: Patienter ansåg att sjuksköterskor brast i att informera om läkemedelsbehandling och biverkningar. Sjuksköterskorna borde uppmärksamma och förändra detta för att uppnå medicinsk följsamhet hos patienter med psykos sjukdom. Slutsats: Sjuksköterskor är medvetna om patienters behov och vad som påverkar den medicinska följsamheten men de behöver riktlinjer.</p>

ABSTRAKT Bakgrund: Cirka hälften av de patienter som fått diagnosen psykos sjukdom fullföljer inte sin medicinering trots att psykofarmaka visat sig vara den mest effektiva behandlingen för att reducera symtom. För de som inte följer behandlingen kan symtomen förvärras. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att beskriva sjuksköterskornas roll i den medicinska behandlingen av patienter med psykos, deras uppfattningar om sjuksköterskans roll, samt beskriva olika arbetsmetoder som kan vara ett stöd för sjuksköterskor och patienter i att uppnå följsamhet av ordinerad behandling. Metod: Litteratur har sökts i databaserna PubMed, Cinahl, PsykINFO och Blackwell synergy. Elva artiklar analyserades med hjälp av latent och manifest innehållsanalys. Utifrån analysen framkom sex subkategorier och tre kategorier. Resultat: Det framkom att bristen på information till patienten, biverkningar av läkemedel samt sjuksköterskans behov av utbildning påverkade patienters följsamhet. Det visade sig att det fanns flera olika modeller att tillgå för hjälp i följsamhetsproblem. Modellerna ger mer eller mindre gott resultat i medicinsk följsamhet. Diskussion: Patienter ansåg att sjuksköterskor brast i att informera om läkemedelsbehandling och biverkningar. Sjuksköterskorna borde uppmärksamma och förändra detta för att uppnå medicinsk följsamhet hos patienter med psykos sjukdom. Slutsats: Sjuksköterskor är medvetna om patienters behov och vad som påverkar den medicinska följsamheten men de behöver riktlinjer.

Bakgrund Psykossjukdomar förekommer över hela världen och riskerar att leda till ett stort lidande för den drabbade individen och dennes anhöriga. Läkemedelsbehandlingen är en viktig del av behandlingen vid psykossjukdomar och syftar till att hjälpa individen att återgå till ett så normalt liv som möjligt. Bristande följsamhet till läkemedelsbehandlingen vid psykossjukdom är en vanlig orsak till att patienten återinsjuknar i en psykos och utgör en betydande riskfaktor för behov av sjukhusinläggning. Tidigare forskning har påvisat att problemet ofta underskattas och att sjukvårdspersonal ägnar för lite tid åt att hjälpa dessa patienter nå en högre grad av följsamhet. Syfte Att belysa omvårdnadsåtgärder som kan bidra till att öka följsamheten till ordinerad läkemedelsbehandling hos patienter med psykossjukdomar. Metod För att sammanfatta kunskapsläget inom forskningsområdet valdes litteraturöversikt som metod. Sökningar efter relevanta artiklar utfördes i databaserna Cinahl, Pub Med och PsycInfo. Artiklarna klassificerades och granskades med avseende på vetenskaplig kvalitet utifrån ett bedömningsunderlag och fördes in i en matris. Resultat Följande teman framkom; erfarenheter av omvårdnad i klinisk verksamhet för förbättrad följsamhet, att stärka den terapeutiska alliansen samt omvårdnadsåtgärder för att förbättra följsamheten. Omvårdnadsåtgärder för att förbättra följsamheten delades in i tre underkategorier; Compliance- och Adherence therapy, familjeinterventioner samt telefon- och smsinterventioner. Slutsats Resultaten indikerade att sjuksköterskans omvårdnadsåtgärder för att öka följsamheten till läkemedelsbehandling är inriktade mot flera olika faktorer som påverkar följsamheten. Resultaten indikerade att samtliga presenterade omvårdnadsåtgärder ger viss effekt på följsamheten och den terapeutiska alliansen föreföll vara den mest betydelsefulla faktorn.

Äldre människor i dagens samhälle lever ofta med flera sjukdomar och använder då många olika läkemedelspreparat. Många äldre är i behov av vård i hemmet men också av sjukhusvård. Utan en fungerande övergång mellan slutenvård och öppenvård eller slutenvård till hemmet riskerar de äldre att åter bli inskrivna på sjukhus. Stöd i samband med utskrivning är något som underlättar för en patient att hantera sin situation men något de äldre ofta saknar. Många äldre blir inte längre involverade i sin vård och vårdpersonalen har inte tid eller kunskap om patienten. För ett fungerande vårdförlopp krävs en fungerande vårdrelation. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka patienters upplevelse av läkemedelsbehandling i samband med utskrivning från sjukhus. Artiklarnas kvalité granskades och analyserades av författarna och litteratursökningen resulterade i totalt åtta artiklar som besvarade studiens syfte. Därav sju kvalitativa och en kvantitativ. Författarna har använt sig av Fribergs modell, en allmän litteraturöversikt som bearbetar kvantitativ respektive kvalitativ forskning. Litteraturstudiens resultat visade att äldre patienter upplever en bristande informationsöverföring gällande deras läkemedelsbehandling. De äldres upplevelser gällande läkemedelsförändringar varierade. Känslan av kontroll och delaktighet, att få vara självständig och involverad lyftes fram som viktigt. Många äldre hade även rutiner och strategier i hemmet rörande sin läkemedelsbehandling som fungerade väl. I diskussionen diskuteras resultatets huvudfynd i relation till tidigare forskning och relevanta vårdvetenskapliga begrepp.

Bakgrund: Glaukom är en ögonsjukdom som ger påverkan på synfältet och som ivärsta fall kan leda till blindhet. Bristande följsamhet till behandling kan leda tillsjukdomsprogression, komplikationer och ökade sjukvårdskostnader. Det är därförbetydelsefullt att belysa interventioner för att främja följsamheten till behandling hospatienter med glaukom. Syfte: Syftet med studien var att belysa interventioner för attfrämja följsamhet till behandling hos patienter med glaukom. Metod: En systematisklitteraturstudie med kvalitativ design och induktiv ansats. Resultat: Kategorierna somframkom var: utbildning och rådgivning, stödjande åtgärder samt kombinationer avinterventioner. Flertalet interventioner visade sig kunna förbättra patienters följsamhettill behandling, några studier visade dock inte på någon signifikant förbättring. Slutsats:Interventioner såsom utbildning, olika former av stödåtgärder samt en kombination avinterventioner kan leda till förbättrad följsamhet till behandling hos patienter medglaukom. Några studier påvisade dock motsatsen och mer forskning inom områdetbehövs då bristande följsamhet till behandling är en stor fortlöpande utmaning inomglaukomsjukvården. Denna studie kan vara ett stöd för ögonsjuksköterskan då denhälso-och sjukvård som bedrivs ska vara kunskapsbaserad såsom aktuella åtgärder vidbristande följsamhet till behandling

Bakgrund: Bristande följsamhet till läkemedelsbehandling både på lång och kort sikt är ett problem i behandlingen av patienter som genomgått hjärtinfarkt. Den farmakologiska behandlingen utgör dock en central del i den sekundärpreventiva vården efter hjärtinfarkt med påverkan på både livskvalitet och överlevnad. Brister i följsamhet ses vid all läkemedelsbehandling men tenderar att tillta ju längre behandlingen pågår. Den varierar också med olika typer av läkemedelsterapier där minst följsamhet till läkemedel kan ses vid förebyggande behandling. Följaktligen riskerar den farmakologiskt sekundärpreventiva och delvis livslånga behandlingen efter hjärtinfarkt att fallera. Syfte: Syftet var således att belysa barriärer som påverkar följsamhet till läkemedelsbehandling hos patienter efter hjärtinfarkt. Design: En litteraturöversikt med systematisk sökstrategi användes som design för att svara mot syftet. 16 vetenskapliga artiklar, varav 11 kvantitativa och fem av mixad metod erhölls efter systematiska sökningar i databaserna CINAHL och PubMed och vidare kvalitetsgranskade. Dessa sammanställdes genom integrerad analys utifrån Whittemore och Knalf’s modell. Resultat: Patientens attityd och kunskap, hälsoaspekter, sociodemografiska parametrar samt erhållet stöd och behandling är faktorer som kan utgöra barriärer för följsamhet till läkemedelsbehandling efter hjärtinfarkt. Slutsats: Kunskap och medvetenhet hos sjuksköterskan och övrig vårdpersonal kring barriärer till följsamhet till läkemedelsbehandling efter hjärtinfarkt är central. Utifrån denna kunskap kan adekvata omvårdnadsåtgärder och interventioner vidtas för att främja följsamheten till förskrivna läkemedel. Att överleva hjärtinfarkt innebär förändringar och utmaningar för den drabbade som behöver bearbetas och integreras i det fortsatta livet. De drabbade patienterna behöver få möta sjuksköterskor som har gedigna kunskaper om vanligt förekommande reaktioner, utmaningar och problem som patienten ställs inför. Att förstå detta skeende genom att betrakta det som en transition kan hjälpa sjuksköterskan att identifiera hur patientens behov av stöd ser ut vid den unika tidpunkten. / Background: Lack of medication adherence, both long and short term, is a problem in the treatment of patients after a myocardial infarction. Pharmacological treatment is a central part of the secondary preventive care after myocardial infarction affecting both quality of life and survival. Deficiencies in adherence are seen in all types of drug treatment but tend to increase the longer the treatment lasts. It also varies with different types of drug therapies where the least adherence to drugs can be seen in preventive treatment. Consequently, this puts the pharmacological secondary preventive and partly lifelong treatment after myocardial infarction at risk. Aim: The aim was to highlight barriers affecting medication adherence in patients after myocardial infarction. Design: A literature review with a systematic search strategy was used to answer the aim of this study. Sixteen scientific articles, of which eleven were quantitative and five of mixed method were obtained after systematic searches and quality review in CINAHL and PubMed databases. An integrated analysis based on Whittemore and Knalf's model was used to analys the data. Results: The patient's attitude and knowledge, health aspects, sociodemographic parameters and the support and treatment received are factors that can constitute barriers to medical adherence after myocardial infarction. Conclusion: Nurses and other health personnels´ knowledge and awareness regarding barriers to medication adherence after myocardial infarction is central. Based on this knowledge, adequate nursing measures and interventions can be taken to promote adherence to prescribed medication. Surviving a myocardial infarction means changes and challenges for the person that needs to be processed and integrated into their daily life. Patients impacted need to meet nurses who have good knowledge of common reactions, challenges and problems that they may face. Understanding these course of events by considering it as a transition can help the nurse identify the patient's need for support at this unique time.

The aim of this study was to understand how ADHD medication designed as a suitable solution within the prison in terms of treatment. The study had a qualitative disposition and I have used a discourse analysis. My theoretical starting point was extracted from Foucault’s theory about power and knowledge and his discourse concept. The result shows how ADHD portrayed as a factor that is strong linked to crime and various forms of social marginalization. A further result is how the ADHD clients are constructed from untreatable to treatable and how the ADHD medication act as treatment and prevents recidivism. The results show this production of ADHD linked to crime, the ADHD clients as untreatable and the medications as a remarkable treatment method works together to make ADHD medication is a perfect solution to treat criminals and prevent crime.

<p><strong>Bakgrund:</strong> Patienter inom dialysvård fick lite information om påverkan på sexualitet och samliv som en komplikation av njurarnas bristande funktion. Sexualitet och samliv påverkade individen och dennes livslust i stor utsträckning.<strong> Syfte</strong>: Syftet var att belysa dialyspatienters sexuella dysfunktion (SD), prevalens, symtom, orsak och bidragande faktorer. Vi ville belysa SD:s påverkan på det psykiska måendet samt i vilken mån patienter sökte och fick behandling.<strong> Metod:</strong> Vi använde oss av kvantitativa artiklar från Pubmeds databas. Artiklarna kvalitets-bedömdes, bearbetades utifrån syfte och frågeställningar som sedan sammanställdes i resultatet. Urval ur aktuell litteratur gjordes med inriktning mot njursjukvård i syfte att hitta basfakta om hur njursjukdomar yttrade sig i kroppen.<strong> Resultat: </strong>Prevalensen var hög hos dialyspatienter av SD och sänkt psykiskt mående.<strong> Diskussion: </strong>Det fanns bevis på att få dialyspatienter med SD delgav sina problem för sin läkare. Medicinsk personal prioriterade inte SD och ansåg att det var på patientens eget ansvar att ta upp. Det saknades rutiner för att tidigt upptäcka SD och genom det kunna höja patientens livskvalitet och förebygga psykiska problem.<strong> Slutsats: </strong>Om patienten fick adekvat information och kunskap om sin SD så kunde behandling sättas in, patientens livskvalitet höjas och depressiva symtom förhindras.</p>