Syftet med denna studie var att synliggöra förskollärares tankar om vardagsmatematiken. Studien skulle även innefatta hur förskollärare tar tillvara på den vardagliga matematiken. Vår metod i studien gick ut på att intervjua förskollärare genom en self report, som tillhör den kvalitativa forskningen. Vår self report innebar att de tillfrågade förskollärarna skriftligt fick redogöra sina tankar och erfarenheter utifrån frågeformuläret. Med hjälp av vår self reports öppna frågor synliggjordes förskollärares djupgående tankar om ett visst fenomen, vilket leder in vår studie till en fenomenografisk forskningsansats. Studien genomsyras av det sociokulturella perspektivet eftersom att lärande är en social process som i de allra flesta fall sker i interaktion med andra människor. Utifrån 15 förskollärares svar kunde ett resultat utformas. Sammanställningen av resultatet gjordes till stor del av Georgis analysmodell, som är ett vanligt förekommande hjälpmedel i en self report. Resultatet visar att förskollärare ser matematik i förskolan som något naturligt, roligt och lärorikt. Resultatet visar även betydelsen av den reviderade läroplanens, Lpfö98 rev. 2010, tydliga och klara strävansmål samt vikten av miljöns betydelse för att främja lärandet. Våra respondenter skriver att matematik är något som finns under hela dagen i alla situationer, till exempel vid på- och avklädning, matsituationer, dukning, fruktstunder, utevistelser och framförallt den fria leken.

Denne masteroppgaven handler om hva elever i småskolen forteller om lek i forhold til egen fritid og i undervisning på skolen. Oppgavens utgangspunkt har vært lekteori og motivasjonteori, samt ulike læreplaner med vekt på lek og læring som K’06 og L97. Det presenteres også relevante politiske dokumenter som har betydning for skolens virksomhet.Jeg valgte å fokusere på barn fra en urfolkskultur og min problemstilling for studien er: Hva forteller fire barn fra en urfolkskultur om lek, og hva de liker å leke med på de ulike arenaene de ferdes i? Studien er basert på et empirisk materiale, der datainnsamlingen er kvalitativt forskningsintervju av fire samiske elever på 3. og 4.trinn, ved samme skole. Utfra de fire intervjuene ble det utviklet to kategorier som kjennetegner barnas synspunkter om lek på fritiden og på skolen. De to kategoriene er: Det elevene forteller om sin lek på fritiden og i friminuttene og Det elevene forteller om lek i skolens undervisning. Den første kategorien i undersøkelsen viser at elevene er engasjerte i sin fritid, de liker å oppleve å uttrykke seg gjennom bevegelse. Den andre kategorien viser at noen av elevene har erfart lek eller spill i skolens undervisning. Konklusjonen av denne studien er at barna liker å leke både i friminuttene og hjemme, og de vil gjerne erfare lek eller aktiviteter i undervisningen på skolen. Implikasjoner av studien er at lek kan med fordel trekkes mer inn i undervisning i småskolen.

Förskolan kan vara en fantastisk arena för barn att lära känna andra barn på och få möjlighet att skapa sig kunskap och förståelse för andra människor. När barn träffas börjar de oftast leka på olika sätt, vilket utvecklar deras sociala samspel. Under vår utbildning som blivande förskollärare har vi problematiserat kring vilken roll pedagoger har i barns lek för att på bästa sätt stödja barnen i deras samspel. Syftet med studien är således att skapa en förståelse för vad pedagogerna anser vara lekens styrkor, hur pedagoger ser på sin närvaro och hur de kan stödja och stimulera det sociala samspelet i leken. Metoden som använts har varit kvalitativ med intervjuer av sex pedagoger på tre olika förskolor. Resultatet visar att pedagogerna inte alltid är medvetna om hur deras förhållningssätt gentemot barnen påverkar utvecklingen av det sociala samspelet och hur pedagogens barnsyn präglar arbetet på förskolan. Pedagogerna ser olika på vilken betydelse miljön inne på förskolan har och om barnen får vara delaktiga i miljöns utformning eller inte. Det som visar sig är att miljön har en viktig roll över vilka lekar som leks på förskolan och över hur barns lek kan utvecklas.  Konsekvenser gällande olika samspelsformer problematiseras i studien och visar på att pedagogers förhållningssätt kan vara avgörande ifall ett utvecklande samspel ska ske eller inte.

No description available.

No description available.

No description available.

Studiens syfte är att undersöka hur medialiserad populärkultur påverkar barn i deras utelekar och om det finns någon skillnad på pojk-lekar och flick-lekar. Frågeställningar som vi utgick ifrån var: Inspirerar medialiserad populärkultur barns fria utelek? Vilka sorts lekar är det det handlar om? Är det skillnad på vilken typ av populärkultur som inspirerar flickor respektive pojkar? Undersökningen genomfördes i barnens närmiljöer utomhus, urvalsgruppen bestod av 28 barn i åldern ett- till sex år. Den valda metoden var observationer, med papper och penna. I teorianknytning valdes delar av Vygotskijs sociokulturella teori ut. Slutsatserna i vår studie är att det finns vissa lekar som i första hand leks av flickor och andra i första hand av pojkar och att den mediala kulturen finns mitt ibland oss genom leksaker, datorer, spel, affischer, film och barnprogram. Att vi lever i ett teknologiskt informationssamhälle syns i barnens lek, där barnen byter karaktärer och ändrar roller i leken på ett sätt som tyder på att de blivit påverkade av olika medier, medialekar.

Syftet med denna studie är att undersöka pedagogers uppfattningar om betydelsen av barns lek i förskolan. Synen på lek och lärande har förändrats från 1900-talet och fram till idag, då pedagoger arbetar utifrån den reviderade läroplanen. Med pedagogers förändrade uppdrag är intresset att undersöka hur de uppfattar förändringen och förhållandet mellan lek och lärande.Vi har utifrån tre gruppintervjuer studerat hur pedagogers uppfattningar av lek i förskolan är idag 2012 och hur de arbetar utifrån sitt uppdrag då läroplanen reviderats 2010. För att få mer kunskap till studien har vi kopplat vår litteraturdel till dokumenten, barnstugeutredningen, pedagogisks dokumentation för förskola, läroplan för förskola 1998, läroplan för förskola 98/10. Utvecklingspedagogiken har används som teoretiskt analysredaskap.Studiens resultat visar att pedagogers uppfattningar om betydelsen av lek skiljer sig mellan de intervjuade förskolornas personal. Samtliga är överens om att lek är till glädje för barn och att det är roligt att leka men när det gäller kopplingen mellan lek och lärande skiljer sig uppfattningarna åt.

Denna studie syftade till att synliggöra de könskonstruktioner som etablerades, överträddes eller upprätthölls på en förskola i Uppsala. Barn mellan 3 och 5 år samt förskolans pedagoger observerades för att vi skulle kunna besvara vår frågeställning: Vilka genuskonstruktioner skapas i interaktionen mellan barn-pedagog och barn-barn i den fria leken? Kan interaktionen sägas återskapa eller dekonstruera traditionella könsroller? Vi observerade vid ett flertal lektillfällen hur både barn och pedagoger genom sin interaktion med varandra upprätthöll traditionella könsroller eller genusmönster. Vi fann att leksaker förde med sig olika begränsningar och att dessa kan sägas representera stereotypt feminina eller maskulina egenskaper. Barns lek konstruerades vid vissa tillfällen kring genus som särskiljande egenskap, till exempel de tillfällen då barnen lekte i olika lag. Vi kunde urskilja ett tillfälle där ett barn utmanade traditionella könsmönster i samband med lek. Pedagogens reaktioner på barnets gränsprövande uppmuntrade inte till överskridande av genusnormer. Vi har även sett att pedagoger vid flera tillfällen har bidragit till att upprätthålla traditionella könsroller eller genusmönster. Detta arbete har utmanat våra egna föreställningar om genus och vi har fått en ökad förståelse för komplexiteten i vad som kan beskrivas som barns genusarbete.

Alla förskolegårdar ser olika ut, placering, utformning och yta varierar från gård till gård. De förutsättningar och erbjudande barnen får kan ha betydelse för hur barns samspel och lek möjliggörs på gården. Syftet med denna studie är att undersöka hur barns samspel och lek gestaltar sig på två förskolegårdar. Studien genomförs på två förskolor med barn i åldrarna 3-6 år och videodokumenterade observationer på respektive förskola utgör det empiriska materialet. En teoretisk utgångspunkt är ett sociokulturellt perspektiv och ett centralt begrepp inom detta perspektiv har använts som analytiskt redskap. Den andra utgångspunkten är Gibson´s teori om begreppet affordance som också används som ett centralt begrepp och är ett analytiskt redskap i denna studie. I resultatet framgår det att barnen leker varierande lekar utifrån gårdens erbjudanden och förutsättningar trots likheter i materialet på utomhusgården. Tre tydliga lekkaraktärer har framträtt i resultatet: tagningskaraktär, kreativitetskaraktär och bekräftelsekaraktär. Som en slutsats är förskolegårdens utformning och materialets placering avgörande för hur barns samspel och lek gestaltar sig. Däremot har storleken på gården inte en betydelsefull roll.