Background: Syllids are a species rich annelid family possessing remarkable regenerative ability, which is not only the response after traumatic injury, but also a key step during the life cycle of several syllid taxa. In these animals the posterior part of the body becomes an epitoke and is later detached as a distinct unit named stolon. Such a sexual reproductive mode is named schizogamy or stolonization. The prostomium and the proventricle, a modified foregut structure, have been proposed to have a control function during this process, though the concrete mechanisms behind it have never been elucidated. Results: By using different experimental set-ups, histology and immunohistochemistry combined with subsequent cLSM analyzes, we investigate and document the regeneration and stolonization in specimens of Typosyllis antoni that were amputated at different levels throughout the antero-posterior body axis. The removal of the anterior end including the proventricle implies an incomplete anterior regeneration as well as severe deviations from the usual reproductive pattern, i.e. accelerated stolonization, masculinization and the occurrence of aberrant stolons. The detailed anatomy of aberrant stolons is described. A histological study of the proventricle revealed no signs of glandular or secretory structures. The ventricle and the caeca are composed of glandular tissue but they are not involved in the reproductive and regenerative processes. Conclusions: As in other investigated syllids, the proventricle region has a significant role during stolonization and reproduction processes in Typosyllis antoni. When the proventricle region is absent, anterior and posterior regeneration are considerably deviated from the general patterns. However, proventricle ultrastructure does not show any glandular component, thereby questioning a direct involvement of this organ itself in the control of reproduction and regeneration. Our findings offer a comprehensive starting point for further studies of regeneration and reproductive control in syllids as well as annelids in general.

Research on forest ecosystems receives high attention, especially nowadays with regard to sustainable management of renewable resources and the climate change. In particular, accurate information on the 3D structure of a tree is important for forest science and bioclimatology, but also in the scope of commercial applications. Conventional methods to measure geometric plant features are labor- and time-intensive. For detailed analysis, trees have to be cut down, which is often undesirable. Here, Terrestrial Laser Scanning (TLS) provides a particularly attractive tool because of its contactless measurement technique. The object geometry is reproduced as a 3D point cloud. The objective of this thesis is the automatic retrieval of the spatial structure of trees from TLS data. We focus on forest scenes with comparably high stand density and with many occlusions resulting from it. The varying level of detail of TLS data poses a big challenge. We present two fully automatic methods to obtain skeletal structures from scanned trees that have complementary properties. First, we explain a method that retrieves the entire tree skeleton from 3D data of co-registered scans. The branching structure is obtained from a voxel space representation by searching paths from branch tips to the trunk. The trunk is determined in advance from the 3D points. The skeleton of a tree is generated as a 3D line graph. Besides 3D coordinates and range, a scan provides 2D indices from the intensity image for each measurement. This is exploited in the second method that processes individual scans. Furthermore, we introduce a novel concept to manage TLS data that facilitated the researchwork. Initially, the range image is segmented into connected components. We describe a procedure to retrieve the boundary of a component that is capable of tracing inner depth discontinuities. A 2D skeleton is generated from the boundary information and used to decompose the component into sub components. A Principal Curve is computed from the 3D point set that is associated with a sub component. The skeletal structure of a connected component is summarized as a set of polylines. Objective evaluation of the results remains an open problem because the task itself is ill-defined: There exists no clear definition of what the true skeleton should be w.r.t. a given point set. Consequently, we are not able to assess the correctness of the methods quantitatively, but have to rely on visual assessment of results and provide a thorough discussion of the particularities of both methods. We present experiment results of both methods. The first method efficiently retrieves full skeletons of trees, which approximate the branching structure. The level of detail is mainly governed by the voxel space and therefore, smaller branches are reproduced inadequately. The second method retrieves partial skeletons of a tree with high reproduction accuracy. The method is sensitive to noise in the boundary, but the results are very promising. There are plenty of possibilities to enhance the method’s robustness. The combination of the strengths of both presented methods needs to be investigated further and may lead to a robust way to obtain complete tree skeletons from TLS data automatically. / Die Erforschung des ÖkosystemsWald spielt gerade heutzutage im Hinblick auf den nachhaltigen Umgang mit nachwachsenden Rohstoffen und den Klimawandel eine große Rolle. Insbesondere die exakte Beschreibung der dreidimensionalen Struktur eines Baumes ist wichtig für die Forstwissenschaften und Bioklimatologie, aber auch im Rahmen kommerzieller Anwendungen. Die konventionellen Methoden um geometrische Pflanzenmerkmale zu messen sind arbeitsintensiv und zeitaufwändig. Für eine genaue Analyse müssen Bäume gefällt werden, was oft unerwünscht ist. Hierbei bietet sich das Terrestrische Laserscanning (TLS) als besonders attraktives Werkzeug aufgrund seines kontaktlosen Messprinzips an. Die Objektgeometrie wird als 3D-Punktwolke wiedergegeben. Basierend darauf ist das Ziel der Arbeit die automatische Bestimmung der räumlichen Baumstruktur aus TLS-Daten. Der Fokus liegt dabei auf Waldszenen mit vergleichsweise hoher Bestandesdichte und mit zahlreichen daraus resultierenden Verdeckungen. Die Auswertung dieser TLS-Daten, die einen unterschiedlichen Grad an Detailreichtum aufweisen, stellt eine große Herausforderung dar. Zwei vollautomatische Methoden zur Generierung von Skelettstrukturen von gescannten Bäumen, welche komplementäre Eigenschaften besitzen, werden vorgestellt. Bei der ersten Methode wird das Gesamtskelett eines Baumes aus 3D-Daten von registrierten Scans bestimmt. Die Aststruktur wird von einer Voxelraum-Repräsentation abgeleitet indem Pfade von Astspitzen zum Stamm gesucht werden. Der Stamm wird im Voraus aus den 3D-Punkten rekonstruiert. Das Baumskelett wird als 3D-Liniengraph erzeugt. Für jeden gemessenen Punkt stellt ein Scan neben 3D-Koordinaten und Distanzwerten auch 2D-Indizes zur Verfügung, die sich aus dem Intensitätsbild ergeben. Bei der zweiten Methode, die auf Einzelscans arbeitet, wird dies ausgenutzt. Außerdem wird ein neuartiges Konzept zum Management von TLS-Daten beschrieben, welches die Forschungsarbeit erleichtert hat. Zunächst wird das Tiefenbild in Komponenten aufgeteilt. Es wird eine Prozedur zur Bestimmung von Komponentenkonturen vorgestellt, die in der Lage ist innere Tiefendiskontinuitäten zu verfolgen. Von der Konturinformation wird ein 2D-Skelett generiert, welches benutzt wird um die Komponente in Teilkomponenten zu zerlegen. Von der 3D-Punktmenge, die mit einer Teilkomponente assoziiert ist, wird eine Principal Curve berechnet. Die Skelettstruktur einer Komponente im Tiefenbild wird als Menge von Polylinien zusammengefasst. Die objektive Evaluation der Resultate stellt weiterhin ein ungelöstes Problem dar, weil die Aufgabe selbst nicht klar erfassbar ist: Es existiert keine eindeutige Definition davon was das wahre Skelett in Bezug auf eine gegebene Punktmenge sein sollte. Die Korrektheit der Methoden kann daher nicht quantitativ beschrieben werden. Aus diesem Grund, können die Ergebnisse nur visuell beurteiltwerden. Weiterhinwerden die Charakteristiken beider Methoden eingehend diskutiert. Es werden Experimentresultate beider Methoden vorgestellt. Die erste Methode bestimmt effizient das Skelett eines Baumes, welches die Aststruktur approximiert. Der Detaillierungsgrad wird hauptsächlich durch den Voxelraum bestimmt, weshalb kleinere Äste nicht angemessen reproduziert werden. Die zweite Methode rekonstruiert Teilskelette eines Baums mit hoher Detailtreue. Die Methode reagiert sensibel auf Rauschen in der Kontur, dennoch sind die Ergebnisse vielversprechend. Es gibt eine Vielzahl von Möglichkeiten die Robustheit der Methode zu verbessern. Die Kombination der Stärken von beiden präsentierten Methoden sollte weiter untersucht werden und kann zu einem robusteren Ansatz führen um vollständige Baumskelette automatisch aus TLS-Daten zu generieren.

Mobile laser scanning systems automate the acquisition of 3D point clouds of environments. The mapping systems are commonly mounted on cars or ships. This paper presents a flexible mapping solution mounted on an underground vehicle that is able to map underground mines in 3D in walking speeds. A clever choice of hard- and software enables the system to generate 3D maps without using GPS (global positioning system) information and without relying on highly expensive IMU (inertial measurement unit) systems.

Kubhörnsreflektorer används som måltavlor med kontinuerlig och identifierbar reflekterad signalstyrka vid fjärranalys, bland annat för tekniken ”interferometric synthetic aperture radar” [InSAR]. Kubhörnsreflektorer tillämpas exempelvis för bevakning av sättningar i jordytan och kalibrering av [SAR]-system (”synthetic aperture radar”). Hur starkt en kubhörnsreflektor reflekterar satellitsignaler anges med ”radar cross section” [RCS], som minskar vid deformationer såsom avvikelse från ortogonalitet mellan reflektorplåtar, buktighet och ytoregelbundenheter. Därmed är det viktigt att kunna mäta och analysera sådana deformationer. Studiens syfte var att undersöka hur väl fotobaserad skanning [FBS] och terrester laserskanning [TLS] kan användas för att göra deformationsmätningar på kubhörnsreflektorer. En problematik med kubhörnsreflektorer är att ytorna vanligtvis är reflekterande och texturlösa.  Skanningen genomfördes i fältmiljö och FBS gjordes med en systemkamera. FBS-tekniken som användes i studien är baserad på Structure-from-Motion [SfM], vilket automatiserar bildmatchning och 3D-modellering. TLS utfördes med en Leica C10 på kort avstånd, cirka 2 m, från kubhörnsreflektorerna. Insamlade punktmoln segmenterades till separata punktmoln motsvarande de enskilda reflektorplåtarna och referensplan skapades för dessa. Referensplanen användes för att mäta vinklar mellan reflektorplåtar i alla punktmoln, med uppmätta avvikelser från ortogonalitet på 0–0,8°. Buktighet mättes som avstånd mellan plåtarnas punktmoln och referensplan och varierade mycket mellan de två reflektorernas sidor och mellan TLS och FBS, i ett spann från 0 till 6 mm. Ytoregelbundenheter i form av popnitar med storlek 0,6 mm kunde mätas i FBS-punktmoln. Mätosäkerheten var generellt något lägre för deformationsmätningar utifrån TLS jämfört med FBS i studien. Både TLS och FBS har begränsningar vid skanning av kubhörnsreflektorer på grund av reflektorernas ytegenskaper. För FBS kan dessa problem minskas med åtgärder i fält, såsom extra fokuspunkter och artificiell yttextur. TLS-resultat påverkades av infallsvinkeln mot reflektorplåtarna vid skanningen, eftersom en stor infallsvinkel leder till få returer och för liten infallsvinkel riskerar att leda till returer med hög intensitet (och felaktig position). Uppmätt deformation i studien skulle motsvara som mest en förlust på strax över en fjärdedel av det maximala RCS-värdet för den studerade reflektortypen. Den största RCS-förlusten i den här studien berodde på uppmätt buktighet i bottenplåten, i kontrast med att RCS-värdet enligt tidigare studier anses mer känsligt för avvikelse från ortogonalitet mellan reflektorplåtar. / Corner reflectors are used as targets with a continuous and identifiable reflected signal in remote sensing, commonly used with interferometric synthetic aperture radar [InSAR]. Corner reflectors are applied for monitoring crustal changes and calibrating synthetic aperture radar [SAR]-systems. The strength of the reflected radar signal is measured with radar cross section [RCS]. The RCS decreases if the reflector has deformations, such as deviation from orthogonality of the reflector plates, the plate curvature and surface irregularities. Therefore, it is important to be able to measure and analyse these kinds of deformations. The aim of this study was to examine how well close-range photogrammetry [CRP] and terrestrial laser scanning [TLS] can be used to measure deformations of corner reflectors. A problematic aspect of corner reflectors are their surfaces, that usually are reflective and textureless.  Scanning was conducted in a field environment and CRP was performed with a digital camera. The CRP-technique used in this study is based on Structure-from-Motion [SfM], which automates the image matching and 3D-modeling. TLS was done with a Leica C10 at short range from the corner reflector, about 2 m. The point clouds were segmented into separate point clouds for each reflector plate and reference planes were fitted to them. The reference planes were used to measure angles between reflector plates, with measured deviations from orthogonality between 0-0,8°. Plate curvature was measured as the distance from the point cloud to the reference plane and varied between the reflector sides and between TLS and CRP, in an interval from 0 to 6 mm. Surface irregularities in the shape of pop rivets, 0,6 mm in size, could be measured in the CRP-point clouds. Measurement uncertainties were generally lower in measurements based on TLS compared to CRP. Both TLS and CRP have limitations when scanning corner reflectors, caused by surface properties of the corner reflector. These problems can be reduced for CRP with certain field measures, such as extra focus points and artificial surface texture. The TLS results were affected by the incident angle while scanning, since a large incident angle leads to few return pulses and a too small incident angle may lead to returns with high intensity (and incorrect position). Measured deformation in this study would be equivalent to a reduction of RCS slightly above one fourth of the maximum RCS-value for the studied corner reflector type. In contrast to earlier studies, which say that RCS is most sensitive to lack of orthogonality between the plates, the largest reduction of RCS in this study was caused by the measured plate curvature of the bottom plate.

The use of virtual reality in engineering tasks, such as in virtual commissioning, has increased steadily in recent years, where a robot, machine or object of interest can be simulated and visualized. Yet, for a more immerse experience, an environment for the object in question needs to be constructed. However, the process for creatingan accurate environment, for a virtual simulation have remained a costly and a long endeavour. Because of this, many digital simulations are performed, either with no environment at all, or present a very basic and abstract representation of an intended environment.The aim of this thesis is to investigate if technologies such as LiDAR and digital photogrammetry could shorten the environment creation process. Therefore, a demonstrative virtual environment was created and analysed, in which the different technologies was investigated and presented in the form of a comprehensive review of the current state of the technologies with in digital recreation. Lastly, a technique specific evaluation of the time requirement, cost and user difficulty was conducted. As the field of LiDAR and digital photogrammetry is too vast to investigate all forms thereof within one project, this thesis is limited to the investigation of static laser scanners and wide lens camera photogrammetry. A semi industrious locale was chosen for digital replication, which through static laser scans and photographs would generate semi-automated 3D models.The resulting 3D models leave much to be desired, as large holes were present throughout the 3D models, sincecertain surfaces are not suitable for neither replication processes. Transparent and reflective surfaces lead to ripple effects within the 3D models geometry and textures. Moreover, certain surfaces, as blank areas for photogrammetry or black coloration for laser scanners led to missing features and model distortions.Yet despite the abnormalities, the majority of the test environment was successfully re-created. An evaluation of the created environments was performed, which list and illustrate with tables and figures the attributes, strengths and weaknesses of each technique. Moreover, technique specific limitations and a spatial analysis was carried out. With the result, seemingly illustrating that photogrammetry creates more visually accurate 3D models in comparison to the laser scanner, yet the laser scanner produces a more spatially accurate result. As such, a selective combination of the techniques can be suggested.Observations and interviews seem to point towards the full scale application, in which an accurate 3D model is re-created without much effort, to currently not exist. As both photogrammetry and static laser scanning require great effort, skill and time in order to create a seemingly perfect solid model. Yet, utilizing either, or both techniques as a template for 3D object creation could reduce the time to create an environment significantly.Furthermore, methods such as digital 3D sculpting could be used in order to remove imperfections and create what is missing from the digitally constructed 3D models. Thereby achieving an accurate result.

Soils represent an essential habitat for a wide diversity of invertebrates. Among these organisms, termites are considered ecosystem engineers for their impact on nutrient cycling and soil functioning, stemming from their wide feeding habits. For instance, soil/litter-feeding termites are one of the groups that incorporate the most organic matter from the soil. Thus, the high abundance and diversity of this group of termites does not only indicate its ecological success, but also its high value for the ecosystem. TheApicotermitinae subfamily (family Termitidae) is a highly diverse group of soil-feeding termites widespread in Afro- and Neotropical regions. However, due to taxonomic difficulties in soldierless groups and poor sampling of species living deep in the soil, it is also one of the most understudied subfamilies. In this thesis, I addressed phylogenetic, anatomical, and ecological aspects of the Apicotermitinae, with the ultimate goal of explaining their high diversity and ecological success. In the first axis, we investigated the phylogenetic relationships of Apicotermitinae species by using de novo mitochondrial genomes. African taxa with soldiers form several basal branches. We confirmed the monophyly of Asian and neotropical lineages, resulting from two independent dispersal events from tropical Africa, and established the relationships of the main lineages in the subfamily. The relationships among and within some genera remain unresolved, probably revealing an explosive radiation. Some genera appear as polyphyletic, showing the need for further taxonomic revision. In the second axis, we described for the first time in detail the anatomical structures of the gizzard. Thepulvillar belt bears a highly diverse, sclerotized and autofluorescent structures. These structures and the ornamentation patterns remain limited to African species since the Neotropical species do not present such specialized structures. Consequently, these ornamentations are proposed as a new complementary taxonomic tool, which can prove useful in the future revisions of genera with phylogenetic incongruences. In the third axis, we characterized the content of crop-gizzard and inferred the isotopic niche of species. Slight variations in the food content suggested that Apicotermitinae can be considered as a single feeding group, with mineralized soil as a primary source. Variations in the crop-gizzard volume can be related to food-collecting behavior. The neotropical species exhibited the broadest isotopic spaces, indicating flexibility to explore large organic matter humification gradients. The broad overlap of isotopic niches and co-occurrence with other termites suggests that this group could be affected by spatial segregation. Finally, in an evolutionary context, it was inferred that the Neotropical soldierless taxa underwent an explosive radiation during the early-middle Miocene. While the reduction of sclerotized structures in the gizzard is associated with the dispersal towards the Neotropics, the African soldierless species developed a pulvillar armature. All of these results provide an overview of the understanding of Apicotermitinae and open up new perspectives on the evolutionary and functional aspects of associations in favor of diet as an agent of their success. / Les sols représentent un habitat essentiel pour une grande diversité d'invertébrés. Parmi ceux-ci, les termitessont considérés comme des ingénieurs de l'écosystème, pour leur impact sur le cycle des nutriments ainsique sur le fonctionnement du sol. Ce rôle écologique majeur est du fait entre autres de la grande diversitéde leur régime alimentaire. Les termites qui se nourrissent de sol et/ou de litière constituent l'un des groupesqui incorpore le plus de matière organique depuis le sol. Ainsi, l'abondance et la diversité élevées de cegroupe de termites indiquent non seulement leur succès écologique, mais aussi leur forte valeur pour lesécosystèmes. La sous-famille des Apicotermitinae (Termitidae) constitue un groupe de termites humivorestrès abondant et diversifié dans les régions afrotropicale et néotropicale. Cette sous-famille est pourtant peuétudiée, du fait des difficultés taxonomiques rencontrées pour les termites sans soldats, mais aussi desdifficultés d’échantillonnage associées aux espèces propres aux sols plus profonds. Le présent travail dethèse se veut être une étude de la diversité des Apicotermitinae selon trois axes, à savoir phylogénétique,anatomique et écologique, dans le but d'expliquer les tenants et aboutissants de la grande diversité desApicotermitinae, ainsi que les raisons de leur succès écologique.Dans le premier axe de la thèse, nous avons étudié les relations phylogénétiques entres les différentesespèces d’Apicotermitinae à l’aide de génome mitochondriaux assemblé de novo. Les taxa africains avecsoldats forment plusieurs branches basales. Nous avons confirmé la monophylie des lignées asiatique etnéotropicale, qui résultent de deux colonisations indépendantes au départ de l'Afrique, et établi les relationsentre les principales lignées de la sous-famille. Les relations, entre ou au sein, de certains genres sont malrésolues et correspondraient à une explosion radiative. Plusieurs genres apparaissent commepolyphylétiques, montrant le besoin d’une révision taxonomique future.Dans la deuxième partie de la thèse, nous avons décrit pour la première fois en détail les différentesstructures anatomiques du gésier. La ceinture pulvillaire porte des structures très diverses, sclérifiées etauto-fluorescentes. Ces ornementations sont proposées comme un nouvel outil taxonomiquecomplémentaire, qui serait utile pour les révisions requises dans les genres problématiques susmentionnés.Ces structures et les motifs d'ornementation restent toutefois limités aux espèces africaines, les espècesnéotropicales ne présentant pas de structures spécialisées.Concernant le troisième axe de la thèse, nous avons caractérisé le contenu du jabot-gésier et estimé la nicheisotopique de différentes espèces. Les légères variations du contenu suggèrent que les Apicotermitinaepartagent sensiblement le même régime alimentaire, en ingérant une quantité importante de sol minéralisé.Les variations du volume du jabot-gésier peuvent être liées au comportement de collecte des aliments. Lesespèces néotropicales montrent une étendue des niches isotopiques plus large, ce qui indique la possibilitéd'exploiter plusieurs niveaux d’humification de la matière organique. Le large chevauchement des nichesisotopiques et la co-occurrence avec d'autres termites suggèrent que les espèces de ce groupe tendraient àse ségréger spatialement.Enfin, dans un contexte évolutif, il a été estimé que le groupe des espèces néotropicales sans soldats a subiune explosion radiative au début du Miocène moyen. Alors que la réduction des structures fortementsclérifiées dans le gésier est associée à la dispersion vers les Néo-tropiques, les espèces africaines sanssoldats ont développé une armature pulvillaire. L'ensemble de ces résultats donne un aperçu de lacompréhension des Apicotermitinae et ouvre de nouvelles perspectives quant à des aspects évolutifs etfonctionnels des associations en faveur du régime alimentaire en tant qu'agent de leur succès. / Doctorat en Sciences / info:eu-repo/semantics/nonPublished

Laserskanning har blivit en vanlig metod för dokumentation, övervakning, underhåll och ut­veckling av olika industrimiljöer. Särskilt för inmätning och visualisering av komplexa rörledningar på industrianläggningars tak är punktmoln från laserskanning ett viktigt verktyg för att på ett enkelt sätt hitta potentiella platser för installation av nya rörledningar. Detta examensarbete genomfördes i samarbete med konsultbolaget Swecos mätningsgrupp i Karlstad och undersökte om det är möj­ligt att ersätta punktmoln från terrester laserskanning med punktmoln skapade med flygbilder tagna med UAS (Unmanned Aerial System) för dokumentering av komplexa rördragningar på industritak. Studien genomfördes på ett mindre område (5x25 m) på reningsverket i stadsdelen Sjöstad (Sjö­stadsverket) i Karlstad. Området innehöll omfattande rörledningar i olika dimensioner och andra detaljer såsom rattar, flänsar och gallerluckor. Detta område ansågs därför vara lämpligt att använda för studiens syfte och tillträdet förutsatte dessutom inte omfattande och dyra säkerhetsutbildningar. Undersökningen genomfördes genom markering av ett sextiotal kontrollpunkter som sedan mättes in med totalstation i ett lokalt referenssystem. Bakåtobjekten användes även som fästpunkter för sfäriska måltavlor under laserskanningen. Dessutom mättes även målade markstödsignaler på bet­ongen in i samband med detta för att möjliggöra en georeferering av flygbilderna. Därefter genom­fördes terrester laserskanning inom undersökningsområdet från nio uppställningar med varierande instrumenthöjder samt två UAS-flygningar med flygfotografering från tio respektive 22 m flyghöjd. Efterbearbetningarna började med att etablera ett lokaltreferenssystem, vilket användes för geo­referering av både laserskanningspunkmolnet samt respektive flygfotograferingspunktmoln. De er­hållna lokala koordinaterna för kontrollpunkterna i respektive punktmoln jämfördes gentemot de totalstationsinmätta koordinaterna för att analysera lägesosäkerheten. Punktmolnet från terrester laserskanning innehöll 55 tydligt identifierbara kontrollpunkter medan punktmolnen från UAS-flygningen visade 53 respektive 22 identifierbara kontrollpunkter. Den kvadratiska medelavvikelsen (RMS) i 3D för dessa punkter uppgick till 8 mm i laserskann­ingspunktmolnet respektive 25 mm för båda flygbildspunktmoln. Efter detta analysmoment valdes punktmolnet från flygningen på 22 m höjd bort inför de fortsatta analyserna då cirka två tredjedelar av kontrollpunkterna inte var identifierbara. Även mät- och lägesosäkerheten från flygbildspunktmolnet från tio meters höjd visade sig dock i början vara otillräckligt för att kunna ersätta terrester laserskanning med flygfotografering med UAS. Ändå tillät detaljeringsgraden en identifiering av ett stort antal kontrollpunkter och vidare analyser visade att den stora lägesosäkerheten främst berodde på kontrollpunkter kopplade till vissa detaljtyper (dolda stödben och omarkerade bultar). En nyberäkning av lägesosäkerheten utan dessa kontrollpunkter gav betydligt bättre värden för lägesosäkerhet inom flygbildspunktmolnet från tio meters höjd, ett RMS i 3D på 12 mm. Eftersom användningarna där Sweco skulle vilja ersätta terrester laserskanning med flygfoto­graf­ering inte kräver en detaljnivå på bultstorlek visade sig därmed flygfotografering med UAS som en lämplig alternativ metod för att dokumentera komplexa rördragningar på industritak. / This study explored the possibility of using aerial photography from Unmanned Aerial Systems (UAS) as a replacement for terrestrial laser scanning in documenting complex pipeline systems on industrial roofs. The research, conducted in collaboration with Sweco's survey group in Karlstad, focused on visual qualities and positional uncertainty in point clouds generated by terrestrial laser scanning and aerial photography. Control points were marked and surveyed using a total station, then terrestrial laser scanning and UAS-aerial photography was performed to generate point clouds. Analysis revealed that the aerial photography at 22 m altitude was not suitable due to unrecognizable control points. However, the aerial photography at 10 m altitude, after excluding certain types of control points, showed improved positional uncertainty. As the desired applications did not require fine-level detail, UAS aerial photography proved to be a suitable alternative for documenting complex pipeline systems on industrial roofs.

Byggnadsinformationsmodellering (BIM) som begrepp har existerat i mer än 20 år och arbetssätt som innefattar BIM är fortfarande ett område i stark utveckling. BIM är ett arbetssätt som använder sig av digitala modeller med särskilt fokus på att knyta an- och dela information. En BIM-integrering medför en stor kostnad vilket har begränsat arbetssättet till de större företagen. Därav har det inte spridits till de mindre företagen i samma omfattning.  Denna fallstudie använde sig av en Trimble X12 och terrester laserskanning som metod för att utforska möjligheterna kring digital integrering hos ett mindre tillverkningsföretag. Detta skedde genom att skapa en nerskalad BIM-modell över en utvald CNC-maskin med dess tillbehör med hjälp av punktmoln och RGB-bilder i mjukvaran Autodesk Inventor. Datainsamling, utförandet och analys av punktmolnskvalitet genomfördes med hjälp av en kvantitativ process. RMS (Root Mean Square) beräknades genom att ta referensmått på CNC-maskinen med måttband för jämförelse med mått i punktmoln. Informationen till den nerskalade BIM-modellen utformades efter företagets behov. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer hämtades information in gällande BIM och digitala tvillingar i form av tillvägagångsätt, metodutförande och utmaningar. Punktmolnet bearbetades i Autodesk ReCap för vidare modellering och hade ett medelöverlapp på 56 %, medelosäkerhet på 0,5 mm med ett RMS-värde på CNC-maskinens punktmoln på 6,5 mm. Terrester laserskanning visar sig vara otillräcklig för att noggrannt skanna in den utvalda CNC-maskinen, då den har flera reflektiva och mörka ytor. Detta förhindrar en låg osäkerhetsnivå. Studien föreslår därav andra möjliga alternativ som kan komplettera TLS för att förbättra punktmolnets kvalitet, men som kräver ytterliggare forskning. BIM-modellen berikades med information med hjälp av en ritningsfunktion i Autodesk Inventor i PDF-format. Ritningar presenteras i olika vyer tillsammans med informationstabeller och dimensionsmått efter företagets val av information. Ritningarna, BIM-modeller och arbetssätt utvärderades med företaget i fråga. BIM-modellen visade sig vara detaljmässigt överflödig för företagets intressen. Modellen tog två veckor att framarbeta, vilket anses vara för kostsamt för företaget i fråga. Men den information som modellen var berikad med gav positiva tankar kring framtida BIM-integrering i verksamheten, speciellt inom underhåll och komplettering av underlag för äldre och modifierade maskiner. Studien visar på att mer forskning kring digital integrering i mindre tillverkningsindustrier behövs. / Building information modeling (BIM) is a term that has existed for more than 20 years and is still developing. BIM utilizes enhanced digital models with attributes that focus on adding and sharing information. BIM is very costly to implement, limitingits use to mainly the larger companies. Thus, BIM has not been as widespread regarding smaller businesses. This case study explores the area of digital integration of a BIM-model of a CNC-machine in a smaller manufacturing company. With the aid of a Trimble X12 and terrestrial laser scanning, the study investigated the process of creating a scaled down BIM-model detailing a selected CNC-machine by using point clouds and RGB-images in the software Autodesk Inventor. The data collection, execution, and point cloud quality were analysed with a quantitative process along with RMS-calculations of measurements in the point cloud to reference measurements. The information assigned to the model was according to the company's needs. Using semi-structured interviews, the area of BIM and digital twins regarding the process, methods and challenges were discussed.  The point cloud was processed in Autodesk ReCap for further modeling and had an average overlap of 56 %, an average uncertainty of 0,5 mm with an RMS-value of the CNC-machines point cloud of 6,5 mm. Terrestrial laser scanning proved to be insufficient when it comes to scanning the CNC-machine, as it had multiple reflective and dark surfaces, which prevented a low level of uncertainty. Thus this study proposes several other techniques that can be combined with TLS to improve the point cloud quality, which will require further research. The BIM-model was enriched with information by using Inventors' drawing features. These were then presented in different views together with tables of information and dimensions after the company’s chosen information. The drawings, BIM-models and workflow were then evaluated with the Aknes Mekaniska company. In terms of its level of detail The BIM-model proved to be superfluous, for the company’s interests. The model took two weeks to produce, which was deemed too costly for the company in question. But the information attached to the model resulted in positive thoughts from the company regarding future BIM-integration, specifically in maintenance and supplementing documentation of older or modified machines. In summary, the results of the study points to the need of further research of digital integration in smaller manufacturing companies.

Vilken transportväg är den miljövänligaste för att ta sig från plats A till plats B? För att ta reda på detta krävs det någon form av modell för vägnätet som gör det möjligt att beräkna den totala bränsleförbrukningen för en viss resväg. Ett sätt att skapa en sådan kostnadsmodell är genom att applicera vägnätet på en höjdmodell med mål att vägnätet ska få höjddata. Problemet med denna metod är dock att stora plötsliga höjdskillnader genereras vilket inte motsvarar verkligheten. Syfte med detta arbete är därför att undersöka orsaken eller orsaker till varför stora höjdskillnader uppstår vid en direkt applikation av vägnät på en höjdmodell. I denna studie motsvaras vägnätet av NVDB (Sveriges nationella vägdatabas) som innehåller Sveriges vägar, och höjdmodellen av en höjdmodell framtagen med hjälp av Lantmäteriets laserskanning. Rapporten delas in i två delar - en teoridel och en databearbetning. Den första delen, teoridelen, ska ge en inblick i hur NVDB och Lantmäteriets höjdmodell är framtagna. I denna del finns även information om de tre studieområdena Göteborg, Kiruna och Värnamo. Den andra delen som är databearbetning handlar istället om att slå ihop de två dimensionerna för att senare kunna identifiera eventuella problemområden. För att åstadkomma detta används bland annat Extract By Mask och Focal Statistics i programmet ArcGIS. Resultatet från denna studie visar att den vanligaste orsaken till att problemområden uppstår är att vägnätet i NVDB hamnar utanför den fysiska och verkliga vägen på höjdmodellen. Andra orsaker som kunde identifieras är kritiska punkter såsom tunnlar och broar. Att vägnätet hamnar utanför beror på att generaliseringsregler tillämpas vid framtagning av NVDB. För att lösa problemet med plötsliga höjdförändringar skulle exempelvis interpolation kunna användas för att jämna ut skillnaden. / Which transport route from point A to point B is the most environmentally friendly? To determine it, a model of the road network is needed to calculate the total fuel consumption for a specific route. One way to create this type of cost model is to apply the road network to a height model, intending to assign height data for the road network. However, the problem with this method is that large, sudden height differences occur which do not correspond to reality. The motive of this work is to investigate the cause or causes of why these height differences appear with the direct application of a road network onto a height model. In this report, the road network is NVDB (National Road Database of Sweden) which contains all roads of Sweden, and the height model is a height model produced by the laser scanning of Lantmäteriet. The report is divided into two parts - literature study and data processing. The first part, the literature study, is supposed to give an insight into how NVDB and the height model are created. This part also contains information about the three study areas Göteborg, Kiruna and Värnamo. In the second part, which is the data processing, the two dimensions are merged and are later analyzed to identify any problem areas. To achieve this, the software program ArcGIS is used, and Extract By Mask and Focal Statistics are some used functions. The results from this study indicate that the most common source of problem areas where height differences occur is that the road network in NVDB is placed incorrectly and therefore does not correspond to the physical world whereas often is the road on the height model. Another common source are critical points such as tunnels and bridges. When producing the NVDB, rules of generalization are applied, resulting in the road network placed outside the physical road. A potential solution for the sudden height change is using interpolation between points to level out the height difference.

This study aimed at evaluating the agreement of spaceborne Light Detection and Ranging (lidar) ICESat-2 canopy height with Airborne Laser Scanning (ALS) derived canopy height to inform about the performance of ICESat-2 canopy height metrics and understand its uncertainties and utilities. The agreement was assessed for different forest types, physiographic regions, a range of percent canopy cover, and diverse disturbance histories. Results of this study suggest that best agreements are found using strong beam data collected at night for canopy height retrieval using ICESat-2. The ICESat-2 showed great potential for estimating canopy heights, particularly in evergreen forests with high canopy cover. Statistical models were developed using fixed-effects and mixed-effects modeling approaches to predict ALS canopy height metrics using ICESat-2 parameters and other attributes. Overall, ICESat-2 showed good agreement with ALS canopy height and showed its predictive ability to characterize canopy height. The outcome of this study will help the scientific community understand the capabilities and limitations of ICESat-2 canopy heights; the study also provides a new approach to obtain wall-to-wall ALS standard canopy height maps at landscape level.