The ability to speak with one another is important for all people, but this ability can not be taken for granted when dealing with communicative disabilities. The aim of this systematic literature review was to highlight user and caregiver views and experiences of aided augmentative and alternative communication (aided AAC). The study included 15 articles that were examined by quality and analysed through a meta synthesis. Data was categorized into six main categories; (1) conversational patterns using aided AAC, (2) expectations and concerns, (3) environment, (4) the communication aid, (5) use: when and where, in what situations, (6) learning the communication and manage the communication aid . The result indicated that conversations with aided AAC were predictable and limited. The importance of communication beyond basic needs was discussed. The communication of users was depending on the support and competence from the environment and users were influenced by the treatment of others. Communication was dependent on availability and individual accommodation. Different strategies were used by users to adapt the conversations to people and situations. Beside communication, aided AAC could be used for other purposes, e.g., in daily routines. Different views were seen discussing high and low technology communication aids. Using aided AAC improved the users’ communication. The importance of including caregivers and users in the choice of communications aids was mentioned. In summary, there were many factors that needed to work together for an optimal use of aided AAC. Key words: communication, aided augmentative and alternative communication (aided AAC), caregivers, users, experiences, high technological aided AAC, low technological aided AAC / Det är viktigt för alla människor att kunna prata men inte lika självklart för personer med en kommunikativ funktionsnedsättning. Syftet med denna systematiska litteraturöversikt var att belysa brukare och vårdnadshavares upplevelse och erfarenhet av grafisk alternativ och kompletterande kommunikation (GAKK). Studien innefattades av 15 artiklar som kvalitetsgranskades och analyserades genom en metasyntes. Data kategoriserades till sex huvudkategorier; (1) konversationsmönster vid användning av GAKK, (2) förväntningar och farhågor, (3) omgivningen, (4) hjälpmedlet, (5) användning: när och var, i vilka situationer, (6) att lära sig kommunikationen och hantera hjälpmedlet. Resultatet visade att samtal med GAKK ofta var begränsade och förutsägbara. Synpunkter framkom på vikten av att kunna kommunicera mer än basala behov. Brukarens kommunikation är beroende av stöd och kompetens från omgivningen, och brukaren påverkas av omgivningens bemötande. Hjälpmedlets tillgänglighet och individanpassning var avgörande för kommunikationen. Brukare anpassade sin kommunikation till olika situationer och personer genom olika strategier. GAKK kunde användas till mer än bara kommunikation, så som till stöd i dagliga rutiner. Delade synpunkter rådde gällande hög- och lågteknologiska hjälpmedel. Förbättrad kommunikation hos brukaren beskrevs vid användning av GAKK. Det var viktigt att inkludera både brukare och vårdnadshavare vid val av hjälpmedel. Sammanfattningsvis var det många faktorer som behövde samverka väl för att användningen av GAKK skulle bli optimal. Nyckelord: kommunikation, grafisk alternativ och kompletterande kommunikation (GAKK), vårdnadshavare, brukare, upplevelser, högteknologisk GAKK, lågteknologisk GAKK

Personer med afasi lider ofta av sina språkliga svårigheter och upplever dem som ett allvarligt problem. När förmågan till effektiv kommunikation genom talat språk inte räcker till kan ett Alternativt och Kompletterande Kommunikationssätt (AKK) behövas. Det möjliggör att personen, förutom med tal, kommunicerar med till exempel bilder, gester eller tecken. Proceduren att välja ett passande AKK är komplicerad och det händer att ett hjälpmedel som inte passar individens behov sätts in av logoped, eller att ett hjälpmedel inte sätts in alls. För att utveckla och förbättra möjligheten att avgöra om och i så fall vilket hjälpmedel som bör användas har Lasker och Garrett utvecklat bedömningsverktyget The Multimodal Communication Screening Test for persons with Aphasia (MCST-A). Denna studies huvudsyfte var att översätta MCST-A till svenska. Studien delades upp i tre delar; 1) översättning och anpassning av MCST-A till svenska, 2) prövning av översättningen på personer utan afasi samt 3) en första testning på personer med måttlig till grav kronisk afasi där deras resultat på MCST-A jämfördes med en skattning av deras förmåga att kommunicera med AKK i vardagen. Översättningen och anpassningen ledde till en fungerande version på svenska. Resultatet från testningen på personer med afasi går i linje med tidigare forskning, där resultatet på MCST-A speglar personers skattade förmåga att kommunicera med AKK i vardagen. MCST-A kan således vara ett användbart instrument för att avgöra om och på vilken nivå ett hjälpmedel kan användas av en person med afasi. Det är dock inte möjligt att dra en generaliserbar slutsats utifrån denna studies resultat då urvalet var begränsat. / Individuals with aphasia often suffer from their language difficulties and experience them as a serious problem. When the ability to communicate effectively through spoken language is insufficient, an Augmentative and Alternative Communication (AAC) may be required. This allows the person, in addition to speech, to communicate with for example pictures, gestures or body language. The procedure for choosing a suitable AAC is complicated, sometimes an aid that doesn’t suit the needs of the individual is provided by speech-language pathologists and sometimes an aid isn’t provided at all. In order to develop and improve the ability to determine if and what aids should be used, Garrett and Lasker developed the assessment tool The Multimodal Communication Screening Test for Individuals with Aphasia (MCST-A). The main purpose of this study was to translate MCST-A into Swedish. The study was divided into three parts; 1) translation and adaptation of MCST-A to Swedish, 2) testing the translation on persons without aphasia, and 3) a first test on persons with moderate to severe chronic aphasia, where their results on MCST-A were compared with an estimate of their ability to communicate with AAC in daily life. The translation and adaptation led to a working version in Swedish. The results from the persons with aphasia is in line with previous research, where the results on MCST-A reflects the estimated ability to communicate with AAC in their daily lives. Thus, MCST-A can be a useful tool to determine whether if and on what level aids can be used by a person with aphasia. However, it’s not possible to draw a generalizable conclusion based on the results of this study as the sample was small.