Det här examensarbetet inriktar sig på elevers läsförmåga i Sverige. Att elevernas resultat i Progress in International Reading Literacy Study [PIRLS] sjunkit ligger till grund för att denna litteraturstudie genomförs. I arbetet undersöks faktorer som kan påverka läsförmågan samt hur de korrelerar med varandra. De faktorer som valts är läsmängd, motivation och elevernas omgivning, men arbetet behandlar även lässtrategier och lärarens val av undervisningsinnehåll. Litteraturstudiens syfte är att undersöka läsmängdens, motivation-ens och undervisningens samband till elevers läsförmåga. Frågeställningarna är: Vilka samband finns mellan läsförmågan, läsmängden och motivationen? samt Hur framställs läsning i kursplanerna för svenskämnet från åren 1996, 2000 och 2011 och hur kan detta kopplas till läsundervisningen? Litteraturstudien innehåller tidigare forskning om läsförmåga, men även perspektiv från annan sorts litteratur finns med. En del av den litteratur som presenteras är kursplanerna i ämnet svenska från åren 1996, 2000 och 2011. Kursplanerna analyserades för att ge en uppfattning av hur läsning framställdes under de år PIRLS 2001, 2006 och 2011 genomfördes. I resultatdelen behandlas hur de valda faktorerna läsmängd, motivation och undervisnings-innehåll påverkar läsförmågan. Forskningsresultaten visar att de korrelerar med läsförmågan, men även att faktorerna lässtrategier, elevernas omgivning och sociala interaktioner är viktiga för elevernas utveckling av en god läsförmåga.

Syftet med denna empiriska studie är att undersöka hur 21 verksamma svensklärare på gymnasiet ser på relationen mellan mängden skönlitterär läsning och utveckling av läsförmågan hos gymnasielever. Mot bakgrund av larm om att unga läser allt mindre samtidigt som läs- och kunskapsresultat i svensk skola sjunker har verksamma svensklärare tillfrågats för att nå syftet. Empirin har samlats in genom en webbaserad enkätundersökning och fördjupande enskilda intervjuer med sex svensklärare. Materialet har bearbetats och analyserats utifrån en fenomenologisk ansats. Resultatet visar att lärarna använder läsmängd som ett medel för att utveckla elevernas läsförmåga. Vidare visar resultatet att lärarna upplever att läsmängden gällande skönlitteratur har stor betydelse för elevernas läsförmåga och deras vidare lärande. Resultatet ställs i relation till tidigare forskning och kopplas till det sociokulturella perspektivet som utgör studiens teoretiska ramverk. Resultatet diskuteras därefter utifrån hur lärarna upplever att förutsättningarna för läsning ser ut idag och relateras till aspekter som läsförmåga, tid, styrdokument och fritidsläsning. Slutsatserna vi drar är att läsning och lärande går hand i hand, samt att svenskundervisningen snarare bör tvinga eleverna att läsa än att vädja till deras läslust.

Syftet med denna litteraturstudie är att med utgångspunkt i svenskdidaktisk forskning undersöka vilken betydelse skönlitterär läsning har för gymnasieelevers läsförmåga och i förlängningen deras lärande genom läsning. Mot bakgrund av larm om att unga läser allt mindre samtidigt som läs- och kunskapsresultat i svensk skola sjunker valdes litteratur för att nå syftet. Resultatet visar att läsning av skönlitteratur har en positiv påverkan på läsförmågan och att arbeta med läsförmåga och läsutveckling gynnar lärandet. En viktig faktor för att utveckla läsförmåga och gynna lärandet är läsmängden. Samtidigt visar också resultatet att det behövs en vidgad förståelse av begreppet läsning idag i den svenska skolan då eleverna besitter kompetenser inom andra medier och annat berättande än just skönlitteratur. Resultatet diskuteras utifrån resultaten om läsmängd och skolans förutsättningar till läsning, om litteraturens status och slutligen görs en kreativ och kritisk läsning av styrdokumenten. Slutsatsen vi drar är att läsningens, och mer specifikt skönlitteraturens, plats i undervisningen är befogad och motiverad utifrån ett lärandeperspektiv. Studien visar att det kan vara fördelaktigt att låta läsningen ta mer plats än idag.

Vi har i denna forskningsstudie undersökt påverkansfaktorer och arbetssätt för läsmotivation och läsutveckling i årskurs 4–6 på Åland. Detta har vi gjort genom att utföra en undersökning ur både lärar- och elevperspektiv via en metodkombination av kvalitativ intervju och kvantitativ enkät. Datainsamlingen för studien har utförts genom semistrukturerade intervjuer med sex lärare i årskurs 4–6 och genom digitala enkäter till 86 elever.  Studien utgår från självbestämmandeteorin som förklarar mänsklig motivation och det sociokulturella perspektivet som har sin utgångspunkt i att utveckling sker i samspel med andra människor. I resultatet framkommer att lärares läsfrämjande arbete främst kan kopplas till de teoretiska begreppen kompetens och den proximala utvecklingszonen, medan elevernas upplevelser starkast kan kopplas till begreppet autonomi. Läsmängd visar sig vara den starkaste positiva påverkansfaktorn på läsmotivation och läsutveckling, samtidigt som digitala medier och brist på tid för fritidsläsning upplevs ha en negativ påverkan. De arbetssätt som lärarna upplever främja elevers läsmotivation och läsutveckling är högläsning, litteratur i relation till elevernas intressen och förmågor, läsförståelse samt olika former av stöttning. Lärarna uttrycker att läsmotivation och läsutveckling samverkar med varandra i både positiv och negativ bemärkelse, samt att de har ett starkt samband. Resultatet visar även att det finns en medvetenhet och vilja hos eleverna i att utvecklas som läsare. Lärarnas och elevernas upplevelser av läsande förebilder skiljer sig åt, främst genom att eleverna inte anser att läsande förebilder är en positiv påverkansfaktor i lika hög grad som lärarna.