<p>Godkännandedatum 2015-01-02</p>

<p>Godkännandedatum: 2016-01-10</p>

Syftet med undersökningen var att belysa varför barn anses hamna i utanförskap i förskolan. Ett annat syfte var att undersöka vilka möjligheter och hinder pedagoger upplever när det gäller att arbeta för alla barns delaktighet och lärande i förskolan. Forskningsfrågorna som undersökts har varit: Vad är orsaken till att barn kan hamna i utanförskap enligt pedagoger? Hur ges barn förutsättningar för delaktighet och lärande i verksamheten? Vilka möjligheter och hinder finns i förskolan för att barn ska få det stöd de behöver för att bli delaktiga i leken? Hur beskriver barn utanförskap och delaktighet? Undersökningen har genomförts på en kommunal förskola med en etnografisk ansats. Metoden har utgått från fältstudier, kvalitativa intervjuer och en dokumentstudie. Resultatet visar att stora barngrupper och brist på tid kan orsaka att pedagoger inte kan stödja barn i lek på det sätt de önskar. Barnen anser det mycket viktigt att alla ska få vara med i lek. En slutsats som kan dras är att förutsättningar för lek i verksamheten kan förhindra känslan av utanförskap hos barnen.

BakgrundI bakgrunden presenteras relevant litteratur kring förskollärarnas roll i att främja barns grovmotoriska utveckling. Litteratur och forskning belyser vikten av en välutvecklad grovmotorik. I arbetet med att främja grovmotoriken lyfts lekens betydelse och utnyttjandet av olika miljöer. Grovmotoriken är en grundpelare för barns fortsatta utveckling såväl fysiskt, psykiskt som kognitivt. Förskollärarna har en viktig roll i att lära barn rörelseaktiviteternas betydelse. Lärandet ska ske på ett lekfullt och naturligt sätt för att få barn att vilja leka och lära.SyfteVårt syfte med denna studie är att undersöka 11 förskollärares arbete och planering för att stimulera barns grovmotoriska utveckling.MetodVi har använt oss av halvstrukturerad intervju som är en kvalitativ metod. Vi intervjuade 11 yrkesverksamma förskollärare på fyra förskolor från tre olika orter.ResultatResultatet visar att förskollärarna arbetar i mindre eller större utsträckning med barns grovmotoriska utveckling. I detta arbete anser förskollärarna att de behöver vara förebilder. De betonar vikten av att delta, utmana och erbjuda en variation av rörelseaktiviteter och material för att främja grovmotorik. Förskollärarna använder både den spontana och den planerade rörelseleken som metod för att främja barns grovmotorik. Genom att erbjuda olika miljöer och tillföra ett varierat material uppmuntras barn till rörelseaktiviteter. Förskollärarna lägger stor vikt på att rörelseaktiviteterna ska utföras med glädje och att de ska ha roligt tillsammans.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare beskriver barns lekfulla lärande. Vi vill även undersöka förskollärares uppfattningar om lekens betydelse för barns lärande, och hur de utformar miljön för ett lekfullt och lustfyllt lärande. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med åtta verksamma förskollärare. Vi bad även förskollärarna att ta fotografier av hur det lekfulla lärandet framträder i verksamhetens fysiska miljö. Resultatet visar att samtliga förskollärare är ense om att ett lekfullt lärande och miljöns utformning hänger samman. De anser att leken är oerhört viktig och att det är ett tillfälle där barnen får möjlighet att bearbeta känslor, erfarenheter och kunskap i samspel med andra. Slutsatsen är att förskollärarna beskriver att lek och lärande inte bör separeras utan hör samman. Lek och lärande är en stor del i förskolan och det är viktigt att barnen får tid för att leka och utvecklas i en trygg miljö.

Syftet med studien är att undersöka hur fritidspedagoger ser på lärandet hos elever i fritidshemmet. Två frågeställningar ligger till grund för studien: Hur tänker fritids-pedagoger angående olika arbetssätt för elevernas lärande? Hur ser fritidspedagoger på betydelsen av elevernas inställning för lärandet? Undersökningsinstrumentet som användes i studien var kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Urvalet bestod av sex fritidspedagoger som arbetade på samma fritidshem. Resultatet analyserades för att sedan kategoriseras. I studien framkom att samtliga fritidspedagoger anser att det är av stor vikt att göra eleverna delaktiga i sitt eget lärande. En aktivitet där det finns stora möjligheter att göra eleverna delaktiga är klubbar. Klubbar är en verksamhet där eleverna utvecklar idéer till aktiviteter. Då det inte finns några strikta ramar för vad en klubb rent kunskapsmässigt kan innehålla, kan det handla om precis vad som helst.

Forskning visar att pedagoger historiskt sett underskattat hur mycket de kan bidra till barns utveckling genom att delta i deras lek. Syftet med den här studien var att se vilka roller en pedagog kan ta utomhus. Vi frågade oss vilka roller pedagoger tar, och tycker att de ska ta, vid den fria utomhusleken. Vi använde oss av observationer och intervjuer för att få fram svar. Resultatet visade att pedagogerna gick in i leken för att stötta barn som behövde det samtidigt som de, av rädsla för att förstöra leken, var tveksamma till att delta när den fungerade bra. Huruvida pedagogerna gick in för att stötta utveckling i stort skilde sig mellan olika pedagoger. Studiens slutsatser är att pedagoger kan gå in i barnens lek med goda resultat, bara de gör det på barnens villkor så att leken inte förstörs.

Bakgrunden till vår studie startade under vår lärarutbildning då vi läst om leken och dess betydelse i ett barns liv. Vi delade en dröm att få komma till ett barnhem i Afrika. Under en föreläsning undervisades om barnkonventionen som lyfter att alla barn ska ha rätt till lek. Denna studie syftar till att undersöka vilka möjligheter barnen ges till lek på ett barnhem i södra Tanzania. I vår studie har vi använt oss av en kvalitativ metod. Vi valde fallstudie som forskningsmetod. Det material vi har samlat in gjorde vi i form av observationer under vår vistelse på barnhemmet Bulongwa Children's Home i Tanzania. Vårt resultat visade att barnen ges goda möjligheter till lek utifrån deras förutsättningar men de förväntas att leka själva. Samspelande sker oftast barnen emellan. Kvinnorna ser sin roll som omsorgsgivande då de ger barnen tillsyn. Det tillfälle under dagen som pedagogik ges är till femåringarna under kindergarden och tillhörande lekrum.

Leken har ett väsentligt utrymme när det gäller barnens tid i förskoleverksamheten. Det är viktigt att utrymme för lek ges då den gynnar barns utveckling. Just för att leken har en central betydelse i förskolan är det intressant att undersöka de förutsättningarna som det fysiska rummet erbjuder när det gäller barns möjlighet till lärande genom lek. Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare ser på det fysiska rummets betydelse för förskolebarns lärande genom lek. Med det fysiska rummet avses såväl förskolans utomhus – som inomhusmiljö. Utifrån syftet formuleras följande frågor: Vad uppfattar förskollärare som betydelsefullt för barns lärande genom lek? Hur ser förskollärare på utomhus- och inomhusmiljöns betydelse för lärande genom lek?   Det resultat jag fått fram är genom kvalitativa intervjuer med förskollärare. Resultatet visar att det fysiska rummet har stor betydelse för barns lärande genom lek. Olika miljöer inbjuder till skilda sorters lek som i sin tur utvecklar barnet inom olika områden. Barns grovmotorik utvecklas bäst i utomhusmiljö medan finmotoriken utvecklas bäst i inomhusmiljö. Det fysiska rummets betydelse för barns utveckling får aldrig underskattas. Det fysiska rummet påverkar förutsättningarna för barns lek. Leken i sin tur betyder mycket för barns utveckling och förbereder dem för vuxenlivet. Det är bland annat genom lek som barn fostras till goda medmänniskor.     Nyckelord: förskola, miljö, lek, lärande

I detta examensarbete undersöks vad som händer i relationen mellan förskolans ochgymnasiets styrdokument och teorier om lek och barnets lek, i förhållande till den vuxnakroppen. Syftet är synliggöra processer i leken för att utveckla pedagogiska och konstnärligastrategier för både lärare och elever. Uppsatsen behandlar följande frågor: Vilka lärande- ochkonstnärliga processer synliggörs då den vuxne försätts i ett ramverk för barnets lek? Hurskulle dessa processer kunna användas som en metod för lärande i bildämnet?Undersökningen är inspirerad av konstnärliga och etnografiska metoder med deltagandeobservation och fokusgrupper. I det empiriska materialet har lek har iscensatts med vuxnadeltagare för att få syn på relationen mellan styrdokument och teorier om lek.I den gestaltande delen, som visades på Konstfacks vårutställning, tillverkade jag ett objektoch skrev en text som handlar om mitt eget försök till lek som vuxen. Objektet är etthjälpmedel för att återerövra en barndomslek. Den leken handlade om att under kontrolleradeformer våga utmana min rädsla för höjder. Verket innehöll även en text genom vilket jag villeförtydliga min konstruktion men även få betraktaren att återkoppla till en egen lek ellerkänslan av att leka eller kanske minnas en lek som gått förlorad.