Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka lösningsstrategier i subtraktion som elever i årskurs fyra och sex använder sig av, vilka framsteg eleverna gör från årskurs fyra till sex och vilka typer av fel som elever i de båda årskurserna gör. Tre metoder har valts för att studera syftet. Dessa tre metoder är elev- och lärarintervju, grupptest och läromedelsanalys. Dessa tre metoder ska tillsammans komplettera varandra och ge en allsidig bild av syftet. Resultaten i denna studie pekar på att eleverna använder sig av flera olika strategier när de räknar subtraktion. Strategierna är effektiva i varierande grad. Det har även framkommit att elevernas skicklighet i framlängeshopp har betydelse för elevernas färdigheter i subtraktion. Läromedelsanalysen pekar på att uppställning följt av hoppmetoden får mest utrymme i de läromedel som eleverna använder. Uppställning är även den metod som flera av de intervjuade lärarna menar att de lägger störst vikt vid i sin undervisning.

Studiens syfte var att undersöka vilka lösningsstrategier som finns vid division, vilka som används vid av eleverna samt vilka lösningsstrategier som lärarna undervisar om i årskurs 5. För att ta reda på detta samlades data in genom enkäter där 77 elever deltog samt intervjuer med tre lärare och sju elever. Resultatet visar på att lärarnas lösningsstrategier inte stämmer helt överens med elevernas val av metod. Vid intervjuer med lärarna framkom det att lång division var den metod som användes mest frekvent. Multiplikation var det enda räknesätt som var inblandat vid utlärningen av division. Studien visar dock på att eleverna gärna använder subtraktion eller addition som lösningsstrategi istället för att använda någon form av divisionsalgoritm.

No description available.

Syftet med studien är att belysa den osynliga, skapande delen av matematikämnet i grundskolan. Studien bygger på en kvalitativ undersökning med inspiration från ansatsen grounded theory, GT, och består av en litteraturstudie kopplat till en empirisk studie, där den empiriska studien grundar sig på intervjuer med elever i år 8. Studiens resultat visar att elever beskriver sina lösningsstrategier i skolmatematiken väl, och att det ur deras beskrivningar går att läsa ut tre olika nivåer av skapande förmåga i ämnet. Att ha skapande förmåga i matematik innebär att a) agera i en dynamisk process mellan teori och praktik, b) att förnimma eller att se möjligheter samt att koppla det till sin egen förståelse och agera utifrån det i problemlösningsfasen och c) att den lärande indivi-den som subjekt emotionellt hittar egna vägar framåt i kunskapsprocessen, vilka man sedan stämmer av mot ny kunskap för progression. Resultatet av litteraturstudien bildar en referensram för det embryo till teori, hela stu-dien genererat, vilken också innefattar de tre nivåerna av skapande förmåga, enligt elevernas beskrivningar. Jag fann att skapande förmåga sker som en rundgång mellan fakta – metod/struktur – resurs/flyt – fakta.

Vårt syfte med det här arbetet var att undersöka hur förskolebarn agerar när de ställs inför två matematiska problem innehållande division/delning. Vilka lösningsstrategier använder de för att lösa givna problem? Vi valde att genomföra en fallstudie på den förskola där vi alla tre arbetar, och metoden vi använde oss av var deltagande observation, samt videofilmning. I studien ingick nio stycken femåringar. När vi transkriberade videoinspelningen såg vi att barnen använde sig av de olika lösningsstrategierna som vi tog upp i den teoretiska bakgrunden, i olika utsträckning. De vanligaste var pekräkning/förflyttningsräkning och fördelningsstrategin. Av resultatet framgick att de flesta barnen kombinerade flera lösningsstrategier vid samma problem. Det framkom också att barnen hade svårt att sätta ord på sina lösningsstrategier i genomförandet, och förklara hur de tänkte när de löste problemen.

I vår vardag möter vi ständigt problem med anknytning till matematik, som vi behöver lösa. Problemlösning har en betydande roll i matematikämnet och därför är det viktigt ur undervisningssynpunkt att försöka förstå hur elever tänker och resonerar när de löser problem. Syftet med detta arbete var att undersöka hur elever i skolår 3 går tillväga när de möter skriftliga matematiska problemuppgifter. Studien fokuserar på elevers val av lösningsstrategier, i vilken utsträckning laborativt material används, samtidigt som en jämförelse mellan pojkars och flickors val av strategier görs. Metoden för att ta reda på detta var att genomföra ett undervisningsförsök, tillsammans med deltagande observation och intervju. Resultatet visar att elever använder flera olika lösningsstrategier och även kombinationer av olika för att lösa problemen. De vanligaste strategierna var huvudräkning och laborativt material. Den skillnad som visade sig mellan pojkars och flickors val av strategier, var att flickor i större utsträckning använde skriftliga noteringar.

<p>Vårt syfte med det här arbetet var att undersöka hur förskolebarn agerar när de ställs inför två matematiska problem innehållande division/delning. Vilka lösningsstrategier använder de för att lösa givna problem? Vi valde att genomföra en fallstudie på den förskola där vi alla tre arbetar, och metoden vi använde oss av var deltagande observation, samt videofilmning. I studien ingick nio stycken femåringar. När vi transkriberade videoinspelningen såg vi att barnen använde sig av de olika lösningsstrategierna som vi tog upp i den teoretiska bakgrunden, i olika utsträckning. De vanligaste var pekräkning/förflyttningsräkning och fördelningsstrategin. Av resultatet framgick att de flesta barnen kombinerade flera lösningsstrategier vid samma problem. Det framkom också att barnen hade svårt att sätta ord på sina lösningsstrategier i genomförandet, och förklara hur de tänkte när de löste problemen.</p>

<p>I vår vardag möter vi ständigt problem med anknytning till matematik, som vi behöver lösa. Problemlösning har en betydande roll i matematikämnet och därför är det viktigt ur undervisningssynpunkt att försöka förstå hur elever tänker och resonerar när de löser problem.</p><p>Syftet med detta arbete var att undersöka hur elever i skolår 3 går tillväga när de möter skriftliga matematiska problemuppgifter. Studien fokuserar på elevers val av lösningsstrategier, i vilken utsträckning laborativt material används, samtidigt som en jämförelse mellan pojkars och flickors val av strategier görs. Metoden för att ta reda på detta var att genomföra ett undervisningsförsök, tillsammans med deltagande observation och intervju.</p><p>Resultatet visar att elever använder flera olika lösningsstrategier och även kombinationer av olika för att lösa problemen. De vanligaste strategierna var huvudräkning och laborativt material. Den skillnad som visade sig mellan pojkars och flickors val av strategier, var att flickor i större utsträckning använde skriftliga noteringar.</p>

Vid arbete med problemlösning är det svårt att fastställa att de uppgifter som eleverna arbetar med upplevs som problem. Eftersom personen som löser uppgiften uppfattar den olika så används i denna studie benämningen problemuppgifter. För att kunna lösa olika problemuppgifter är det viktigt att kunna välja och använda olika lösningsstrategier. Denna studie syftar till att ta reda på vilka strategier elever använder när de löser problemuppgifter med inriktning på de fyra räknesätten. Studien syftar också till att undersöka arbetskonstellationernas påverkan på strategierna samt elevernas synpunkter om arbetskonstellationer vid arbete med problemuppgifter. För att ta reda på detta löste elever i årskurs tre problemuppgifter, enskilt och i grupp. Vidare intervjuades ett antal elever för att ta reda på deras tankar och åsikter om problemuppgifter i dessa konstellationer. Resultatet visar att elever använder strategierna bild, de fyra räknesätten och laborativt material och att de i stort sett använder samma strategier när de löser problemuppgifter enskilt och i grupp. Eleverna anser att arbete med problemuppgifter i grupp är fördelaktigt då de kan hjälpa och lära av varandra. Grupparbete kan dock innebära att eleverna inte kommer överens samt att det blir stökigt och okoncentrerat. Fördelar med att arbeta enskilt med problemuppgifter är enligt eleverna att få bestämma och tänka själv medan nackdelar är att inte få hjälp.

Syftet med denna studie är att beskriva processen som sker när elever arbetar tillsammans med en problemlösningsuppgift de tidigare inte kunnat lösa vid enskilt arbete. Fokus har varit på förändrad användning av Sfards (2008) nyckelbegrepp: ämnesspecifika ord, visuella mediatorer, rutiner och berättelser samt vilka diskursförändringar som synliggjorts. Studien är kvalitativ och empirin har samlats in genom observationer av problemlösningsarbetet, ljudinspelningar under pararbeten och bildupptagningar av elevmaterialet. Totalt tio observationer av gemensamt arbete genomfördes och transkriberades och av dessa djupanalyserades fem transkriberingar med hjälp av flödesscheman och Sfards (2008) nyckelbegrepp. Resultatet visar att eleverna i studien använde fler nyckelbegrepp vid den gemensamma problemlösningen och därmed ingick i diskursförändringar som bidrog till att föra problemlösningen framåt. Visuella mediatorer och användningen av tid visade sig vara viktiga aspekter för användning av fler nyckelbegrepp och förändring av diskurser.