Sammanfattning: Syfte: Syftet med detta arbete är att ta reda på hur viktig leken är för idrottsläraren när det gäller att påverka barnens sociala och emotionella utveckling under idrottslektionerna. Syftet är också ta reda på vad idrottslärare anser att barn kan utveckla för sociala egenskaper genom lek och andra former av fysisk aktivitet, samt hur motoriken kan påverka och bidra till att utveckla barnet socialt och emotionellt. Metod: Undersökningen har handlat om idrottslärarnas uppfattningar vad det gäller det sociala utvecklandet genom lek. Valet av tillvägagångssätt föll på den kvalitativa metoden. Lärare har intervjuats och spelats in med bandspelare för att kunna få en bättre återspegling. Totalt sett har fyra olika lärare intervjuats. Kolbs utvecklingsteori har använts som teoretiskt perspektiv. Detta perspektiv handlar om upplevelsebaserat lärande, som innebär att man skaffar sig nya kunskaper och erfarenheter genom upplevelse. Resultat: Lärarna ansåg att barn kan utveckla flera sociala egenskaper genom lek. Det finns många sociala egenskaper. Ett exempel är empati genom att samspela med andra. Ömsesidighet, gemenskap, samarbeta, visa hänsyn och hur man uppför sig är ett fåtal av de egenskaper barn kan utveckla. Lärarna ansåg dessutom att motoriken är en viktig del av det sociala utvecklandet. De menade att genom att ha god motorik, kan barn delta i leken och känna sig trygga i en grupp. Lärarna tyckte att lek innebär att ha kul och känna rörelseglädje Lek innebär även att komma till en annan värld. Lärarnas undervisning präglas av leken då den är ett viktigt redskap för dem när det gäller inlärning. Slutsats: Leken är viktig, för att det är där barnen utvecklar dessa sociala egenskaper som de tar med sig under hela uppväxten. Motoriken är en viktig del av utvecklingen, eftersom om barnet inte kan röra sig på ett visst sätt, kan det kanske inte vara med och leka med de andra. Leken betyder otroligt mycket för idrottslärarna eftersom att den kan hjälpa barnet att utveckla vissa egenskaper, bland annat empati, hänsyn och samarbete. Det är genom leken dessa sociala egenskaper utvecklas. / <p>Studiegång Idrott, fritidskultur och hälsa skolår F-6. Vt 2012</p>

I denna studie undersöks vilka lekdiskurser som förskollärare i intervjuer ger uttryck för, och hur dessa diskurser förhåller sig till pedagogens ansvar för leken och hur detta ansvar utformas i leken. Metoden som använts i denna studie är kvalitativa intervjuer med fem förskollärare, deras intervjuutsagor har analyserats ur ett diskursteoretiskt perspektiv med hjälp av begreppen diskurs, nodalpunkt, ekvivalenskedja, artikulation, element, moment samt diskursiv kamp. Studiens resultat visar att de diskurser som de intervjuade synliggjorde på leken är leken som lärande och leken som naturlig. Pedagogens ansvar och förhållningssätt i relation till dessa diskurser synliggjordes som pedagogen som stöttande deltagare i leken som naturlig och pedagogen som stöttande observatör av leken som naturlig. Det var enbart två pedagoger som i intervjuerna talade om diskursen om leken som naturlig, medan samtliga talade om pedagogen som stöttande i leken som naturlig. Studiens slutsats är att förskollärares dominerande syn på leken är att barn lär i leken och att det är pedagogens ansvar att stötta och observera leken.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur förskolläraren beskriver sandlådan som en arena för förskolebarns samspel. Studien bygger på en kvalitativ metod med utgångspunkt i semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att förskollärarna är betydelsefulla personer för barnens samspel i sandlådan. Deras inställning till lek och samspel är viktigt för att stötta barnen i deras lärande och utveckling. I studien har tre viktiga begrepp vuxit fram värdegrundsarbete, konflikthantering och lekens betydelse.

Bakgrund: Det finns många tänkbara orsaker till att pedagoger deltar i barn fria lek. Exempelvis kan barnen behöva stöttning i sin lek, miljön behöver utformas på ett sätt som främjar barns lärande och utveckling, dessutom ges pedagogen möjlighet att observera barnen. Pedagogens makt syns tydligt i samspelet med barnen och tar olika uttryck beroende på situation.  Syfte: Syftet med föreliggande studie är att ge en fördjupad förståelse för pedagogers agerande i relation till barns lek.  Metod: Vi har genomfört en kvalitativ intervjustudie för att ta del av pedagogers egna tankar kring barns lek i sitt yrkesutövande. Resultat: Resultatet i vår studie visar att pedagogers deltagande i barns fria lek påverkas av olika faktorer i verksamheten. Vår analys resulterade i tre teman och under dessa teman skapades ett antal subteman. Detta sammanfattas under rubrikerna definition av fri lek, organisation och pedagogens olika roller och dessa presenteras i vår resultatdel.

In the preschool curriculum you can read about the importance of play and play-based learning. Since the emphasis on these aspects of the Swedish preschool has increased, the purpose of this study is to examine perceptions of play and learning in the preschool educational team. Based on our purpose we have chosen to use a phenomenographical research approach. We have implemented focus group interviews in two educational teams in two different preschool environments. The compilation of the interviews were dissected into themes through a content analysis. The result of the study showed a somewhat contradictory description of play and learning. Play is presented as an instrumental value, a means to achieve something else. Learning is described as an ongoing process that requires educators that are aware of their role as a teacher. Even though the preschool teachers considers play and learning as two separate activities whilst planning, they still emphasize the relationship between play and learning. To summarize this study, one conclusion is the importance of joint discussions in the preschool educational teams. This could immerse the understanding of play and learning, based on the deepened relationship in the Swedish curriculum. / Förskolans läroplan (2016) talar om vikten att främja leken och det lustfyllda lärandet. Eftersom dessa två praktiker har fått en ökad betoning i styrdokumenten är syftet med denna studie att undersöka uppfattningar om lek och lärande i förskolans arbetslag. Utifrån syftet har vi valt att förhålla oss till den fenomenografiska ansatsen där vi utgått från en kvalitativ metod. Vi har varit på två förskolor i två olika arbetslag och genomfört fokusgruppsintervjuer. Transkribering av intervjuerna sammanställdes och resultatet delades in i olika teman genom en innehållsanalys. Resultatet analyserades utifrån den utvecklingspedagogiska teorin och visade en något motsägelsefull beskrivning av lek och lärande. Leken beskrevs utifrån ett instrumentellt värde och lärandet beskrevs som en ständigt pågående process där medvetna pedagoger är en förutsättning för lärande. Trots att arbetslagen i planeringen av verksamheten fokuserade på lek och lärande som skilda praktiker, betonades samspelet mellan praktikerna. En slutsats som drogs var just aspekten av att i arbetslagen föra en aktiv diskussion om lek och lärande. Det kan i sin tur synliggöra en variation av uppfattningar och skapa en djupare förståelse för uppdraget utifrån det ökade samspelet mellan lek och lärande.

Detta arbete belyser förskollärares perspektiv på vild lek i förskolans miljö med barn mellan tre till fem år. Arbetet genomfördes genom intervjuer och synliggör fem verksamma förskollärares attityder, uppfattningar och erfarenheter kring den vilda leken. Även förskollärarnas metoder för bemötande av vild lek diskuteras. Utifrån denna studie kan det utläsas att den vilda leken är ett laddat ämne och att perspektivet på den vilda leken är kopplat till de attityder, erfarenheter och uppfattningar som förskollärare har av den vilda leken. Samtliga förskollärare menar att den vilda leken har sitt ursprung i en bearbetning av erfarenheter och intryck där dessa främst kommer ifrån den populärkultur som barn möter genom tv, film och spel. Dock uttrycker flera av förskollärarna att de inte är insatta i barns kultur vilket kan påverka till en krock i bemötandet av barns vilda lekar. Utifrån förskollärarnas svar kan det tolkas att den vilda leken har sina orsaker i ökade barngrupper och en förändring i miljön i förskolans lokaler. Rummen för vild lek inomhus har blivit färre och med många barn på liten yta riskerar leken att te sig som okontrollerbar och vild. Den vilda leken på förskolan har fått sin plats utomhus för där finns mer yta för barn att röra sig på. Utifrån förskollärarnas erfarenheter av de vilda lekarna stoppas leken om den bedöms som destruktiv för barnen. Dock är inte ett förbud av vilda ämnen att föredra utan istället kan ämnena bemötas genom ett medvetet vuxet deltagande eller stöd i leken, men även genom andra uttrycksmedel som skapande eller berättande. Förskollärarna är överens om att den vilda leken bör få en plats på förskolan utifrån aspekter som bearbetning av känslor, barns rörelsebehov och dess möjlighet till ökad kommunikation, men hur de ger den vilda leken plats bemöts genom olika strategier.

Studiens syfte är att undersöka vilket förhållningssätt pedagoger på tre förskolor har i arbetet med barns fria lek i inomhusmiljön. Vi genomförde en kvalitativ studie och observerade pedagogers förhållningssätt till barns fria lek. Detta skedde på tre olika förskolor i tre olika kommuner med barngrupper där barnen var i samma ålder, tre till fem år. Vårt resultat har visat vikten av pedagogers förhållningssätt till barns fria lek i inomhusmiljön. Resultatet visar stora skillnader mellan pedagogers förhållningssätt och bemötande i barns fria lek. Resultatet visar också på vikten av rik inomhusmiljö som lockar till lek. Trots medvetenheten påverkas pedagogers handlande av de begränsande ramfaktorer som finns i verksamheten, så som tid, rutiner och styrda aktiviteter.

Syftet med denna studie är att undersöka vuxnas uppfattning av barns lek i förskolan och hemma, med särskild inriktning mot vad genus förstås betyda för barns fria lek. I studien används semistrukturerade intervjuer med vårdnadshavare och pedagoger. Vi har utgått från det teoretiska perspektivet barndoms sociologi. Det teoretiska begrepp vi använt i vår analys är tolkande reproduktion och kamratkultur. Resultaten visar att de vuxna uppfattar att rörelse blir viktigt för särskiljandet: pojkars lek förknippas med mer rörelse medan flickors lek generellt är lugnare. Pojkar och flickor uppfattas däremot ha ett större gemensamt intresse i leken när de är utomhus, vilket styrks av annan forskning inom området. Både i hemmet och i förskolan antas pojkars och flickors fria utomhuslek utmärkas av rörelselekar eftersom ytorna är större och styrningen i miljön är mindre. De hoppar, gungar, cyklar och springer tillsammans.

Syftet i denna studie är att undersöka pedagogers erfarenheter av, och förhållningssätt till, barns skyddande av sina lekar och till barns strategier för att få tillträde till lekar. Grunden till studien är Corsaros teorier om barndomssociologi. I den här studien har vi använt kvalitativ metod och materialet har samlats in genom intervjuer. Resultatet visar att pedagogerna anser att barn har rätt att skydda sina lekar. Pedagogernas ansvar är samtidigt att underlätta för barn att få vara med i andra barns lekar. För att själva kunna ta plats i lekar behöver barn utveckla förmågor för detta, sociala resurser. Det verbala språket är en viktig social resurs och ett viktigt redskap för barns inkludering i lekar men samtidigt finns det barn i förskolan som inte har utvecklat det verbala språket.

Det visar sig att allt fler barn idag föds med autism. Detta område ville vi studera vidare då det finns lite forskning inom området i Sverige. Studiens syfte är att undersöka om och i så fall hur pedagoger hjälper barn med autism in i den sociala leken och om hur vårdnadshavare upplever att det fungerar i verksamheten för deras autistiska barn. Ett annat syfte är också om och i så fall hur pedagoger utformar sina lekmiljöer för att anpassa till barnens behov. Studien tar sin utgångspunkt från både pedagogers perspektiv och deras arbetsmetoder, men också från vårdnadshavares perspektiv.   Vår studie är genomförd genom en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Vi har genomfört sammanlagt fem intervjuer, varav tre intervjuer är med pedagoger från olika förskolor och två är gjorda med olika vårdnadshavare. Våra intervjuer har transkriberats och anonymiserats för intervjurespondenternas anonymitet i vårt arbete. Vi har använt oss av det sociokulturella perspektivet utifrån Vygotsky, det lekande lärande barnet, integrerande lekgrupper, symbol- och social lek, för att analysera vår empiri.   Resultatet av vår empiri blev att vi såg hur det kunde bli ett dilemma kring barn med autism och barnens delaktighet och inflytande i leken. Vi såg att pedagogerna jobbade på olika sätt för att stötta deras barn med autism, allt från strukturerade lekgrupper till att vara närvarande i den fria leken. Det framkom även att vårdnadshavarna hade en helt annan syn på verksamheten och om/hur deras barn blev tillgodosedda, men detta höll inte pedagogerna med om i vår studie, då de menar att de stöttar barn med autism i deras verksamheter. Resultatet visar också att vårdnadshavare hade mer kompetens i vår empiri angående barn med autism än vad pedagogerna hade. Detta då vårdnadshavare hade fått mer tillgång till olika utbildningar inom ämnet.