<p>Denna studie belyser hur kommunikationen gentemot allmänheten såg ut i Hallands sex kommuner under stormen Per. Syftet har varit att se vilka informationskanaler kommunerna valde att använda sig av, vilka lärdomar man tog med sig från Gudrun och kommunernas syn på information och allmänheten.</p><p>Mitt material består främst utav dokument, utvärderingar och rapporter från kommunerna, länsstyrelsen och Radio Halland. Detta har kompletterats med åtta informantintervjuer. Forskning gällande kriser, kriskommunikation och information har även utgjort en viktig del i min studie. Lagen om extra ordinära händelse har varit en central del i uppsatsen då lagen reglerar vad kommunerna och landstingen måste genomföra innan, under och efter en krissituation. Vad gäller informations- och kommunikationsberedskap har kommuner och landsting stor frihet att själva bedöma hur denna skall se ut och organiseras.</p><p>Utvärderingen visar att det fanns brister i kommunikationen gentemot allmänheten under stormen Per. Några exempel på brister i kommunikationen var: Att delge medborgarna med information i ett tidigt skede under stormen Per. Informationen till Radio Halland var till en början nästintill obefintlig och man fick söka information själva. En annan brist som jag har kunnat urskilja är att kommunikationen i många fall är enkelriktad och inte dubbelriktad. Kommunerna tar inte tillvara på de tillfällen som allmänheten kan ge feedback under kriser som t.ex. vid värmestugor och andra upplysningsfunktioner. Det man tydligt kan se är att information värderas högt hos majoriteten av kommunerna men handlingskraften och motivationen saknas på många håll. </p><p> </p><p>Nyckelord: Kommuner, Stormen Per, Kris, Kriskommunikation, Information, Lagen om extraordinära händelser.</p>

Bakgrund: Konsumenterna har ökat sina investeringar i finansiella instrument men kunskapen om dessa inte har ökat i samma takt. En del människor har inte varit medvetna om de risker som ett sparande i denna form innebär, utan har med förskräckelse sett sina sparade pengar försvinna när börsen gått dåligt. För att stärka konsumenternas ställning samt säkerhetsställa kvaliteten på bankers och fondbolags rådgivning infördes Lagen om finansiell rådgivning den första juli 2004. De viktigaste följderna av lagen är att nu får bara utbildade rådgivare ge råd till kunderna. Syfte: Syftet med denna uppsats är att beskriva de förändringar och det förändringsarbete som lagen medfört för FöreningsSparbanken, samt utreda lagens påverkan på privatrådgivarna. Dessa tillsammans ska hjälpa till att besvara frågan hur väl implementeringen lyckats. Eventuella skillnader mellan de studerade kontoren kommer även att åskådliggöras. Slutsatser: Förändringar som skett i och med införandet av lagen är nya regler på en minsta utbildningsnivå samt dokumentationskrav. Som en direkt följd av detta har det skett en förändring i arbetssituationen. Alla respondenter är mycket positiva till förändringen och anser att det positiva övervinner de negativa. Det styrproblem som fanns innan lagen om att direktiven var oklara, kunskapen otillräcklig och motivationen låg är nu löst. / Background: The consumers have grown their investments in financial instruments but the knowledge of these has not grown in the same speed. Some people have not been aware about the risks that a saving in this form involve, but have without consideration watched as their saved money disappeared when the stock exchange done badly. To strengthen the consumer’s position and maintain the quality of bankers and fondbolags advice, the law about financial counseling was introduced the 1st of July 2004. The most important part of this law is that now only educated counselors are able to advise the customers. Purpose: The purpose with this essay is to describe the changes the new law has resulted in for ForeningsSparbanken, and also investigate the law’s influence for private advisors. These two together should then help to answer the question on how well this implement has succeeded. Any differences between the studied offices will be illustrated. Conclusion: The difference that has happened because the introduction of the new law is new rules on a smallest education level and also documentation requirements. As a direct result of this there has been a change in the working situation. All responding to this are very supportive to the change and thinks the positives overcome the negatives. The problem that was before the law was introduced with unclear directives, insufficient knowledge and motivation has now been solved.

Denna studie belyser hur kommunikationen gentemot allmänheten såg ut i Hallands sex kommuner under stormen Per. Syftet har varit att se vilka informationskanaler kommunerna valde att använda sig av, vilka lärdomar man tog med sig från Gudrun och kommunernas syn på information och allmänheten. Mitt material består främst utav dokument, utvärderingar och rapporter från kommunerna, länsstyrelsen och Radio Halland. Detta har kompletterats med åtta informantintervjuer. Forskning gällande kriser, kriskommunikation och information har även utgjort en viktig del i min studie. Lagen om extra ordinära händelse har varit en central del i uppsatsen då lagen reglerar vad kommunerna och landstingen måste genomföra innan, under och efter en krissituation. Vad gäller informations- och kommunikationsberedskap har kommuner och landsting stor frihet att själva bedöma hur denna skall se ut och organiseras. Utvärderingen visar att det fanns brister i kommunikationen gentemot allmänheten under stormen Per. Några exempel på brister i kommunikationen var: Att delge medborgarna med information i ett tidigt skede under stormen Per. Informationen till Radio Halland var till en början nästintill obefintlig och man fick söka information själva. En annan brist som jag har kunnat urskilja är att kommunikationen i många fall är enkelriktad och inte dubbelriktad. Kommunerna tar inte tillvara på de tillfällen som allmänheten kan ge feedback under kriser som t.ex. vid värmestugor och andra upplysningsfunktioner. Det man tydligt kan se är att information värderas högt hos majoriteten av kommunerna men handlingskraften och motivationen saknas på många håll. Nyckelord: Kommuner, Stormen Per, Kris, Kriskommunikation, Information, Lagen om extraordinära händelser.

Syfte: Syftet är att beskriva och analysera faktorer som vi anser viktiga att beakta för att förstå bostadshyresmarknaden i Gävle 2011. Hur påverkas marknaden av faktorer som politik, ekonomi och befolkning?   Metod: Denna uppsats är av en kvalitativ metod. Först skedde en datainsamling för att sedan kunna utföra expertintervjuer med personer från viktiga aktörer i Gävle. Förutom primärdata finns även sekundärdata som är framtagen av forskare, till exempel vetenskapliga tidskrifter och artiklar.   Detta examensarbete bygger både på en empirisk- och en teoretisk undersökning. Information har bland annat hämtas ifrån Gävle kommun, Gavlegårdarna, Fastighetsägarna, Regeringen, Sveriges rikes lag, Boverket, Länsstyrelsen samt SCB.   Resultat &amp; slutsats: Bostadshyresmarknaden i Gävle är i en stor förändring. Hyresmarknaden i Gävle har styrts av allmännyttans stora marknadsandel, då hyrorna har reglerats efter allmännyttan. Lagar och förordningar påverkar hyresmarknaden, framförallt då den nya lagen 2009/2010:185 där allmännyttan måste drivas affärsmässigt. Gävle kommuns stora befolkningsökning är en faktor som påverkar hyresmarknaden med även höga produktionskostnader och slopade bidrag har sin påverkan på hyresmarknaden i Gävle.   Förslag till fortsatt forskning: Att undersöka hur lagen 2009/2010:185 har förändrat bostadshyresmarknaden. Hur har priserna ändrats på hyresrätter, har hyran höjts i centrala delar? Har denna lag bidragit till mer nyproduktion av hyreshus?   Uppsatsen bidrag: Hyresrättens viktiga roll på bostadsmarknaden.  Uppsatsen ger en större förståelse för hur upplåtelseformen hyresrätt påverkar en hyresmarknad där allmännyttan har den största marknadsandelen. Uppsatsen ger även en inblick över viktiga aktörer som påverkar hyresmarknaden samt hur stor påverkan ekonomi, demografi, statliga stöd och lagar och förordningar har på bostadshyresmarknaden.

Den 1 juli 2010 implementerades PSI-lagen i Sverige, syftet var att främja konkurrens och tillväxt i informationsförädlarbranschen. En bransch som beräknas ha en stor tillväxtpotential. Branschen saknar idag en egen klassifikation, vilket medför att branschens utveckling är svår att mäta. Denna studie avser att dels skapa en definition för informationsförädlarbranschen, och ta reda på vilka företagen i branschen är. Sedan kommer konkurrens och tillväxt i informationsförädlarbranschen att mätas för att undersöka om PSI-lagen haft någon inverkan på branschens utveckling. Resultatet visar att branschen består av 130 företag, år 2013, och att tillväxten och konkurrensen har förändrats sedan PSI-lagen implementerats.

This thesis examines how Swedish newspaper media problematize surveillance. This is done by analysing the media reports from two major surveillance events: the debate in 2008 about the legislation concerning the expansion of the rights of Försvarets Radioanstalt to monitor internet and telephone traffic crossing the Swedish borders, and the revealing of an ethnically based index including over 4000 individuals created by the Swedish police. The thesis sets out to expand the knowledge about media’s role as a interpreting source of information concerning how people understand and relate to surveillance (Barnard-Wills, 2011; Carlsson, 2009; Greenberg &amp; Hier, 2009). The thesis attempts to answer the question whether Swedish media problematizations regarding the abovementioned surveillance events correlates with the most common theories of surveillance critique. In addition the thesis examines who are allowed to express their views on the issues. By analysing the material using a qualitative content analysis the result show that there are great differences between the way media problematize the two events. The debate regarding FRA almost exclusively focuses on how the surveillance is perceived as a threat to the personal integrity whilst the coverage of the index complied by the Swedish police this problematization is close to absent. Instead the news media focuses on problematizations of the discriminatory aspect of the ethnically based index and the fact that it raises uncomfortable feelings. In the material on the FRA legislation most of the problemsatizations are carried out by journalists whilst they are presented by civil individuals in the coverage of the police index.

Uppsatsen har i grunden baserat sig på den reform av anställningsskyddslagen (1982:80), LAS, som ägde rum 2022. Det är denna reforms effekter på okvalificerade arbetare som undersöks i föreliggande arbete. Reformen var omfattande och innefattade ändringar i alla faser av uppsägningsförfarandet. Detta förfarande är ett ganska långdraget sådant och går ut på en bedömning av situationen före, vid och efter beslutet att skilja den anställde från anställningsförhållandet. Med tanke på detta har undersökningens frågeställning tagit sikte på alla faser av uppsägningsförfarandet. Den övergripande omständigheten som ligger till grund för alla fyra frågor är den att okvalificerade arbetare drabbas extra hårt av en uppsägning då de i genomsnitt har svårt att hitta samma eller liknande anställning. I det läget är man redan efter uppsägningsbeslutet, men frågorna som inriktar sig på faserna innan och under uppsägning har mer haft karaktären av att undersöka hur man förebygger att omständigheten äger rum. Det övergripande syftet för LAS är att säkra anställningen för så många löntagare som möjligt. Detta syfte har inspirerat tesen för uppsatsen vilken är att anställningsskyddet ska vara så starkt som möjligt. Syftet med arbetet har därför varit att granska ifall denna målsättning för LAS fortfarande kan göras gällande med avseende på okvalificerade arbetare som utgör en ganska stor grupp av löntagarna. Detta teleologiska synsätt har varit starkt framträdande vid granskningen av alla relevanta bestämmelser. Trots att reformen från 2022 var omfattande, har vissa områden som den berörde bortsetts ifrån. Det handlar om regelverket kring anställningsformerna, uthyrningen av arbetstagare och det omfångsrika kompetens- och omställningsstödet. Den viktigaste metoden i uppsatsen har varit den rättsdogmatiska tillsammans med den teleologiska. Vissa andra metoder har brukats. De andra metoderna var inte särskilt framträdande då det handlade om specifika bestämmelser eller områden där rättsdogmatiken inte räckte till. Bakgrundskapitlet innehåller en slags ”karta”. Det är en förteckning över de viktigaste bestämmelserna som kommer granskas. I kapitlet finns de viktiga avsnitten om vad den svenska modellen betyder samt om skillnaden mellan kvalificerade och okvalificerade arbetare som också innehåller en kort redogörelse om skillnaden mellan arbetare och tjänstemän. Det första egentliga undersökningskapitlet, som tar sikte på fråga nr 1, är en detaljerad genomgång av hur olika parter på den svenska arbetsmarknaden kan påverka den. Där kommer den starka partsautonomin framträda särskilt synligt, en utmärkande egenskap för den svenska arbetsmarknaden. I det andra undersökningskapitlet, som tar sikte på fråga nr 2, görs en noggrann undersökning av hur omplaceringar ska genomföras. Stor hänsyn kommer visas regeln om tillräckliga kvalifikationer. Därefter ägnas fråga nr 3 uppmärksamhet som handlar om turordningar vid uppsägningar på grund av arbetsbrist. Denna procedur är inte missgynnande mot okvalificerade arbetare, men den särskilt starka semidispositiviteten vid sådana uppsägningar granskas närmare. Den sista frågan nr 4 ledde till en granskning av skadeståndsinstitutet vid uppsägningar samt arbetslöshetsförsäkringen. Den generella slutsatsen som kan dras är att det relevanta regelverket är blandat. Vissa regler bidrar/kan bidra till att skydda de okvalificerade arbetarna, vissa är neutrala och andra har inte levt upp till sina målsättningar.

No description available.

Grundstenen för den svenska ärekränkningsrätten utgörs av förtalsbestämmelsen i 5 kap. 1 § BrB. Lagen infördes år 1965 i samband med den stora reformen av brottsbalken som ersatte strafflagen.[1] Sedan förtalsbestämmelsen infördes har kränkningsskyddet kompletterats med bestämmelsen om olaga integritetsintrång och BBS-lagen. Förtalsbestämmelsen innebär en kriminalisering av lämnandet av uppgifter som kan leda till att andras missaktning riktas mot den som uppgifterna utpekar. Sådana uppgifter beskrivs i propositionen bestå av uppgifter om någons kriminalitet, sexualitet eller uppgifter som på annat sätt kan vara kränkande för den som utpekas. BBS-lagen infördes för att föreskriva tillhandahållaren av en webbplats att radera innehåll på webbplatsen som uppenbart utgör sådant som är olagligt enligt BBS-lagen 5 §. Utöver kravet på tillhandahållaren att radera otillåtna inlägg skulle bestämmelsen också agera normgivande på internet. Vidare infördes därefter bestämmelsen om olaga integritetsintrång i syfte att förbjuda spridningen av kränkande bilder och videos. Sådana bilder eller videor kan vara nakenbilder eller bilder på någon i ett utsatt tillstånd. Förtalsbestämmelsen innehåller emellertid ingen grund för att radera kränkningar eller inlägg som fastställts utgöra förtal. Vidare fastslog HD i NJA 2020 s. 917 att brottet inte heller bedöms perdurerande vilket innebär att kvarlämnandet av sådana kränkningar inte kan leda till straffansvar för den som publicerat kränkningen. För bestämmelsen om olaga integritetsintrång innebär avgörandet i NJA 2020 s. 917 att det saknas möjlighet att straffa den som underlåter att radera en kränkning som utgör olaga integritetsintrång. Om domstolen bedömer att det vid intrångets publicering fanns ett medgivande att publicera bilderna, saknas det betydelse om ett sådant medgivande dras tillbaka. Detta innebär att gärningsmannen inte kan straffas för att inte radera kränkningen oavsett vad som sker efter publiceringen av kränkningen. Ansvaret för att radera kränkningen övergår istället på tillhandahållaren med anledning av BBS-lagen. För tillhandahållaren ges dock ett spelrum på 1–2 veckor där tillhandahållaren får tid att utvärdera inlägg och radera dessa om de bedöms olagliga. Under denna tidsperiod kan användare spara inläggen eller innehållet, för att sedan sprida innehållet vidare innan kränkningen förhoppningsvis raderas av tillhandahållaren. Förtal omfattas emellertid inte i ansvaret som utgår genom BBS-lagen, vilket innebär att den som har en webbplats inte behöver radera inlägg som bedömts utgöra förtal. Kränkningar som utgör förtal kan således kvarlämnas efter fällande dom utan konsekvenser och kränka den utpekade utan begränsning. I samband med internets framfart har antalet anmälningar för ärekränkningsbrott ökat explosionsartat, med över 600%, sedan år 1990. Förra året anmäldes cirka 12 000 ärekränkningsbrott medan endast 46 domar meddelades för ärekränkningsbrotten. Det låga antalet domar tycks främst bero på den särskilda åtalsregeln som stadgas i 5 kap. 5 § BrB och innebär som stadgar att endast om det ”anses påkallat från allmän synpunkt” ska anmälningen utredas av en åklagare.[2] Med den explosionsartade utvecklingen av anmälda kränkningar innebär åtalsregeln att en oerhört begränsad andel av alla brott utreds, vilket innebär att den som utsätts för förtal inte kan förvänta sig något stöd av staten. Den bristande inblandningen av åklagare i kombination med uteblivna möjligheter att radera de få kränkningar som leder till ansvar, innebär att skyddet inte fungerar på det sätt lagstiftaren avsett. Förtalsbestämmelsens syfte är att skydda individer från kränkningar som drabbar deras plats i samhället, men när kränkningar inte raderas undermineras detta skydd. Den som bedöms ha haft någon typ av medgivande vid publiceringstillfället kan inte dömas för olaga integritetsintrång, även om senare omständigheter kan visa att publiceringen kränker den som publiceringen avser, vilket följer av NJA 2020 s. 917. Innan tillhandahållarens ansvar att agera inträder finns även en tidsmässig frizon där kränkningarna hinner spridas och kränka offret utan konsekvenser för vare sig tillhandahållaren eller den som publicerat kränkningen. Den nuvarande ordningen lämnar tydliga hål och skyddar inte brottsoffren på det sätt lagstiftningen avser.

No description available.